Jag är en fantastisk guide

12/7 På torsdagen skulle jag umgås med leverantören J istället för att åka till mässan. Han har inte sett mycket av London och den här typen av mässor är ju till att skapa starkare band med leverantörer och kunder.
Vi hade bestämt att ses vid tunnelbanestationen som låg mellan våra hotell och jag gick dit tidigare för att äta frukost på Starbucks där vi skulle ses.
Jag satt i solen där och hade det bra, åt min macka, drack mitt kaffe och läste. J var sen men dök upp till slut och då tog vi en promenad över gångbron vid vår station eftersom han ville upp i London Eye och det ligger på andra sidan floden där. När vi gick förbi ett av brofundamenten hittade vi ett par övergivna helt nya skor dr nere, undrar vart ägaren tog vägen och hur han kom dit?
Det var som vanligt väldigt lång kö till London Eye men av erfarenhet vet jag att det inte alls tar särskilt lång tid att komma fram. Vi köpte biljetter och ställde oss i kön och 20 minuter senare ungefär så var vi ombord en "bubbla".
Det går ju in runt 20 personer i en sån och man går på i farten, så det är därför det går så pass fort.
J var imponerad och glad och tog foton att visa sin familj.
Sen gick vi till Westminister Abbey, jag har alltid velat gå in där sen jag såg Da Vinci Koden och det är rätt häftigt att veta att en massa historiska kungar och drottningar är begravda där. Storbrittaniens kröningsstol står där också och den är från medeltiden, är det inte fantastiskt?
Sen så är det ju en massa historiska poeter, författare, vetenskapsmän och andra som antingen är begravda där eller har fått ett minnesmärke.
Tyvärr får man inte fota inne i kyrkan alls, men J köpte några vykort när vi skulle gå och ni som sett Da Vinci Koden kan jämföra Issac Newtons gravmonument med det som visas i filmen, det är inte samma....
Det är det första som inte har stämt hittills av det jag sett, förutom småsaker som hör till historien snarare än historia.
När vi tittar runt i abbeyn med lurar på, så gick vi tillbaka till mitt hotell för att lämna kameran som tyngde min skuldra så jag började få ont. På vägen gick vi förbi No 10 Downing Street och tittade lite på vakterna och deras hästar.
När vi kom till mitt hotell lämnade jag av kameran och min extratröja i mitt rum och sen beställde vi "afternoon tea" i hotellets restaurang. Vi fick clotted cream och marmelad till våra nybakade scones, som visserligen var små och torra men rätt goda ändå.
Så snart vi ätit våra scones tog vi en promenad till Leceister Square tunnelbanestation och så åkte vi till Knightsbridge eftersom J ville handla nåt till sin fru på Harrods.
Jag älskar att gå omkring där och om jag bodde i London i närheten av det där stället så skulle jag nog leva på deras "take out" som är jättefräsch.
Det finns mat från världens alla hörn där och du kan köpa en låd sushi, falafel, pasta eller vad sjutton du vill.
Deras choklad-disk är vacker också och trots att jag inte är särskilt förtjust i choklad så måste jag aktivt hindra mig själv från att handla, det är så lockande upplagt.
Bilden visar bara en bråkdel av chokladdisken.


Själv köpte jag tre sorters te och J köpte bland annat ett Harrods paraply.
Så snart vi handlat klart åkte vi tillbaka och bestämde att vi skulle höras senare för att bestämma
 om middag. De vi varit ute med på tisdagen hade sagt att vi skulle mötas upp och jag försökte att få tag i dem resten av kvällen och det gjorde J också. Till slutinsåg vi att de skitit i oss och vi mötte upp på Piccadilly vid 21 och gick till China Town för att äta för J hade aldrig varit där.
Vi beställde in lite olika saker och delad epå allt. Vi börjad emed won ton soppa och sen crispy duck, jag tog soya istället för den där äckliga plommonsåsen och då var det jättegott.
Sen beställde vi tigerräkor med grönsaker och jag åt upp alla bambuskotten. Till slut fick vi också  deep fried beef som vi var så nyfikna på, men det var helt omöjligt att känna att det var nåt kött i det, det var som friterad deg eller nåt men smakade bara flott. Men visst ser det rätt gott ut?
Vi var rätt trötta och det tog ett tag att äta så när vi ätit klart visade jag J var tunnelbanestationen låg, inte för att han skulle ta tunnelbanan utan för att han hittade tillbaka till hotellet därifrån. Sen gick jag tillbaka till hotellet och gick och lade mig, för nu var klockan mycket.

Kanske lika bra att lära sig både och?

11/7 På onsdagen åke jag till mässan lite senare eftersom jag fått gjort det mesta av det jag skulle göra. Jag jobbade vidare med att få till ett möte med några som pappa ville att jag skulle prata med och jag hovrade runt deras monter i flera timmar utan att försöka se för misstänkt ut. Ändå fick jag aldrig tag i tjejen som jag skulle prata med.
Jag sprang på före detta kollegan C både dagen innan och denna. Det är underligt att man faktiskt springer på dem man känner trots att mässan är så stor.
Jag sprang också på P's amerikanska kollega J och vi bestämde oss för att äta lunch tillsammans.
Vi tog oss till den stora caféterian och plötsligt tyckte jag att jag såg S som jag och M pratat om på middagen kvällen innan. Det var ganska mörkt i restaurangen och han satt i ett hörn så jag blev plötsligt osäker, men när han såg mig ställde han sig upp och det visade sig alltså vara S som jag inte sett på 3-4 år.
Han satt med sina före detta kollegor och vi hälsade lite snabbt och jag ville gärna prata lite med honom men var tvungen att ursäkta mig och springa ikapp J för att ät lunch.
Efter en trevlig lunch gick vi åt varsitt håll och jag gick till MB's monter för att se om min kompis P dykt upp än. P var där och sa med ett leeende: -Kom in i vårt mötesrum, S sitter där inne...
Kul att jag fick en chans att prata med dem en liten stund, men sen dök en till kille upp och de skulle ha ett möte så jag ursäktade mig och sa att vi skulle ses senare på drinkar med föreningen.
På eftermiddagen gick jag tillbaka till montern så som P bett mig och när han inte var riktigt klar att gå vidare så gick jag till en grannmonter där jag såg en av killarna i vår styrelse.
Vi satt och pratade en stund och sen kom en till av styrelsemedlemmarna och en började vi traska mot en annan monter dit vi blivit bjudna.
Efter en snabb öl i den montern var det nu dags att röra sig ned mot "chaleten" där vi skulle träffas för drinkar.
Vi hade ett par trevliga timmar där och jag pratade med folk jag inte sett på ett tag också. Sen gjorde jag och S sällskap till bussarna och så åkte jag tillbaka mot London.
Jag kom tillbaka och var helt slut men väntade på besked om var vi skulle träffas för middag jag och ett par styrelsemedlemmar som också bodde i London snarare än Farnborough.
När jag fick besked om var vi skulle träffas hade jag 30 minuter att ta mig dit, det var rätt lång bit med tunnelbanan och jag kom nästan 30 minuter sent. Men eftersom de inte gett mig tillräckligt med tid och dessutom varit sena själva så var de helt obekymrade om det.
Det var jag och två killar från styrelsen och en kille som jobbar för en av dem.
Vi hade en väldigt trevlig middag, restaurangen var Fransk och hette The Bleeding Heart och maten var jättefin.
Jag beställde råbiff till förrätt och riktigt blodig biff till varmrätt... nåja, gott var det i alla fall.
Vi fick också en aptitretare före maten, en cocktailtomat med laxmousse, det var också gott, men litet. Vi skattade en hel del, särskilt när jag visade bilden jag tagit på en skylt på väg från tunnelbanan till restaurangen, vad tyckte ni om den?
När vi kom ut regnade det igen och vi följdes åt mot tunnelbanan och sen skiljdes vi åt där och jag åkte hemåt till mitt hotell.

Jag älskar visst när det mullrar

10/7 På tisdagen gick jag upp tidigt och duschade och gjorde mig i ordning, sen tog jag tunnelbanan till Waterloo station och ställde mig i kö för att köpa tågbiljetter till Farnborough. Strax senare gick jag och köpte en stor sojalatte och en grillad macka på Starbucks och runt 20 minuter senare var jag på väg genom spärren mot tåget och plötsligt får jag se min kompis P som jag inte sett på nåt år. Han rör sig bortåt och jag ropar efter honom men han hör inte och ni ska ju inte tro att de engelska gentlemännen släppte förbi mig heller. Men så snart jag var igenom spärren sprang jag åt det håll jag sett honom gå och sen gick vi ombord på tåget tillsammans och hittade platser som till och med hade ett bord. Han hade sin amerikanska kollega med sig och vi hade en trevlig resa. Det tar nästan en timme till Farnborough från London så det är ju en jäkla skillnad om man har sällskap.
Vi tog specialbussen till mässan och sen sa jag åt dem att strunta i mig. De hade utställarkort och jag var visserligen förregistrerad men kön till säkerhetskontrollen var jättelång och det skulle nog ta mig ett tag att komma in.
Men tur som jag hade så kunde jag gå före i kön med min registrering och den säkerhetskontrollen som jag då kom till var det bara en person för mig i.
Resten av dagen gick jag systematiskt igenom mässan och hade till och med lite tid att titta på flyguppvisningen. Jag brukar alltid säga att jag inte gillar flygplan särskilt mycket, men varje gång jg står bredvid ett stridsflygplan som mullrar så att magen rör sig... ja då kan jag inte sluta le som ett fån helt enkelt.
Den nya Beoingen som var jättestor och väldigt lätt lyfte supersnabbt och flög sedan som jag aldrig sett ett kommersiellt plan flyga förr. Självklart kommer de inte kunna flyga så med passagerare, men ändå!
Jag hann också med två möten och sen var det dags för mässan att stänga.
Det var en jättelång kö till bussen som skulle till stationen men de hade satt in så många specialbussar att jag inte stod i kö mer än kanske 20 minuter och sen var jag på stationen vid 17.30 ungefär. Kompisen M skulle hämta mig där runt 18 så jag satte mig en bit bort och läste. Plötsligt hör jag någon säga mitt namn och M står mitt framför mig. Tydligen hade hon suttit i bilen på parkeringen och smsat mig att hon var där, men smset kom aldrig fram till mig.
Vi åkte in till Farnborough och hittade en Italiensk restaurang som såg trevlig ut. Jag har inte träffat M på två år så vi babblade i munnen på varandra och tog oss aldrig tid att betämma vad vi skulle ha. Vår kypare kom och frågade flera gånger men blev aldrig sur eller upprörd när vi sa att vi inte tittat än, han till och med sjöng och skrattade när han gick omkring i restaurangen.
Slutligen hade vi bestämt oss och kunde prata med gott samvete.
Mycket har hänt på två år, både roliga saker och mindre roliga och sen pratade vi om gemensamma vänner och frågade varandra om den andra hört från den eller den.
Jag hade beställt vitlöksräkor till förrätt och det var gott, sen tog jag pizza till varmrätt och det var gott men jag borde ha valt något annat. Jag har insett att jag egentligen inte gillar pizza. Dessutom har jag svårt att äta det.
Vid 21 hade M skjutsat mig tillbaka till stationen med halva min pizza under armen (i en låda förstås) och så sa vi hejdå och jag gick mot tåget.
Då upptäckte jag att det var ett företag som varit smarta nog att annonsera på andra sidan perrongen. Många, nästan alla faktiskt som åker till mässan hamnar förr eller senare på den där perrongen och då glor man ju på andra sidan och där satt deras reklam. På vår sida fanns ingen för det är ju ingen som står och glor från andra hållet, då är de ju stressade och på väg till bussen.
Någon timme senare var jag tillbaka i London och gick bara upp på rummet för att lämna pizzan i kylskåpet, sen tog jag en promenad i rask takt upp till Covent Garden där P satt med sin amerikanska kollega och några andra amerikaner de träffat på mässan.
De hade just kommit till efterrätten och vi skrattade jättemycket när K sa att hon ju bara måste prova en "Spotted Dick". Ja engelsmännen har då de konstigaste namn på mat ni kan tänka er. Vad sägs om "Toad in a hole", "Bubble and squeak", "Eggs and soldiers" osv.
Sen följde förstås en massa skämt på det ämnet och en massa syftningar som var väldigt roliga. Jag fick smaka på allas efterrätter och jag kan ärligt säga att "Spotted Dick" är ingen höjdare.
Efter att de ätit klart började personalen på restaurangen att höja musiken mer och mer och vi insåg att det var dags att gå. P ledde oss till sitt hotell och bjöd på en drink i hotellbaren och vi hade väldigt trevligt och skrattade en hel del.
Sen tog jag K och hennes kollega en taxi och de skjutsade mig till mitt hotell eftersom de bodde en bra bit bort. Jag tyckte att jag kunde gå men det ville inte P att jag skulle göra.
Jag gick och lade mig direkt men det tog mig en stund att somna.

Så var det bara jag

9/7 På måndagen var vi tvungna att gå upp i vettig tid eftersom L skulle åka hem.
Vi hade bestämt oss för att äta på vårt favoritställe en sista gång innan vi skulle åka hemåt så vi gick tillbaka till Balans i Soho.
L tog med sig sin packade väska som var löjligt liten men nu packade till bristningsgränsen med saker vi handlat, mest till syrran.
L var snäll och tog French Toast med jordgubbar oh banan till frukost eftersom jag ville smaka på dem men inte kan äta sött till frukost. Själv valde jag en Eggs Bendict med rökt lax.
De fattiga riddarna var inte så särskilt goda faktiskt och var tydligen väldigt mättande för L orkade inte äta upp allt.
Vid 10.30 lämnade jag av L vid spärrarna till tunnelbanan efter att vi dubbelkollat att hennes kort skulle räcka ända fram till Heathrow.
Det kändes tomt och konstigt att gå tillbaka till hotellet ensam och trots att jag vet att hon är "street smart" och intelligent så var jag förstås lite orolig. Men själv åkte jag till Barcelona ensam när jag var bara 16 år! Jag skulle förstås bo hos en äldre vän och Ju kom efter nästa dag. Men reste gjorde jag ensam och jag var inte alls lika berest som L är.
När jag kom tillbaka till hotellet var rummet inte städat ännu och jag tog min dator och gick ned till receptionen och jobbade så länge.
När datorbatteriet tagit slut gick jag upp till rummet och nu var det städat. Resten av dagen satt jag och jobbade från rummet.
Bara någon timme efter att L åkt fick jag ett sms där hon ondgjorde sig över hur tafatta människor är i säkerhetskontrollen och hur hon fått vänta på en massa folk som inte vet hur de ska göra.
Senare på eftermiddagen fick jag besked att hon var framme på Arlanda och sen kunde jag slappna av.
På kvällen gjorde jag mig i ordning för att gå ut och träffa en blind date och vi tog en drink och hade rätt kul men ingen av oss var nog särskilt intresserad, inte jag i alla fall. Men han var trevligt sällskap.
Sen gick jag till Boots och handlade och så köpt jag mat i China Town och gick tillbaka till rummet och åt och läste lite. Sen gick jag och lade mig, det skulle bli en lång dag på tisdagen.

Och sen blev himlen plötsligt blå

8/7 På söndagen ville L ha laxbagel till frukost så vi gick till ett café vid Leicester Square. Det var ännu mer människor denna förmiddag än till och med på lördagen. Nu var det visst dags för maraton eller nåt annat lopp och vägarna var avstängda lite här och var runt Trafalgar.
På caféet hade de dessvärre ingen sojamjölk eller nåt annat laktosfritt så jag kunde inte ta nån latte. Dessutom fick jag en bagel med sesamfrön på och det gillar jag verkligen inte, det förstör ju allt. Efter att vi ätit en snabb frukost gick vi till Starbucks i Soho och lagom tills vi kom dit så ösregnade det igen så där blev vi sittande ett bra tag och använde deras trådlösa internetuppkoppling och tittade på folk.
När det slutat regna och till och med blev sol tog vi en promenad och shoppade lite i Soho och sen Regent Street och Oxford Street.
Vi hamnade i en butik som sålde bland annat skinnjackor och jag provade några stycken men var inte riktigt nöjd med dem. Den jag har på bilden såg jättehäftig ut nr jag tittade mig i spegeln men sen när jag såg bilden insåg jag att jag såg ut som ett berg insvept i en sopsäck...
Slutligen hittade vi en som var i en mycket mindre storlek men i mer passande modell för mig så den satt mycket bättre än de andra och efter att han prutat en massa så köpte jag den. Jag är nöjd med köpet men det känns på något sätt som om han lurade mig. Om man kan pruta så mycket på priset som han gjorde är det nåt lurt på gång. Men nog var den värd 1800:-? En lång skinnjacka i brunt?
Ska se om någon kan ta ett foto på mig med den så får ni se.
Vi handlade lite smink också, jag köpte solpudret för £ 5, jag tyckte att det var häftigt.
På väg tillbaka till hotellet stannade vi i China Town för att äta en sen lunch. Vi tog i stort sett samma mat som vi gjort tidigare och når jag skulle ta kort på Ls mat blev kameran igen-immad så jag utnyttjade det till att ta några häftiga bilder.
Vi har varit nyfikna på det asiatiska Bubbel/pärl teet, så L bestämde sig för att testa. Jag har ju sett det i bland annat Singapore men inte testat.
Hon valde jordgubbssmak och in kom det ett stort glas med vad som såg ut som jordgubbsmjölk med fiskögon i...
Man fick ett stort sugrör till det så att man skulle kunna få upp kulorna också men det var verkligen inte gott!
Shaken var inte god och "fiskögonen" smakade inte mycket och om man bet i dem så klibbade de fast i tänderna som okokt pasta... Nåja, nu har vi testat i alla fall. Trots att det var så äckligt gick vi in på närmaste affär i China Town och köpte några påsar. L köpte till brorsan och kompisen A.
När vi var tillbaka på hotellet sov vi middag och när vi vaknade försökte vi komma fram till vad vi ville göra med kvällen.
Vi bestämde oss för att ta en långpromenad och bara insupa London. Nu var vädret helt klart och vackert.
Vi gick ned mot Houses of Parliament och förbi och tittade lite närmare på det. Vad gillar ni säkerhetsanordningen på sidan av klocktornet?
Sen vi över bron där och så gick vi in på McDonalds och köpte en cheeseburgare var och så delade vi på en McFlurry.
Sen fortsatte vi förbi London Eye och bestämde oss slutligen för att gå hela vägen till Tower Bridge och det är en bra bit kan jag lova!
När vi kom till Tower Bridge gick vi över där och gick till tunnelbanan. Vid det här laget hade vi promenerat i tre timmar och hade ingen lust att gå tillbaka också. Det hade börjat regna till och från igen under tiden vi gått också.
Vi tog tunnelbanan 5-6 stationer, så ni kan ju gissa att vi gått en bra bit.
Sen gick vi förbi China Town och köpte take-out middag, nudlar blev det. Ingen av oss var hungrig men vi trodde att vi kanske skulle bli det efter den långa promenaden. Men när vi kom tillbaka till rummet tvingade vi bara i oss lite var och sen ramlade vi i säng.
Vi var visst mer trötta än hungriga.