Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.

Vad sjutton betyder Förförfande?

21/4 På tisdagen fick jag ett reklamutskick från Evas Underkläder med en riktig språkmiss i, vad sjutton är Förförfande set? Är det ingen som korrekturläser saker nu för tiden? Jag hittar alltid en massa dumma fel i reklam och tidningsartiklar, det kanske är därför jag aldrig känner för att läsa sånt. Här får ni se en bild på stjärnringen jag köpte i Rio, jag gillar designen på den, sen att diamanterna är så små att man egentligen inte kan se dem, det gör inte så mycket!

Jag fick min resväska levererad till jobbet på eftermiddagen och det var ju bra för i ett mail mellan oss som ska åka till Island så nämnde jag något om; Vi ses på torsdag! Då var det flera som blev oroliga, för tydligen skulle vi åka på onsdagen! Jag gjorde det alltså ännu en gång och bara två dagar efter förra gången, jag börjar faktiskt bli orolig för att min hjärna inte fungerar som den ska, som till exempel början till alzheimers eller nåt sånt, fast jag vet inte riktigt hur sånt visar sig till en början. Jag får hoppas att det bara beror på stress, då kan det ju i alla fall gå tillbaka om jag har tur.

Så snabbt kan våren komma

20/4 På måndagen var det åter dags för jobb och trots att jag bara varit bort i en vecka hade det hunnit bli vår under tiden, det fanns utslagna vitsippor på tomten! Gräset hade också börjat växa.
Min resväska dök inte upp som lovat men jag hetsade inte upp mig och tänkte att jag kunde ju vänta så länge jag fick den i tid till min Islandsresa på torsdagen. På kvällen spelade vi quiz och jag tror att vi kom tvåa den kvällen men jag minns inte säkert.

Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

Snyggare flygning har jag aldrig sett

18/4 På lördagen gick jag upp tidigt och packade det sista, åt en snabb och liten frukost och checkade ut från hotellet, sen lämnade jag in väskorna för förvaring hos hotellet. Vid frukosten åt jag en av de där stora passionsfrukterna och provade en annan frukt som jag listade ut hur den skulle ätas genom att spionera på mannen vid bordet motsatt mot mitt, den var mjölig och inte alls god, så jag kastade den. Jag hade bokat en tur till Jesusstatyn och skulle bli hämtad klockan 9 på morgonen. Jag var oerhört trött men om man åker så långt som till Rio måste man ju ta sig en titt på den tycker jag. Jag satt utanför hotellet och tittade efter någon van eller buss som skulle kunna vara den jag väntade på. Vid 9.30 gick jag in och frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att kontakta företaget som det var bokat igenom. Det var killen i receptionen på det andra hotellet som hjälpt mig att boka. Jag hade en liten lapp med bokningen på och den här killen googlade företaget och hittade ingenting så till slut ringde han till hotellet som hjälpt mig att boka och de erbjöd sig att ringa till guideföretaget och återkomma till oss. Strax senare gav killen i receptionen luren till mig och jag visste inte riktigt vem so var i andra änden när jag tog luren. Det var en dam som kunde rätt dålig engelska men hon sa att de hade haft lite problem på morgonen och att de skulle kunna hämta mig vid 13 istället... Det var ju försent för mig eftersom jag skulle åka och jag tror att "problemet" de haft var att de helt enkelt hade glömt bort mig...
Det var väldigt surt när jag gått upp tidigt fast jag var så trött och dessutom hunnit checka ut!
Jag var väldigt besviken och egentligen kände jag mest för att skita i det och ta det lite lugnt bara tills jag skulle iväg till flygplatsen. När allt detta var klart var klockan redan efter 10 men jag frågade killen i receptionen om jag kunde ta en taxi upp dit och han sa att det kunde jag. Jag hade på gränsen tillräckligt med kontanter för att göra både det och komma till flygplatsen men som sagt jag tror inte att jag kommer att välja att åka tillbaka så jag ville ha det gjort. Alltså tog jag en taxi upp mot kullen och nedanför kullen stannade taxichauffören och sa att jag skulle gå av. Han kunde inte engelska men jag lyckades förstå att han lämnat av mig vid en tågstation av något slag. När jag gick fram till den så fick jag veta att man måste köpa biljett i förväg till det tåget för att alla andra gör det, det är väldigt sällan det finns biljetter att köpa vid luckan helt enkelt... Vid det laget var jag rasande! Varför sa killen i receptionen att jag kunde ta en taxi upp? Varför sa han inget om att man måste ha biljett till en bergbana? Jag tog ett par bilder med full zoom och det blev ju inte bra alls och från de flesta ställen nedanför den kunde man inte ens se den. Det fanns biljetter till tåget klockan 13 men det var ju strax innan jag skulle åka till flygplatsen så det tordes jag inte köpa och inte sjutton ville jag sitta där och vänta i flera timmar. Jag tog en taxi tillbaka och gick fram till receptionen och talade artigt om för honom att han var en idiot som sagt att jag kunde ta en taxi upp dit, man måste ju ha en tågbiljett. Ja säger han då, men du  kunde ha tagit bussen här utanför upp dit...
Som om denna dag inte kunde bli värre så gick jag ned till hotellets del av stranden för att sätta mig en stund i solen och då visade det sig att de hade slut på solsängar!
Jag gick istället upp på taket till poolen där och hittade en plats som till större delen låg i solen, eftersom de hade parasoll överallt så var de flesta i skugga.
Äntligen kunde jag slappna av en stund.
Efter en stund hörde jag en helikopter och blev nyfiken och ställde mig upp och bevittnade den snyggaste flygning jag någonsin sett! Tydligen hade det hänt en olycka ute i vattnet och tre personer behövdes föras in till land. Först släppte de av en yträddare och sen slängde de ner en boj i vattnet och sen flög de helikoptern så att bojen släpades långsamt efter den i vattnet och med enorm precision så drog de dem precis rakt fram till de nödställda! Denna snygga och precisa manöver gjorde de tre gånger och sen plockade de upp sin yträddare och flög vidare. Jag vet inte hur det gick för de räddade människorna för det var för lång bort på stranden för att avgöra. Men jag har ju sett en del flygning i mina dar och jag har då aldrig sett något liknande!
Framåt eftermiddagen hämtade jag de kläder jag tänkt ha på mig på resan hem och sen gick jag upp till hotellets spa och duschade och bytte om och sen tog jag en tomatsoppa innan jag tog en taxi mot flygplatsen.

Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Det trodde vi verkligen inte

15/4 På onsdagen var det min födelsedag så jag var då inte ledsen för att S inte hade fått sitt bagage! Vi tog en jättelat dag förutom att vi båda satt i hans rum och jobbade en stund på förmiddagen. Sen gick jag ned till poolen medan han gjorde klart sitt jobb och sen kom han också ner. Poolen var liten och ganska skitig sån anledningen att jag gick dit var för att få lite sol och för att använda solsängarna. Jag upptäckte att det bara fanns två solsängar och en stol och att båda solsängarna var trasiga, den ena gick i alla fall att använda om jag var försiktig, så det gjorde jag. Men när S kom ner så fick han sitta i stolen. Självklart gick solen i moln nu när vi båda faktiskt hade möjlighet att slappa en stund... Jag hade fått ett tips på restaurang från receptionen och hade bestämt att det var dit jag ville på min födelsedag, ett brasilianskt steak house som skulle vara bra. När vi tagit en taxi dit var vi lite besvikna, det såg ut som en lunchrestaurang och hade ingen som helst mysfaktor... Men det var nästan helt fullsatt och det bådar ju alltid gott så länge det är lokalbor som är där. Vi tog en titt på buffén de hade framdukat och det visade sig att det bara var salladsbuffé och lite tillbehör och det såg inte jättekul ut. Fast när vi hade satt oss och beställt buffën och köttet de går omkring med så visade det sig att det var väldigt hög kvalité på buffén, till och med sushin de hade på den var av väldigt hög kvalité och det hade vi verkligen inte förväntat oss! Sen gick de runt med olika typer av kött på spett och man fick en varsitt papperskort som såg ut som ett drinkunderlägg, den ena sidan var grön och den andra röd och om man lade upp den gröna kom det killar med spett hela tiden så efter en stund fick man lägga upp den röda för att hinna äta upp det man redan fått. S är en hejare på att äta så han provade allt, till och med kycklinghjärtan, fast det var till viss del för att han inte förstod var det var. Jag sa att det nog var hjärtan och han sa att de inte alls var goda och ändå åt han upp alla! Han har fått lära sig att man äter upp det som ligger på tallriken...
Men köttet var i alla fall helt fantastiskt gott! Det var saftigt och rätt så salt och vi var jättenöjda! Det kunde vi då inte tro när vi precis kom dit. Det är tur att man lyssnar på tips man får när man är utomlands. S bjöd på middag eftersom det var min födelsedag, trots att det nog var dyrare än de andra måltiderna vi ätit, det tyckte jag var gulligt.