7/2 På tisdagen vaknade jag till en vacker utsikt som inte hade synts så mycket i mörkret men hann inte mycket mer än att ta en bild och äta frukost innan vi åter satt i en taxi, den här gången på väg till vårt första möte för veckan. Resan tog ungefär 20 minuter och vi blev väl mottagna och sen hade vi ett väldigt långt men också väldigt bra möte med leverantören och sen fick vi en rundvisning i deras fabrik.
Vi kom inte därifrån förrän på eftermiddagen och blev körda direkt till stationen av J som är vår kontakt på det företaget. Sen hoppade vi på ett nytt tåg, den här gången mot Liverpool. Efter att ha släpat omkring våra väskor i två dagar var vi rätt glada att sätta oss ned och veta att vi skulle få sitta där ett tag. Vi hade redan frusit i ett helt dygn, det är visserligen lite varmare på öarna, men de värmer ju inte upp inomhus ordentligt så man blir ju aldrig riktigt varm. Nu var våra fötter till och med bortdomnade...
Men redan vid första stoppet stod vi still oroväckande länge och slutligen fick vi gå av tåget som tydligen hade gått sönder. Vi väntade en stund och fick ta ett nytt tåg, jag insåg ju att vi skulle få en längre resa än vanligt och när jag skulle leta efter en soptunna på perrongen så hittade jag en kiosk och köpte en liten påse chips åt oss var, sen fick jag springa för att hjälpa D med väskorna så att vi skulle hinna få sittplatser den här gången. Sen var vi åter på väg, men den här gången i ett iskallt tåg där det drog i fönstrena. När det tunnades ut lite i tåget tog vi platser med ett bord emellan och sen tog vi fram alla mappar och datorn och satte igång att jobba lite och planera veckan.Jag försökte ringa till hotellet för att se vilken av Liverpoolstationerna som var bäst att gå av på, men jag väntade och väntade och ingen svarade, till slut blev jag bortkopplad. Jag ringde tre gånger och detsamma hände varje gång.
Slutligen var vi framme vid Liverpool south och gick av där. När vi kom till spärren hittade vi en katt som uppenbarligen bor där, han hade en egen plats och till och med en värmelampa. Det såg så trevligt ut. När jag fotade katten kom en av spärrvakterna och vi frågade honom om var vi kunde ta en taxi, så han ringde en åt oss.
Vi var inte framme på hotellet (Jurys Inn) förrän 21 på kvällen och vi checkade bara in och sen gick vi för att äta.Hotellet var inte särskilt trevligt och de verkar driva det med minimal personal och de verkade inte särskilt engagerade. Den enda fördelen med hotellet är läget det ligger vid Albert Dock, det vill säga vid hamnen och precis bredvid en stor arena och ett liknade pariserhjul som i London.
Jag hade pratat med min kompis D när vi satt på tåget och hon bor i Liverpool och jobbar faktiskt på det företag vi var där för att träffa och hon rekommenderade en restaurang som hette Gusto och den låg runt hörnet från hotellet. Vi gick dit och det såg väldigt trevligt ut och personalen var glad och serviceinriktad. Uppe vid taket satt bilder på gamla filmstjärnor som åt mat, det var en kul idé tycker jag.Jag beställde en gratinerad avokadohalva med mini-pilgrimsmusslor och det var okey men ingen riktig hit. Sen hade jag beställt en biff och jag hade skurit av en bit av den och börjat föra den upp mot munnen när jag redan då kände doften asv den, det här skulle nog bli riktigt bra. När man liksom känner den goda smaken innan man ens fått köttbiten i munnen, ja då är det fint. Det visade sig vara en fantastisk bit kött och jag njöt i fulla drag. Potatisen fick jag inte i mig och när vår servitör undrade om det så sa jag att köttet var så bra att jag inte ville fylla magen med potatis. Potatisen kostade 30:- extra, jag hade valt det istället för pommes som ingick. Men sen när vi fick notan visade det sig att han dragit av det! Det är service!
Nu var vi mätte och nöjda och väldigt, väldigt trötta så vi stapplade tillbaka mot hotellet i den bittra kylan och sen gick vi och lade oss direkt.
