Osynliga ärr efter drygt en vecka?

12/12 På torsdagen var det dags för återbesök för kontroll och för att ta bort stygnen. Jag fick leta efter parkering rätt länge och blev därför försenad och ringde för att tala om det medan jag letade runt efter en ruta,
Det var H som tog hand om mig när jag kom dit och vi pratade så mycket att jag blev kvar ett bra tag och bara pratade. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch och H sa att hon nog aldrig sett någon läka så bra som jag. Hon hade till och med svårt att se var hon skulle tejpa på vissa ställen efter att hon tagit bort stygnen. Vi hade ju inte hunnit prata i stort sett när jag var inne för operation eftersom hon jobbade hela tiden och sen när hon skulle in till mig så hade jag hunnit skrivas ut och gå hem, tiden går ju så fort när man är upptagen, det vet jag ju precis hur det är. Men som sagt, jag var nog kvar nästan en timme och sen gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt. Resten av dagen tog jag det lugnt och umgicks med Turre och Judas som fortfarande är helt överlyckliga över att jag är hemma nästan hela dagarna. Jag var trött och matt i hela kroppen och senare på kvällen tog jag som sagt min sista Fragminspruta och kände mig så lättad.

Obehag kan byggas upp med tiden

11/12 På onsdagen började jag se fram emot att det bara var en dag kvar med blodförtunnande sprutor kvar. Det konstiga är att de blir jobbigare och jobbigare för varje dag. Många tycker att de svider fruktansvärt, jag har ju tydligen en annan smärttröskel än de flesta och jag tycker att de är oerhört obehagliga, men mina migränsprutor svider värre och gör ondare att sticka sig med. Det som är jobbigt är väl att det ska tas 10 dagar i sträck i samband med varje större operation för att förebygga blodproppar. I samband med större operationer ökar risken för blodproppar och den risken avhjälps till stor del med dessa Fragminsprutor.  Nålen är väldigt tunn och om man råkar sticka rätt så känns det inte alls när man sticker med den, men medicinen svider till lite som sagt och det känns som om obehaget blir större och större för varje dag. Men nu är det som sagt bara en dag kvar och imorgon kväll slipper jag tänka på det mera.