Jag blir galen

13/7 Fredagen den 13:e och dags att åka hemåt... När jag vaknat gick jag upp och packade min väska, det var en utmaning att få i allt. Sen gick jag ner till Starbucks för frukost men först frågade jag om jag kunde få en sen utcheckning och med tanke på att jag bott 8 nätter hos dem så blev jag inte förvånad när de sa ja.
Efter en frukost i solen i lugn och ro med min bok så traskade jag mot Piccadílly och Lillywhites. Där säljer de kläder till låga priser och ett av mina favoritmärken är Lonsdale och det säljer de där.
Jag hittade tre t-shirtar för runt 40:- styck så jag kpte all tre färgerna faktiskt och så köpte jag en huvtröja med korta ärmar och en mörkgrå t-shirt. Alltihopa gick väl på runt 300:- eller nåt, det är ju överkomligt.
Jag handlade lite grejer på Boots också och sen gick jag och åt en won ton soppa i China Town och så gick jag tillbaka till hotellet och försökte packa det sista i min sprängfyllda väska.
Jag hade ju hittat ett paraply en av kvällarna i London också och jag är ju en sån som inte kan lämna saker, särskilt när de är gratis. Det var tur att paraplyet var så litet.
När jag skulle checka ut började jag märka av att det var fredagen den 13:e. Nu ville de ta betalt för att jag bett om sen utcheckning, det sa de inget om när jag bad om det. Det brukar ofta vara en servicegrej och det minsta man kan begära är att de informerar om att det kostar, dessutom hade jag bott där i 8 nätter och det är inte gratis att bo i London kan jag lova. Slutligen tog hon bort den extra posten och jag gick mot tunnelbanan.
Strax senare var jag på väg i god tid till Heathrow.
Det gick fort att checka in och gå genom säkerhetskontrollen och sen gjorde jag enligt min tradition och åt sushi på Itsu. Jag hällde cola i muggen jag bett att få och det rann ut rätt på brickan... fredagen den 13:e... det var hål i botten på muggen.
Lagom till boarding tog jag mig till gaten men då fick vi veta att det var ett tekniskt problem med planet och att vi skulle bli försenade. Jag satte mig på en bänk vid fönstret en bit från de andra, de flesta gick dessutom tillbaka till terminalen. Jag somnade till en stund där i hörnet och lugnet och vaknade av att de sa att de fixat felet och att det var dags att gå ombord. Det var ju i alla fall en halvtimme mindre än de beräknat, vi var bara 1½ timme sena...
Det visade sig bli den sämsta flighten jag varit på någonsin. Vi fick en macka var vilket är trevigt, men min smakade underligt och när jag öppnade den visade det sig att salladen inuti var rutten...
En tjej några rader bakom oss reste med två barn varav det ena skrek hela tiden. Han var inte ledsen, han var inte arg, han bara skrek... Jag antar att han gillade att höra sin egen röst och mamman tyckte visst att det var enklast att låta honom vara. Efter att ha bett flygvärdinnorna att be henne att säga till honom tre gånger så kände jag hur mitt blodtryck gick upp farligt högt och att jag snart skulle lappa till henne eller ungen. Det som störde mig mest var att under de drygt 2 timmarna vi var på planet så sa hon till honom en enda gång att vara tyst.
Jag blir galen på såna föräldrar som inte bryr sig om folk omkring dem. Vi var många som hade velat passa på att sova lite och ingen av oss lyckades i oväsendet.
Slutligen landade vi i alla fall och vid det laget var vi "bara" 1 timme sena. Pappa väntade utanför och körde mig hem.
Jag orkade inte göra något alls resten av kvällen, jag packade inte ens upp vilket jag alltid gör direkt.
Turre sov som en stock i soffan, det är jobbigt att vara hemifrån, det kände jag också.

Man kanske behöver en ikon på fredagen den 13:e?

13/4 På fredagen checkade jag ut från hotellet och fick en oönskad påminnelse av tjejen i receptionen att det var fredagen den 13:e. Jag tog en taxi mot flygplatsen men bad honom först att köra mig till Starbucks eftersom jag ville köpa deras stadsmuggar med Belfast och Nordirland på. Första stället vi stannade på hade inga och de ringde till en annan butik inte långt därifrån och de bara en av dem så istället körde vi tillbaka ned till centrala staden och hittade en Starbucks där och som tur var hade de de muggar som jag ville ha. Jag köpte en macka och kaffe också till frukost.

Strax senare var jag på flygplatsen och sen tog det ett tag innan gaten kom upp på skärmarna och så var det bara att gå ombord direkt, vi var till och med lite sena iväg men kom fram till Manchester i tid. Jag tog tåget till Liverpool, det tog ungefär en timme och sen tog jag ett korkat beslut... Trots att jag hade en stor, tung resväska med dåliga hjul så bestämde jag mig för att ta en promenad för att se lite av Liverpool medan jag letade efter en bankomat. Jag gick och gick och när jag väl hittade en bankomat så var den stängd så jag gick vidare. Jag gick igenom China Town och hamnade sen i lite underliga kvarter utan butiker, med trasiga hus, inga bankomater och inga taxi.
Jag måste ha gått 3 km när jag äntligen kom ut på stora vägen igen och gick utefter den en bit tills jag slutligen stoppade en taxi. Jag frågade om han tog kreditkort och det gjorde han förstås inte, det gör ingen därborta. Men en bankomat visste han var det fanns så jag hoppade äntligen in i taxin och efter att ha stannat vid en bankomat kom jag äntligen fram till hotellet med armar som var helt slut efter att ha puttat resväskan över halva stan.
När jag skulle kolla växeln jag fått av taxichauffören hittade jag en liten billig berlock med jungfru Maria på. Jag vet inte om han råkade få med den med växeln eller om det var meningen, men gulligt var det och trots att jag inte är troende har jag förstås behållt den.
Jag hann inte mer än komma in i rummet när D ringde och undrade om vi kunde ses i stan eftersom hon var och shoppade med sina döttrar.
Jag hade just åkt ut ur stan och var i Waterloo som ligger 10-15 minuter utanför men någon halvtimme senare satt jag i en ny taxi på väg tillbaka.
Jag har känt D i nästan 20 år sen vi jobbade tillsammans i några år. Hon jobbar med annat i det företaget sedan länge så vi har inget jobb ihop men håller kontakten. Hennes döttrar har jag aldrig träffat tidigare, de är 11 och 14 år och visade sig vara jättegulliga, väluppfostrade och sociala och nu har jag erbjudit dem alla tre att komma över och bo hos mig. De hade sagt till sin mamma senare att de väldigt gärna ville det för tydligen gillade de mig lika mycket som jag gillade dem.
Vi tog en fika och sen medan vi fikade klart gick tjejerna och tittade i affärer. D's man skulle hämta upp dem så hon gick och letade upp dem för att lämna av dem medan jag stannade ensam i affären vi var i. Attans dumt beslut att lämna mig ensam i en butik sådär... Jag provade en klänning som satt jättesnyggt men inte riktigt hade plats för hyllan och någon större storlek hade de inte inne, jag höll tummarna för att de skulle få in en innan jag skulle åka hem.
Jag hittade en annan klänning och kunde inte låta bli att köpa den trots att den kostade runt 800:-.
Sen dök D upp och vi var väldigt hungriga båda två så vi letade upp en restaurang som visade sig vara Jamie Olivers och där gick vi in.

Maten var rätt tråkig faktiskt och smaklös men vi hade i alla fall trevligt och skrattade åt hur dålig D blir på bild och sen visade jag knepet, men eftersom jag var så mosig blev det ändå inte så snyggt.
Det var massor med tjejer i tunna klänningar, höga klackar och hattar, de hade varit på Ladies Day på Aintree galoppbana.
Jag fick lite ångest över hur mycket de ansträngt sig, men det ska vara värre den dagen än på Grand National är det sagt... Jag håller tummarna.
Efter middagen skjutsade D mig tillbaka till hotellet fast det var ganska långt dit och åt fel håll för henne. Det tog ett tag innan vi hittade tillbaka dit eftersom det var mörkt vid det laget, men sen kom hon med upp för att se om hon kunde låna en av mina klänningar till Galamiddagen på tisdagen, men hon bestämde sig för att strunta i det.
Jag kom i säng rätt tidigt, vid midnatt eller så.