Sigtuna är också äldre än Australien

På torsdagen hade jag fullt upp på jobbet med att avsluta året. På eftermiddagen var det tänkt att jag skulle gå lite tidigare men det hann jag inte. Istället hämtade jag S på stationen, hon köpte lite sushi till oss båda och så åkte vi tillbaka till jobbet medan jag avslutade det jag höll på med.

Sen hoppade vi in i bilen och påbörjade utflykten vi planerat för dagen, första anhalt Sigtuna. Sigtuna är Sveriges äldsta ännu existerande stad och det kan ju vara spännande för någon som är från ett land som är runt 100 år gammalt. S har nu börjat fylla in: Och det är äldre än Australien när jag berättar om någon kyrka eller stad eller nåt, eftersom det som vi kallar modernt nästan är jämngammalt med Australien. Jag menar, mitt hus är byggt 1963 och jag ser det som relativt nytt.

Vi tog en promenad genom stan och gick tillbaka utefter stranden. De har byggt ett nytt trädäck vid stranden sedan sist jag var där och vi satte oss på bänkarna där och bara njöt av solen och utsikten. En and kom hoppandes upp från vattnet upp på däcket och stirrade länge på Turre som för att försöka komma fram till om han tänkte sätta efter honom. Turre stirrade tillbaka, slutligen gick anden närmare... Jag behövde inte hålla tillbaka Turre med kopplet, han bara satt och tittade på anden trots att den var så nära.

När vi kände oss klara med Sigtuna åkte vi vidare till Vaxholm och där gjorde vi som sig bör, vi tog en varsin glass och tittade på vattnet även där. Sen handlade vi på Konsum och tog en promenad över kullarna bakom hamnkvarteret och gick tillbaka till bilen. Vi handlade bland annat kantareller eftersom jag inte hittat några än och S aldrig smakat kantareller.

Vi bestämde oss för att ta Bogesundsvägen ut från Vaxholm och det såg ut att vara riktiga svampskogar som vi passerade så vi parkerade och gick rakt ut i skogen där. Skogen var blöt och började bli ganska mörk, men vi tog en tur på ungefär 30 minuter och sen var vi genomblöta. S var jättenöjd och tyckte att det var spännande. Hon har ju aldrig letat efter svamp förr och förundrades över saker som vi tar för givna, att marken är så mjuk och fjädrande och att man inte behöver oroa sig för dödligt giftiga ormar och spindlar.

Med tanke på hur kort bit vi hann gå så tycker jag nog att vi fick lite utdelning i alla fall. Vi kom hem med några blodriskor och en stor Karl Johansvamp. Båda gillas ju väldigt av även maskar, men vi fick ihop en liten hög av varje som jag smälte och frös in på kvällen.

När vi kom hem gjorde jag kantarellrisotto och vi bestämde oss för att bara ha det och inget till och det blev jättegott. Jag åt ärtskott till men S ville inte ens ha det, hon gillar inte grönsaker.

Sen tittade vi på Änglagård andra sommaren och S tyckte att den var sorglig, vilket den ju är faktiskt. Sen dividerade vi om vad vi skulle göra över helgen och det stod mellan Ju's torp, skärgården och Gotland och vi landade väl mer eller mindre på Gotland. Färjan visade sig vara så full att vi inte skulle kunna få med oss bilen dit om vi inte åkte så sent som vid 20 och då skulle vi inte komma till Gotland förrän vid 23.30. Vi tittade lite på hotell och så, men kom aldrig till något beslut.

När jag väl kom i säng var jag helt slut och somnade direkt.

Lille John är sötare än Robin Hood

På fredagen köpte jag en macka på konditoriet på min väg till jobbet och där hittade jag en jitterbugg. Minns ni vad det är? En mördegskaka med marängsmet mellan lagren, rätt gott om marängen är lite seg, men så gott som omöjligt att äta om den är smulig, då ramlar allt sönder. Jag minns att mamma och jag bakade jitterbuggar när jag var liten och jag minns att det var jättesvårt att försöka rulla ihop den smuliga degen med den kletiga marängsmeten. Nåja, den här var rätt torr och tråkig om jag ska vara ärlig.
Jag var ensam på jobbet även denna dag föutom en snabbvisit av farsan som bara skulle posta nåt brev och stannade 10 minuter. Det är visserligen rätt skönt att vara ensam på kontoret och tiden går relativt fort av någon anledning, kanske för att man kan koncentrera sig bättre? I alla fall så led jag inte alls, men det ska bli kul att se hur kollegorna haft det på semestern.
Efter jobbet åkte jag hem och vilade, jag var helt slut och väldigt sömnig, jag somnade nog inte men kände mig i alla fall lite bättre efteråt.

Sen värmde jag en matlåda och åt lite innan jag och sommargrannen M åkte iväg och lämnade Turre till mamma och pappa. Sen åkte vi mot Vaxholm, för säkerhets skulle med navigatorn, jag kommer aldrig ihåg från gång till gång var Vaxholm ligger... M hade köpt biljetter till Robin Hood på Vaxholms Kastell, det var sista dagarna de skulle spela den. Den spelades utomhus med väldigt fin inramning av murarna och med duktiga skådisar som också var bra på att sjunga. Jag är lite splittrad när jag ser teater. Jag gillar det faktum att de står där framme just bara för oss och att allt är live, men teater är ofta lite överspelad och det har jag svårt för. Men när man hörde barnens skratt när de överdrev vissa rörelser och sånt, då kan man uppskatta det på ett annat plan och inser varför de gör så där. Det var ju ingen barnteater, men det fungerade helt klart minst lika bra för barnen i publiken. Jag måste erkänna däremot att det som imponerade mest på mig var Marians klänning, en sån vill jag ha! Jag tror att det kanske är en gammal kollega som gjort de där scenkläderna, då kanske man kan beställa en sån klänning av henne.
Robin Hood spelades av Jakob Stadell och visserligen vet jag inte vem det är, men det tycks nästan alla andra göra. Min favorit var nog Lille John (Henrik Norman), han var charmig och lite söt tyckte både jag och M.

När teatern var slut tog vi åter båten till Vaxholm och sen hittade vi en restaurang mitt på torget vid hamnen med okey priser för att vara Vaxholm och jag valde varmrökt lax med färskpotatis och örtsås och det var riktigt bra.
Medan vi satt och åt gick det en massa folk förbi med glassar så en stund efter maten köpte även vi en varsin glass, det är ju det man ska göra i Vaxholm... Jag tå bara toppen av mitt isberg och sen kändes det som om det skulle komma glass ut genom öronen på mig. Vi började frysa medan vi åt glassen, det var nog inte bara för glassen utan också för att det blåste rätt rejält från vattnet, vi bestämde oss för att åka hemåt. Men väl i bilen bestämde vi oss istället för att åka till stan och gå på Tudor Arms. På vägen till bilen gick vi förbi Coop så vi handlade där så att jag skulle ha det gjort, morgondagen skulle bli stressig.
Sagt och gjort, vi åkte till stan och hamnade på Tudor. Där var det ovanligt mycket folk men M hittade en plats med ett par äldre män och en yngre kille som var den enes son. Där satt vi och pratade med dem tills Tudor stängde, vi hade jättetrevligt. När de skulle gå vidare och puben stängde bestämde vi oss istället för att åka hem och göra en tidig kväll. På vägen hem åkte vi förbi Kungsträdgården där Pride var i full gång så istället för att åka hem letade vi upp en parkering och tog oss en titt inne på området.
Det var en konsert mitt i området och där var det en massa folk men runt om i tälten var det nästan tomt så vi hade gott om plats. Det slutade med att vi köpte en varsin Jet Set-klocka. Om man köpte två fick man dem till ett pris av 500:-, den jag ville ha kostade det ordinarie pris. Nu fick vi alltså varsin för 250:- var. Jag har ju egentligen ingen klocka så det är väl dags nu.

Jag valde en med bling bling, jag gillar strass och glitter, det blev så efter en stund då jag tränade och tävlade westernridning med hästen, innan dess tyckte jag att glitter och strass var rätt vulgärt. Nu kan jag inte få nog av det.

Sen hämtade vi Turre och åkte hem och jag hoppade faktiskt direkt i säng, det är ju inte likt mig, men jag var helt slut.