Vägen till Italien går genom Norrköping

På onsdagen försov jag mig något ruskigt och skyndade iväg till jobbet. Jag fick trots allt gjort det jag skulle och det var ju bra eftersom jag tagit semester resten av veckan. Jag och F åt lunch på sushirestaurangen och upptäckte att de satt upp nya lyktor nedåt stationen. Det är ju kul att de uppmärksammar att Optimus låg så länge där nere, men visst hade det varit roligare om de sparat ett av de vackra trähusen..?
På vägen hem från jobbet hämtade jag A och G som tagit tåget till Väsby för att jag skulle slippa sitta i köer in till stan och ut ur stan för att hämta dem.
Vi åkte förbi och lämnade Turre hos mamma och sen åkte vi hem till mig och de tog en kopp te medan jag duschade. Jag kunde inte låta bli att känna att jag glömt att packa något och strax efter att vi åkt hemifrån insåg jag att jag glömt extra-batterierna till kameran... Men kanske skulle det gå ändå?
Vi behövde alla äta innan vi åkte så vi åkte ned till Restaurang Tiger som har väldigt fin Thaimat. Jag valde scampi i lime och kokosmjölkssås, det är fin, fint. De andra var också nöjda och på Tiger lagar de allt först när man beställt maten och ändå var vi därifrån ungefär 45 minuter efter att vi kommit in och hann därmed till Teknikmagasinet innan de stängde klockan 19. G ville köpa högtalare till sin telefon eftersom min bilstereo är paj. Exakt klockan 19 rullade vi ut från Väsby Centrums parkering och åkte mot Norrköping och GF. På vägen satt jag och A och snackade skit medan G somnade i baksätet med musiken på så hög volym att vi hade svårt att höra varandra i framsätet.
Klockan 21 kom vi in i Norrköping och trots att vi hade navigator och dessutom GF i telefonen så lyckades vi inte hitta till McDonalds där vi skulle mötas upp. Men slutligen visade det sig att vi låg precis bakom honom på vägen och han dirigerade oss in till McDonalds medan han körde ett snabbt ärende. När vi mötte upp på McDonalds några minuter senare fixade han en kaffe latte vardera åt oss eftersom han hade kuponger till det och jag och han åt lite, de andra avstod.
När vi kom hem till GF ramlade vi ned i varsin fåtölj och GF packade och spelade lite Bob Marley för oss. Jag blir lättad och glad att han satte musiken på så pass låg volym att man inte stördes eller blev stressad av den samtidigt som man hörde den utan problem. Ni anar inte hur ovanligt det är!
Innan vi gick och lade oss tog vi en kopp te i köket och gick igenom resvägen för de närmaste dagarna på en karta och på google maps.

Vi som inte varit med och planerat resvägen hade lite svårt att se hur detta skulle gå ihop, men det är ju fördelen med att bara vara "bihang" man behöver inte ta något ansvar för sånt. Så jag bestämde mig för att släppa det och se vad som hände.
Vi kom inte i säng förrän vid 1, som tur var har ju GF flera barn som bor hos honom på deltid så det fanns gott om sängar för oss alla.
Innan jag gick och lade mig påminde jag GF om att släcka ljusen eftersom han upptäckt att han låtit dem brinna när han gått hemifrån tidigare. Men sen när jag gick upp vid 2 för att gå till toaletten så såg jag att han lämnat dem trots allt...
Jag hade svårt att sova, till viss del för att jag är ovan vid att dela rum och jag var rädd att störa A med mitt hostande eller kanske snarkande.
Men till slut så sov jag i alla fall ordentligt.

Jag hatar verkligen att packa

På tisdagen vaknade jag återigen med migrän, har jag blivit immun mot naprapaten?

Framåt lunchtid kunde jag ta mig ur sängen och äta lite frukost/lunch sen kom jag äntligen iväg till jobbet. Det är ju en del att göra den här veckan särskilt som jag ska vara ledig torsdag och fredag så det var lite dålig timing med migränen. Men jag stressade på och fick klart allt och kom inte hem så fasligt sent.

När jag kom hem åt jag lite rester, Carbonara och Risotto, fast inte samtidigt då. Sen började jag titta på första säsongen av Macahans och sen framåt 19 så åkte jag till J för att hämta bänkdiskmaskinen hon gett mig. Den var stor och otymplig men hon var snäll nog att hjälpa mig ned för trapporna med den och då var det inte allt för tungt. Vi lirkade in den i bilen och sen åkte jag hemåt. Jag lyckades bära diskmaskinen till bänken på trappen och där får den stå så länge. Jag blev förvånad över hur stor den är, den kommer inte att få plats där jag tänkt ha den och diskbänken är ju enda platsen jag har att jobba på när jag bakar och lagar mat... Hmmm vi får väl se hur det blir. Innan jag gick in gick jag till förrådet och beredde mig på ett slagsmål med alla grejer därinne och det dessutom i beckmörker eller med en hand medan jag skötte ficklampan med den andra. men se, väskan låg fullt synlig och dessutom när dörren och bara under två ikeakassar med kläder ovanpå. Den lilla kabinväskan har jag inte använt på jättelänge, kanske flera år faktiskt. Men nu har vi ju béstämt oss för att resa lätt även om G också bestämt att ta med sig en resväska som vi alla kan få en del i och som han tänkt checka in.

Jag somnade på soffan i nån timme när det äntligen blivit bekvämt varmt och Turre somnade upp och ned på mina ben, fast det upptäckte jag först när jag vaknade till liv igen.

Jag tog hand om disken och sen satte jag igång med att packa. Det är enklare och svårare att packa för 4 dagar än för 1-2 veckor, för att inte säga 4 veckor. Men jag vet ju inte så mycket om vad som kommer att hända i Italien och vet inte riktigt vad jag ska ha med för kläder och dessutom kommer det att vara runt 10 grader även där så det är ju inte så mycket annat än varma kläder att välja på och det har jag faktiskt inte särkskilt mycket av, mest några fleece och sweatshirts som jag köpt på tidigare resor.

När jag kom i säng kom jag plötsligt på saker jag glömt som avsminkningsservetter och kameran! Jag var helt slut och kunde bara inte sova, det blev att jag gick upp och tog en Bailey's och slutligen somnade jag, men då var klockan runt 5 på morgonen.

Jag älskar dig Ju!

Jag träffade Ju för första gången då jag var 11 år, vi hamnade i samma stall då, hästtjejer som vi var. Men hon var ju hela 1½ år äldre och en tuff tjej och hon tyckte att jag var en bortskämd snorunge...
Inte förrän jag var 15 år skulle vi plötsligt över ett telefonsamtal bli vänner för livet.
Första gången vi reste åkte vi till Barcelona, vi var 16 och 17 år gamla, så som Ju's äldsta son och min systerdotter är idag... Ni som blir förskräckta kanske blir lugnade om jag berättar att vi bodde hos en mycket äldre vän som under vår dryga vecka där blev vår "stand-in-mamma". Jag kommer ihåg detaljer från den resan som om den vore igår, hur kan det vara så länge sedan?
Sedan dess har vi tagit både kortare och längre resor men en sak har de gemensamt, det är dem jag kommer ihåg mest av genom mitt liv.
Vi har en förmåga att hamna i konstiga situationer där vi blir förföljda genom Athen och sen går vilse, hittar toaletter mitt i regnskogen, går på svartklubb i Bangkok med nya vänner och sitter på restauranger i bergen bakom Barcelona och inser att vi inte har plånböckerna med oss... Vi landar dock alltid på fötterna, kanske för att vi vet precis var vi har varandra.
Jag tror att få människor har så många foton på varandra som vi har och jag har svårt att tro att någon har så många osmickrande bilder på någon vän som jag har på henne och hon på mig... Jag hoppas att hon inte tycker att det är dem jag valt ut för detta inlägg.
När jag tittade igenom de digitala bilder jag har på Ju slår det mig att vi har en jäkla massa bilder på varandra i lånade glasögon! Varför? Den enda förklaring jag har till det är att vi leker ofta och mycket.
Det finns få som kan få mig att skratta som Ju och ingen som kan få mig att gråta så som hon bara genom att titta på mig på ett visst sätt.
Hon har hjälpt mig att utvecklas till den jag är idag och det är hon som lärt mig att släppa vissa människor närmare än vad jag annars skulle ha gjort.
Hon är också den enda som lyckats ropa mitt namn högt så att jag hört det, med öronen som om hon skriker, utan att ens ha sagt något rätt ut. Vi har utvecklat telepation till nya höjder och nu för tiden ber jag henne helst att ringa bara genom att tänka att hon ska göra det, ofta ringer hon inom en halvtimme.
Vi har stundtals rykt ihop precis som systrar och på samma sätt så studsar vi alltid tillbaka till varandra, ibland efter ett par minuter, ibland efter flera månader. Men visst kan man behöva paus ibland när man hamnar så nära varandra att det är svårt att veta vem som sa eller tänkte något?
Jo, vi är jättelika och samtidigt känner jag knappt någon som är så olik mig.
Det finns ingen annan som så effektivt kan fiska upp mig från en avgrund när jag känner mig liten och värdelös och ta mig ned på jorden när jag svävar för högt. Hon ger mig också en spark i baken när det behövs och då blir jag arg ibland. Hon får mig att våga saker jag egentligen är för feg för, som snorkling och vindsurfning.
Men när jag är pinsam så skäms hon med mig och ofta för att hon är precis lika skyldig och pinsam som jag. Jag vågar inte berätta för någon annan precis hur jävla patetisk jag är, men hon vet liksom redan... Hon är också den enda som utan någon missundsamhet kan acceptera när jag lyckas och acceptera mitt ord så som det är, alltid sant.
Jag hittade den här rutan i en tidning någon gång:
Den passar så bra in på Ju (och Ah faktiskt), en annan som Ju fick på en magnet en gång stod det på: You will always be my friend, you know too much....
Det stämmer rätt bra det också.
Jag är så stolt över henne och allt hon har åstadkommit med sig själv, sina underbara söner och sitt arbete!
Jag älskar dig Ju!

Jag i närbild

På måndagen kollade jag som vanligt på de nya hemligheterna på postsecret.com och som vanligt är det rörande, skrämmande, roligt och gulligt allt i en salig blandning.

Det händer att jag smsar när jag kör fast jag känner att jag blir en farlig bilförare, men jag "måste" ju bara svara på smset jag fick... Nej, låt oss göra en pakt, vi struntar i att svara på sms just när vi kör, okey? Det där med katten tyckte jag var jätteroligt för övrigt och det där med chefen också.

På eftermiddagen fick jag som tur var en tid hos naprapaten M, han ställer alltid upp om han kan när det krisar. Han undrade vad sjutton jag pysslat med eftersom min nacke hade hoppat iväg åt båda håll, men jag kan inte komma på att jag gjort något utöver det vanliga...

Han fixade i alla fall till min nacke och nu ska jag förhoppningsvis känna mig bättre och slippa fler migränanfall.

När jag kom hem från jobbet var jag helt slut och höll på att somna där jag satt, så jag gick och lade mig. Jag stängde av ljudet på telefonen för att inte bli störd så jag ställde inget larm, det var ju liksom ingen idé om man inte har ljudet på. Jag tvärsomnade och vaknade 2 timmar senare! Oj, nu attans var det bråttom! Jag hoppade in i duschen , sminkade mig kvickt som en virvelvind och hann faktiskt i tid till quizzet, men någon middag hade jag ju inte haft tillfälle att äta. Jag som har så jäkla dåligt med pengar nu, till och med krediten är slut. Jag vann ju tävlingen på Tudors Halloweenparty och då fick jag ju ett presentkort på 200:-, men det kunde jag inte hitta i paniken när jag skulle åka hemifrån.

Lagom tills jag betalat mat och dricka på Tudor och skulle lägga ned kvittot i plånboken, då hittade jag det, det låg i sedelfacket...
Jag spelade med G och M och de två tjejerna T och A. T känner jag igen men har aldrig haft tillfälle att prata med henne, men hon verkar jättetrevlig. A har jag aldrig träffat tidigare men hon ska med till Italien på torsdag.

Vi lyckades långt över min förvöntan med quizzet och kom faktiskt 3:a med 40 poäng, men 3.a räknas inte, det finns bara 1:a och 2:a placering. Men med ett lag som aldrig spelat ihop tidigare så var det riktigt bra, det brukar ta ett tag innan man spelar "ihop" sig. G skulle ta kort på mig och M och närbilden på mina porer är resultatet... hmmm, hur lyckas man zooma så pass och dessutom inte märka det förrän efteråt?

När jag kom hem tittade jag lite på Hung och tog en nattmacka med grönt te innan jag gick och lade mig.Häromdagen såg jag förresten att de ska öppna et Bauhaus i Upplands Väsby, det blir ju praktiskt och bra. Men vi har inte riktigt kommit på hur de ska få plats i lokalen... Jag gillar inte servicen på Bauhaus, men de har det mesta man behöver till ett hus och om det finns i Väsby besparar det mig en massa tid och pengar att slippa åka till Barkarby varje gång jag behöver nåt sånt.

Hur får man in en mormor i en Ford Focus?

På söndagen vaknade jag inte förrän vid 12 ungefär och smsade J direkt. Hon hade ju lovat att umgås med både mig och sin mormor den här helgen och hennes pappa hade ju stannat en extra dag, ja, det är inte lätt att vara så populär... Hon och hennes mormor höll på att städa lägenheten efter renoveringen men hade inget emot en fikapaus på kondis. En halvtimme senare mötte vi upp på konditoriet och tog en räkmacka och en kaffe var. Min räkmacka smakade lite underligt så jag åt inte upp hela, jag vet ju av erfarenhet att det här konditoriet inte gör nya mackor och bullar varje dag. De säljer ju till och med dagsgamla semlor under semmelsäsongen... då kan man ju lika gärna handla på Ica.
Jag behövde åka till Ikea och J och hennes mormor var inte sena att hänga på, så medan de åkte hem och lämnade bilen så åkte jag till Sörab och kastade min gamla våg, de gamla datorhögtalarna och lite tomflaskor. Det var kö in på Sörab så jag ställde bilen vid sidan av vägen och promenerade in.
Sen plockade jag upp damerna och så åkte vi till ikea.
Jag handlade lite fler glasburkar till svamp, te och pasta, var jag ska förvara dem vet jag däremot inte. Just nu står det en massa burkar på diskbänken.
Jag köpte i alla fall glasburkar, matlådor i plast, krokar till badrummet, några handdukar, virkade korgar till badrummet, en salladsslunga som inte fungerade visade det sig och så köpte jag en ny TV-bänk. Den jag hade var stor, låg och väldigt svår att hålla ren. När man dammtorkade den blev den skummig och sen satt dammet kvar i "porerna" på plastlaminatet. Nu hittade jag en mycket snyggare, mindre, högre och mer lättstädad variant för 299:-.
Till slut var vi tillbaka till bilen och pressade in mormor och alla saker i baksätet och så åkte vi hemåt.
När jag åkte hemåt var jag helt slut och ögonen ville bara ramla ihop, men istället åkte jag in till Ica och handlade några nödvändigheter. Sen åkte jag hem och började förbereda middag åt mig och J. När hon skjutsat hem mormor skulle hon komma och äta risotto hos mig, hon hade också lovat att ta med laxfilé åt oss.
Vad hon inte visste var att det var henne vita vin sedan i somras som jag baserade risotton på! Risotton blev bra men jag brukar använda hönsbuljong, inte kycklingfond i den och fonden visade sig inte vara riktigt lika salt och kryddig så det blev inte riktigt samma sak, men rätt gott i alla fall, J var väldigt nöjd med middagen i alla fall.
Sen satt vi bara och jäste i soffan en stund och sen åkte J hemåt och jag satte igång med att packa upp sakerna jag handlat. Jag flyttade den torkade svampen från plastpåsar till glasburkar eftersom det inte ska vara bra att ha dem i påsar och sen gjorde jag detsamma med både det gröna teet och det svarta earl grey jag älskar.
Slutligen skruvade jag ihop TV-bänken och efter lite pysslande lyckades jag få DVD-spelare och trådlösa modem och grejer på plats och

utan några större sladdhärvor kvar. Det visade sig att denna mindre TV-bänk svalde fler DVD-filmer och grejer än den andra bara på grund av konstruktionen och dessutom ser den renare och snyggare ut, jag är jättenöjd och vilket ansiktslyft vardagsrummet fick för 300:-.
Sen tog jag det lugnt och tag fram en ny TV-serie jag blivit rekommenderad, Hung. Den var rätt roande faktiskt fast jag blir lite frustrerad att inget tycks gå hans väg, lite samma känsla som jag fick av Kalle Anka serier när jag var barn, att han liksom aldrig kunde få lyckas...

Hur förklarar man en snöhög när det inte har snöat?

På lördagen gick jag upp vid 11 ungefär och stekte ett par ägg till frukostmacka, sen åt jag frukost i godan ro medan jag väntade på att brorsan skulle höra av sig. Vi hade bestämt att vi skulle på Fotomässan i Älvsjö och han hade sagt runt 12 någon gång. Vid 12 ringde han och sa att han var ute med hunden och sen skulle komma till mig, sen skulle vi ta min bil till mässan så att jag hade någonstans att förvara Turre under tiden.
När vi kom fram till mässan vid 13 ungefär så letade vi efter parkering en stund och sen mötte vi en kille som tydligen var på väg till sin bil, för han vinkade åt oss att backa och hänga med honom. Sen stod vi och väntade medan han gick till sin bil. Men innan han satte sig i den och backade ut kom han med sin parkeringsbiljett som räckte ända till söndag morgon! Vi blev förstås jätteglada och tacksamma men det enda vi fick fram var: Tack så jättemycket! Jag hade gärna varit ändå tydligare med hur snäll jag tyckte att han var. Men de säger ju att man får tillbaka från universum det man sänder ut och jag har gjort precis som han en massa gånger och får sen tillbaka det från honom. Jag hoppas att han också får tillbaka det rätt som det är, det verkar vara så det fungerar. Vi gick runt på mässan i 2-3 timmar och jag ville främst titta i Canon-montern för att se vilket kamerahus jag ska välja nästa gång. Min systemkamera verkar ha tröttnat på livet och är tveksam till att göra sitt jobb. Efter att ha pratat en stund med en av säljarna som för övrigt var jättesöt och trevlig så är jag nog mest inställd på den dyrare 60D än 600D. Detta för att 60D är bättre skyddad mot damm och sånt och han tyckte att det var nåt för mig eftersom jag har kameran med mig på resor och i skog, öken och berg. Den kostar runt 10 000:- så det får jag vänta med, men planen är i alla fall att köpa en så småningom.

Brorsan hade en del folk han ville träffa och han fotade en kille som han brukar följa vad jag förstår. Brorsan gillar hans foton och bytte ett par ord med honom. Sen tittade vi lite på fotoutställningen men vissa foton gör mig mest irriterad, jag gillar inte att bli lurad och en del bilder är så bearbetade att de ser mer ut som målningar än bilder. När slutar ett foto att vara ett foto och istället bli en mälning? Jag vet inte, men jag tycker nog att många gått över den gränsen. Visst, de var vackra att se på en del, men foton tycker jag inte att de är.

När brorsan ville prata med lite andra människor delade vi på oss eftersom jag ville ta ett snack med Canon-folket om kompaktkameror. Jag berättade om problemen jag har haft med min kompaktkamera och vilket bemötande jag fick föraa året när jag tog upp problemet. Då var de chockade över hur dålig kameran var men konstaterade att det var ett konstruktionsfel och verkade ha inställningen: Tough luck, men du köpte helt enkelt fel kamera....
Den här killen blev chockad både över kvalitén på kameran, de inkonstruerade felen och bemötandet jag fick förra året. Men faktum var att jag nu var där för att hitta en ny kamera... Jag är mest rädd för att råka ut för samma sak igen.
Efter att ha jämfört min kamera med två andra, nyare modeller så bestämde jag mig slutligen för den lite dyrare, lite större kameran Ixus 230 någonting. När allt det var klart så kom jag på att jag ville ha ett allvädershus eller dykhus till kameran så att jag nästa gång jag snorklar eller bara vill fota turre underifrån när han simmmar eller så, kan sätta kameran i huset och fota! Då visade det sig att alla deras kompaktkameror har såna vattentäta hus som tillbehör, utom just den jag valt... Det är då faaaan! Nu vet jag inte hur jag ska göra, jag vill verkligen ha just den kameran men nu när jag kommit på att det finns såna där hus så vill jag verkligen ha det också. Varför finns det inte till just den kameran? Som plåster på såren för framförallt min nuvarande skitkamera så ville säljaren ge mig en designad Ixus-väska. Den var inte särskilt snygg, men den passar ju bra att lägga kameran och ett par kreditkort eller så i om man ska på fest, så den kan säkert komma till användning. Dessutom var ju tanken fin.

Vid det här laget hade både jag och brorsan ganska svår huvudvärk och vi bestämde oss för att skynda oss hemåt. I kassen jag hade med mig från mässan fanns främst information om fotoresor till Svalbard och andra exotiska ställen, jag skulle verkligen vilja göra nåt sånt. Tänk att resa med andra fotografer som inte tappar tålamodet när man vill ligga still och testa olika ljus, objektiv och skärpor på en blom-pistill i en halvtimme! Kolla vad vi hittade på mässparkeringen, vad kan den snön komma ifrån?
När vi kom hem åkte brorsan vidare direkt och jag stapplade in i huset, nu med migrän snarare än huvudvärk och rafsade fram sprutorna jag nästan aldrig behöver använda nu för tiden, tog en i låret och låg så still jag kunde medan medicinen verkade. En stund senare när den börjat verka somnade jag och sov i 2 timmar. När jag vaknade igen mådde jag rätt okey och gick upp och lagade fusk-carbonara, gjord på rökt skinka för det var det jag hade hemma. Den blev inte alls så god som den ser ut på bilden, den blev rätt smaklös faktiskt och jag hade svårt att äta upp min portion dessutom. En stund senare ringde jag upp J som jag smsat med tidigare i veckan, vi hade pratat om att hitta på nåt under helgen. Jag tänkte att det nog inte kunde vara särskilt bra att stanna inne en hel helg till...
Det visade sig att Js pappa fortfarande var kvar hos henne och vi sa att vi skulle häras nästa dag istället. Då såg jag på Facebook att Ju hade ont i fötterna och jag tänkte på handkitet jag fick av J och AC när de var och hälsade på förra vintern, kanske kunde det hjälpa henne?
Jag ringde henne och hon gjorde ingenting förutom att ligga på soffan och ha ont i fötterna. Så efter att jag packat matlådor av carbonararesterna så packade jag ned handkitet och sikrom och grejer i ett par kassar och sen åkte jag och Turre mot stan.
Killarna blev glada när jag kom, det känns väldigt fint. Sen masserade och fixade jag Jus fötter och det hjälpte faktiskt. Sen fixade jag rommackor till alla utom Ad som inte gillar rom. Ju fick äta sin rom på en knäckemacka eftersom hon tidvis är överkänslig mot vetemjöl, men det var visst riktigt gott det också.
Jag övertygade An att brorsan kunde få lite Nutella av honom nu när han fick sikrom av mig och det gick han med på, så alla var glada och nöjda och vi njöt av mackor och varandras sällskap.
Efter en pratstund så åkte jag hemåt vid 1, det hade varit en bra lördagskväll!
I bilen på väg hem lyssnade jag på musik i min iPod eftersom bilstereon fortfarande är paj och den stod på shuffle, jag skrattade lite för mig själv när Fredás, "I en annan del av världen" plötsligt spelades, det är min och Ju's sång, den som påminner oss om vår Barcelonaresa sommaren 1989. Jag kom fram till där på E4:an när jag lyssnade på den att vi var lika gamla då som mina gudbarn A och L är nu... ändå var det ju igår!

Fast jag tror inte att det är sant faktiskt

På fredag morgon försov jag mig nästan en hel time och jag som skulle på uppföljningsbesök på Danderyds Sjukhus! Jag tog en snabb dusch och åkte hemifrån så fort som möjligt och var på parkeringen den tid jag egentligen skulle vara inne på besöket. Som tur var fanns det gott om parkeringsplatser och jag kunde till och med parkera vid automaten så det gick fort att betala. Sen struntade jag i att gå och betala innan och bestämde mig för att gör adet efteråt, så jag hystade iväg mot hissen som är nästan helt omöjlig och där fick jag vänta ett tag. När jag väl kom upp till avdelningen sitter det lappar uppsatta att de har flyttat... Men varför skriver de då den här avdelningen på kallelsen som jag fick för 4-5 veckor sedan?
Två gulliga sköterskor sa åt mig att det bästa var att prata med informationen för att hitta till rätt avdelning, de hade svårt att förklara för mig.
Strax senare var jag på väg från informationen till avdelningen och precis när jag står i hissen där så ringer sköterskan jag skulle träffa... Jag skällde lite på henne och sen gjorde vi det vi skulle istället. Enligt henne har jag gått ned 11 kilo sedan jag var där för ett år sedan och såvitt jag vet är det INTE sant. Vad jag ka se har jag i bästa fall gått ned 5-6 kilo, men det är i alla fall mer än vad jag trodde att det var, så det var ju trevliga nyheter i alla fall. Dessutom hade mitt midjemått gått nedd runt 10 centimeter eller nåt. Jag kan också minska mitt tablett (vitaminer och mineraler) med en tablett per dag eftersom Folacinet låg högt, annars såg allt jättebra ut och det gjorde också blodtrycket, fast det har det ju faktiskt alltid.
När jag kom till jobbet blev det stressigt, men tack vare att kollegan J gjorde det han kunde för att fixa sin del av det som skulle gå väldigt effektivt och kvickt så kunde jag gå hem bara 30 minuter senare än vad jag hoppats och då med gott samvete, allt som skulle ivg hade gått iväg. När jag kom hem sov jag middag, jag äslakr fredagar, jag har sällan nåt planerat och jag kan vila och lata mig lite och jag är så jäkla trött just på fredagar.
När jag vaknade till liv igen städade jag upp i huset och dammsög och bytte lakan också, sen kände jag mig nöjd med mig själv och skalade vit sparris som jag kokade och serverade med Hollandaisesås och lufttorkad skinka.
Det låter godare än vad det var, jag kokade inte sparrisen länge alls, men det var i alla fall för länge, den blev lite vattnig. Det var i alla fall helt okey.
Sen började jag titta på den nya säsongen av Bones som just kommit, fredagslyx.