I Skottland är det roligare att tycka om whisky

29/8 På torsdagen var det tänk att vi skulle ha möte/kurs hela dagen men vi blev klara i god tid för att försöka missa trafiken på väg in till Glasgow. P har också en bra bit att åka för att komma hem så han var också tacksam över att komma iväg.
Jag och J delade upp körningen, han körde först och sen stannade vi på en whiskybutik och jag sa att han fick testa några och så kunde jag köra en, så då gjorde han det. Båda killarna gillar verkligen whisky, själv kan jag inte dricka det alls.
Vi stannade också och åt på vägen, det var ett enkelt ställe men det hade havsutsikt och maten var ok.
D somnade i baksätet och jag och J var rätt avundsjuka för vi hade gärna sovit en stund vi också.
Jag mådde skumt, jag kan inte riktigt förklara på vilket sätt, men illamående, yrsel och allmänt dålig på något sätt.
Vi kom fram i mycket god tid till flygplatsen i Glasgow och satte oss på Starbucks där och jag jobbade en stund.
På kvällen anlände vi i London, D skulle sova på hotellet på flygplatsen eftersom han ska resa hem till Gotland tidigt på morgonen. Jag och J åkte med tunnelbanan in till London för att spendera fredagen och lördagen där.
När vi checkade in på hotellet visade det sig att jag hade fått ett uppgraderat rum med frukost inkluderat medan J inte fått det och det var jag som bokade båda...
Senare kom jag på att det var som ett plåster på såren för att de störde mig hela tiden sist jag bodde på hotell i London. De heter visserligen samma sak, men det var inte samma hotell, så det tog ett tag innan jag fattade det.

Jag vet inte om jag någonsin varit så tacksam

28/8 På onsdagen vaknade vi som sagt i Skottland och jag insåg att jag glömt min medicin, Levaxin som jag har för att ersätta hormon som sköldkörteln egentligen ska tillverka. Det styr ämnesomsättningen och utan den blir jag helt borta och dessutom väldigt frusen. Vi kallar det för "Strumakoma", det är omöjligt att koncentrera sig, man blir så trött att man kan somna stående, pulsen går ner och kroppen sover helt enkelt fast man är vaken, detta för att spara energi.
Inte nog med alla dessa symptom som kommer inom bara ett par timmar om jag inte tar min medicin på morgonen, jag får också en typ av panik av att veta att det kommer att hända och jag blir stressad, rädd och ledsen. Under vårt möte och rundtur i produktionen, som höll på hela dagen märkte jag att P såg på mig att jag var trött och okoncentrerad och vi tog många bensträckare och till slut tyckte jag att det var bättre att berätta vad problemet var och det var en attans tur!
Utan att jag visste om det gick han då till en av tjejerna på kontoret som ringde en kompis på vårdcentralen och sen kom de in och frågade vilken medicin jag behövde och i vilken dos och senare på eftermiddagen skjutsade en av cheferna mig till vårdcentralen för att hämta receptet och sen till apoteket för att hämta upp medicinen!
Jag vet inte om jag någonsin varit så tacksam i hela mitt liv!
Dessutom är all vård och medicin gratis i Skottland, till och med för mig som svensk, så jag betalade inte någonting för något av detta.
Efter att ha tagit medicinen och sovit lite middag så mådde jag bättre, men helt återställd räknade jag inte med att vara förrän nästa dag.
Jag och P hade bokat bord på ett väldigt speciellt ställe på önskemål av D som hittat den restaurangen på Guide Michelins hemsida. Det är ett historiskt ställe där Churchill och någon viktig amerikan (jag minns inte vilken, men det är ett välkänt namn) hade ett möte inför D-day, spännande.
Det ligger väldigt vackert vid vattnet, men det ligger också väldigt isolerat och det leder en liten, liten väg dit, nästan som en asfalterad kostig.
Stranraer är väldigt litet så vi kanske inte skulle blivit så förvånade över att taxichauffören kände S som vi bjudit med för att hon jobbar med P. Vi höll på att börja skratta högt när P frågade om han kände henne när han konstaterade att det var hennes bil som skulle följa oss ut till restaurangen och han svarade kort och lågt: Mitt ex...
Extra känsligt i en gammal och liten ort i Skottland är det säkert att hon lämnade honom för en kvinna, det blir nog mycket snack då...
Vi blev invisade i salongen när vi kom in i huset och där fick vi serverat en fördrink och det kändes väldigt exklusivt och allt var väldigt vackert både inne och utanför huset.
Maten var faktiskt inte så speciell men smakade inte illa, bara väldigt lite.
Det är en spikad meny med 5-6 rätter på, så man väljer inte själv vad man ska äta, men det var inga konstiga saker bara inte särskilt speciellt eller gott.
Efter middagen blev vi återigen invisade i salongen där vi serverades kaffe och efterrätt. De serverade bland annat hemgjorda klubbor som mest såg ut som bränt socker men faktiskt smakade väldigt gott. Vi hade väldigt kul och skrattade en hel del och sen tog vi en taxi tillbaka och vid det laget var jag återigen väldigt trött och jag var glad att jag i slutänden sagt att det var bättre att vi tog taxi än att jag som inte dricker skulle köra så som jag erbjudit mig att göra tidigare.
En trevlig kväll hade det varit, mycket tack vare att jag fått min medicin!

Haste ye back till Skottland

27/8 På tisdag morgon åkte jag och två kollegor till Skottland. Vi hittade en direktflight till Glasgow så det var det enklaste sättet att ta sig dit vi skulle att ta den flighten, hyra en bil och köra resten av vägen.
D vägrar att köra bil i Storbritannien och kör helst inte ens när det är högertrafik om vi är utomlands, så jag och J fick uppdraget att köra och jag fick gå först. Nu har jag kört vänstertrafik en del genom åren så det börjar lossna, men jag bad i alla fall killarna att hålla ögonen öppna så att jag inte gjorde någon dum miss.

Framåt kvällen var vi rätt hungriga och vi visste att vi skulle komma fram sent och orten vi skulle till är liten och har inga kvällsöppna restauranger. Dessutom hade P ringt på min telefon medan jag körde så D pratade med honom och vi bestämde att vi inte skulle äta ihop just av den anledningen. Vid en stor rondell fanns det en handfull restauranger så vi körde av där och gick in i en restaurang. Där var det fullt och de hade väntetid på bord, dessutom var de väldigt nonchalanta mot både oss och andra så vi bestämde oss för att gå vidare. Det slutade med Subway och jag har aldrig förstått vitsen med att betala så mycket pengar för en äcklig macka, men eftersom de hade även sallad på menyn så gick jag med på att äta där, även om salladen lät sådär. När jag fick salladen såg den ännu värre ut än vad den låtit, men konstigt nog smakade den alldeles förträffligt faktiskt!

När vi ätit bytte vi förare eftersom jag var trött och dessutom hade rätt ont och ville ta mina tabletter, så J körde resten av vägen till Stranraer. Skottland är verkligen helt fantastiskt vackert! Är det inte konstigt att man så tydligt kan se skillnad på England och Skottland fast de sitter ihop, det är samma sak med Sverige och Norge tycker jag, Norge är så mycket mer dramatiskt och så är det med England och Skottland också.
Vi kom fram till hotellet i Stranraer vid strax efter 20 på kvällen och mötte upp P i hotellbaren. Hotellet är jättegammalt och ganska slitet, men det syns att det var ett fint hotell en gång i tiden, nästan lyxigt till och med. Men nu luktar det unket och mögligt som en källare ungefär, sen sprayar de med parfym för att försöka maska över den lukten så det luktar en hel massa av allt möjligt.
Vi var fruktansvärt trötta allihopa och lyckades ta oss i säng i rimlig tid.