Jag läste en bok

På tisdagseftermiddagen hade jag bokat in mig på Spinning Puls men senare stod det klart för mig att det inte fanns någon energi till det, nu var det flera veckor sedan jag tränade. Det är helt enkelt för mycket på gång och så fort jag inte har något som ska göras så kollapsar jag i soffan eller sängen. Jag bestämde mig för att det var helt okey och tillåtet och åkte istället hem och diskade upp och städade det sista i köket, åt en av lunchlådorna till middag och ägnade resten av kvällen åt att ta det lugnt i soffan och titta på The West Wing som jag nu har börjat om på. Jag rotade fram Turres "blöja", nu är jag trött på att torka piss överallt och att han förstör golvet och kylskåpet. Han hade inget emot att ha den på sig, men så fort jag har råd ryker nog kulorna i alla fall, det är ju pinsamt att ha en hund som måste gå i blöja...
Innan jag skulle sova läste jag vidare på Mammutjägarna som jag har på min Amazon Kindle och bestämde mig för att läsa ut den, inte var det så mycket kvar inte? Hoppsan, jag släckte lampan vid 2.30 eller nåt sånt, men då hade jag i alla fall läst ut boken.
Jag hade förresten plötsligt mitt på dagen fått klart för mig att Jakob Hellman återigen skulle spela i Stockholm nu på torsdag och när jag inte fick tag i Ju köpte jag trots allt 2 biljetter och tänke att jag kanske kunde få med någon annan om inte hon kunde. Men när hon ringde upp senare så visade det sig att hon kunde hänga på och vi bestämde oss för att äta middag också och att detta skulle bli hennes födelsedagspresent, hon fyller 40 nu i december och jag hade inga idéer för present och det här är ju nåt som vi båda uppskattar. Det ska bli kul på torsdag!

Jag vann, jag vann!

En stor del av måndagen gick åt till möten på jobbet och när jag kom hem var jag jättetrött och eftersom jag visste att kvällen skulle bli sen så gick jag och lade mig en stund. Men Turre som normalt nästan kräver att vi tar en eftermiddagslur kunde inte komma till ro. Så fort jag började slumra till väckte han mig genom att återigen ställa sig upp, gå över mina ben och lägga sig på andra sidan och sen upprepade han den rutinen tills jag gav upp och gick upp. Lite middag innan jag skulle till quizzet skulle ju sitta bra tänkte jag och jag hade drygt en timme på mig att äta, duscha och snygga till mig så det var ju ganska gott om tid. Men just denna dag tog det förstås rätt lång tid att äta, en hel timme tog det och då stressade jag ändå på. Sen hoppade jag kvickt in i duschen och kom faktiskt inte mer än 5 minuter sent, fast tanken hade ju från början varit att jag skulle komma runt en halvtimme tidigt...

Den här gången spelade jag inte med mitt lag utan det laget jag spelar med lite då och då, The Hangarounds.
De är väldigt gulliga och får mig att känna mig väldigt välkommen så vi hade en trevlig kväll.Jag och B snackade lite snabbt innan vi skiljdes åt och vi bestämde att vi skulle ses och snacka ordentligt på nån restaurang på fredag.
Jag vann förresten ett bonuspris i lottningen! Det var säkerligen åtminstone 2 år sedan jag personligen vann det så det var ju kul. Jul-shotten jag fick på köpet gav jag bort till J, han blev väldigt glad för den.
Jag hade ett djupt snack med australiensaren K också, han är så himla trevlig, snäll och klok och han fick mig att må lite bättre än vad jag gjorde innan jag pratade med honom.
När jag kom hem tog jag te och en macka och Turre betedde sig så korkat som bara han kan göra, han skulle nödvändigt gömma sitt koöra i fåtöljen där Judas låg och sov och sen när Judas vaknade av buffandet under sig och tittade upp på Turre så morrade Turre åt honom med en min som sa: -Rör inte mitt öra! Jag sa till honom hur korkad han var, men till slut fick jag helt enkelt lyfta ned örat och säga till honom att hålla sig borta från Judas.

Slutligen klädde jag faktiskt på mig

Söndagen blev nästan lika effektiv som lördagen, än hade jag inte klätt på mig heller... Efter en lugn frukost gick jag ut och lämnade soporna och krattade grusuppfarten lite när jag ändå var ute, att jag bara hade pyjamas och morgonrock mådde ju ingen dåligt av... Jag sopade gången och tömde ett par blomkrukor där blommorna till slut gett upp för vintern.

När jag kom in igen gjorde jag en lasagne av en del av köttfärssåsen jag gjort dagen innan, den blev lite lös precis då den kom ut ur ugnen, men jag tror den blir torrare när den får stå lite. Jag kokade en massa pasta också att göra matlådor av med både auberginesås och köttfärssås, ingefärakycklingen från fredagen hade också fått sällskap av pasta och lagts in i frysen kvällen innan. När jag var klar hade jag nog totalt runt 15-20 matlådor, inte alla helt kompletta men näst intill. Ett bra hel(dags)verke. Köket var skinande rent och allt diskat när jag lämnade det för dagen.
Allt detta och lite småplock tar längre tid än vad man tror och sen var det kväll och jag började om att titta på The West Wing, jag vill gärna ha TV-serier att titta på så jag slipper fundera hela tiden på vad jag ska se...
Vid 20 ungefär klädde jag faktiskt på mig för första gången sedan fredagskväll och åkte hem till H och hon, jag, dottern V och hundarna tog en promenad på ungefär en timme. Det var tillräckligt för att Turre skulle vara nöjd och trött resten av kvällen.

Duktig eremit

På lördagen vaknade jag med migrän och ett par minuter efter att jag tvingat mig själv ur sängen blev det ännu värre än när jag gick upp. Jag hade modigt försökt att äta frukost för att få bort migränen men det fick jag ge upp och istället hämtade jag mina sprutor. Det kände som om jag lurade mig själv när jag tog sprutan och höll tummarna men någon timme senare var jag så gott som helt bra! Vad gjorde folk innan riktiga migränmediciner såg dagens ljus?

Jag fortsatte min frukost och sen plötsligt hade jag tydligen hur mycket energi som helst... Tanken var att städa garderoben och byrån så att de rena kläderna kan stoppas in istället för att ligga på en stor hög på byrån. Istället för att ta tag i detta gick jag ut i förrådet och letade upp adventsstjärnor och -ljusstakar. Jag kunde ju inte bara sätta upp detta i ostädade fönster så nu tog jag blomkrukorna en och en och lät dem dra i vatten i diskhon och under tiden torkade jag alla fönsterbrädor. Men då upptäckte jag ju att fönstren var skitiga, så då tvättade jag dem också.

Jag vek den rena tvätten och balanserade den på högen som redan låg på byrån sen laddade jag en ny maskin tvätt...
Jag tömde diskstället och diskade det som inte var diskat och sen dammsög jag huset. Först när det var ordentligt städat pyntade jag fönstren med ljusstakar och stjärnor. Turre och Judas hade sökt tröst hos varandra under mitt slamrande i huset och låg i fåtöljen båda två.

Efter den första maskinen tvätt laddade jag en andra och sen drack jag en frappé innan jag satte igång med att laga matlådor och middag. Jag gjorde köttfärssås på 2 kg köttfärs, en pastasås på  2 burkar krossade tomater, 2 stycken aubergine, lök och kryddor och sen gjorde jag en tomatröra till bruchetta som jag tänkt ha till middag. Men bruchetta måste jag ha mitt hembakta bröd till så jag gjorde 2 limpor av det också.
Sen tyckte jag att jag varit duktig och resten av kvällen ägnade jag åt Criminal Minds.
Jag hade inte ens klätt på mig under dagen, bara haft pyjamas på mig och jag hade ingen energi att gå ut eller ens vara social.

Det ska jag göra när jag blir rik

På måndag morgon tog jag min frappé och åkte mot Radisson Blu i Frösundavik för ett seminarium. Det är ett kontaktnät och denna gång skulle de ha en insamling till förmån för Läkare utan gränser.

Jag hade blivit inbjuden av min kompis C som är aktiv i flera olika nätverk och jag har alltid tyckt att just Läkare utan gränser gör ett väldigt bra jobb och jag har undrat om det finns mer man kan göra än att ge pengar. Kristina Bolme som är odrförande i läkare utan gränser informerade om vad de gör och hur och det var väldigt intressant, det var just sånt jag ville veta.
Sen pratade Mia Törnblom och det tycks vara så att många jag känner stör sig väldigt på henne. Publiken denna dag skrattade däremot åt precis allt hon sa och tycktes tro att hon var en gudinna. Jag känner väl att sanningen ligger någonstans mitt emellan... Hon verkar vara en gullig tjej med mycket energi och hennes främsta mål tycks vara att ha roligt och att hjälpa folk. Hur kan man störa sig så mycket på något så trevligt? När jag bytte ett par ord med henne efter talet så fick jag en spontan kram och det var väl trevligt tycker jag.

Det är väl så att man inte får sticka ut för mycket och jag tycker inte allt hon säger är våldsamt roligt så som de andra gjorde, men nog är det på det stora hela en roande, trevlig tjej, annat kan jag inte säga.
Titti Schultz var konferencier och folk tycks älska att hata henne också? Jag kan inte säga att hon gav något större intryck på mig alls. Däremot tyckte jag att hon hade för bråttom i auktionen som hölls, jag hade ropat in 1-2 saker åt mig själv om jag bara hunnit med i svängarna.

Kristina lärde mig ju mycket om Läkare utan gränser och jag pratade en stund med henne senare och undrade om man kunde göra nåt mer än att bara ge pengar och man kan vara volontär i 6-10 månader oavsett utbildning och med min tekniska bakgrund trodde hon att jag skulle kunna göra en massa nytta. Men det blir ju dyrt att åka iväg sådär, räkningarna där hemma betalar inte sig själva och vad jag förstår så kostar det 5000:- / månad att jobba för dem... Kanske när man blir mer ekonomiskt stabil? Det är ju vad jag alltid sagt att jag skulle göra om jag hade så mycket pengar att jag inte behövde jobba för att betala räkningarna.

Ett band som hette Rebaroque spelade för oss och det var fint, jag som inte är så rutinerad tyckte att det såg lite kul ut att basen(?) hade en gympadojja på sig för att inte förstöra golvet...
Bandet, hotellet, Titti, Mia och Kristina gjorde allt detta helt ideellt för att stödja insamlingen till Läkare utan gränser. Sopplunchen inklusive auktionen och andra bidrag drog faktiskt in drygt 80 000:-! Inte dåligt på en förmiddag med ett par hundra personer!
Soppan var för övrigt supergod! och det var jag inte ensam om att tycka. Jag hade gärna velat veta receptet på den.
Strax efter 13 åkte jag hemåt och på vägen stannade jag för att handla på ICA och för att låna pärmar med tapetprover åt Ju som jag skulle till på kvällen.
När jag kom hem var jag jättetrött och gick och lade mig en stund men sov i 2½ timme och glömde helt bort att jag skulle ha haft ett telefonmöte med jobbföreningen klockan 17... Ojdå, men jag är ju den enda som aldrig brukar missa ett möte och nu när mötet ska vara i Liverpool istället för som senast, i Stockholm och alla de andra är britter, ja då är jag den som är minst viktig faktiskt det här året.
När jag vaknade till liv tog jag en macka och vid 19.30 åkte jag mot Hägerstensåsen och Ju. Med mig hade jag en kasse med mat... Efter att ha pratat en liten stund skulle hon åka och hämta mina gudbarn på klättringen, innan hon åkte satte hon på ris i riskokaren och jag satte igång att laga mat till mig och barnen. Jag hade tagit med mig marinaden som blivit över från kycklingen på onsdagen och nu tärnade jag kycklingfiléer och stekte dem med bara mald vitpeppar och gjorde såsen vid sidan om ifall den skulle skära sig. Jag var inte säker på hur det skulle gå eftersom det var så mycket surt i den. Men jag värmde marinaden och så hade jag i grädda och creme fraishe, rörde omoch så redde jag den lite och sen hällde jag den över kycklingen och lät det gojsa ihop sig lite. Jäklar vad gott det blev!! Ungarna var också nöjda och Ju fick smaka lite innan jag rörde ned kycklingen i såsen, själv åt hon stekt tonfisk.

Senare på kvällen tog jag fram ostarna och salamin jag köpt i Italien och jag och L gillade de milda ostarna medan Ju och A försökte få oss att tycka om de starka ostarna de hade hemma, men de är för bittra för vår smak.
Medan jag och Ju satt i köket och lyssnade på musik och pratade så låg ungarna i soffan och tittade på någon Science Fiction film tror jag det var, är de inte söta?. Sen kramade jag om dem och åkte hem, för nu började klockan bli mycket.
Jag var hemma vid 1 och gick förstås inte och lade mig direkt utan satt uppe och tittade på de sista avsnitten av Criminal Minds och tog en macka och te innan jag äntligen kom i säng.

Det får räcka så

På torsdagen var det jobb som vanligt, men vi hade personalmöte så som det är tänk att vi ska ha med jämna mellanrum. På dessa möten gnäller vi lite på varandra ibland, men på det stora hela har vi väldigt bra stämning på jobbet och det kan ju vara bra att rensa luften ibland och få irritera sig på att folk lämnar saker framme eller inte stänger kryddburkar efter sig i fikarummet. På eftermiddagen försökte jag komma iväg på ärenden men det tog längre tid än jag hade räknat med att bli klar med det som behövdes göras. Men slutligen kom jag iväg till en kund som flyttat från Bromma Flygplats till Kista. Jag skulle leverera lite grejer, se deras nya lokaler och säga hej till dem. Deras framtid har ju varit ganska oviss i 20 år eftersom det sagts att Bromma ska läggas ned, nu ska det istället bli större och därmed var de tvungna att flytta från sitt hus, som de ägde men arrenderar marken till och inte nog med det, de får betala för rivningen också och det är inte gratis.
Det var i alla fall ett trevligt besök, de har en lite gammeldags, hjärtlig stämning på sitt företag, lite liknande vår egen och två killar som jag känt hos dem i alla år var faktiskt kvar och det var ett kärt återseende.
Jag blev bjuden på fika och pepparkakor men sen var jag tvungen att åka vidare in mot Solna och Axfood Snabbgross. Jag blir så jäkla störd på alla dessa bilförare som tror att de har mer bråttom än vi andra och som kör om i avfartsfilen eller bussfilen och sen tränger sig in tillbaka in i filen, det försenar ju oss andra som tycker att det känns bättre att vänta på vår tur...
Jag tog mig i alla in dit till slut och handlade det jag skulle till fikarummet. Det tråkiga med allt detta är att jag aldrig får nåt erkännande för att jag gör det, men om jag har annat att göra och inte åker och handlar direkt när det är tomt, då gnäller folk på mig... Jag kanske borde skita i det och låta någon annat göra det jobbet?
Efter att ha handlat till jobbet och passat på att handla en kokt julskinka till mig själv också för 140:- (3 kg) så åkte jag vidare in till stan och grekiskalektionen. Den här gången jobbade vi med verb, jag vet inte om jag berättat det, men "alla" typer av ord i en grekisk mening böjs efter vem man pratar om/med, detta gäller ju även verben förstås men det visade sig att de var mycket lättare att böja än de andra och det kändes äntligen som om jag fattade nåt.
Men när det visade sig att detta var näst sista lektionen och att många skulle vara borta på nästa så sa jag att jag skippade nästa lektion och om det inte var för det dåliga samvetet (inför vem?) så skulle det ha känts som en lättnad. Jag bestämde också där och då att inte gå nästa termin. Att stå i köer varje torsdag tär på mig och jag orkar inte göra det ännu en termin, jag har ändå kämpat i 3 terminer nu. Det är inte heller många kvar i vår grupp till nästa år, alla har svårt att orka med. Jag kommer att sakna gruppen som ju egentligen inte finns längre och vår lärare har ju gjort ett superbt jobb!
Sen åkte jag hem, lite lättad över att ha tagit ett beslut i alla fall och sen åt jag mozzaellasallad till middag och tittade på Criminal Minds.

Så gör man bra kyckling!

På onsdagen skyndade jag mig hem från jobbet, nu var det bråttom om jag ville ha saker någorlunda klara innan mina gäster skulle komma. I huset var det bara runt 15 grader varmt så det första jag gjorde var att tända i kaminen sen gjorde jag i ordning alla ingredienser, hackade lök, skar sparris och sånt.
Lagom tills jag var klar med det ringde A och undrade om vägen och strax senare dök de upp och med sig hade de en jättefin julgrupp. Systerdottern L skulle också komma men hade glömt att det var Nationellt prov denna eftermiddag och hade annonserat redan på förmiddagen att hon skulle bli sen.
Efter att jag och C pratat om saken kom vi överrens om att jag skulle laga mat och C skulle hämta L när hon dök upp på busshållplatsen. Jag satte igång med risotton och sen lade jag ned kycklingen med marinad och allt i en ugnsform och satte in den i ugnen. Jag började på 200 grader men efter 30 minuter hade det inte hänt så attans mycket så jag och A bestämde oss för att sätta ugnen på 225 grader och låta det stå inne ett tag till.
C hämtade L vid bussen och det gick bra trots att de aldrig träffats tidigare, jag gillar dessa okomplicerade ungdomar jag är omgiven av!

Risotton blev riktigt bra och kycklingen var helt fantastisk om jag får säga det själv! De andra tyckte också om den, den var syrlig, mör och saftig och smakade mycket ingefära vilket jag älskar!
Vid 19 dukade jag kvickt av men diskade inte, nu var det ju hög tid att åka till pyssel, vi var ju redan sena. Marinaden som låg kvar i ugnsformen hällde jag ned i en burk och sparade, det borde ju gå att använda till nåt?
Jag varnade A och C för schäferns skall i ansiktet på gäster och sen gick vi in och han har väl aldrig varit så tyst i hela sitt liv...
Senare när A och C skulle gå lade han huvudet i A's knä till och med.

Själv stannade jag en stund med mamma när de andra gått och åkte väl inte förrän vid 23.