Drömvinter

17/12 På tisdagen fortsatte min drömvinter med onormalt höga dagstemperaturer, eller vad säger ni om +8 grader den 17 december!?
Jag älskar det i alla fall och jag är visserligen ganska ensam om det, men jag föredrar regn framför snö och kyla och skulle inte ha något emot Londonväder snarare än Stockholmsväder över vintrarna. Det kanske är naivt, men jag hoppas på att det håller i sig. Om man kan få onormalt kalla somrar då och då, varför skulle vi då inte kunna få onormalt varma vintrar någon gång ibland?

Man kan köpa trygghet för pengar

16/12 På måndagen kom Securitas, eller Verisure som de heter nu, för att installera fler magnetkontakter på mina fönster och dörrar.
Det kom som en räddning för mig, jag har haft svårt att slappna av sedan incidenten i gästrummet som jag ju inte ens vet om den ägde rum på riktigt...
Turre accepterade killen rätt fort som han ju egentligen gör även om han tycker att det är svårt första minuten. Sen tog det honom drygt en timme att montera, koppla in och testa alla de nya givarna. Nu finns de på alla fönster och dörrar i hela huset. Han var osäker på om det var en god idé att sätta en i badrummet, men fönstret är stort nog att komma in igenom och annars kommer jag bara att noja om det istället för gästrummet. Det som är frågan är om fukt från duschen kommer att störa eller förstöra givaren. Jag tror inte det, mitt badrum är så pass torrt att alla blommor jag ställer in där dör inom några veckor, jag behöver bara glömma att vattna dem i nån vecka så är det kört.
Eftersom jag mycket riktigt väntade mig att han skulle behöva ha dörrar och fönster öppna ett tag så hade jag bestämt mig för att vänta med att elda tills efter att han var klar med jobbet.
Han hjälpte mig att slänga ut en blomma som är på sista versen och inte ser så kul ut, han bar den ut till trappen där tanken är att den kan få sista dödsstöten för att jag ska kunna kasta den. Av någon anledning kan jag inte kasta en levande blomma, men att döda den är lättare...
De nya detaljerna till larmet kostade mig 5500:- inklusive arbetet, men det är det helt klart värt för att känna sig tryggare, välinvesterade pengar.
När kille hade gått så satte jag igång att elda och värma upp huset och både jag och Turre kände det som om vi faktiskt hade gjort något under dagen trots att vi bara tittat på larmkillen när ha jobbade och vi hade inte energi kvar att göra mycket mer än att titta på DVD i soffan resten av dagen och kvällen.

Ja, jag skäms

15/12 På söndagen ägnade jag mig inte åt mycket mer än att vara en naturbov. Jag brukar försöka hålla mig från saker som förstör planeten och gör mitt bästa för att spara energi och för att inte äta fisk och skaldjur som är utrotningshotade och/eller hotar miljön på ett eller annat sätt.
Men... ibland kan jag bara inte hålla mig ifrån en av mina absolut favoriträtter... Jag skäms, men ibland (typ 2 gånger per år) så faller jag för frestelsen och äter vitlöks- och chilifrästa tigerräkor. Det är något av det godaste jag vet och det är så trist att man inte på något sätt kan äta det med gott samvete.
Jag försöker som sagt att äta det väldigt sällan och jag äter inga överdrivna portioner, men ändå.
Till det äter jag hembakat bröd som jag doppa i vitlökssmöret som de simmar runt i.

Då får man anse köpet lyckat

14/12 På lördagen åkte jag på födelsedagskalas hos brorsonen i Rosersberg, han hade önskat sig bland annat dinosaurier så jag hade varit i Väsby Centrum och köpt en stor Tyrannosaurus Rex till honom. Han hade fått en massa drakar och dinosaurier så det var svårt för honom att välja en favorit, men min var i alla fall favorit i 10-15 minuter vilket får ses som ett lyckat val.
Han var väldrillad och såg till att säga ett artigt tack till alla som kom med paket till honom, sen han skred till verket och rev av pappret i rasande fart med hela barnaskaran som publik.
Alla barnen är snälla och relativt lugna men liksom på förra lördagen kände jag att jag var lite rädd för dem när de rörde sig för fort eftersom de är precis så långa att det skulle göra oerhört ont om de sprang in i mina ben.
Det var trångt och ont om sittplatser för vi var väldigt många som var på plats, både familj från båda sidor och en massa vänner med barn. Som nyopererad fick jag första tjing på en stol så för mig gick det bra. Systersonen servade mig med kaffe och tårta så jag slapp gå upp.
Jag var kvar ett par timmar och det är ungefär vad jag klarar av och ungefär så länge Turre kan sitta och vänta i bilen med jacka på, så sen åkte jag hem och vilade resten av eftermiddagen och kvällen.

Julväder?

13/12 På luciamorgon var tanken att jag skulle gå upp tidigt och ha luciafika med mina kollegor så som är tradition. Det är så mysigt att ta lite extra långt fika med bullar och pepparkakor, sitta och kura i mörkret med ljus och kanske lite Luciatåg på i bakgrunden på TVn. Sen att man får lite ont i magen av att äta kakor och bullar till frukost det hör liksom till och så ska det vara. Men... jag försov mig och med mina ömma armar och ben är det väldigt svårt att skynda sig, så jag insåg att loppet var kört för morgonfika, så jag siktade istället in mig på förmiddagsfikat vid 9.30.
Sagt och gjort, jag var där i tid och alla var faktiskt väldigt glada att se mig, så det kändes bra att vara där en stund.
När jag ändå var på plats så kollade jag upp några saker som jag oroade mig för under min sjukskrivning och sen var jag helt slut och åkte hemåt.
Jag har verkligen ingen julstämning alls, jag tror faktiskt inte att det har så mycket med vädret att göra som med det faktum att jag är hemma ensam större delen av tiden. Det är två veckor kvar till julafton och jag har inte sett något julpynt eller hört några julsånger eller nåt sånt, förvisso har nog vädret inte hjälpt speciellt mycket heller.
När jag kom hem vilade jag en stund och sen satte jag en bröddeg och sen var det dags att ringa in till telefonmöte i jobbföreningen.
Efter någon timmes möte var vi klara och sen ägnade jag resten av kvällen till att sitta i soffan och titta på Bones-avsnitt och ta det lugnt.

Osynliga ärr efter drygt en vecka?

12/12 På torsdagen var det dags för återbesök för kontroll och för att ta bort stygnen. Jag fick leta efter parkering rätt länge och blev därför försenad och ringde för att tala om det medan jag letade runt efter en ruta,
Det var H som tog hand om mig när jag kom dit och vi pratade så mycket att jag blev kvar ett bra tag och bara pratade. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch och H sa att hon nog aldrig sett någon läka så bra som jag. Hon hade till och med svårt att se var hon skulle tejpa på vissa ställen efter att hon tagit bort stygnen. Vi hade ju inte hunnit prata i stort sett när jag var inne för operation eftersom hon jobbade hela tiden och sen när hon skulle in till mig så hade jag hunnit skrivas ut och gå hem, tiden går ju så fort när man är upptagen, det vet jag ju precis hur det är. Men som sagt, jag var nog kvar nästan en timme och sen gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt. Resten av dagen tog jag det lugnt och umgicks med Turre och Judas som fortfarande är helt överlyckliga över att jag är hemma nästan hela dagarna. Jag var trött och matt i hela kroppen och senare på kvällen tog jag som sagt min sista Fragminspruta och kände mig så lättad.

Obehag kan byggas upp med tiden

11/12 På onsdagen började jag se fram emot att det bara var en dag kvar med blodförtunnande sprutor kvar. Det konstiga är att de blir jobbigare och jobbigare för varje dag. Många tycker att de svider fruktansvärt, jag har ju tydligen en annan smärttröskel än de flesta och jag tycker att de är oerhört obehagliga, men mina migränsprutor svider värre och gör ondare att sticka sig med. Det som är jobbigt är väl att det ska tas 10 dagar i sträck i samband med varje större operation för att förebygga blodproppar. I samband med större operationer ökar risken för blodproppar och den risken avhjälps till stor del med dessa Fragminsprutor.  Nålen är väldigt tunn och om man råkar sticka rätt så känns det inte alls när man sticker med den, men medicinen svider till lite som sagt och det känns som om obehaget blir större och större för varje dag. Men nu är det som sagt bara en dag kvar och imorgon kväll slipper jag tänka på det mera.