Kundvård 2.0

29/4 På tisdagen kom en av mina kunder på besök på jobbet. Han och Turre tycker väldigt mycket om varandra och Turre tar det här med kundvård ett steg längre än de flesta och hånglar gärna upp G ordentligt. Sen sitter de och myser medan jag och G snackar lite skit och tar itu med lite jobb, då somnar Turre ibland i hans famn.
På jobbet var jag väldigt frustrerad, mina leverantörer är ibland väldigt hårt arbete för mig. De svarar inte i rimlig tid, de skickar inte grejer när de har sagt att de ska göra det och så vidare. Därför får jag ofta göra dubbelt jobb helt i onödan och jaga andra för att de inte gör det de ska, ibland får jag till och med göra jobbet åt dem...
Tänk om alla bara kunde göra det de ska och låta mig göra fler saker istället för att jaga det jag behöver.
När jag kom hem från Thailand, låg det en hundleksak jag inte känner igen på min tomt.
Jag och grannarna har kommit på att deras golden Frasse stjäl Turres leksaker ibland, det är alltid roligare med andras leksaker, vi har till och med tagit honom på bar gärning ibland. Nu tänkte jag att han hade gjort något byte eller nåt!
Det visade sig att M hade trott att Frasse snott den av Turre och när hon hittade den så kastade hon upp den på min tomt. Undrar varifrån den kommer då? Antagligen den andra grannens golden.

Vem vill ha den tomma platsen i min säng?

28/4 När jag vaknade på måndagen såg det ut såhär i min säng! Både Turre och Judas låg tätt intill mig, de hade uppenbarligen saknat mig när jag varit borta och när de ligger så så är jag onaturligt stilla hela natten för att inte störa dem. Sen är hela andra halvan av sängen helt tom, vi ligger alla tre på samma sida. Vem kan tänka sig att sova på den tomma sidan undrar jag, någon frivillig?
Jag började också fundera på skinnställ efterson tanken är att jag ska ta motorcykelkort i sommar, vilken storlek är lagom för mig och ska det vaar tight eller lite mer bekväm passform, jag fick lite tips på Facebook så vi får se vad valet faller på i slutänden.
På jobbet gick allt som på räls, jag har ju hållit undan allt från Thailand och det fanns inga obehagliga överraskningar.

Livet vore enklare om folk tog hänsyn

27/4 På lördagskvällen åkte jag från Mae Phim med min pålitliga chaufför och 2½ timme senare var jag på plats på flygplatsen. Det gick ganska fort att checka in och sen gick jg för att hitta loungen. Det tog längre tid och när jag väl hittad den så visade det sig att det fanns en mycket närmare min gate så jag tog en ny hajk och gick för att hitta den.
Slutligen kunde jag sätta mig ner och ta det lugnt en stund men sen fick jag gå till gaten. Fördelen med att beställa specialmat är att man får mat först av alla, sen kan man somna och sova hela vägen hem. Nackdelen är som sagt att man får skittrist mat... Kokt potatsi med kokt fisk och kokt squash, igen... Helt totalt smaklöst, ingen sås, inga kryddor. Men sen tog jag en sömntablett och somnade ifrån allt. När jag slutligen hade somnat så var det en unge som kom krypande och drog mig i benet! Mamman brydde sig inte o att säg till honom alls, för hon var bara glad att han inte störde henne, för hon tittade på film. Han var inte så liten att han inte förstod vad han gjorde heller, han var 3-4 år. Senare kröp han i gången och började öppna lådan med syrgasflaskorna och då tog slutligen flygvärdinnan itu med mamman och sa att nu får du nog hålla honom under kontroll. Det blev inte mycket bättre för det. Jag är så oerhört trött på människor som inte inser att vi måste dela utrymme och liv när vi hamnar i samma "rum" och att det kräver att man tar hänsyn till varandra. Folk som sparkar en i ryggen hela tiden, drar i sätet bakifrån och väcker en, inte bryr sig om att försöka låta bli att gå in i en när de går genom gångarna och inte ens försöker hålla barnen stilla och tysta.
Saken är den att de flesta föräldrar gör sitt bästa och då accepterar jag om de inte lyckas, barn är trots allt barn. De jag inte tål är de som hellre ser på film eller spelar spel än att se till att deras barn inte stör andra.
Lagom tills vi landade var jag halvt mordisk, en del blir ju arga när de är hungriga, jag blir arg om jag inte får sova.
Sen det faktum att det tar folk en massa tid att gå av eller på ett flygplan och att de ställer sig mitt i gången och fixar och donar medan 20 personer väntar på att passera, det är ännu en sak som irriterar mig. Ja, jag är en bitch när jag reser!
När jag kom  hem packade jag upp och tvättade istället för att sova trots att jag var trött, jag var hemma ungefär mitt på dagen så det är nog bättre att hålla sig vaken tills det är rimligt att gå och lägga sig för natten.

Ibland ska man ha tur också

26/4 På lördag förmiddag fick jag äntligen träffa min vän S. Han hade varit bortrest när jag kom ned och sen varit rätt så dålig i flera dagar, han hade till och med fått åka till sjukhuset för koll. Men nu fick jag komma förbi på en kaffe så länge som han orkade sitta uppe.
Det var i sista stund, jag åker hem imorgon bitti klockan 4!
Senare på dagen åkte vi iväg ett gäng till djungeln för en promenad. Medan vi gick så spreds vi efter ett tag ut på en rätt lång sträcka för vi gick i flera timmar och det fylldes på med vänner, pojkvänner och släkt vartefter så till slut var vi rätt många och ett ganska udda gäng. De vi mötte kunde inte sluta stirra på oss där vi kom gående svenskar, thailändare blandningar av båda med barn och hundar i släptåg. I den här delen av Thailand är den synen rätt ovanlig och en tjej vi mötte frågade till och med om hon fick ta en bild på oss och det fick hon förstås.
Thailändarna kallar det för djungel, men jag tror att vi svenskar skulle kalla det för träsk, kärr eller möjligtvis regnskog, troligtvis träsk. Det går inte att gå på marken, det är väldigt sankt och man gå på broar och spångar över leran. Överallt i leran knäpper det och klapprar, det är krabbor som knäpper med klorna, varför vet jag inte, ingen kunde svara på det.
De flesta broarna är stadiga och bra byggda och det känns väldigt säkert att gå där, men det finns inget staket mot sidan så det gäller att inte gå för nära kanten. Lilltjejen ville och fick gå hela vägen själv, väldigt imponerande med en treåring som går i 3 timmar utan att gnälla eller vilja bli buren!
Men vi hjälptes åt att hålla koll på henne och hunden hon gick med så att ingen av dem skulle ramla ner eller göra illa sig. Enda gången som hon inte fick gå själv var när vi skulle över en spång som sviktade, var söner på många ställen och inte på något när var stark nog för oss tunga svenskar att gå säkert över. Jag är lite sådär att jag tänker, kan det här döda mig? Troligtvis inte, då tar jag risken och går och hoppas att det ska gå bra. A hade en av hundarna under ena armen och lilltjejen under andra och gick ändå helt stadigt och orädd över, medan jag hade tillräckligt med mig själv och min kamera. N och E däremot, de skrek, grät och vägrade ibland att gå!
De var rädda på riktigt och även om jag tyckte synd om dem så hade jag faktiskt svårt att hålla mig för skratt. Hade spången gått sönder hade man kanske kunnat skada sig rätt ordentligt om man föll på en av stagen eller så och blev mer eller mindre spetsad, men jag försöker att inte tänka så och tänker istället att även om det skulle hända så är risken rätt liten att det ska vara så illa att jag dör.
Jag fotade tjejerna, någon annan filmade, andra grupper som mötte oss och tänkte gå över när tjejerna stod där och skrek tittade förvånat på N när hon svor högt och sa åt dem att stå stilla och inte gå över. Inte förrän Vs kille F kom ikapp oss och höll N i handen sista biten så kom de i säkerhet till en stadigare del av bron. Nu var det rätt sent på eftermiddagen och jag insåg att det snart skulle skymma och vi bara fortsatte bortåt, jag kunde inte släppa tanken på att vi skulle behöva gå tillbaka över den spången i mörker...
Men efter en stund gick solen ner och vi började närma oss slutet av stigen, då bestämde vi oss för att gå ut där i alla fall och fundera senare på hur vi skulle komma tillbaka till bilarna. Jag och N, visa av dagen innan hade tagit med oss vatten, det hade inte de andra... det slutade med att vi fick dela på knappt en liter vatten allihopa och vi var runt 10 personer och två hundar.
Vi kom inte på någon lösning och enda alternativet var att börja gå, så vi började gå allihopa utefter vägen, vi hade inte hunnit mer än 100 meter när en pickup bromsade ner bredvid mig och A, det visade sig vara hennes faster som hon inte sett på flera år. Hon erbjöd oss skjuts till As mamma, så vi hoppade upp allihopa på flaket och det visade sig vara riktigt lång tillbaka så det var en jäkla tur.
En svensk 3-åring eller en hund också för den delen hade nog tyckt att det var jättespännande att åka flak, men i Thailand är det inget att bli exalterad över, det var helt normalt både för flickan och hundarna och hon satt i knät på E och tittade på en film i E's i-pad istället.
När vi kom fram till A's mammas restaurang så åkte A och två av killarna iväg för att hämta bilarna och sen åt vi allihopa vid ett långbord och hade en väldigt mysig kväll. A's mamma lagar den bästa maten jag har ätit i Thailand!
Vi kom hem riktigt sent och var väldigt nöjda med dagen.

Snacka om att binda ris om sin egen rygg

25/4 På fredagen dök mina möbler upp och allt var monterat och fixat på bara någon halvtimme. Jag gav killarna som kom en varsin cola och sen satte jag och N oss på balkongen för att inte stå och hänga över axeln på dem. De pratade inte ett ord engelska men med gester och kroppsspråk kommer man långt och allt såg precis ut som jag ville när de var klara. Däremot hade jag ju plötsligt två extra bord som jag behövde bli av med. N smsade till T och K, paret som kör underhållningen på Buffalo på kvällarna och frågade om de ville ha dem och det ville de väldigt gärna.
Kolla vilken skillnad det blev i lägenheten, det blev en helt annan atmosfär och trivsel tycker jag och det känns mer som "jag".
Dessutom har jag verkligen stört mig på matbordet som har gungat fram och tillbaka om man kommer åt det, det beror på att benet stod i mitten och skivan satt lite löst dessutom. Nu har jag ett bord med fyra ben och känner att det fungerar mycket bättre att sitta och jobba vid. Tidigare har jag suttit dubbelvikt i soffan hellre än att sitta vid matbordet.
När allt var klart gick jag och N på en strandpromenad för att plocka lite snäckor och stenar och sånt att lägga i det nya soffbordet. Det är väldigt skräpigt längre bort på stranden där ingen städar, men det mesta kommer inte från Mae Phim och de som bor där, det mesta kommer från havet och är troligtvis släng i havet vid södra Thailand. Det ligger dessutom ofta väldigt stora lampor på stranden och de kommer från fiskebåtarna, de kastar de gamla lamporna rätt i vattnet. Så konstig inställning när de lever på att havet håller sig friskt.
Det tar en bra stund att gå hela stranden ner och vi var dumma nog att inte ta med oss vatten och solen steker ju rätt bra när man går där. Kronprinsens sommarpalats ligger granne med oss och från vägen syns det inte, men om man går utefter stranden ser man det och sedan han dog i tsunamin har det stått tomt och förfallit helt. Det är fint, men lusthuset som står närmare stranden är det som fångade min blick och intresse, det skulle jag vilja köpa och renovera!
Men det är oklart om det tillhör palatset eller inte och det är också oklart vem som äger det nu.
På stranden hittade vi en massa kul saker och en massa skräp också och små bajshögar av sand! Det var fullt av dem på en del av stranden och jag har aldrig sett den typen, någon talade om för oss på kvällen vad det var som bajsar så men jag minns inte.
När vi slutligen kom tillbaka till vår del av stranden var vi så uttorkade att vi faktiskt hade svårt att hålla balansen och stapplade över vägen och hem till mig och stjälpte i oss vatten! Vi lärde oss nog en läxa. Man tror inte att det sa behövas vatten för en så pass kort promenad, vi var borta i runt en timme och rörde oss ganska långsamt eftersom vi letade fynd under tiden, men det var tillräckligt.
N satte sig på golvet i min dusch och gjorde rent de snäckor och stenar som vi bedömde som finast och sen lyfte vi ut dem på balkongen för att torka.
På kvällen hängde vi tjejer igen och jag och N stannade uppe väldigt länge av någon anledning och kvällen slutade med häng utanför fiket med gårdshundarna som bor där, de som vi har är alltså gatuhundar som ar bestämt sig för att det är deras revir och eftersom de är vänliga så har vår kompis M som tar hand om gatuhundar satt på dem halsband, vaccinerat och steriliserat dem och det finns folk som har i uppdrag att mata dem. De skyddar oss från mindre vänliga hundar så jag är glad att de finns där.

Vitlök är alltid värt det

24/4 På torsdag eftermiddag åkte jag, A och N till Rayong för att köpa nya tavlor till mig. De jag hade var tydligen bara inlånade av konstnären för att ha i min lägenhet medan de använde den som visninglägenhet. Det hade helt glömts bort och eftersom jag fått möbler och grejer så var de ju kvar. Men sen blev Logans kontaktade av konstnären och berättade för mig hur det låg till och det är klart att jag inte bråkar om det, så för att ersätta dessa så skulle ag få välja två nya och få dem betalda. A som jobbar för Logans fick uppdraget att hjälpa mig med detta.
När vi ändå var i möbelvaruhuset "Index" så tänkte jag se om det var något mer jag ville ha. Det var stekhett där inne och svetten rann utefter ryggen och benen på oss, jag som hade en klarblå t-shirt såg lagom fräsch ut eftersom det syns så tydligt att den är blöt...
Vi valde i alla fall ut två tavlor, det fanns inte så mycket snyggt att välja på, så jag tog de som var minst fula. Däremot hittade vi ett fint soffbord och ett snyggt matbord också och de var inte särskilt dyra med svenska mått mätt.
Jag hittade också en stor spegel som skulle passa bredvid ytterdörren, jag har ingen helkroppsspegel i lägenheten.
A hjälpte mig att köpa möblerna och ordna med hemkörning och montering och sen åkte vi hemåt.
Vid det laget var vi väldigt trötta efter att ha jobbat hela dagen och sen shoppat, svettats och suttit i bilen länge, så vi orkade inte gå ut och äta. Istället höll A en liten work shop för mig och lärde mig att laga mina favoriträtter "Chicken with Garlic - Gai Pad Gratiem" och "Chicken with Thai Holy Basil - Pad Kra Pao Gai.  Thaimat är ofta rätt enkelt att tillaga, bara man har blivit visad hur det ska göras. En del saker ses som väldigt viktiga, som i vilken riktning man skär kycklingfiléerna och i vilken ordning man har i ingredienserna.
Det går också rätt fort att tillaga, det som tar tid är förberedelserrna, att hacka vitlök och skära kött och grönsaker till exempel.
Vi fick inte tag i Holy Basil så det bad A om nere på Buffalo Bill Steak House, de har en egen trädgård med örter och det var inga som helst problem att få det av dem.
N satt och lekte med sin telefon, hon kände inte för att lära sig laga mat, men äta den var inget problem alls eftersom hon och jag har samma favoriter.

Som efterrätt delade vi på ett par tårtbitar vi köpt i Rayong, de såg godare ut än de var som de flesta bakverk, men det var inget fel på dem.
Sen gick tjejerna hemåt och jag var glad att kunna ställa in lite rester i kylen, de skulle passa bra till frukost!
Liksom A varit orolig för så luktade nu min lägenhet vitlök som sjutton, men det gör inget, det går ju bort och jag hade varit smart nog att stänga sovrumsdörren innan vi började.

Hönan eller ägget?

23/4 Onsdagen var inte helt olik tisdagen, jag jobbade och simmade och jobbade igen och sen var det dags för middag och än en gång åkte vi ned till sports bar. R hade inte lika mycket att göra som vanligt så han blev sittande hos oss ett tag och han och jag kom in i djupa diskussioner om jämställdhet, feminism och manligt och kvinnligt. Vi ser världen väldigt olika, men eftersom båda lyssnar på argument och tankar från den andra så känns inte diskussionen meningslös utan snarare utvecklande. Dessutom upplever jag att svenska män som bor i Thailand har en helt annan bild av kvinnor än de i Sverige. Vad som kom först, hönan eller ägget vet jag inte, flyttade de till Thailand för att de ser världen så, eller ser de världen så för att de bor i Thailand?
Senare på kvällen dök även P upp och eftersom han inte pratar svenska så avslutades diskussionen och vi pratade om annat.

Att jobba känns inte jobbigt

22/4 På tisdagen var det dags att jobba, det går förvånande bra att jobba hemifrån även här i Thailand. Mina fina grannar låter mig använda deras wifi så att jag kan sitta hemma och jobba och inte behöver sitta nere i restaurangen eller på fiket hela dagarna.
Dessutom känns det konstigt nog inte alls tungt att jobba på något som till viss del känns som semester, det ger liksom mina dagar struktur och syfte, dessutom jobbar ju de flesta andra i alla fall på dagarna så man missar inget. Jag går upp lite tidigare än vanligt men inte tidigt, även fast jag sover lite längre än hemma så börjar jag jobba långt före mina kollegor och kunder, så det fungerar bra. Jag gör en massa jobb på förmiddagen, svarar på mail, skickar order, förfrågningar och offerter bland annat och medan jag väntar på att Europa ska vakna så tar jag en lunchsimning i takpoolen. Frukosten äter jag medan jag jobbar så den blir ju rätt så sen, så jag behöver inte äta lunch. Då går jag och simmar och sen lägger jag mig i solen en stund. Lagom tills min lunchtimme är slut så har jag fått svar av kollegor och kunder som då kommit in på kontoret och sen kör jag på tills det är dags att göra sig i ordning för middag. Sen svarar jag i telefon om någon ringer under kvällen och kollar och svarar på brådskande mail. Det är faktiskt toppen!
På kvällen drog jag och tjejerna till Mae Phim Sortsbar och åt och hängde. Det är skönt att hänga med dem, det är lugnt och alla gör sin grej och trots att man får egentid så har man sällskap om man vill, men det går ibland långa stunder mellan snacken.

Buddister riskerar hellre sin bekvämlighet än sin själ

21/4 På måndagen ville A till templet, man bör göra det då och då om man har förlorat någon, jag vet inte exakt varför och hur. När man åker till templet för att få hjälp av munkarna och för att få en välsignelse så bör man ta med en gåva som en typ av betalning. A gillar inte att köpa färdiga kit för sånt eftersom man inte vet hur länge de stått packade och matvarorna kan vara lite gamla. Alltså plockade vi ihop lite grejer själva på supermarket, köpte en plastbricka och cellofanplast och sen packade vi allt lite snyggt utanför templet innan vi gick in. Vi hade bland annat köpt tandkräm, tandborste, nudlar, mjölk, iste, toalettpapper och lite snacks. Sånt som munkarna behöver för sitt dagliga liv alltså. I butiken hittade vi popcorn med jordgubbssmak, själv har jag oerhört svårt för söta popcorn, jag har provat det i USA, men Thailändarna gillar allt som är sött, så det är väl ingen stor överraskning att de gillar även det.
Efter att vi hade packat sakerna på brickan och lagt plasten runt så gick vi in och placerade gåvan framför munken, som tog emot folk som ville ha hjälp med böner och sånt. Vi satte oss på knä framför honom på golvet och sen rabblade han en del som jag antar var böner och välsignelser och läste något över en skål med vatten som A hade hällt upp och ställt framför honom. Sen reste hon sig och gick för att hälla ut vattnet i rabatten. Medan hon var borta satt jag och munken i tysthet och bådas blickar följde ett litet, litet bi som sprang omkring på mattan bredvid mig. De hade ett helt bisamhälle på en pinne där inne och som buddister så låter de dem vara där och till följd av det så får många av deras besökare ett stick och säkert även munkarna själva.
När A kom in igen gjorde jag en liten gest mot biet så att hon skulle vara medveten om att han var där så att hon inte skulle sätta sig på honom. Hon och munken utbytte några ord och sen var det klart och vi åkte hemåt igen. Sen berättade hon för mig att hon redan blivit stucken av biet och att det bar nog därför han sprang omkring på golvet, han var döende. Hon berättade även att munken sagt att de flesta blev stuckna medan de var där. Jag hade tur, för A hade ont att sticket i ett helt dygn och trots att jag skrapat med nageln på sticket så var det kanske någon bit av gadden kvar.
På eftermiddagen badade jag och N och E på mitt tak och snackade med mina grannar som också var där. Vi hade rätt intressanta diskussioner där vi stod och hängde i poolen och bestämde att vi skulle ses för middag också. A hämtade oss och killarna åkte moppe bakom oss till restaurangen som ligger utefter en väg inne i skogen, bakom templet.
Där åt vi barbeque, man väljer vad man vill ha för kött, skaldjur och grönsaker från en lita och sen får man in en kruka med glödande kol och så tillagar man maten själv på en metallbricka. Det hade varit fantastiskt gott om inte smöret vi fick var sötat... Jag använde alltså så lite som möjligt, jag gillar ju inte söt mat.
Det är väldigt praktiskt att ha med A när man ska ut och äta, man blir inte begränsad i valet av restaurang och kan beställa det man vill ha trots att det inte finns någon meny på engelska eller någon med tillräcklig kunskap i engelska för att man ska kunna få hjälp. Däremot så brukar jag be henne att beställa och så lägger jag mig inte i vad det blir. Man hittar alltid något som går ner och då begränsar jag inte mina matupplevelser till sånt jag redan vet utan kan hitta nya favoriter.
De flesta tycker att jag är rätt kinkig med mat, men det tycker inte hon, jag smakar på allt hon ställer framför mig och gnäller aldrig, jag försöker bara hitta något jag kan bli mätt på om smakerna inte riktigt passar mig.

En stark person känner inget behov av att hävda sig

Arizona Gov. Jan Brewer puts her finger in the President’s face (January 2012). The photo speaks for itself.  Of course there are strong political disagreements between President Obama and Gov. Brewer.  But is it just possible there was a better time and place for this conversation?  Brewer said she felt “a little threatened” by President Obama. Please.

Den här bilden med tillhörande text hittade jag idag av en tillfällighet då jag följde ett spår av reportage och blogginlägg angående den respektlösa behandling President Obama får av sitt folk. Jag skulle väldigt gärna ha honom som min politiska ledare även om vi säkert inte alltid tycker lika, han verkar vara intelligent, ödmjuk och en stark, bra ledare. Jag kan dock inte hävda någon direkt kunskap i detta, det måste jag erkänna. De flesta av mina amerikanska vänner känner jag genom jobbet och då många av dem är militärer och liknande så är det kanske inte så förvånande att de inte alls håller med mig. Eftersom jag egentligen inte tycker att jag har med att göra vem de väljer som ledare, hur USA ska ledas och vad de tycker om sin president, så brukar jag välja att inte kommentera när de säger fula saker om honom.
Om de frågar vad jag tycker så säger jag som det är: Jag vet inte tillräckligt för att förtjäna att ha en åsikt, men jag tycker om honom.
Det som man inte behöver ha kunskap för att se är att de inte alls behandlar honom med den respekt han förtjänar som president. Majoriteten har trots allt velat se honom som president i två perioder och de väljarna och personen de valt respekteras inte alls och så brukar det inte vara. Jag har aldrig sett den typen av inställning inför andra presidenter.
Jag uppfattar honom som den starkaste ledare de haft i min livstid och de ser det inte ens.

Sen om jag ska använda de små kunskaper som jag faktiskt har, så kan jag säga att bilden jag lagt in här lika väl kunde vara på två hundar. Om vi nu tolkar den här bilden som två hundar som möts, vad ser du då?
Jag ser en tik som är förbannad och skäller i ansiktet på hanhunden (huruvida hon förtjänar att vara så arg eller inte förtäljer inte bilden). Hanhunden gör som han bör göra då, han ger ett kroppsspråk som betyder något av en underkastelse för hennes ilska. Han gör lugnande signaler. Han böjer ner huvudet, vänder sig lite bortåt och sänker blicken, blundar nästan till och med. Det är alltså i stort sett hur man ser hanhundar göra mot ilskna tikar, de vänder ändan till och ger inte tillbaka. 
Han är något nära henne, kanske är det det hon uppfattat som hotfullt?
Men i vilket fall som helst, i ögonblicket när bilden är tagen är det helt och fullt tiken som är den hotfulla!
Det är också här som han väldigt tydligt visar sin styrka och trygghet. Han är inte rädd och ger henne precis det hon behöver just då. Han kunde ha förstört henne politiskt, han kunde ha skrämt henne, han kunde till och med ha skadat henne fysiskt, men som den starkare av dem så låter han henne hållas, han är en riktig man och hon kan inte skada honom.