Royalist Javisst!

Visst kan jag rent teoretiskt förstå kritiken mot att vi har en monarki. Det är omodernt och odemokratiskt att ha någon som föds in i ett yrke och ärver en titel.

Men...

Jag gillar vårt kungahus, de är trevliga, har rätt skön humor, är vackra att se på och i realiteten har de ändå ingen makt. Den enda makt de överhuvudtaget har är densamma som vi alla har: Makten att påverka personer som respekterar oss. Och den förtjänar man, inte tillskänks.

Jag tycker att de får oförtjänt mycket och hård kritik och jag tror att det till stor del handlar om svensk avundsjuka. Vi vill inte att någon ska ha mer än vi själva och särskilt inte "gratis".

Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle ha möjlighet att resa och se så mycket som de har möjlighet till. Jag skulle också gilla glamouren, slotten, kläderna, middagarna, hästarna och bilarna. Men vad jag absolut inte skulle vilja ha och som skulle komma på köpet är att inte ha något som helst privatliv. Med fotografer i varenda buske och någon som fingranskar minsta spricka i fasaden. Är det vad som förväntas av dem så förtjänar de alla typer av mutor möjliga för att stå ut med allt detta.

Jag kan inte se hur vi skulle kunna köpa lika effektiv och opolitisk marknadsföring av Sverige till ett lägre pris. Jag tror att en stor och viktig turistström från framförallt USA och Japan skulle minska dramatiskt utan ett kungahus. Även tyskarna skulle nog fundera två gånger innan de besökte vår huvudstad om det inte fanns minsta chans att se en skymt av kungen eller drottningen. Många känner inte till att flaggan bara sitter uppe på Stockholms Slott när kungen är där. Men det faktum att de flesta blir lite extra uppspelta när de hör det och sen ser flaggan hissad måste ju betyda att folk fortfarande vill ha sagan?

Då det gäller kronpinsessans bröllop har ännu fler än vanligt kritiserat kungahuset och menat att det är fel att Staten dvs. Svenska folket ska betala för en prinsessas bröllop och att vi i sånt fall alla ska bli bjudna till festen.

Vad dessa människor verkar ha svårt att se är just att det är för att vi alla är inbjudna till festen som vi också borde betala.

Jag kan garantera att kronprinsessan gärna hade betalat för egna pengar om hon och hennes blivande prins själva fick bestämma vilka som skulle bjudas in. Men nu är det inte så.

TV och Radio kommer vara där och en hel massa statschefer och oppositionsledare från stora delar av världen, man kan nog med ganska stor säkerhet säga att en väldigt liten del av gästerna är där för att de är nära vänner eller släkt till brudparet.

Varför ska de betala för ett spektakel när det inte är de som vill ha det? Det är bara vad plikten kräver att de ska ha och som de goda förebilder kungafamiljen är så följer de reglerna. Deras jobb är att synas och det tar de på allvar.

Som avslutning vill jag säga att det stör mig när folk säger Kungen och Silvia. Antingen är det Kungen och Drottningen eller så är det Carl-Gustav och Silvia. Nån jäkla ordning får det väl vara...

Champion Breakfast 2010

Jag minns sommaren 2004, då var en champion breakfast en stor mugg kaffe med mjölk och två cigg. Såhär i moderna tider har vi ändrat formulan lite. En nyttig smörgås blir det visserligen, men nu är det en Red Bull som gäller eftersom morgonen bjuder på både törst och trötthet.

En rallarhalva eller vad de kallas, ruccolasallad, keso, örtsalt och tomathalvor. Hade varit riktigt gott om jag bara hade haft lite mer örtsalt på.

Igår kväll när jag släppte ut Turre kom han inte tillbaka. Jag känner igen beteendet, jag antog att han hittat något smarrigt=något riktigt äckligt i människo-ögon.

I morse hände samma sak och jag gick ut i bara morgonrock och tofflor och gick runt huset. Mycket riktigt hittar jag honom ivrigt tuggandes på en död harpalt. Uäk! Han märkte inte ens när jag kom upp bakom honom, så koncentrerad var han. Eftersom jag hade ropat ett tag så tog jag honom ordentligt i nackskinnet när jag kom fram och sen tog jag harpalten i tassen och bar den till soptunnan. Troligtvis är det katten Judas som har tagit den, eller så har Turre eller Judas helt enkelt stört en räv som i förskräckelsen tappat haren utanför verandan.

And(j)akt

I eftermiddags åkte jag in till stan vid tvåtiden för att fotografera Stockholm från alla möjliga vinklar. När jag åkte från jobbet sken solen och jag tänkte att det var lika bra att passa på att fota medan det var soligt och fint. Men självklart hade solen gått i moln lagom tills jag kom in till stan. Jag insåg kvickt att det är svårt att stanna bilen vid vägkanten i stan, det finns ju ingen. Så det blev en massa springande fram och tillbaka till bilen när jag parkerat. Dessutom visade det sig att jag glömt plånboken hemma, så inte ens där det fanns en regelrätt parkering kunde jag stå säkert eftersom jag inte kunde betala för mig.

Jag började på Kungsholmen med bilder från stadshuset över på andra sidan vattnet, vad heter det stället? Nåja, jag vet inte vad många ställen heter i Stockholm, men jag hittar rätt bra. Sen tog jag bilder på Riksdagshuset och åkte vidare till Slussen och fotade därifrån. Jag fick häftiga bilder vid slottet där en av vakterna visade en turist till rätta, de såg så gulliga ut.

Från Nationalmuseum fotade jag sedan slottet och åkte vidare och fotade från Strandvägen och sen åkte jag ut på Djurgården. Det är så vackert där nu med alla vitsippor och jag tog chansen att fota även dem.

Kaknästornet och Djurgårdsbrunnskanalen fotograferades också och vid kanalen hittade jag lite änder och en väldigt nyfiken gås. Antagligen trodde hon att jag hade något gott med mig åt henne, för hon var nästan ända uppe i kameran och poserade. Men det var svårt att få några bra bilder ändå eftersom hon inte var stilla en sekund i taget knappt.
Innan vi åkte därifrån fick Turre komma ut och kissa, han hade ju suttit i bilen hela eftermiddagen. Innan jag tog ut honom satte jag mig i gräskanten för att fota gässen och en av dem iakttog mig misstänksamt men satte sedan plötsligt igång att stretcha benen. Han såg

jättekul ut. Sen när jag tog ut Turre så blev hela gänget väldigt upprörda och ropade varningar åt alla håll: -Hund, hund, hund! Djur är så kul att iaktta.

Innan vi lämnade Djurgården tog jag mig upp i kvarteren mitt emot Skansens huvudingång. Det är fantastiskt vackert däruppe. Stockholm är underbart vackert Det har jag ju alltid vetat, men när man verkligen letar efter det vackra för att fotografera, så inser man att det är vackert precis överallt. När jag började åka hemåt vid femtiden var trafiken inte så farlig alls vilket jag blev förvånad över. Jag var hemma inom en halvtimme.

Stockholm i mitt hjärta

Nästa vår ska vår flygsäkerhetsförening ha sitt årliga seminarium och möte i min hemstad Stockholm. För mig är det mixade känslor runt detta. För det första var det jag som förslog Stockholm och det är ju trevligt att de lyssnar på mig i styrelsen och att de tar mig på allvar och för det andra så är jag oerhört stolt över vår vackra stad och vill att fler ska få en anledning och chans att se den. Sen är det ju lite trist att mötet troligtvis kommer att äga rum i mars, då Stockholm ju tyvärr är i sitt tristaste gråaste skick på hela året. Dessutom kommer jag ju att vara på hemmaplan vilket innebär lite logistiska problem, ska jag åka fram och tillbaka både morgon och kväll eller ska jag bo på hotell i stan? Dessutom får jag ju inte en chans att se en ny stad. Mycket av ansvaret faller ju förstås också på mig. Nu ska det bokas möten med hotell och konferensanläggningar som är intressanta för oss, sen kommer styrelsen över i slutet av maj för att rekognosera. Jag har under vintern ordnat med offerter från dessa anläggningar och nu ska vi alltså se vilken som passar oss bäst.

Självklart är det också jättebra för vårt företag att detta hålls i Stockholm. Vi kan ju profilera oss mycket effektivare på hemmaplan, särskilt som mycket av uppmärksamheten redan är riktad mot oss eftersom jag kommer att vara ansvarig för mycket av förberedelserna.

Men detta innebär också att det kostar vårt företag tid och pengar eftersom jag tillåts att lägga arbetstid på detta.

Nu är det närmaste uppdraget för mig att fotografera Stockholm för almanackan som ges ut i höst och för informationen som kommer att gå ut via mail och via hemsidan.

Jag försöker att tänka mig vad som är typiskt svenskt för folk från utlandet. Kanske är det Vasamuseet? Eller Stadshuset där man har Nobelmiddagen. Eller är det kanske Konserthuset där man delar ut priset? Skansen? Gamla Stan? Skärgården? Broarna? Ja, vad är egentligen Stockholm?

Segerns sötma

Igår kväll efter en eftermiddagslur och en dusch, åkte jag in till Tudor för måndagsquiz. Jag hade lite problem att få ihop folk, men det slutade faktiskt med att vi blev ett fullt lag. Vi var 5 stammisar och S kom och tog med sig en vän.
Vi blev lite oroliga när allt kändes så lätt i första omgången, då blir man misstänksam. Antingen är allting för lätt och då har alla andra det för lätt också. Eller så har man helt missat frågorna och har en massa fel. Ändå var vi lite kaxiga när vi efter pausen hörde att bästa laget i första omgången hade 23 av 24 poäng.
Andra halvan var lite lurigare och vi trodde inte att vi lyckades få någon av de två 3-poängsfrågorna rätt, vilket normalt innebär att man tappar alla chanser till seger. Men efter en omgång med diskussioner kring svar, slarvfel, brottning för att undgå någon annans bläckpenna, hyschande på dem som pratar för högt medan frågorna lästs, nedsväljning av en lapp med ett särskilt svårt svar(!), stöld av lagmedlemmarnas mat och en massa skratt så visade det sig slutligen att vi hållt måttet. Vi vann med 43 poäng, laget som kom tvåa hade 41 poäng och det är ett bra lag, vilket gör att det känns ännu bättre för oss att vinna förstås.
Efteråt ställde vi och laget som kommit tvåa quizmaster mot väggen för två av frågorna där han fått svaret fel. Men eftersom regel nummer ett är att quizmaster alltid har rätt på quizkvällen, så får man aldrig upprättelse. Det som var positivt var i alla fall att vi och tvåan hade samma rätt svar som vi fått fel för. Så om allt gjorts rätt så hade vi haft 45 poäng och de 43. Så det blev ingen skillnad på resultatet i alla fall. Maxpoäng på en omgång är totalt 52 poäng. Det är 48 frågor varav två är 3-poängsfrågor. Dessutom är det alltid en musikfråga och en bildfråga. Under kvällen får vi också svara på ett gäng bonusfrågor. De är vanligtvis lätta och det är mer som ett lotteri. Förr vann man en öl, men sen var det någon som anmälde det, så nu kan man vinna en mystery bag eller choklad. I mystery bag har det funnits allt från toapapper och grillgrejer till semlor och badminton-set.
Nu har vi en hel driva med presentkort från segrar och andra placeringar, de flesta från Åhlens men också ett par på Siba. Vad man gör med sånt när man är ett lag på sju personer och bor långt ifrån varandra, det vet vi inte. Det är därför vi fortfarande har kvar dem.
Vore ju bättre att få ett presentkort på Tudor, men det är tydligen olagligt eftersom vi teoretiskt skulle kunna köpa alkohol för det.

Glädje och besvikelse

Efter att ha försökt att få med någon vän in till stan gav jag till slut upp och åkte in ensam. Det brukar ändå vara någon man känner inne på Tudor eller Dubliner. På Tudor träffade jag två tjejer jag känner och de presenterade mig för en tredje tjej som visade sig vara både trevlig och kul. Vi skrattade och pratade tills Tudor stängde, sen åkte jag och en av tjejerna och hennes son och hans flickvän till Tudor och där sprang jag på M som jag träffat där helgen innan. Sen hade jag ju någon kul att snacka med resten av kvällen. A kom också och satte sig hos oss en stund, vi känner ju honom båda två. Han hade halvt lovat att hänga med på quiz på måndagen, men vi hade helt snackat förbi varandra och han hade väntat på att jag skulle ringa och sen bokat in annat. Så nu får vi klara oss utan honom. Det är tråkigt, jag har tjatat på honom i 2 år eller nåt och nu trodde jag att han äntligen skulle hänga på. Han är smart och allmänbildad och skulle vara en bra tillgång i laget, dessutom är han kul och har humor, så han skulle nog passa in i vårt barnsliga, roliga lag.
Så nu försöker jag jaga minst en till till laget för ikväll, för vi är åtminstone en kort i laget. Man måste ju inte vara sju i laget, men chanserna att vinna ökar betydligt med varje person man får med.
Jag sov inte så mycket natten mellan lördag och söndag och var rätt sliten på söndagen. Men efter en så trevlig helg har man ju svårt att klaga ändå!

Underbar och lång helg

Onsdagkvällen spenderade jag hemma med lite DVD tittande men på torsdagen var det först jobb och sen tog jag mig en sväng in till Tudor och snackade lite skit med P och T utanför puben en stund. På jobbet avslutades för övrigt dagen med förvirring och skratt. Jag hade fått ett mail från en leverantör som undrade om det var sant att jag och en kollega skulle med på en middag med en av våra gemensamma kunder på torsdag. Jag gick till min kollega och frågade om han visste nåt om det och det gjorde han inte. Sen kommer en annan kollega och säger att den kunden ska komma och hälsa på oss på fredagen och sen följde ett förvirrat babbel oss emellan. Jag har fortfarande inte hört något från kunden om någon middag, men det vore ju väldigt trevligt. På fredagen vaknade jag alldeles för tidigt för en ledig dag och ändå hann jag knappt med det som behövde göras. jag vet inte vart tiden tog vägen, men när j, hennes son och hans flickvän med sällskap av två trevliga råttor dök upp hemma hos mig framåt eftermiddagen så satte vi igång med att laga mat och fixa och dona för kvällens middag med familj och vänner. Maten smakade underligt och vi fick halv panik. Vad gör man med 12 gäster om maten inte går att äta? Efter lite panikåtgärder med grön curry, buljong och limesaft så verkade vi ha räddat maten någorlunda, sen bar det av till majbrasan så fort de andra anlänt. Vid brasan hade vi lite trevligt småsnack med grannar och gamla klasskamrater som av någon anledning råkat hamna i samma villaområde som jag och sen gick vi tillbaka hem till mig för att se om maten gick att äta.
Lyckligt nog var den nu riktigt god och alla åt med god aptit. Dessvärre hade jag glömt att köpa dricka, så de fick ta vad som bjöds, flädersaft och juice och slutligen när det var slut, vatten. Vi hade många ungdomar runt bordet och de fick oss alla att skratta gott åt alla knäppa saker de kunde komma på.
Alla hade droppat av redan vid klockan tio och jag och S som skulle stanna över åkte ned till puben Vita Hästen för att träffa några vänner till mig.
Det var en underbar kväll med goda vänner, det visade sig dessutom att några andra vänner till mig fått samma idé, så vi sprang på varandra också. Jag kan inte minnas när jag blivit så kramad och pussad senast, de är så härligt fysiska de här vännerna.
Med olika ursäkter droppade de sedan av och jag S och J stack in till stan och Dubliner istället, men där var det så gott som tomt så vi åkte hem relativt tidigt. Trots detta kom vi inte i säng förrän vid fem på morgonen. En underbar dag helt enkelt!