Var hittade de den?

8/3 Söndag Jag har letat rätt länge efter en ny vedtunna. Den jag har gick sönder och jag lagade den med silvertejp och nu funkar inte ens det speciellt bra och man brukar ju säga att inget är sönder förrän det inte går att laga med silvertejp... Den går ju att köra ved i fortfarande, men eftersom det är hål i botten så blir det rätt skitigt under den i vardagsrummet. Jag hade lagt in en bild på en sån på Facebook och frågat vad den kan tänkas kallas? Jag har googlat på alla namn jag kan komma på. En Facebook-kompis hjälpte till att googla åt mig och hittade en sån på Biltema. Nu är frågan om jag ska beställa den eller försöka åka förbi en Biltema vid något tillfälle. Dessutom är jag larvig när det gäller design och färg och helst skulle jag vilja ha en som ser exakt ut som på den här bilden, men de som säljer förrådet på bilden tycks inte sälja vagnarna och det går inte att ta reda på var den kommit ifrån på deras hemsida. Jag skjuter nog på det ett tag till.

Så nytt är det

7/3 På lördagen satt jag och skrev nere på kondis. Jag gillar att göra det eftersom jag blir mer effektiv om jag inte är hemma och gör det. Då kommer städning och pyssel emellan och ibland även TV-serier på DVD. Det är svårt för mig att sätta mig för att skriva hemma helt enkelt.
Om man satt där tillräckligt länge skulle hela Väsby passera förbi, eller igenom kondiset. Det ligger centralt och trots att det heter Väsby Nya Konditori så är det Väsbys äldsta, det öppnade 1912! När det är vackert väder är det extra många fikare där, det är för att de är ute och promenerar och sen går och tar en fika. Det blir däremot problem för mig när det är kallt men soligt. De som sitter ute och de som jobbar där vill gärna ha dörrarna öppna och det blir kallt och dragigt för mig och då gör det väldigt ont i kroppen. Jag brukar fråga om jag får stänga dörren och det får jag alltid, men sen är det någon som inte vet att jag bett att få göra det och sen ställer de upp den igen... Det blir alltså en hel del springande fram och tillbaka för mig.
Jag tyckte att bilden jag lagt in var viktig att sprida vidare, detta är ännu mera aktuellt om man ser till vargarna i Sverige, skillnaden är att ingen människa har blivit dödad eller skadad av varg i Sverige på över 100 år... I vissa andra länder är det dock en reell fara med till exempel hajar och ändå är de så ofarliga i jämförelse mot vad vi gör mot varandra vi människor.

Ibland är döden rolig

6/3 På fredagen var det dags att åka och titta på Fredriks show! Jag hämtade systerdottern på jobbet och sen åkte vi vidare in till stan.
Utan att tänka mig för så åkte jag som vanligt in på Olof Palmes gata för att parkera och körde ned i parkeringsgaraget under Norra Latin. Det hade ju varit vettigare att parkera närmare Centralen och Waterfront där showen Ägd skulle gå. I normala fall så är det ju inget stort problem, så himla lång är det inte att gå. Men den här gången hade jag bestämt mig för att ta på mig de nya stövlarna jag köpt i Rom och så hade jag skinnrocken på mig också. Stövlarna är ju 1-2 storlekar för stora, det var det sista paret och de var så snygga att jag trots allt ville ha dem. Jag har lagt i dubbla sulor men det hjälper inte så mycket och trots att jag dessutom hade dubbla strumpor på mig så gled jag omkring i dem. Dessutom är de rätt höga så man går ju främst på knölen nedanför stortån och med all vikt där så gör det rätt ont efter ett tag om man går lite längre sträckor. Jag fick dessutom en fraktur i de små, små benen där när jag var på ridläger när jag var tonåring, det kan man inte göra något åt, det är bara att bita ihop. Oftast så känner jag det inte alls, men om jag gått i högklackat ett tag så gör det väldigt ont och det håller ofta i sig i ett par dagar i alla fall, det molvärker rätt kraftigt. Det var i alla fall så mycket trafik att jag vägde fördelar mot nackdelar och slutligen bestämde mig för att det var enklare att gå än att försöka ta sig ut tillbaka på Sveavägen eller ned vid Centralen. Fördelen var ju att detta ledde oss förbi Hötorget och jag ville köpa en bukett blommor till Fredrik som tack för biljetterna. Vi valde en med orangea blommor efter att L kollat på etikett på internet åt mig och bevisat att det jag trodde, att det betyder fientlighet inte alls stämmer, det betyder: Jag är din eviga vän. Det lät ju rätt lämpligt och jag kan tänka mig att han har rätt bra koll på sånt.
Vi hade ungefär en timme på oss när vi kommit fram till Waterfront och gick till Wagamama för att äta, men det var lönlöst, det var tvärfullt och skulle ta 30-45 minuter innan vi kunde få ett bord, det gick ju inte. Så mot bättre vetande gick vi vidare till Vapiano, där det ju alltid är fullt och kö och självklart var det samma läge där. Då gick vi in i bussterminalen och hittade en Lavazza café där vi köpte Ceasarsallad. Jag tyckte att den var helt ok, men L tyckte att kycklingen hade en konstig geléig konsistens. I efterhand kom vi fram till att vi nog kunde ha delat på en sallad eftersom vi ätit ungefär halva vår respektive sallad.
När vi var mätta gick vi tillbaka till Waterfront och jag visste inte riktigt var vi skulle hämta biljetterna då han sagt att de låg i entrén. Men jag frågade helt enkelt tjejen som kollade biljetterna vid dörren och hon visade mig på en annan del av samma entré där det satt en kille vid ett bord. När jag kom fram sa jag mitt namn och att Fredrik lagt undan biljetter åt mig och han nickade igenkännande och gav mig ett kuvert där det stod mitt namn på.
Fredrik hade sagt att vi skulle sitta längst fram så jag trodde att jag skulle kunna räcka honom blommorna senare, men det var visst fullt på den raden så istället satt vi uppe på första raden på balkongen. Jag gillade showen, jag tyckte att den var mycket bättre och roligare än Ljust och Fräscht och jag skrattade en hel del. Något som gjorde den extra bra var att det faktiskt fanns ett djup och allvar i den också. L tyckte att den var lite deprimerande men hon tyckte också att den var kul. Anledningen till att hon tyckte att den var deprimerande var att de också pratade om döden och såna saker och jag tror att det känns värre när man är yngre. Jag vet att jag var mer rädd för döden när jag var i hennes ålder än vad jag är nu.
När showen var slut skickade jag ett sms till Fredrik och hoppades att han liksom de flesta andra kollar telefonen det första han gör... men sen tog jag det säkra över det osäkra och gav buketten till killen som gett mig biljetterna och bad honom att ge den till Fredrik och sen gick vi. Strax senare fick jag ett sms där han tackade för blommorna och sa att han tyckte att de var mycket smakfulla och att han gillar gerbena som fanns i buketten vilket gjorde mig glad.
Jag och L gick in till Dubliner för en cola på vägen tillbaka till bilen eftersom hon skulle möta upp med min gudson A, hennes bästa kompis och han var på en pub med några andra.
Hon blev mottagen med öppna armar av mina vänner på puben och sånt gör mig så glad!
Efter någon halvtimme hörde A av sig och vi gick den sista biten till bilen och L åkte bara med fram till tunnelbanestationen och försvann ned där med sin resväska och jag körde hemåt.

Den delen hoppade jag över

5/3 På torsdagen var det dags för brandskyddskurs på jobbet. Vi hade redan tidigare blivit indelade i två grupper och för mig var det eftermiddagen som gällde, det gjorde ju att jag fick en hel del gjort på förmiddagen och kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.
Det här var en repetition, vi har brandkurser med jämna mellanrum för att vi inte ska glömma viktiga saker. En del saker är egentligen rätt så självklara för en någorlunda intelligent människa, men det är mycket lättare att komma ihåg om man får en lättfattlig förklaring om varför det är som det är. Den bakgrundsinformationen gör ju att det blir ännu mer logiskt och påminner en dessutom om saker man redan har lärt sig tidigare. Vi brukar också se över våra rutiner och lokalernas uppmärkning och brandutrustning med instruktören före kursen för att se om vi behöver ändra något eller om det är något som fallit bort under tiden sedan den tidigare kursen.
Den teoretiska delen av kursen är väldigt intressant och den praktiska brukar vara rätt kul den också. Jag var med och testade att släcka med kolsyresläckare men bad att få slippa den delen då man skulle släcka en dummy med hjälp av en brandfilt eftersom jag inte hade lämpliga kläder att stå på knä utomhus med. Det gick bra eftersom jag gjort detta tidigare. Istället agerade jag fotograf och förevigade mina kollegors släckningar.

Hon säger att det inte kan vara bara mitt fel

4/3 På onsdagen var det åter dags för terapi och jag kan inte direkt påstå att vi kommit fram till så mycket, men det känns bra att prata med någon som inte har några egna intressen i detta, någon som är objektiv. Jag är bra på att sparka på mig själv och letar ju hela tiden efter vad jag har gjort för att andra ska störa sig på mig. Det hon har sagt som gör att jag inte känner mig så ensam som vanligt är att jag tar på mig alldeles för mycket skuld i detta. De flesta jag känner säger till mig att eftersom jag är den gemensamma nämnaren så är det mitt fel... och jag gör mitt bästa för att forma mig efter allas önskemål eftersom så många har sagt att det är något fel på mig att jag slutligen tror på det. Problemet är bara att alla säger olika saker och slutsatsen jag kommer till är att jag är fel på alla tänkbara sätt, vilket egentligen borde innebära att jag borde ge upp... jag kan ju inte göra alla nöjda eftersom de tycker olika saker,
Hennes preliminära åsikt är att jag lyssnar för mycket på andra och att jag håller på att utplåna mig själv för att vara till lags och att det innebär en väldigt stor stress i mitt liv eftersom jag fortfarande känner att folk vill ändra mer och att de egentligen inte gillar mig eftersom de vill att jag ska vara någon annan. Det sista året har jag försökt att rädda mig själv genom att inte hålla kontakten med de människor som inte håller kontakt med mig, det är inte många kvar kan jag säga, de är tre stycken. De andra svarar inte i telefon eller på mail och sms eller gör precis bara det, de gör inget alls för att själva behålla en kontakt med mig. De jag talar om är gamla vänner till stor del. Det som jag finner mest förvirrande är att jag hade mer lojala vänner innan jag försökte ändra mig till att passa dem...
Det hon säger är också att det inte kan vara bara mitt fel och det har inte fallit mig in eftersom alla hävdar att det är mig det är fel på, jag har resonerat så att om alla tycker det så kan det inte vara fel...
Vi får väl se om vi kommer på en lösning på allt detta, men tills dess är det skönt att prata med någon som inte tycker att jag är en idiot.

Där satt vi och väntade på varandra på olika våningar

3/3 På tisdagen skulle jag möta upp med kollegan K i Sollentuna centrum för att få mjölkskummaren, hon hade ju semester men eftersom hon hade ett ärende där så kunde hon möta upp. Hon sa att vi skulle ses på en viss våning och utanför någon typ av inredningsaffär. Jag var där i god tid och använde den tiden för att gå igenom hela den våningen för att komma på vilken butik jag skulle vänta vid. Den enda butik som jag tyckte kunde vara rätt var Granit tror jag... Där satt jag och väntade och till slut började jag undra vart hon tagit vägen. Sen kom det ett par gamla damer och satte sig på bänken mittemot mig, de ligger väldigt nära varandra så jag förstår inte varför de behövde sitta just på den sidan. När ett helt gäng till dök upp (de skulle tydligen på studiebesök hos kommunen) så blev det så trångt mellan bänkarna att jag kände mig väldigt trängd, en av damerna stod med rumpan precis vid mitt ansikte, konstigt beteende kan man tycka...
Efter en timme med upprepade försök att nå K på telefon så gav jag upp och åkte tillbaka till kontoret, väldigt besviken.
Det visade sig senare när hon slutligen besvarade mitt mail att hon stått på en annan våning, den jag satt på var den hon sagt till mig, tydligen hade hon kommit på att hon angett fel våning men väntade utanför den enda inredningsbutiken på den våningen och telefonen hade hon inte tagit med sig... Hon hade väntat i 45 minuter en bit ifrån där jag väntat i en timme.
Nåja, jag får väl vänta till på måndag, det lär jag inte dö av.

Det var det godaste kaffe jag någonsin druckit

2/3 På måndagskvällen provade jag den nya kaffemaskinen och eftersom jag har svårt att sova redan utan koffein i kroppen så testade jag den koffeinfria typen. Jävlar vad den var god! Om alla kaffesorterna är lika goda så har inte kostnaden stor betydelse, det är helt enkelt värt det!
I köpet fick jag en hel del "pods", jag tror att det var 8-10 sorter och de är valfria, men eftersom jag inte riktigt vet vad som är vad så hjälpte de mig att välja vilka jag skulle ha och sen så ingick 16 pods i själva maskinen också. De 16 är av 16 olika sorter för att man ska kunna hitta sin favorit enkelt och billigt.