Ingenjörer är vi allihopa

24/12 Onsdag
 På julafton har vi alltid ett strikt schema, men det är inte för att vi måste, utan för att vi vill ha det precis så. Det var värre när jag var med exet och dessutom hade häst! Hela dagen var ett töcken av stress och jobb, det är så mycket bättre nu trots allt.
Klockan 10 möts vi upp hos mamma och pappa för frukost med släkt och vänner.
De senaste åren har det varit mitt uppdrag att baka brödet till julafton. Både för att alla gillar det och för att det tar lite av pressen från mamma och pappa. För mig är det gjort i en handvändning att baka, jag gör det helt för hand och kan receptet utantill och jag köper aldrig bröd hem, jag gillar inte köpt bröd längre. Någon gång vartannat år ungefär får jag ett sug efter Skogaholmslimpa med bregott och hushållsost, så då köper jag det och den är jag nöjd i något år eller två.
Mitt vanliga bröd bakar jag, skivar och fryser, den använder jag det som rostbröd. Ibland gör jag ju annat bröd, som till exempel pannbröd med fänkålsfrö i.
Jag var på plats i tid hos mamma och pappa och brödet hade jag bakat kvällen innan redan så det var ju också klart, men fortfarande helt mjukt och gott.
Vi har bara två kusiner och båda var på plats, den yngre hade med sig barnen och sin kille och den äldre hade ju sin pappa, min farbror på plats. Senare dök även min faster upp. Sen har vi några vänner till familjen som så gott som räknas som familj, som min pappas kompis som jag känt sedan jag föddes, så han är som en farbror för oss.
Syrran med man och barn var där, men brorsan med familj hade fler de behövde träffa.
Efter en trevlig frukost med god gröt och skinkmacka så åkte jag hemåt och tog det lugnt en stund, det är fördelen med att inte ha häst längre... i 22 år var det ju stallet som gällde före eller efter frukost beroende på hur mycket tid man hade i programmet för dagen.
Strax efter 14 satte jag mig och Turre i bilen för att åka norrut till mitt ute i ingenstans hos syrran med familj. Jag har ju inga TV-kanaler hemma, förr var det tradition att titta på Kalle hos mig, men nu har vi flyttat det till syrrans. Fast det brukar bara vara jag som åker dit och allt som oftast tar jag med mig en liter mjölk hemifrån eftersom de brukar smsa om att de behöver mjölk. Eftersom jag då har planerat allt in i minsta detalj så hinner jag inte handla, men som tur är har jag ju ofta ett lager med mjölk i kylen.
Efter Kalle och lite godis så åkte jag hemåt igen och tog det lugnt tills det var dags att åka tillbaka till mamma och pappa för middag.
Det här var det tredje året då vi inte köpt julklappar, men jag gav mamma och pappa en inramad bild på mig själv som jag ändå tänkt ge dem.
Barnen fick några julklappar och G som nu blir 4 år älskar Lego, så han blir troligtvis också ingenjör. I vår familj är det bara mamma som inte är ingenjör och brorsans fru är nog inte det heller förresten. Mamma har alltid hävdat att det dummaste man kan göra är att sätta en ingenjör till att handdiska, det blir aldrig klart säger hon. De blir bara stående och undersöker hur vattnet rinner, hur man kan göra vaccum i glas man diskar och en massa annat.
Han fick dessutom hjälp av alla de andra ingenjörerna, först systerdottern, sen systersonen och sen svågern!
Fast sanningen att säga så behöver han väldigt lite hjälp. Han sitter och kollar på ritningar och beskrivningar och gör så gott som rätt. När det inte känns riktigt rätt så ber han om hjälp och då behöver man inte göra det åt honom, bara ställa rätt frågor och peka på rätt frågor så listar han ut det själv. Han är verkligen jättesmart! När vi hade adventsfika hos mig och min kompis från Estland var där så hjälpte hon honom att bygga ett dinosaurieskelett som han fått i present av mig. Hon pratade engelska med honom och pekade och visade och han hade inga som helst problem att samarbeta med henne trots att han förstås inte förstår orden, men tonen är ju nästan viktigare.
Turre hade dagen till ära på sig sin nya slips, jättefånig, men den hade ju stjärnor på sig så jag var bara tvungen att köpa den till honom.
Syrran hade en annan tax på prov över julhelgen och han är bara 9 månader men redan mycket större än Turre. Det finns en viktgräns på standardtax och den ligger på 9 kg. Turre väger exakt 9 kilo och är alltså rätt storlek, men det är inte de av rätt storlek som blir premierade på utställningar, så taxarna blir bara större och större. Det var en trevlig och snäll hund som hette Quentin och han var överlycklig när det låg en massa omslagspapper på golvet som han fick slita sönder bäst han ville, det enda vi tog ifrån honom var snörena, det kan ju bli farligt.
Kvällen blev inte jättesen, jag tror att jag kom hem vid 22 kanske, men då var både jag och Turre jättetrötta efter dagen.
Innan ungarna åkte hemåt fick jag dem också att ställa upp på en gruppbild med mig, vi gjorde samma sak förra året, men då var ju inte min nya brorsdotter med. Storebror G gillar inte att vara med på bild, kanske för att det fotas så mycket i vår familj? Men nu är han ju så pass stor att man kan be snällt och trots att han satt och var helt inne i att bygga sitt Lego-Rymdskepp så lyssnade han på mig och förstod nog hur viktigt det var för mig och när jag förklarat vad jag ville, att det skulle gå fort och att jag skulle bli jätteglad om han kunde ställa upp, så sa han kort och gott, ok.
Sen efteråt så sa jag, tack så mycket för att du ställde upp G och han nickade åt mig och sa bara; Varsågod. Han är så jävla cool!
Hans syrra däremot verkar vara lite osäker på var hon har mig. Ibland flinar hon åt mig och ibland så skriker hon så fort hon inser att de tänker ge henne till mig en stund...
Fast så har de varit alla mina syskonbarn lite till mans och det brukar gå över, det har det i alla fall gjort med de andra tre.