31/12 På onsdagen var det nyårsafton. På dagen körde jag runt på min moppe och handlade lite grejer till lägenheten och fixade och donade en del. Sen var jag ned till stranden och gick en promenad i solen en stund också. På kvällen hade vi bestämt att ses på Buffalo Bill Steak house där P hade förberett en 5-rätters middag för alla som hade förbeställt, vilket vi hade gjort.
Vid 18 mötte vi upp där nere och det är ju runt 50 meter knappt från min dörr så det är ju väldigt bekvämt. Förrätten var helt fantastisk och att få lax av den höga kvalitén i Thailand är inte något som händer ofta. Vi var ett helt långbord med folk men det blev ju mest att vi som satt i änden umgicks med varandra, fast senare på kvällen var det några vid bordet bredvid som flyttade över till vårt när deras och vårat bord börjat tunnas ut lite. Precis efter förrätten fick vi en glad överraskning, min vän A som sagt att hon trots allt inte kunde komma för att hon måste jobba, dök plötsligt upp! Den enda som visste att hon skulle komma var S och han hade lyckats hålla det för sig själv hela dagen och kvällen. Vi blev förstås jätteglada, särskilt jag som börjat inse att jag inte skulle få träffa henne alls. Resten av rätterna höll bra kvalité men jag höll igen lite för att orka med allt efter att jag ätit upp nästan hela förrätten. Köttet var också väldigt bra, det är svårt att hitta bra biffkött i Thailand så Buffalo Bill tar det från Nya Zeeland tror jag det är.
Vi hade en trevlig och lugn kväll och vid tolvslaget gick vi ned till stranden och tittade på lyktorna som folk sände upp och vi sände också upp en egen som vi fått strax innan av en kompis till S tror jag det var. Det var rätt mycket folk på stranden och folk hade haft bilar med flaket fullt med högtalare som de spelade musik från på högsta volym, jag förstår inte vitsen, det är inte direkt musik de spelar, det är mer takt/puls/bas... jag vet inte vad jag ska förklara det som. P hade jagat bort dem så att de inte stod precis vid restaurangen, men vissa struntade ju i vad han sa och polisen sa att de hade för mycket att göra, så de ville inte hjälpa till.
Min vana trogen gick jag hem när jag blev trött och missade helt att betala för mig, som tur är så vet de ju vem jag är och de vet att jag kommer tillbaka dagen efter, ber om ursäkt och betalar, så de jagar inte upp sig över det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar