En stark person känner inget behov av att hävda sig

Arizona Gov. Jan Brewer puts her finger in the President’s face (January 2012). The photo speaks for itself.  Of course there are strong political disagreements between President Obama and Gov. Brewer.  But is it just possible there was a better time and place for this conversation?  Brewer said she felt “a little threatened” by President Obama. Please.

Den här bilden med tillhörande text hittade jag idag av en tillfällighet då jag följde ett spår av reportage och blogginlägg angående den respektlösa behandling President Obama får av sitt folk. Jag skulle väldigt gärna ha honom som min politiska ledare även om vi säkert inte alltid tycker lika, han verkar vara intelligent, ödmjuk och en stark, bra ledare. Jag kan dock inte hävda någon direkt kunskap i detta, det måste jag erkänna. De flesta av mina amerikanska vänner känner jag genom jobbet och då många av dem är militärer och liknande så är det kanske inte så förvånande att de inte alls håller med mig. Eftersom jag egentligen inte tycker att jag har med att göra vem de väljer som ledare, hur USA ska ledas och vad de tycker om sin president, så brukar jag välja att inte kommentera när de säger fula saker om honom.
Om de frågar vad jag tycker så säger jag som det är: Jag vet inte tillräckligt för att förtjäna att ha en åsikt, men jag tycker om honom.
Det som man inte behöver ha kunskap för att se är att de inte alls behandlar honom med den respekt han förtjänar som president. Majoriteten har trots allt velat se honom som president i två perioder och de väljarna och personen de valt respekteras inte alls och så brukar det inte vara. Jag har aldrig sett den typen av inställning inför andra presidenter.
Jag uppfattar honom som den starkaste ledare de haft i min livstid och de ser det inte ens.

Sen om jag ska använda de små kunskaper som jag faktiskt har, så kan jag säga att bilden jag lagt in här lika väl kunde vara på två hundar. Om vi nu tolkar den här bilden som två hundar som möts, vad ser du då?
Jag ser en tik som är förbannad och skäller i ansiktet på hanhunden (huruvida hon förtjänar att vara så arg eller inte förtäljer inte bilden). Hanhunden gör som han bör göra då, han ger ett kroppsspråk som betyder något av en underkastelse för hennes ilska. Han gör lugnande signaler. Han böjer ner huvudet, vänder sig lite bortåt och sänker blicken, blundar nästan till och med. Det är alltså i stort sett hur man ser hanhundar göra mot ilskna tikar, de vänder ändan till och ger inte tillbaka. 
Han är något nära henne, kanske är det det hon uppfattat som hotfullt?
Men i vilket fall som helst, i ögonblicket när bilden är tagen är det helt och fullt tiken som är den hotfulla!
Det är också här som han väldigt tydligt visar sin styrka och trygghet. Han är inte rädd och ger henne precis det hon behöver just då. Han kunde ha förstört henne politiskt, han kunde ha skrämt henne, han kunde till och med ha skadat henne fysiskt, men som den starkare av dem så låter han henne hållas, han är en riktig man och hon kan inte skada honom.