Hur får man med sig så tunga saker hem?

Ja, om ni ni undrar vad som hänt och varför det varit så lång tid mellan mina inlägg på sistone så är det för att blogger strular. Jag lade ned 2 timmar på att göra två långa inlägg och raderade sedan mina anteckningar om de två dagarna och var nöjd. Men se, de inläggen försvann dagen efter och det lovades att det var tillfälligt, men nu är de borta fortfarande. Jag tappade sugen en del efter det, hur vet jag att inte andra inlägg försvinner efter att jag lagt ned en massa jobb på dem?
Jag tänker hoppa över de två dagarna jag redan skrivit om och hoppas att de inläggen kommer tillbaka, annars kanske jag försöker komma ihåg vad som hände de dagarna senare.

På onsdagen blev jag väckt av grannens renoveringsarbeten på våningen ovanför, det lät inte måttligt, det var så att väggarna och trumhinnorna vibrerade. Jag försökte envist sova vidare men gav slutligen upp och gick upp vid 10. Jag tog bussen till stationen och tog tåget därifrån till stan. Jag gick av vid Bugis så som J sagt att jag skulle och tog sedan promenaden mot Sim Lim Tower som dagen innan. På vägen dit hittade jag en typisk Singaporisk (heter det så?) matmarknad och stor var den. Jag gick runt och föröskte bestämma mig för vad jag skulle äta till frukost och försökte att inte se så vilse ut, jag skiljer mig ju ändå rätt mycket från mängden rent uteseendemässigt menar jag, jag behöver ju inte nödvändigtvis se ut som en idiot också. Slutligen beställde jag en won ton nudelsoppa med en självsäker min och svarade på frågor om jag ville ha chili eller inte och så på ett så världsvant sätt som möjligt. Sen satte jag mig ned och åt lika tyst och koncentrerat som alla andra. Jag som inte gärna äter mat till frukost har börjat vänja mig vid nudelsoppa till frukost och tycker att det är det minst underliga man kan hitta till frukost i alla fall i Singapore. Jag betalade för övrigt 2.50 singapore dollar för soppan, det motsvarar 12.50:-. Ganska överkomligt eller hur?
Jag hade tittat efter ananas dagen innan och bara hittat svindyr ananas, dyrare än hemma i Sverige till och med. Men nu hittade jag ett stånd som sålde färskpressad juice och jag fick köpa uppskuren, skalad ananas från dem för ett riktigt bra pris, runt 5-10:- tror jag det blev.
Sen gick jag vidare mot Sim Lim Tower för att hämta elektronikprylarna jag beställt till svågern. Det visade sig att de inte kommit in ännu och efter lite förhandlande lovade han att den skulle vara på plats om en timme.
Jag gick tillbaka mot marknaden och just då ringde J och sa att hon var i stan för att möta upp mig så vi bestämde ett ställe att mötas på och bara 5 minuter senare dök hon upp där. Sen gick vi till Starbucks och tog en kaffe och balgisk våffla var och efter att vi fikat klart ringde J till butiken i Sim Lim och kollade om grejerna hade kommit och det hade de så vi gick tillbaka dit. När vi kom dit visade det sig vara både skrymmande och tunga grejer och svågern som sagt att han skulle försöka hitta något som inte var tungt eller stort... man kan ju undra hur stort det han valde bort var? Dessutom ville de inte ta kreditkort så jag var tvungen att gå ut till bankomaten och hämta ut runt 3500:- i kontanter vilket är rätt mycket i Singapore. Sen funderade vi på hur vi skulle göra. Planen var att spendera dagen i stan och inte kunde vi bära omkring på denna jättelåda hela tiden. Vi spånade på en ölkärra men kom fram till att den nog inte gick att ta med sig ombord på planet dagen efter och det skulle ju innebär att jag skulle få bära omkring den på flyget. Sen kom vi på att den kanske skulle gå ned i en kabinväska och dem får man ju ta med sig ombord. Sagt och gjort, vi gick till ett varuhus och hittade en kabinväska för c.a 250:-, det var ju överkomligt så vi köpte den, packade ned grejerna i den och gick vidare till Coffee Bean and Tea Leaf för nästa fika. Det var tur att J var med, jag hade nog haft svårt att ta ett beslut om väskan utan någon att "bolla" med.
J hade nästan garanterat att jag skulle gilla kaféts iceblended coffee, hon jobbade på den koncernen tidigare och ville visa mig denna fantastiska dryck.
Hon beställde en iceblended mocha till mig och det var alltså en mixad kaffe, is och chokladpulver och den var verkligen fantastisk! Men sen spillde jag ut halva över bordet så det jag fick inte njuta av den så länge som jag hoppats. Service är för övrigt inte en stark sida hos folk i Singapore, de gör det de ska men inte med något extra leende eller snabbhet eller annat du hoppas på när du köper en tjänst och J sa också att hon föredrog Europeer som kunder när hon jobbade där för de är artigare mot servicepersonalen också.
På alla borden satt det skyltar att man inte fick plugga på kafét och man kan ju undra varför, det var ju inte så att det var fullt där inne trots att folk faktiskt satt och pluggade där trots skyltarna. Det är så mycket förbud i Singapore att folk inte bryr sig om förbud de tycker är larviga och de skojar om alla förbud också och säger ofta: Singapore is a fine country!
Medan vi satt på fiket inne i det stora köpcentret satte regnet igång som väntat, men vilket regn sedan! Det var ett ösregn utan like och det blixtrade och dundrade och jag var glad att vi satt så pass långt inne i köpcentret att vi bara såg vädret och knappt hörde det alls.

Fördelen med ovädren i Singapore är att de ofta försvinner lika kvickt som de kom, så någon timme senare kunde vi lämna fiket och gick sedan mot fiskmarknaden och där köpte jag räkchips, 2 stora påsar (1 kg), fatta hur mycket chips det blir om man tillagar dem! Min familj är galna i dessa så jag tänkte det var lika bra att handla när det var billigt. Jag betalade 15 kronor för 1 kg... Jag älskar marknader och dessa stora säckar med grejer man inte vet vad det är eller vad det används till, man lär sig så mycket nytt om mat. J visade mig saker hon trodde kunde vara intressanta för mig och svarade så gott hon kunde på alla mina frågor. Jag köpte också lite glasnudlar och jasminblommor att blanda i te.
Sen gick vi tillbaka till där vi börjat dagen ungefär och gick in på ett köpcenter för att hitta något att äta. Jag hade begärt att vi skulle äta någonstans där de accepterade kreditkort, jag ville inte gärna ta ut mer kontanter när jag skulle åka hem dagen efter och jag ville stå för middagen.
Vi hittade ett ställe som serverade kinesisk mat och J beställde en del och jag fick säga vad jag gillar och ville prova. Det blev en het sallad med sesamolja och sjögräs, dim sum med räkor, stekt ris med vitlök, räkor friterade med en särskild sorts saltat ägg och någon sorts dumpling med ris i. Det var gott och intressant, J tyckte att salladen var lite väl het och jag tyckte att räkorna var lite väl oljiga, annars var vi nöjda.

Sen var klockan rätt mycket så vi gick till tåget och åkte hemåt. Hon kliver ju av tåget före mig och det gör de flesta andra också. Alltså var det väldigt trångt när vi gick på men innan jag var framme hade jag fått sittplats. Jag fick stå även på bussen från stationen men lyckades mot alla odds att kliva av på rätt busshållplats i mörkret trots att det ser likadant ut överallt.

När jag kom hem visade det sig att H inte hade ätit middag hemma hos M's mamma som jag trott att han skulle göra, så han var hungrig. Alltså höll jag honom sällskap ned till mr Prata eftersom det var sista chansen att umgås för den här gången. Jag blir förvånad varje gång jag ser någon äta ris och sås med händerna så som indierna som jobbar där gör. Det ser faktiskt rätt så ofräsch ut... Jag tog en bit stekt bröd med currysås och H åt en läskig bulle med en hel räka med skal på... och sen åt han upp mina rester. Till detta drack vi förstås tänjt te...
Efter en dusch avslutade jag ännu en lång dag.

Pulai Ubin

På måndagen fick jag sovmorgon, H hade sagt att jag fick sova hur länge jag ville. När jag vaknade hade jag huvudvärk men det släppte mer och mer under dagen, jag tror det mest var vätskebrist. Vi tog oss ned till hamnen med buss, förbi fängelset och flygbasen, tanken var att vi skulle åka till ön Pulai Ubin. I hamnbyn där försökte vi hitta frukost åt mig men vi hittade bara en massa söta saker så till slut insåg jag att man får ta seden dit man kommer så det blev en nudelsoppa till frukost, den är ju i alla fall inte söt!
Det visade sig vara ett bra val, jag valde en mild frukostsoppa med won ton nudlar. H blev lite sugen han också fast han ätit frukost tidigare, så han åt en soppa till lunch.
Tjejen som servade vid soppståndet hade tvättat händerna och torkat sig på shortsen, det såg lite kul ut tycker jag.

Sen gick vi ned till hamnen och där fanns en liten kö till båtarna som bara tog 12 passagerare vardera. Men det var många båtar så vi hann bara precis sätta oss ned så var det vår tur. Det var gamla, slitna båtar, men de var rätt gulliga och kändes ganska säkra trots allt. Det tog bara 5-10 minuter att åka över till ön och sen bestämde vi oss för att ta en promenad istället för att hyra cyklar som alla andra eftersom H har lättare att gå än att cykla med sitt onda ben. Vi började gå och det var en fin regnskog och en del fina blommor som jag testade mitt macroobjektiv på. Det regnade till och från men inte så mycket och vi bara fortsatte gå av farten och när vi slutligen kände hur fötterna började suga fast i leran och vi inte riktigt kunde hitta rätt väg så ville H att vi skulle vända, hans höft började ledsna på utflykten. På vägen tillbaka till byn såg vi en filminspelning, jag undrar vad det skulle bli för typ av film. Sen gick vi till en restaurang där H beställde två rätter för oss att dela på, någon sorts bladgrönsak stekt med sambal oelek och räkrullar, det visade sig vara oerhört flottigt båda två och jag kunde bara äta lite grann.

Sen började det bli lite mörkare och vi ville åka tillbaka innan det blev allt för mörkt så vi tog oss till båten och var strax ombord. När vi kom tillbaka till fastlandet var vi tvungna att gå igenom en säkerhetskontroll med röntgning av väskorna, jag undrar vad de letar efter? När vi kom tillbaka till lägenheten lade jag mig att läsa och sen kom våra värdar hem, det var första gången jag träffade dem. De var snälla och trevliga men väldigt allvarliga. Jag kom inte i säng förrän sent för det blev kö på duschen nu när vi var så många i lägenheten.

Så här ser förresten lägenhetsdörrarna ut i Singapore. Så länge man är hemma och vaken har man bara grinden stängd och låst, dörren står vidöppen. På så sätt kan man få lite korsdrag och därmed lite svalka.

Toalett-lathund

På söndagen gick jag först upp klockan 6 för att se till att H var vaken. Han hade bett mig om det eftersom han inte hade någon väckarklocka och det tar ett tag för honom att bli klar med rakning och grejer. Han var vaken och jag gick och lade mig en stund till och gick slutligen upp vid 6.45. Jag bara klädde på mig, borstade tänderna och tog min frukostpåse från kylen och sen gick vi till bussen. Den här gången tog vi tåget från Tampines station till stan och sen var vi tvungna att gå en bit och det var redan rätt varmt så vi blev svettiga av promenaden.
Strax innan bussen skulle avgå blev vi uppschasade på en annan buss än den vi skulle ha tagit, antagligen var det för få passagerare på den eller nåt och nu hamnade vi på en halvmöglig buss som lät som om den skulle paja när som helst och sen brummade vi ut ur Singapore stad. Så fort vi börjat rulla ordentligt åt jag min frukostmacka, en macka med tonfiskröra och majs, gjord på formfranska. Jag hade ju inga höga förväntningar förstås men den var faktiskt helt okey!
När vi nån timme senare kom till Malaysias gräns var det en lång kö med bussar som ville in och det tog rätt lång tid att komma fram. Sen fick vi alla kliva av bussen och stå i kö till immigrationskontrollen och sen gå igenom hallen och kliva på bussen på andra sidan.
Sen åkte vi vidare i runt 5 timmar och kom slutligen till busstationen i Malacca eller Melaka som de själva skriver det. Under den delen av resan var det någon som bad busschauffören att spela en film i bussen och jag kan inte minnas när jag hade så roligt senast. Det var en indisk film tror jag och den var så smörig och töntig att jag inte kunde släppa den med blicken. Det fanns inte ens engelsk text men jag tror att jag fattade grunden i den och jag fick kämpa för att hålla mig för skratt. Den var så dramatiskt och överspelad och dessutom till viss del en musikal.

Vi stannade för toalett och snacks på en vägkrog och H köpte bananer och frukt. Jag ville ha ananas så det fick jag, den var saftig och god. Eftersom jag är konstant törstig känns det bra med saftig frukt till mellanmål.
Jag gillar verkligen inte att resa med en massa folk jag inte känner omkring mig, det är så många som verkar tycka att hänsyn är till för amatörer... Under vår bussresa fick vi lyssna till enorma rapar från killen bakom, så enorma att jag höll på att få kväljningar faktiskt, sen började han äta fisksnören och de luktar som torkad katt/hundfisk, ett barn lekte med en låtsastelefon och den ringde oavbrutet i 2 timmar... trots allt detta lyckades jag faktiskt sova en liten stund.

När vi kom fram insisterade jag på att vi skulle kolla bussar och tider för dagen efter så att vi skulle ta oss hem och det var tur det för det visade sig vara helt slutsålt för måndagen eftersom det var långhelg och en massa folk från Singapore behöver ta sig hem efter att ha spenderat långhelgen i det mycket billigare Malaysia. Det slutade med att vi fick köpa biljetter till den sista bussem för kvällen redan samma dag. Sen tog vi den lokala bussen in till stan och klev av på en bro där bussen fastnade i köer, sen gick vi in på ett hotell där H brukar bo när han är i Melaka. Han letade efter nån han kände där men vi gick strax vidare, vid det här laget regnade det ganska mycket och jag fick gå och skydda min kamera hela tiden och slutligen var jag tvungen att lägga tillbaka den i väskan.
Vi gick utefter kanalen och husen där var väldigt slitna men också väldigt häftiga och sen gick vi över ett torg och vidare upp för en brant backe till den gamla kyrkogården och ruinkyrkan. Melaka har varit historiskt viktigt och har varit koloniserat av Holländare och Portugiser bland andra och det finns spår av allt detta i arkitekturen och ruiner.

De har tungt pyntade cykeltaxi som står överallt och en del spelar musik i dem också.
På motorvägen i Malaysia ser man folk som åker bil med sina små bebisar i knät och de lite större barnen röjer omkring i både framsäte och baksäte och ingen har bälte på sig. Dessutom pyntar de sina bilar med leksaker och andra pryttlar och alla har en låda med kleenex i fönstret, de flesta med särskilda lådor att ha dem i, jag såg en gjort av muppskinn...

De flesta i Malaysia är muslimer och därför bär många kvinnor sjalar över håret. Ingen tittar snett på oss andra för att vi inte gör det, men det här med sjalar är en hel industri och det går mode även i dessa. Vi såg hela butiker tillägnade bara sjalar och det fanns alla möjliga färger och pynt. En del tjejer täcker visserligen håret så som det är tänkt men bär tajta, sexiga jeans med en avslöjande tajt top på överkroppen, jag tror inte att det är så det är tänkt att vara, men det är så det fungerar.

Nu följer en liten toalettguide för er som inte reser så mycket!
Så här ser "hål-i-golvet" toaletterna ut om ni inte har sett dem tidigare. De är inte alls så svåra och besvärliga att använda som det kanske ser ut. Fast om man har problem med till exempel knäna så kan det kanske vara jobbigt. Att kissa är ju kvickt gjort, andra aktiviteter kan ju vara jobbiga för benen om de tar längre tid än väntat... Fördelen med dessa toaletter är att de är lätta att hålla rena, nackdelen är att de hålls rena med vattenslang så om man har stora shorts till exempel så hamnar de ju ofta som en hög vid fötterna när man sätter sig på huk vilket innebär att de hamnar i en pöl med vatten... Nackdelen med den typen av toaletter som vi själva är vana vid är att i Asien tycker många kvinnor att det är äckligt att sitta ned på en offentlig toalett så de ställer sig istället på ringen och det är ju inte så kul att sätta sig på någons smutsiga fotavtryck.

Ett annat tips är att alltid ha servetter i fickan eller handväskan, toalettpapper finns normalt inte på offentliga toaletter, det tar man med själv. I allra bästa fall kan det finnas automater där man kan köpa tamponger, kondomer och toalettpapper.

Okey, då lämnar vi det ämnet och går vidare med vår dag i Melaka. Efter att ha gått runt i staden en stund och tittat på marknaden så bestämde vi oss för att äta lite. H hade bara ätit lite frukt på hela dagen och jag är ju alltid hungrig. Vi hittade en trevlig restaurang på en lugn sidogata och beställde stekta nudlar med räkor och det smakade utmärkt. När vi gick vidare på marknaden hittade vi Malaysiska delikatesser som ankhuvuden och kycklingfötter, uäk!

Sen var det dags att börja ta sig tillbaka till bussterminalen så vi ställde oss och väntade på lokalbussen tillsammans med en äldre kvinna. När bussen kom skakade jag bara på huvudet, vi hade lite bråttom och här kom en helt smockfull buss som inte hade plats för oss... Men han stannade och de som var ombord hejade på oss när vi försökte ta oss ombord. Den gamla damen blev indragen av några starka armar och sen uppmanade de mig att klättra upp och på något sätt gjordes plats för mig och min väska. H hamnade halvvägs hängande ut genom den öppna dörren på bussen med några andra män och det gjorde mig orolig. Inte kan det vara bra för en 80-åring att hänga i armarna utanför en buss?

Men vi kom faktiskt fram hela och i tid till stationen och H fick till och med sitta ned den sista biten. Det var köer fram till stationen och busschauffören satt och läste tidningen och ni skulle ha sett hans säte, det var en typ av solstol, knappast krocktestad i alla fall.

När det var dags att kliva upp på bussen för att åka tillbaka till Singapore hade vi spenderat ungefär 5 timmar i Malaysia om man inte räknar med de timmar vi spenderade på bussen på väg in till Melaka. Bussen vi åkte hem med var finare och bättre än den innan och dessutom hade vi fått platserna längst fram. Vi somnade båda två och vaknade bara för att gå igenom immigrationskontrollen tillbaka in i Singapore. Tjejen som kollade mitt pass såg lite förvånad ut, hon måste ju undra varför jag kom tillbaka redan. När vi kom tillbaka till Singapore blev vi avlämpade mitt i ingenstans och H var upprörd och menade att det troligtvis var för att busschauffören bodde där i närheten. Klockan var över midnatt och de flesta bussar hade slutat att gå. Vi gick mot stora vägen där bussarna trots allt såg ut att köra fortfarande, men vi var tvungna att stanna för rött ljus och då kom vår buss och trots att vi sprang så hann vi inte ikapp den. Slutligen tog vi en annan buss, den sista för kvällen på inrådan av en kille på busshållplatsen, han sa att det var vår bästa chans att ta oss hemåt och det gick bra även om det blev en bit att gå. Det är tur att jag inte bor i Singapore, jag skulle aldrig hitta hem... allt ser likadant ut överallt och heter mer eller mindre samma sak. Efter att ha duschat var jag i säng 1.40, det hade vart en lång dag och vi hade spenderat runt 11 timmar på en buss.

Grönsaker och kameror

På natten till lördagen vaknade jag av att det var oerhört hett i mitt rum och jag hade ju lagt märke till att de andra inte använde varken AC eller fläkt och jag hade alltså bestämt mig för att försöka med fläkt snarare än AC då. Men mitt i natten fick jag ge upp och gå upp pch sätta igång ACn. Sen sov jag gott och var nästan kall, men fjärkontrollen fungerade inte på ACn så det gick inte att ställa in den.

Jag gick upp vid 8 på morgonen eftersom jag vet att H är morgonpigg, det har väl med åldern att göra... Vi tog en buss ned till Tampines station och gick in på en av H's favoritrestauranger, där beställde han congee med ägg till frukost åt oss. Det är som en risgrynsgröt med buljongbas och i den är det bitar av kyckling och sen strör de lite friterad lök över och knäcker ned ett ägg. Jag kan inte säga att det smakade dåligt alls, men efter en stund blev jag illamående, det var nog lite för "starkt" för min mage så tidigt på morgonen.

Därifrån gick vi vidare till Starbucks för att se om vi kunde hitta de där stora citymuggarna som jag köper åt mig och syrran när jag reser till ett nytt ställe. Det hade de inte, men jag tog en liten muffin och en sojalatte och sen gick vi vidare till en nagelsalong vi varit förbi tidigare. M hade tipsat om den när jag sagt att jag ville göra manikyr och pedikyr i Singapore och när vi gick förbi första gången hade den inte öppnat ännu. Nu var det öppet och jag fick ett pris på $ 50 för både och och det motsvarar 250:- så det var ju taget. Jag satt och hade det bra där och fick fina och mjuka fötter och händer med illrosa naglar. Det var jag som valde färgen men mest för att hon sa att man inte kan ha ljust nagellack på tånaglarna, varför man inte kan ha det har jag ingen aning om... Under tiden var H iväg och mötte upp en kompis som han kom tillbaka med efter en stund och när jag var klar och vi hade presenterats så gick hon hemåt. Vi åkte tillbaka till lägenheten för att lämna lite grejer men det visade sig vara ett missförstånd mig och H emellan. Han trodde att jag hade grejer att lämna i lägenheten men det var bara kassen med mina gympaskor och dem ville han att jag hade på mig. Alltså tog vi bussen "hem" i onödan och gick bara på toa och sedan tog vi bussen ned till stationen igen. Där bytte vi buss till en som skulle ta oss ned till stan. Vi hoppade av bussen i Little India och där åt vi lunch, knallröda, stekta nudlar som var lite starka. Vi delade på en portion eftersom jag inte kan äta så mycket, till maten drack vi återigen Teh Tarik. Sen promenerade vi vidare till China Town och tittade runt lite där. Jag handlade ett mjukis "merlion" till mamma, merlion är en blandning mellan ett lejon och en sjöjungfru kan man väl säga och det är symbolen för Singapore. Jag köpte också lite "ät"pinnar, men de var nog mer tänkt som hårpinnar tror jag, dessutom köpte jag en "hårkam" som var väldigt speciell men svårt att förklara. De har så fina grönsaker överallt att jag önskar att det fanns lika fina hemma och lika stort urval.
Jag hittade en fotobutik som jag gick in i för att kolla sortiment och priser och hamnade i samspråk med en kille där som verkade älska kameror. Han sa till mig att det inte fanns någon orsak för mig att köpa ett nytt kamerahus medan mitt fortfarande fungerade och sen ojade han sig över mina fina objektiv och undrade hur jag kommit över det stora. Det är tydligen bättre än vad det borde vara och han förmanade mig att aldrig sälja det utan behålla det för mig själv. Sen rengjorde han båda objektiven omsorgsfullt trots att han bara kunde använda en av sina armar. Han kunde helt enkelt inte stå ut med att se hur skitiga de var... Så när han sa att jag borde skaffa mig ett macro och vidvinkelobjektiv och visade mig ett kombinationsobjektiv för detta som skulle vara bra, ja då litade jag på honom och det slutade med att jag köpte det trots att det blev mycket pengar. Dessutom köpte jag glasskydd för linsen på båda objektiven.

Vid det här laget började H bli stressad, vi skulle vara hos släkten för middag klockan 19, klockan var nu strax över 18... Det slutade med att vi dök upp en timme försent till middag och de andra hade redan ätit. Men det var inga sura miner och vi satt kvar ett par timmar och umgicks framför tvn innan vi promenerade hemåt.
M's mamma kan inte engelska men det spelade ingen roll, hon gjorde väldigt klart för mig att jag var välkommen med leenden och gester.

På vägen tillbaka handlade vi en macka och red bull åt mig eftersom vi skulle ta bussen till Malacca, Malaysia tidigt nästa morgon. Sen packade jag lite grejer i min kameraryggsäck och sen somnade jag på stört.

Uttänjt te...

På torsdagskvällen hade jag förresten på inrådan av S dragit bort skavsårsplåstret jag satt över den nya tatueringen när jag skulle snorkla. Hon trodde inte att det var bra, själv tror jag att det är aldeles ypperligt, det ska ju sitta på skavsår tills de läker, varför inte en tatuering? Men i vilket fall så verkade tatueringen ha läkt på rekordtid, den verkade liksom vara helt färdig... Skavsårsplåster är nog bättre än saltvatten i alla fall.
När jag vaknade på fredagen av att M, H och nya gästen N satt och pratade en massa precis utanför där jag sov så sa M att S hade ringt om Dollybiljetten och ville att jag skulle ringa upp så det gjorde jag. Hon hade inte hittat knappen för engelska på ticnets hemsida men det gjorde jag... Det slutade ändå med att jag loggade in på mitt konto på ticnet och köpte biljetten på mitt kontokort annars hade hon varit tungen att regga en profil där och så och jag kunde uppenbarligen inte köpa biljetten på mitt konto med hennes kreditkort... Men det ordnade sig i alla fall och hon sa att hon skulle möta upp på flygplatsen senare och ha med sig mina pengar i Singapore dollar.
Sen åt jag frukost, M hade rostat en macka åt mig och skurit upp en massa tomat och gurka eftersom hon visste att jag saknat grönsaker och jag åt upp allt hon lagt upp på min tallrik.
I M och H's bokhylla står en gammal Dalahäst, den fick de en gång på 70-talet av mina föräldrar och den är det enda som överlevde den tornade som kostade dem allt de ägde en gång i tiden då dottern K var liten. Kanske var det redan då förbestämt att våra familjer skulle hålla kontakten resten av livet?

Efter att ha pysslat med bloggen och foton hela dagen packade jag det sista och tog en dusch, nu var det dags att åka vidare till Singapore. Som vanligt var jag nervös för vikten på min väska men det visade sig vara okey i slutänden. Sen slängde vi upp våra väskor på bilflaket och åkte mot flygplatsen. Jag och H skulle till Singapore och gästen N skulle någon annanstans, hem tror jag. Väl framme hade vi väldigt gott om tid, runt 2½ timme i alla fall men killarna var stressade och ville gärna gå in och checka in. Själv stannade jag ute med M och väntade på S som dök upp strax senare med mina pengar. Sen när de åkt vidare tog jag det lugnt en stund till och sen gick jag in och checkade in och gick genom säkerhetskontrollen. Jag hittade H och vi tog en kaffe och dricka och sen dök även N upp och satte sig hos oss. Jag gick och köpte lite matsäck ifall jag inte skulle få mat på planet vilket jag trodde att jag inte skulle få och köpte därmed också en flaska vatten. Men sen visade det sig att det var ännu en säkerhetskontroll innan man gick in i gaten... men jag lyckades få tillbaka pengarna för vattnet och klämnade tillbaka det i kiosken.
Jag hade lyckats få en av de sämsta platserna i planet och dessutom ett mittensäte men det verkade som om fönsterplatsen var ledig, hur kom det sig? Jag blev ombedd att ta den där fönsterplatsen som jag inte ens blivit tilldelad trots att jag bett om fönsterplats, anledningen visade sig vara att någon absolut måste ha ett säte i mittgången på grund av klaustrofobi och visserligen blev vi då 3 personer istället för 2, men jag fick i alla fall sitta vid fönstret.
Dessutom visade sig turen vara med mig när det gällde mat också, det var inte många som hade mat inkluderat i biljetten men jag var en av dem!

Jag satt mest och läste och upptäckte plötsligt utanför fönstret hur det blinkade och blixtrade i och mellan molnen i horisonten och tipsade en pojke bakom mig om det och han blev jätteglad för tipset och satt och tittade han med.
Jag vet inte riktigt vad problemet med sätena var, men när vi landade var mina ryggmuskler helt slut och jag hade svårt att stå upprätt och slutligen påverkade det magen också som började värka. Vi tog en taxi hem till M's brorsas familj i Tampines och där väntade hans son på oss. Han gav mig ett glas kallt vatten och satte igång massagestolen åt mig. Där satt jag nog i nästan en timme och sen gick vi ut för att hitta nåt att äta, klockan var nu runt 23.30. H visade mig en liten kvartersrestaurang som hette Mr Prata och där åt vi en typ av bröd som heter Chapati och med det serveras en typ av curry som man doppar brödbitarna i. Till det drack vi Teh Tarik som är typisk dryck i Singapore och betyder "Pulled tea" och så heter det för att det hälls upp på ett väldigt speciellt sätt för att få ett toppskum. Det var väldigt sött men också rätt gott faktiskt.

När vi ätit klart gick vi tillbaka och tog en dusch och gick och lade oss.