Äntligen en banoffee pie!

8/2 På onsdagen blev det ännu en tidig morgon och en frukost i flygande fläng. Jag tycker i alla fall det, jag som äter så långsamt.
Vi tog en taxi till andra sidan Mersey och då åker man faktiskt igenom en tunnel under floden.
Det tog inte mer än en kvart ungefär och sen blev vi mottagna av A och D, senare kom också C som åkt  från Belfast för att träffa oss. Vi hade ännu ett bra möte och fick en massa gjort, vid lunch blev vi bjudna på en typisk engelsk lunch med chips, mackor och friterade kycklingfingrar. Det är kanske inte så tillfredsställande för oss svenskar som är vana vid nyttigare saker till lunch. Vi tittade runt i deras fabrik och kom iväg framåt eftermiddagen men inte riktigt så sent som från mötet dagen innan. D släppte av mig från taxin vid ett övergångsställe som leder till ett köpcentrum och sen promenerade jag iväg och handlade schampo, balsam och grejer på Boots. Jag hade inte tagit med mig sånt eftersom jag tänkt köpa det på plats, men nu hade det gått två dagar och jag hade tvingats att använda svintomedlena de har på hotellen. Jag gick in på Starbucks och det tillverkas tydligen inga Liverpool muggar, så jag köpte en Wales-mugg till mig själv, jag tror att jag redan köpt en till syrran för flera år sedan. Jag köpte en kaffe också, sen gick jag tillbaka till hotellet. Jag vilade en stund och sen ringde D och sa att han var hungrig och det var ju tur det, för det var jag också.
Den här gången gick vi till en restaurang som låg i närheten av den vi gick till dagen innan men det var ett Stakhouse, Miller & Carter hette det. Jag kunde inte låta bli att beställa ännu en stek och även den här var förstklassig, D hade också beställt en och var lika nöjd. Men vi tyckte båda att tillbehören var undermåliga och lämnade det mesta.
Eftersom vi inte var proppmätta bestämde vi oss för att ta en efterrätt, vi skulle ändå vänta på att in kompis D skulle komma och möta upp.
Jag beställde en "banoffee pie", det har jag velat testa sedan jag såg det i "Love Actually" första gången och det visade sig vara underbart gott! Och jag som inte ens gillar efterrätter egentligen.
Det är alltså en blandning av Bananer, toffee och en botten som liknar dem man har i cheesecake.
Jag klarade förstås inte av ens hälften av pajen och sparade resten till min kompis D.
Hon kom dit vid 21.30 ungefär och åt upp pajen, sen gick vi och tog en drink och snackade mest jobb faktiskt. Jag har ju känt henne genom jobbet i nästan 20 år och just nu jobbar vi inte tillsammans men våra företag gör ju det.
När baren stängde gick vi tillbaka till hotellet för D var trött och jag och kompis D satt i hotellbaren när han gått och lagt sig. Vi skulle bara prata en stund och jag tog en cola och hon en kaffe och så plötlsigt hade vi snackat oss in i natten, klockan var 0.40 när hon slutligen lämnade hotellet för att åka hem. Själv packade jag mina väskor och lade fram kläder och grejer inför morgondagen innan jag gick och lade mig, för vi skulle upp väldigt tidigt. Jag släckte vid 1.30.

Stjärnor som äter

7/2 På tisdagen vaknade jag till en vacker utsikt som inte hade synts så mycket i mörkret men hann inte mycket mer än att ta en bild och äta frukost innan vi åter satt i en taxi, den här gången på väg till vårt första möte för veckan. Resan tog ungefär 20 minuter och vi blev väl mottagna och sen hade vi ett väldigt långt men också väldigt bra möte med leverantören och sen fick vi en rundvisning i deras fabrik.
Vi kom inte därifrån förrän på eftermiddagen och blev körda direkt till stationen av J som är vår kontakt på det företaget. Sen hoppade vi på ett nytt tåg, den här gången mot Liverpool. Efter att ha släpat omkring våra väskor i två dagar var vi rätt glada att sätta oss ned och veta att vi skulle få sitta där ett tag. Vi hade redan frusit i ett helt dygn, det är visserligen lite varmare på öarna, men de värmer ju inte upp inomhus ordentligt så man blir ju aldrig riktigt varm. Nu var våra fötter till och med bortdomnade...
Men redan vid första stoppet stod vi still oroväckande länge och slutligen fick vi gå av tåget som tydligen hade gått sönder. Vi väntade en stund och fick ta ett nytt tåg, jag insåg ju att vi skulle få en längre resa än vanligt och när jag skulle leta efter en soptunna på perrongen så hittade jag en kiosk och köpte en liten påse chips åt oss var, sen fick jag springa för att hjälpa D med väskorna så att vi skulle hinna få sittplatser den här gången. Sen var vi åter på väg, men den här gången i ett iskallt tåg där det drog i fönstrena. När det tunnades ut lite i tåget tog vi platser med ett bord emellan och sen tog vi fram alla mappar och datorn och satte igång att jobba lite och planera veckan.
Jag försökte ringa till hotellet för att se vilken av Liverpoolstationerna som var bäst att gå av på, men jag väntade och väntade och ingen svarade, till slut blev jag bortkopplad. Jag ringde tre gånger och detsamma hände varje gång.
Slutligen var vi framme vid Liverpool south och gick av där. När vi kom till spärren hittade vi en katt som uppenbarligen bor där, han hade en egen plats och till och med en värmelampa. Det såg så trevligt ut. När jag fotade katten kom en av spärrvakterna och vi frågade honom om var vi kunde ta en taxi, så han ringde en åt oss.
Vi var inte framme på hotellet (Jurys Inn) förrän 21 på kvällen och vi checkade bara in och sen gick vi för att äta.
Hotellet var inte särskilt trevligt och de verkar driva det med minimal personal och de verkade inte särskilt engagerade. Den enda fördelen med hotellet är läget det ligger vid Albert Dock, det vill säga vid hamnen och precis bredvid en stor arena och ett liknade pariserhjul som i London.
Jag hade pratat med min kompis D när vi satt på tåget och hon bor i Liverpool och jobbar faktiskt på det företag vi var där för att träffa och hon rekommenderade en restaurang som hette Gusto och den låg runt hörnet från hotellet. Vi gick dit och det såg väldigt trevligt ut och personalen var glad och serviceinriktad. Uppe vid taket satt bilder på gamla filmstjärnor som åt mat, det var en kul idé tycker jag.
Jag beställde en gratinerad avokadohalva med mini-pilgrimsmusslor och det var okey men ingen riktig hit. Sen hade jag beställt en biff och jag hade skurit av en bit av den och börjat föra den upp mot munnen när jag redan då kände doften asv den, det här skulle nog bli riktigt bra. När man liksom känner den goda smaken innan man ens fått köttbiten i munnen, ja då är det fint. Det visade sig vara en fantastisk bit kött och jag njöt i fulla drag. Potatisen fick jag inte i mig och när vår servitör undrade om det så sa jag att köttet var så bra att jag inte ville fylla magen med potatis. Potatisen kostade 30:- extra, jag hade valt det istället för pommes som ingick. Men sen när vi fick notan visade det sig att han dragit av det! Det är service!
Nu var vi mätte och nöjda och väldigt, väldigt trötta så vi stapplade tillbaka mot hotellet i den bittra kylan och sen gick vi och lade oss direkt.