Jag är tydligen VIP

25/2 På tisdagen hade jag en massa ärenden jag behövde göra i stan. Bland annat skulle jag lämna in hela familjens klockor på service. När jag hittade urmakaren sa de att jag kunde hämta klockorna om ett par timmar om jag ville, så jag lämnade dem där och tog en promenad och gjorde mina andra ärenden. Jag tog också chansen att ta en promenad till Centralen för att köpa en sojalatte på Starbucks. Det är första gången jag har varit på Starbucks i Stockholm.
Jag hade också frågat urmakaren om nya armband till klockorna och både klockorna och armbanden är väldigt dyra så de gjorde en stor grej av alltihopa och behandlade mig som någon slags prinsessa. Däremot så hade de inte armband på plats i den butiken så jag fick ta en promenad till en annan butik för att ta mig en titt på dem. När jag bestämde mig för att köpa 5 armband så fixade de så att tillverkaren levererade dem till butiken och så monterades de på plats. Men innan de levererades hade jag någon timme på mig, så då mötte jag och B upp för en fika innan han åker tillbaka till Malta igen. Lagom tills jag behövde gå tillbaka till urmakaren skulle B ha ett möte, så det passade bra.
Även tillverkaren behandlade mig som om jag var kunglig och satt kvar i butiken och höll mig sällskap under tiden urmakaren bytte våra armband och sen kunde jag äntligen åka hemåt!
Det hade varit en lång dag.

Clowner med hjärtan av guld

24/2 På måndagen var det åter dags för quiz men jag spelade inte utan hängde med B och J vid baren istället. De får mig alltid på gott humör och att skratta och det känner jag att jag behöver. De verkar lite clowniga, men de har hjärtan av guld båda två och tar alltid hand om mig väldigt väl!

Vad har jag själv för brister?

23/2 På söndagen åkte jag ner och satte mig på kondis i några timmar och skrev och tittade på folk. Det är spännande att sitta som en fluga på väggen och bara lyssna på andra människor. Jag fascineras väldigt över hur banala våra problem är i västvärlden, mina också. Men vi är ju alla centrum av våra egna liv och har inte mycket annat att relatera till. Mitt problem är att jag dömer folk lite för lätt när det gäller språk och intelligens. Men framförallt så dömer jag de som saknar både och men tror att de är bättre än andra trots det.

Finbesök från Gotland

22/2 På lördagen fick jag storbesök från Gotland! B och L som jag känt sedan jag var 9 år gammal och alltid beundrat för deras kunskaper om framförallt hästar. Vi har i stort sett alltid setts på deras hemmaplan eftersom man sällan åker hemifrån när man har en hel gård full med hästar. Undantaget har varit när vi setts på en tävlingsplats och L har faktiskt bott över hos mig en natt för några år sedan när hon skulle till Stockholm för en konsert. Den gick vi på tillsammans.
De hade flugit över från Gotland för en släktträff och efter en massa strul fram och tillbaka om var vi skulle ses, så hittade vi slutligen varandra på hotellet Järva Krog där jag hämtade upp dem. B som varit hos optikern såg ut som Becks granne med orangea glasögon och en hemsk keps, detta för att skydda ögonen från ljuset. Vi åkte hem till mig och drack te, kaffe och åt semlor. De är tacksamma att bjuda på saker upptäckte jag, semlorna försvann på nolltid. De rör ju på sig så mycket i sitt jobb att de både behöver de kalorierna och dessutom jobbar bort dem direkt.
Vi tittade på bilder och snackade både häst och en massa annat och hade väldigt trevligt och vid 14-tiden körde jag dem till Bromma Flygplats så att de kunde ta sig hem igen.
På eftermiddagen provade jag klänningen som jag köpte på Malta i juli 2013. Redan då jag köpte den var tanken att bära den på galamiddagen i Bristol i april. På Malta fick vi ändra den och sy in den två gånger innan den satt bra och jag och tjejen i butiken lärde känna varandra så pass att vi är vänner på Facebook efter detta. Nu var den bra mycket större igen...
Jag kan inte bära den så som den sitter nu, så jag måste hitta en skräddare som kan sy in den åt mig igen. Jag ska prova med kemtvätten i Infra City, han verkar vara lite specialiserad på galakläder.
Jag är jätteglad att jag fortfarande blir mindre, men det är lite besvärligt och dyrt att köpa nya kläder hela tiden och att sy in de andra. Jag vet aldrig från månad till månad om jag kommer att kunna använda de kläder jag tänkt mig.
Jag skulle träffa B på kvällen men han fick förhinder och jag gick till Dubliner ensam, det finns ju alltid folk jag känner där ändå.
Jag fick som vanligt en trevlig kväll med mina pubvänner, enda som var trist var att en kille i 20-års åldern kallade mig en MILF, han tycktes tro att det var en komplimang dessutom...
Jag som aldrig dansar blev upplurad på danskolvet. Det var en kille som såg ut att vara rätt blyg och försynt som tog mod till sig att fråga mig och då hade jag inte hjärta till att säga nej trots att jag är en sån som inte gärna dansar.

Tra la la, vá já är bra!

21/2 På fredagen fick vi besök på jobbet för leveranskontroll på en massa livflottar som ska levereras. Alla godkändes av kunden och därmed är ett projekt jag jobbat med sedan i april 2013 över och det med bravur. Jag är stolt över mig själv, det här är det största projekt jag har hållit i ensam och det har gått som på räls trots att det var rätt komplexa grejer som skulle tillverkas. Kul att bevisa både för sig själv och andra att man faktiskt vet vad man gör!

Enkelt, gott, nyttigt och dyrt

20/2 Till middag på torsdagen åt jag laxsashimi, gott som sjutton, enkelt och nyttigt! Det är däremot dyrt. Men eftersom jag äter så pass lite och bara är en enda person så funkar det ändå. Man köper helt enkelt en finare typ av lax som är av sushikvalité och så skär man den i bitar och äter den doppad i sojasås med lite wasabi i.
Som sagt, enkelt, gott och dyrt.. Fast inte alls lika dyrt som om man köper det på sushirestaurang.

Vad lär vi ut på våra universitet?

19/2 Jag slutar aldrig att förundras över svenskarnas sämre och sämre språk. När inte ens journalister som har utbildning i svenska på universitetsnivå klarar grunderna, då är det illa ställt...
På onsdagen hittade jag löpsedeln på bilden. Hur i hela friden hotar man döda människor undrar jag då? Är de inte bortom rädsla redan?
Horoskopet i dagens Metrotidning ger mig lite hopp i alla fall, kanske kan jag få ett spännande besök någonstans ifrån?