Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Jag vet inte, på svenska och engelska låter de ju i alla fall inte lika

13/4 På måndagen åt jag frukost på hotellet och det fanns inte jättemycket att välja på som jag ville ha. Men jag tog en pssionsfruktshalva och jävlar vad stor den var! Den ser inte alls likadan ut som de vi är vana vid och den är betydligt mycket större, men den luktar och smakar precis likadant! Jag visste inte att det fanns såna, varför importeras inte de till Sverige och Europa för? Från frukostrestaurangen var det väldigt fin utsikt över stranden, det kändes nästan mer som en kuliss, det var liksom för fint för att vara verkligt. På Copacabana gör de något som jag aldrig sett någon annanstans, de har en sån där droppslang utlagd med jämna mellanrum från strandpromenaden till vattnet. Det gör att man inte behöver skålla fötterna på den heta stranden när man ska ner till vattnet, det är ju så enormt smart! Från min balkong kunde jag ju som sagt se stranden, men jag kunde också se Jesus-statyn på sin klippa, jag är ju så resvan att jag har svårt att fatta och uppskatta ställen som egentligen är exotiska och spännande och det hjälper mig lite att se de kända landmärkena, det gör att det känns mera helt enkelt.
Jag fick tillåtelse att checka ut sent och fick gratis till 14. Jag gick till bankomaten och fixade äntligen kontanter, jag är ju som sagt dålig på att förbereda mig, så jag hade varken koll på vad deras valuta hette eller hur den låg i förhållande till svenska kronor... På vägen tillbaka till hotellet köpte jag en dricka, tänk vad livet blir enklare när man har tillgång till kontanter. Lite synd däremot att man inte kan handla med kort överallt i Rio, med tanke på hur vanligt det är med rån så borde ju folk vilja bära så lite kontanter som möjligt.
Efter att jag checkat ut gick jag ned till stranden en stund, hotellet hade egna solsängar därnere så det var enkelt och bekvämt, jag hade inte ens med mig handduk ner eftersom de hade det också. Det var varmt och skönt men inte stekande eftersom det var eftermiddag. När solen gått ner gick jag tillbaka till hotellet och upp till deras spa-avdelning på taket, där fanns en dusch som man kunde använda efter att man checkat ut. Badrummet var litet och varmt så det blev imma på spegeln och jag svettades nästan medan jag duschade, det var svårt att se fräsch ut. Jag åt en soppa med bröd till middag däruppe på taket och satt och läste en bok, senare på kvällen hörde min kompis S av sig och sa att han landat och jag skulle ju flytta till hans hotell samma kväll för att få sällskap. Jag tog en taxi till Ramada hotell (trodde jag) det var runt 40 minuters resa eller nåt sånt och jag blev avsläppt på hotellet. Det var något som gjorde att jag blev osäker på om jag var på rätt hotell och jag skickade ett sms till S och frågade om jag var på rätt ställe, det visade sig efter en del diskussioner och sånt att jag inte alls var på Ramada, jag var på Granada... De uttalar Ramada helt annorlunda än vad vi gör, men jag tyckte att jag så gott som bokstaverat namnet eftersom jag uttalat alla bokstäver väldigt tydligt. En kille i receptionen ordnade med en ny taxi till mig och sa att det skulle ta en timme till det andra hotellet eftersom jag blivit körd åt motsatt håll! Han var helt bestört över vad som hade hänt och sa att han var ledsen för att det hade hänt mig. Den nya taxichauffören var lika bestört han och ringde alla sina vänner på vägen och berättade hela historien, visserligen på Portugisiska, men jag snappade ju i alla fall upp hotellnamnen. Slutligen kom jag i alla fall fram till rätt hotell och det låg mitt ute i ingenstans, anledningen att S skulle bo där var att han hade jobb att göra på en mässa i närheten. Eftersom det var runt midnatt när jag kom till rätt hotell så mötte vi bara upp och sen gick vi och lade oss båda två. Han var inte heller så glad för han hade inte fått sin väska när han landat, den var kvar någonstans på vägen.

Alla får klä av sig i Rio!

12/4 På söndagen gick jag iväg utefter Copacabana för att ta mig en titt. Jag tog med mig handväskan och systemkameran trots att folk sagt till mig att det enda folk vill göra när de ser en turist är att råna dem. Jag var orolig innan jag åkte dit, men när jag är på plats så blir jag alltid modig (dumdristig?) och helt orädd. Jag håller alltid en hand över handväskan om det är någon människa i närheten, så om det skulle hända mig något är det just ett rån, de flesta skulle inte komma undan med att lyckas ta ifrån mig något utan att jag märkte det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men som sagt, jag har en hand på väskan och ögon i nacken. Om någon går lite för nära visar jag att jag ser dem i ögonvrån, vissa flyttar då undan, jag antar att det var de som var ute efter att stjäla något från mig.
Jag kände mig i alla fall helt trygg trots att jag kanske inte borde det. Jag hade inte kommit långt innan jag mötte en stor demonstration, alla bar de Brasilianska färgerna och hade en massa flaggor och grejer. Jag vet fortfarande inte vad det gällde, men det kändes nästan mer som en fest än något aggressivt. Kanske hade det något med ett val att göra?
Jag fortsatte i alla fall att promenera trots att jag kände att jag nog skulle bränna axlarna och kanske ansiktet, vid det här laget hade jag gått så pass långt att jag ville gå tills stranden tog slut, dessutom försökte jag hitta Starbucks som jag trodde borde ligga någonstans däromkring. Anledningen till att jag letade efter Starbucks var att jag ville köpa de där stad- och landsmuggarna åt mig själv och syrran. Slutligen kom jag fram till Ipanema, den andra kända stranden. Mitt emellan stränderna fanns en kulle och därifrån var det en fantastisk utsikt, det var bara det att den kullen också hade de enda buskarna och kaktusarna på hela detta område och uppenbarligen hade alla män på båda stränderna använt dessa buskar som toalett! Pisslukten stod tung runt buskarna och jag var tvungen att andas genom munnen så illa och mycket som det luktade. Jag antar att detta till viss del beror på att de så sällan har regn, annars hade det ju spolats undan vartefter. Men när man kom förbi det området var det i alla fall jättefint så det var värt "rökdykningen".
Under hela min promenad såg jag ju både en massa andra turister men också en massa brasilianare (heter det så?) och det som slog mig var att alla gick halvnakna, unga, gamla, män, kvinnor, tjocka och smala! Det gick riktigt gamla kvinnor med hängmage och hängbröst omkring i bara shorts och bikini-bh på strandpromenaden, så det var inte ens bara på stranden. Det där skulle man inte se i Europa och kanske inte heller i USA, där är det bara de unga och vackra som törs klä av sig. Det jag fick se hade en överraskande effekt på mig, när jag väl gick ned på stranden kände jag mig nästan bekväm med att gå i bikini, i Rio är det ok att inte vara fotomodellsnygg och ändå vara på stranden!  Det var häftigt att känna så och det var så lättåtkomligt inom mig, det trodde jag verkligen inte. Det visar så tydligt att anledningen att man är så elak mot sig själv handlar om hur man tror att andra tänker och reagerar. När jag slutligen kom tillbaka efter 4-5 timmars promenad så hade jag mycket riktigt bränt mig på axlarna, nacken, ansiktet och halsen, men inte jättemycket som tur var. Jag tyckte att jag var ganska vältäckt med långklänningen, men jag hade ju inte tänkt vara ute så länge i solen.
Efter en dusch och byte av kläder gick jag en liten bit utefter gatan och åt middag på en av restaurangerna på strandpromenaden. Maten var inte alls särskilt bra, jag valde Ceasarsallad och den var under all kritik. Men det satt ett par norrmän vid bordet bredvid mig och av dem fick jag information om var jag kunde hitta en bankomat. De sa till mig att vara försiktig, men jag sa som det var, jag tänkte inte gå dit nu på kvällen, jag tänkte vänta till imorgon och då blev de lugnade. Så ja, det är visst rätt farligt i Rio, de bor där tror jag och har ju koll. Fast något jag märkte under min promenad är att det finns poliser överallt, i alla fall på Copacabana och Ipanema. Det är ju väldigt smart att försöka hålla turisterna säkra, det lär ju skada turismen att det är så farligt att vara där.

På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Allt blir så mycket jobbigare

10/4 På fredagen jobbade jag hemifrån fast från kondis. Jag skulle sitta och skriva en massa och det är lättare att göra någon annanstans än på kontoret. Det är för många störningsmoment där, man gör lite här, lite där och så vidare. H som jobbar på kondis gav mig en kopp med ingefära-te och sa att det kunde kanske hjälpa att hålla förkylningen på avstånd. Jag kände mig lite tjock i halsen och skulle ju på semester och ville verkligen inte bli sjuk. Sen skickade hon med en dos till att ta hem och gav mig till och med en påse till det! Hon vet ju att mitt kök är nedplockat och det hade varit så gott som omöjligt att göra en kopp te utan den påsen, jag har ju ingen aning om var mina tesilar är. Vattenkokaren däremot hade jag inte packat ner, jag visste ju att jag skulle behöva den förr eller senare. Jag hade en fralla över från lunchen också, så det blev en kopp te och macka till middag också. Det är ännu värre att packa när det är en sån röra också, hela livet blir liksom jobbigare och kräver mer kraft.

Vad är det för fel på mig?

9/4 På torsdagen lämnade jag in Camaron på helrekond, dessvärre hade ingen möjlighet att hämta mig på rekondföretaget. Brorsan kunde hämta, men inte förrän lite senare och han blev dessutom försenad just denna morgon. Jag började helt enkelt att gå till jobbet. Det är en bra bit, det är i stort sett från ena änden av Väsby till den andra, men det var fint väder så det var inget större problem. När brorsan hörde av sig hade jag bara runt 5 minuter kvar så det blev så att jag gick hela vägen. Jag minns inte hur lång tid det tog, men det var nog runt en timme. Jag gillar ju att gå, men det är inte lika kul när man har mycket att göra, men det var en rätt skön start på dagen. Det enda är att jag är väldigt stel och har rätt ont i bland annat ryggen när jag vaknar och man kan ju tro att rörelse skulle hjälpa, men det är faktiskt så att kroppen behöver få vakna av sig självt innan jag börjar röra på mig, annars gör det ont hela tiden under rörelsen. Eftersom det var så pass lång tid så släppte det dock just denna gång, men då hade jag gått rätt långt innan jag slapp smärtan. På eftermiddagen åkte jag och hämtade den och blev lite besviken, den var inte så skinande ren som jag hade hoppats, det kändes som om jag kunnat göra det själv utan någon större ansträngning. Dessutom fattades det en ratt på stereon... Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag såg det innan jag körde iväg och gick ändå inte in och sa till... Det var nog för att jag packat in Turre och väska och allt och inte orkade börja om. Det betyder ju att jag antingen får leva utan den ratten, eller ta tag i det en annan dag. Det stör väldigt, det syns så tydligt att det är något som fattas.

Hoppsan, det var nog mitt fel

8/4 På onsdagen var det dags för M och S att åka vidare på sin Europa-turné och jag skjutsade dem till Arlanda. S ville handla lite på Ica så vi stannade till vid Ica på Europstop på vår väg till Arlanda. Jag kom på en lysande idé och köpte polkagrisstänger för att de skulle få testa typiskt svenskt godis. S ville inte ha då hon inte gillar mint (det gör inte jag heller egentligen) men M testade gärna. Han kom strax på att en färsk polkagris blir seg och god att tugga på och strax efter att han kommit på det så sa han lite torrt, ajdå, det var den kronan. Det tog oss en stund att fatta att han på riktigt hade tappat en av sina kronor, det vill säga en stor del av en tand! Det kanske inte är det mest passande tillfället när man inte ska hem på några veckor till...
Jag lämnade av dem på Arlanda och åkte till jobbet. Senare på kvällen gick jag ned till stallet för att hämta Camaron och H hjälpte mig att koppla in batteriet och ta av pyjamasen. När jag tog ut torrbollarna blev jag chockad, de hade samlat nästan 1 liter vatten tillsammans! Varifrån kom det vattnet kan man undra? Dörrarna har ju varit stängda och eftersom det inte är några hästar i stallet så bör det inte heller bli särskilt fuktigt. Inga varma andedräkter, inget blaskande med vatten... Vilken tur att jag satte in torrbollar. Jag trodde att det var jag som hade fått den bra idén, men när jag lade ut bilden på Facebook så visade det sig att det var kompisen C som sagt åt mig att göra det. Tur i alla fall!