Gammal vänskap rostar aldrig

27/10 På söndagen mådde L rätt dåligt, hon var yr, illamående och väldigt trött. Så när vi äntligen fick ihop det för att träffa min vän J så orkade hon bara komma ner och säga hej till honom innan hon gick tillbaka upp på rummet och lade sig igen. Jag, V och S satte oss i en taxi med J och åkte iväg genom Bangkoks mörkare kvarter. Det känns så tryggt att vara med J, han vet hur allt fungerar i Bangkok och hittar rätt bra, han kan också hjälpligt hanka sig fram på Thailändska. Thailändarna har den något ovanliga inställningen att det är oartigt att prata Thailändska med dem, de ser det som att du tar för givet att de är obildade och inte pratar engelska... Tänk om fransmännen kunde se det på samma sätt... Men J pratar först engelska med dem (han är amerikan) sen byter han till Thailändska för att vara säker på att bli förstådd. V var superimpad av att han pratar Thailändska men han hävdar att hon inte skulle vara lika imponerad om hon förstod vad han sa, han säger att han pratar på babynivå och med mycket dåligt uttal, ordförråd och med fel grammatik. Det är i alla fall skönt att vara ledig ett tag och slippa ta ansvar för andra och till och med för sig själv för ett par timmar, jag är inte van vid det.
J tog oss ned till en seafood restaurang vid floden och vi fick det bästa bordet på hela stället, J's kompis jobbar med att boka restauranger och sånt, så det hade hon fixat. Servicen var jättebra, maten fantastisk och utsikten och sällskapet var ju också det bästa!
Jag har inte träffat J på åtminstone 2 år, jag tror att det var när han var och hälsade på mig och bodde hos mig i 5 dagar. Eller så var det ännu längre sedan...?
Vi träffades i Bangkok strax efter nyåret 2005 och trots att vi bara träffades en enda utekväll i Bangkok så klickade vi så pass att vi fortfarande är vänner och håller kontakten!
J fixade så att vi fick prova en typisk Thailändsk efterrätt också. Ett klibbigt ris med kokossås över och till det färsk mango. Det var faktiskt rätt gott!
Det gjorde mig löjligt lycklig att J och ungarna avgudade varandra inom mindre än en timme och J frågade mig om alla svenska ungdomar är så fantastiska. Han har ju bara träffat mina absoluta favoriter, mina syskonbarn, min gudson och hans brorsa och V, så jag var ju tvungen att erkänna att de faktiskt är de 5 bästa ungdomarna jag känner till och att de är speciella och att det är därför jag avgudar dem...
Efter middagen satte vi oss åter i en taxi och efter en hisnande och rätt skrämmande färd på mörka bakgator så var vi framme i Bangkoks nya innekvarter, ett modernt köpcentrum med restauranger och sånt, nere vid floden.
Det var visserligen rent och snyggt, men också väldigt trist och det kändes som om man var i Kista centrum snarare än Bangkok, så det var inte riktigt vår grej. Men vi hittade en kul skylt som J poserade med, han tycker att det är så kul att saker betyder olika saker på olika språk och har särskilt kul åt snuskiga saker. När han var i Stockholm poserade han med påsar av Pussi kattmat...
Vi köpte någon typ av japansk glass i ett stånd och det var gott, men de hade en yta av något som var lite segt och nästan som en fryst mjöldeg.
Sen åkte vi ner till packpackerskvarteren och satte oss på en uteservering och tog en dricka/öl. V och S tog en promenad ner för gatan och handlade solglasögon åt en kompis till S medan jag och J satt och snackade och försökte ta igen all tid isär.
Sen började vi bli riktigt trötta allihopa så J försökte få tag i en taxi åt oss. Vi insisterade på att få en taxi med bälten och som gick med på att köra på taxameter och det tog J 5 försök att hitta en som gjorde både och. Han öppnade bakdörrarna och kollade bälten och sen skickade han dem vidare om de inte hade det svor åt dem om de hade bälten men vägrade att köra på taxameter. Vi var en bit från hotellet så det känns mycket bättre om man får en taxi med bälten.

Efter ett par snabba kramar så hoppade vi in i taxin och J försvann bakom oss. Underbart är kort! Nu får vi väl se när jag får träffa honom igen, han pratar om att försöka ta sig till Stockholm för att fira midsommar med mig. Det beror på om det är jobbvecka för honom eller inte om han kan det.
När vi kom tillbaka testade S sina fiskremmar innan vi gick in, för vi vägrar att låta honom äta såna inomhus, det är alltså "godsisnoddar" gjorda av torkat fiskrens i stort sett och min gudsom hade sagt åt honom att han måste testa det när han var i Thailand. Han tyckte att det var ok. Jag har testat tidigare och det räcker för mig, inte en gång till...

Oss skrämmer ni inte

26/10 På lördagen gick vi omkring lite på måfå i Bangkok. Ungarna tyckte att det både var för varmt, för ljust och för skitigt. Vi gick till MBK Center och jag och V fixade våra naglar på en salong där. Under tiden gick S och L runt och tittade lite i centrumet. När vi började bli lite trötta i fötterna tog vi en kaffe på Starbucks. Anledningen att gå till Starbucks utomlands är inte bara den jämna kvalitén på kaffet (man vet precis vad man får) utan också att man får gratis Wifi. Nu har de av någon anledning tagit bort det fria wifin i Starbucks på MBK Centre... Surt tycker jag.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen var vi trötta och slitna och tog det lugnt ett tag, jag somnade någon halvtimme på sängen.
Alla var egentligen för trötta för att göra något alls på kvällen men jag jagade ut ungarna i Bangkoknatten för att äta middag. Vi kom inte särskilt långt alls, ungefär 200 meter kanske, sen hittade vi Hard Rock Café och eftersom V är lite feg då det gäller mat så valde vi att äta där så att hon får en mjukstart i Thailand.
Vi satte oss ute på balkongen och satt ifred och bekvämt och livemusiken var inte för hög där ute. dessvärre var det drivvis med myggor... Vi tyckte att vi märkte av dem när vi satt där i ett par timmar, men jävlar vad vi märkte det de följande dagarna när vi hade stora myggbett över hela benen!
Vi hade i alla fall en trevlig kväll och maten och personalen på Hard Rock var bra och trevlig.
När vi gick tillbaka till hotellet senare på kvällen så gick vi en genväg genom en bakgata. Tydligen var det precis råttmatningstid, det vill säga den tiden alla ställde ut soporna för upphämtning.
Precis där vi skulle igenom var det därför en hel flock råttor och jag överdriver inte, det var mellan 40 och 50 stycken inom synhåll. Jag gick först och efter mig gick ungarna på rad. Jag var tvungen att stampa med fötterna för att råttorna ens skulle flytta sig ur vägen och så gick vi bara.
Jag var inte så förvånad över att L och S gick efter mig utan att blinka, men V gjorde det också! Nu snackar vi om en tjej som är rädd för de flesta djur utom hundar och hästar, hon är till och med rädd för katter! När vi kom ut på andra sidan genvägen så sa V något och jag vände mig om och hon sa bara full av respekt: Ni är verkligen inte rädda för någonting!
Men sen insåg hon att hon också tagit sig igenom flocken utan en min och sa att det nog var för att hon blev så överväldigad och chockad och bara följde efter mig.
Inte mindre imponerande för det tycker jag!

Kort Bangkokdag

25/10 På fredag eftermiddag kom vi fram till Bangkok och tog en taxi in till stan och vårt hotell.
Det var bestämt att jag och S skulle dela rum de nätterna vi var i Bangkok och när vi checkat in gick vi ut på stan för att hitta någonstans att äta. Vi hittade inget som alla ville äta och slutligen så bestämde vi oss mer eller mindre för att gå in på nästa restaurang vi hittade oavsett vad det var.
Det råkade vara ett nudelställe och även om ingen var supernöjd över valet så var alla med på att det var helt ok.
När vi ätit klart var alla vimmelkantiga av trötthet och vi gick raka vägen till hotellet och gick och lade oss.

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Den mänskliga faktorn, eller "shit happens"

23/10 På onsdagen klädde jag på Turre höstjacka för första gången för säsongen. Han skulle vara tvungen att sitta i bilen större delen av dagen när jag var på kurs. Alla andra skulle ju också vara där så han kunde ju inte sitta ensam på kontoret. Jag var rädd för att han skulle bli kall av att sitta i bilen och det hade han säkert blivit också, men till stor del så är det nog det man brukar säga om hästar: När matte fryser så klär hon på hästen, det funkar lite så även med hundar också.
Human Factors är den intressant kurs och han som brukar hålla våra kurser är trevlig och intressant och berättar en massa historier och anekdoter från branschen för att illustrera riskerna med mänskliga faktorn. Det gör att det blir väldigt spännande och att man förstår bättre vad det handlar om.
Vi fick lunch också men eftersom kursen hölls på Scandic Hotell i Väsby "Lilla Blå" så var den under all kritik. Deras mat är väldigt dålig och jag har aldrig ätit något vettigt där.
På eftermiddagen när det bara var 10-20 minuter kvar på kursen var jag tvungen att gå, jag hade tid för att byta till vinterdäck på bilen. De hade klämt in mig mellan de andra bilarna för att jag skulle få däcken bytta innan jag reste iväg. Förr bytte jag däck själv, men jag orkar inte hålla på med det längre. Det jobbiga är att ta sig tid, att frysa om händerna under tiden och att släpa fram däcken och ta in de andra efteråt. Dessutom är garagedomkraften rätt tung den också.
Jag åkte tillbaka till kursen eftersom bytet gick så fort, men jag hann bara höra: Tack för idag!
När jag kom hem städade jag upp det sista i huset och packade inför morgondagen. Jag avskyr verkligen att packa! Det är så svårt, besvärligt och jag glömmer nästan alltid något...

Hur ska pengarna räcka?

22/10 På tisdagen fortsatte stressen och i praktiken var det sista dagen på kontoret även om jag hade en arbetsdag till innan jag skulle gå på semester. På onsdagen skulle nämligen hela företaget gå en obligatorisk uppfräschningskurs om "Human Factors". Jag vet inte inom vilka branscher det är ett krav, men jag vet att det är det i vår i alla fall och alla som kan stå upp måste gå på de kurstillfällena, det hjälper inte att säga att man är upptagen!
Jag jobbade alltså på och visste att jag var tvungen att stanna tills jag var helt klar på jobbet och med gott samvete kunde gå på semester och veta att allt var gjort eller åtminstone skulle fungera utan mig på plats. Men tro det eller ej, jag kunde faktiskt gå hem klockan 19 och då var precis allt gjort! Jag var så nöjd med mig själv och min effektivitet och även om jag varit stressad så hade jag haft rätt kul eftersom jag som sagt har haft medvind även om det varit hårt jobb.
Jag lade in om betalning av min operation, den betalningen skulle göras medan jag var på semester nämligen. Men då upptäckte jag att fakturan var på 25% mer än uppgivet pris och nu blev jag nervös, jag skulle nog kunna skrapa ihop den summan, men då har jag ingen buffert för oförutsedda utgifter, det vill säga om något i huset går sönder eller så.
jag mailade alltså min kirurg och vi får se vad han säger.

Man måste ju hinna, det finns inga alternativ

21/10 På måndagen var det superstressigt på jobbet. Inte nog med att jag rest en massa i jobbet hela sensommaren och hösten, jag skulle nu också iväg på semester och hade bara 3 arbetsdagar dit! Jag har en massa projekt på gång, flera som jag inte hade när jag planerade semester dessutom. men semester behöver man ju, särskilt när det är stressigt. Jag bet ihop, var fantastiskt effektiv och jobbade till klockan 19.30 fast vi egentligen slutar klockan 16, men oj vad det kändes bra! Jag fick verkligen massa gjort och har rätt bra medvind även om det är slitigt.
När jag kom hem fortsatte jag att tvätta, annars blev det en ganska lugn kväll, jag hade ju inte så mycket tid över till annat.