Annars hade jag ju aldrig varit hemma på en lördagskväll

18/5 På lördagskvällen satt jag och chattade med ett par kompisar på Facebook, en av dem var Ah som var orolig för sin hund och bestämde sig för att åka in akut med henne till Ultuna.
Normalt så är jag ju aldrig hemma en lördagskväll men kanske var det meningen att jag skulle vara sjuk och hemma? Visserligen hade jag knappt något röst, men en bästa vän kan man vara även utan röst så länge man orkar ta sig dit. Alltså åkte jag mot Uppsala vid 23 någonting och var framme på Ultuna djursjukhus vid 23.30 ungefär. Vi fick vänta en stund och sen kom de och tog prover och pratade med oss om vad som kunde göras och sen fick vi promenera genom tomma, märka korridorer för att komma till röntgen och hunden Flisa tyckte att det var tung att gå så pass långt och hon var trött och hängig.
Vi hade ett bra teamwork jag, Ah och sköterskan och iförda tunga blyförkläden stod vi och höll Flisa åt alla håll stadigt medan sköterskan tog bilder.
Som vanligt blev folk förvirrade över hur vi hör ihop och de flesta tror att vi är ett par och så var det med veterinärer och sköterskor även på Ultuna. Jag vet inte vad det är som gör att just jag och Ah alltid uppfattas som ett par, jag har nära relationer med många tjejkompisar men bara jag och Ah uppfattas någonsin som ett par... När vi var i London försökte de till och med sälja blommor till henne att ge till mig!
Fast jag måste erkänna att hon nog är lite av kärleken i mitt liv, så det kanske är det de ser?
Slutligen fick vi lämna Flisa där över natten och de skulle ge henne blod, mediciner och dropp.
När vi kommer ut visar det sig att jag har fått böter utanför djursjukhuset!
Hur kan man ens sätta parkeringsförbud mellan vissa tider utanför en akutmottagning?
Det här är garanterat bara för att få in böter för de hade varit där 10 minuter efter att förbudet inträtt...
Det var runt 5 platser som inte hade parkeringsförbud efter 24, men det var rätt trångt där så jag hade ställt mig på nästa rad och där var det visst parkeringsförbud. Det är ju inte direkt så att Ultuna ligger i närheten av något så att folk parkerar där för att lämna bilen...
Jag var i alla fall skitsur och det är principen, inte pengarna. Här är man orolig för en sjuk hund och så ska man få böter också.
Vi ville gärna ta en fika innan vi åkte åt olika håll igen men Uppsala är tydligen en ganska liten stad trots allt och det enda som var öppet var McDonalds. Jag var oerhört törstig och det enda de hade var juice eftersom deras läskmaskin var helt paj...
Vi var väldigt trötta och jag känner att jag blir extra trött när jag är sjuk förstås och det var ju sent, jag var hemma till 3.30.

Nu tycker jag att det räcker

17/5 På fredagen var jag oerhört trött på att vara sjuk, ingen ljusning alls var inom synhåll, det gjorde precis lika ont i halsen fortfarande. Det kändes verkligen som om det var sår i halsen. Det gick åt mycket näsdukar och Nezeril och Strepsil som ju bedövar halsen lite. Till lunch åt jag räksallad, men fick förstås inte i mig så mycket. Ändå lagade jag ny mat till kvällen, man vill ju inte äta samma sak en hel dag.
På förmiddagen var jag till läkaren för att se om det var halsfluss eller nåt annat som man faktiskt kunde göra något åt. Men nu för tiden kan de kolla på 5 minuter om det är bakterier eller virus och självklart var det virus och då finns ju inget att göra. Tydligen är det en virus-halsfluss. Jag trodde att halsfluss alltid var bakterier men jag antar att jag hade fel.
Kvällsmaten blev stekt, panerad torskfilé med resterna av potatismoset från dagen innan och ärtskott. Potatismos är lätt att få ned i en öm hals och det känns som om det lindrar lite också.

Hellre är jag sjuk i solsken

16/5 På torsdagen var jag fortfarande precis lika sjuk och efter nästan 4 år med 48-timmars-förkylningar började jag nu bli rastlös... Det känns ju inte ens som om det går åt rätt håll. Jag är bara jättesjuk och har jätteont i halsen och det blir varken bättre eller sämre.
Jag satte mig i alla fall på verandan i solskenet när jag drack min iskaffe och så vattnade jag blommorna i rabatten och där hittade jag en padda. Han har grävt ett hål där och han bor nog där för jag har sett honom på samma ställe många gånger.
Sen lade jag mig på soffan för att vila igen, man blir ju verkligen trött av ingenting när man är sjuk. Till middag gjorde jag potatismos och så värmde jag lite crispy beef och ärtor till det, det blev väldigt gott! Tyvärr kunde jag inte äta nåt alls nästan, så det mesta lade jag undan i kylen till senare.

Hoppsan, jag glömde att nudlar gör så

15/5 På onsdagen hade jag verkligen riktigt, riktigt ont i halsen men efter en hel dag i ensamhet så bestämde jag mig för att sitta och vara sjuk på pyssel likaväl som hemma. När jag kom till mamma snodde jag en nudelsoppa av henne att äta till middag. Jag glömde visst att nudlar är en av de saker som jag har svårast för att äta efter min GBP för 3½ år sedan och nån halvtimme senare lämnade den kroppen snabbare än den tagit sig in... Ja ja, det kan jag leva med.

Förnekelse tar dig inte längre än så

14/5 På tisdagen var det bara att erkänna faktum, jag var sjuk. För första gången på 3½ år dessutom om man inte räknar ett par 48 timmars förkylningar...
Jag gick upp som vanligt och trodde att jag skulle ta mig iväg till jobbet men insåg snart att det inte skulle gå. Halsen kändes som om någon dragit en bit taggtråd fram och tillbaka igenom den några gånger, det kändes både sårigt och på samma gång som halsfluss. Jag har ju inte varit sjuk sedan jag tog bort halsmandlarna så det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man inte har några och blir sjuk.
Jag var tvungen att åka till jobbet en timme bara för ett möte med min kollega. Vi skulle göra en provproduktion på en timme innan vi satte igång med den riktiga produktionen i fabriken, för att se hur det bästa tillvägagångssättet såg ut.
Trots att jag var sjuk och hängig jobbade jag ungefär 4 gånger snabbare än min kollega som gjorde det här för första gången, jag har gjort det till och från i flera år så jag har det i händerna.
När jag kom hem kollapsade jag på soffan och somnade. Turre är alltid trött när han varit med mamma och pappa på semester så han tyckte att det var rätt skönt att bara slappa på soffan hela dagen.
Jag vaknade av att jag grät, sånt gör inte jag. Alltså gråter jag jag då och då, men inte i sömnen... Turre måste ju undra över alla underliga ljud jag gör när jag sover?
Syrran var förbi en sväng och hjälpte mig att byta lakan när hon ändå var där och Judas var nöjd med att Turre äntligen var hemma igen. Han blir som sagt glad när han åker och glad när han kommer hem, precis som vilket syskon som helst.
Om min häst Gullan fortfarande hade levt hade hon idag fyllt 33 år, så särskilt rimligt att hon skulle ha klarat sig så långt är det väl inte, men i alla fall...
Till middag åt jag tacobröd med "crispy beef", gurka och rödlök med lite soja droppat på.

Jag lever i förnekelse

13/5 På måndagen var halsontet värre men jag fortsatte att låtsas som ingenting och gick till jobbet. Jag tittade runt lite i trädgården när jag kom hem från jobbet och det ser riktigt rörigt ut och lådorna är fulla av skräp och ogräs, vi får se om energin räcker till att faktiskt så eller plantera nåt i år.
På kvällen åkte jag till Tudor Arms och spelade quiz med mitt extralag. B var inte där men långa P var och vi hade väldigt trevligt och vann dessutom! Det är första gången jag vinner med det laget, vi har kommit tvåa ett par gånger men inte mer. A och A var där och spelade igen och jag bytte några ord med dem också. Nu har de spelat varje vecka sedan de testade för första gången för några veckor sedan och jag som försökt få med A i 5-7 år och han har inte känt för det. Nu inser de ju hur kul och trevligt vi har och så kör de ett eget lag...
När jag åkte hem på kvällen hämtade jag Turre hos mamma och pappa som kommit hem från Jämtland någon timme tidigare.

Då tar vi vid där vi slutade då

12/5 På söndag mådde jag inte så bra, jag hade sovit dåligt för halsen kändes irriterad och kliade. Jag var väldigt glad i alla fall för nu skulle jag få se min vän T igen och det var flera år sedan vi verkligen umgicks.
Jag gjorde i ordning lax och förberedde middagen och fixade lite här och där. Sen satte jag mig i solen på verandan och tig itu med mina naglar. Förstärkningen jag gjort i april hade växt ut en bra bit och det var något som inte stämde det kände jag, men jag hade inte haft tid att göra nåt åt det tidigare. Det som jag och kanske många med mig inte vet/visste, var att när man tar bort en förstärkning så slipar man bort den!
Det här gör att man väldigt effektivt gör naglarna svagare istället för starkare och vid det här laget var vissa ställen av naglarna så tunna att man kunde känna det rakt igenom nageln om man petade på den. Dessutom hade de släppt från huden på några ställen så inte nog med att de vill böja sig åt fel håll så fort man tar tag i något, de vill inte ens sitta kvar på fingrarna, aj.
Nu slipade jag i alla fall varsamt bort allt med en vanlig nagelfil, det tog tid, var tråkigt och det blev inte särskilt snyggt heller...
Jag kommer då aldrig göra om det, man förstör ju både naglarna och fingrarna.
T jobbade lite senare än tänkt men hörde av sig när hon var på väg så då satte jag igång med maten. Jag gjorde "potatris", det är vad vi kallar kokt, pressad potatis i vår familj, för det är potatis men det ser ut som ris. Till det hade vi lax med citronpeppar, romsås med creme fraische, ishavsrom och hackad lök och så en sallad och ärtskott.
T är en av dem bästa människorna att laga mat åt, det är väldigt tacksamt! Hon tycker att allt jag lagar är jättegott!
Vi snackade förstås en massa och uppdaterade varandra om vad som hänt de senaste 10 åren för vi har i stort sett inte pratat ordentligt på så många år. Vi fyllde ju båda jämt nu i våras också så vi sa att vi ska fira det med en ordentlig utgång nån dag.
Till efterrätt åt vi bär med flytande honung och yoghurt.
Min hals fortsatte att vara irriterad och jag började bli lite orolig för att bli sjuk för första gången på drygt 3 år.
Vi hade fantastiskt trevligt och jag vet inte varför vi så sällan får till det för vi kommer ju så bra överens och så jäkla långt ifrån varandra bor vi ju inte, hon bor strax söder om stan och jag strax norr om stan.