Kan de inte bara glömma och förlåta?

12/4 På torsdagen var det åter dags för möten och vi fick tog en taxi med D som jobbar på företaget vi skulle besöka och som också bodde på hotellet över natten. Vi hade ett väldigt bra möte och alla verkade nöjda med de idéer som vi försöker genomföra, spännande med nya projekt. Vi fick också en rundvisning i fabriken, det var nog 1995 som jag var där sist tror jag och då var jag så överväldigad av min första jobbresa att jag inte minns så mycket av besöket. Tyvärr var fabriken stängd eftersom all produktionspersonal hade semester efter påsken, men vi fick i alla fall se upplägget. Det är rätt kul att se varje steg i produktionen och det som är häftigast är nästan svetsningen av flytvästarna. De utskurna bitarna läggs på en ram som åker in i en maskin och svetsas, hipp så var det klart.

Nu har man också börjat sätta små chip på västarna så att man ara behöver gå igenom ett flygplan med en läsare för att veta om någon väst saknas eller inte. Det lär ju spara minst 20 minuter vid varje flygning! Annars ska nämligen undersidan av varje säte undersökas manuellt.
När vi var klara med våra möten satte C oss i en taxi han beställt, en taxi inklusive en taxiguide. Han skulle ta oss runt till alla "hot spots" i Belfast, där det hänt saker genom åren. Nu är det ju vapenvila men ingen tror att det kommer att vara så för alltid, alla bara väntar på att det ska smälla igen. Det är inte konstigt om det gör det, de förskönar och upphöjer värdet av att dö som martyr på båda sidor om konflikten och håller fast vid det som hänt för över 100 år sedan och vägrar förlåta. Det är bara en hämndkarusell alltihopa och så skylls det på religon, fast det handlar om allt från det till regioner, ockupation, tand för tand och att de äldre hetsar ungdomarna till våld. Det är svårt att förstå att det är i Norra Europa, tvisten känns mer som om den här hemma på de ställen vi är vana vid att höra om våld ifrån, det känns konstigt att det är så nära, så verkligt liksom, samtidigt som det är oerhört svårt att fatta och acceptera.
Guiden var intresserad av ämnet och visste en hel massa, tyvärr hade han ingen högtalare i taxin så det var svårt att höra vad han sa. Det faktum att han pratade väldigt bred Irländska gjorde inte saken lättare och vi förstod väl kanske 1/3 av allt det han sa. Jag funderar på att läsa lite om konflikten men är inte säker på att jag ska, jag kommer bara bli arg och känna mig maktlös då det gäller människors hat och dumhet.
Titta på väggen där en kille pekar på en med gevär, när man går förbi den väggen siktar han på en var man än är... läskigt.
När jag var i Belfast sist, jag tror som sagt att det var 1995, så var det farligare. Det sprängdes fortfarande bilbomber i stan och när man körde bil genom staden blev man stoppad vid vissa punkter för genomsökning av bilen, så är det inte längre.
Hotell Europa är världens eller var det Europas?, mest bombade hotell, varför de bombade just det fick jag inte riktigt klart för mig, men nåt om att det låg nära en annan byggnad som de ville åt.
Den snygga bilden där D's halva huvud är med var det taxichauffören som tog, inte någon lysande fotograf helt klart...

Vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen och alla gick tillbaka till sina rum och tog det lugnt ett tag. Själb tog jag en powernap på nån halvtimme och sen tog jag ett bad, de hade till och med ett ljus man kunde tända och ha det lite mysigt. Jag lyckades få igång radion och hittade bara en kanal med mottagning och precis när jag klivit ned i badet insåg jag att det var en kanal med indisk musik och med ett litet stön kunde jag trots allt inte låta bli att fnissa lite för mig själv, det fick vara så. Jag hade laddat upp med en kopp kaffe och en chokladbit och hade det rätt bra.
Senare på kvällen möttes vi upp igen och gick först till Crown bar som ska vara Belfast äldsta pub och tog en drink och sen på middag med ett helt gäng, flera från företaget vi besökt och som jag känner sedan tidigare och två amerikaner som jag också känner sedan tidigare och som var på besök samma dag.
För en gångs skull var jag inte ensam tjej heller utan E och E var med. Jag tänker inte så mycket på att jag är ensam tjej tills det dyker upp fler och vissa saker plötsligt blir enklare, som att någon kanske vet var damernas toalett ligger...
Vi hade en trevlig middag med en utmärkt kypare, men jag uppfattade tyvärr inte namnet på restaurangen.

Efter middagen gick vi till en annan känd bar Fibber Magee och killarna som skulle flyga hem tidigt på morgonen gick tidigt medan jag stannade en stund men kom tillbaka till hotellet i rimlig tid. Nästa dag var det ju dags att resa vidare och at packa om igen var en nödvändighet.

Är det inte enklare att byta kranen?

11/4 På onsdag gick jag upp kl. 7.30 och trots att jag sovit rätt bra trots den hårda sängen så var jag förstås trött, det blir man av att resa. Hotellet som P varnat oss för var inte så förskräckligt som man kunde tro, men fint var det då inte. Dittills hade jag bara reagerat på kranen som var ihoptejpad! Men när jag klev in i duschen insåg jag att det luktade fruktansvärt surt därinne, blä. Sen är det tyvärr så att de flesta hotell är byggda av män, för män och det innebär att duschen sitter i taget och inte går att ta ned och spola av underredet med för killar har alla delar utanpå kroppen, dessutom är det alltid väldigt dåligt lyse, så det är väldigt svårt att sminka sig. Jag var väldigt osäker på hur jag såg ut när jag gick ut genom dörren och gick till Starbucks som låg vägg i vägg, för att ta frukost. Jag kände mig till och med tvungen att fråga tjejen som jobbade på Starbucks om jag såg ut som en clown eller inte, hon sa att jag inte gjorde det. När vi alla ätit klart satte vi oss återigen i bilen och åkte några kilometer till kontoret. Där hade vi ett möte på ungefär 2 timmar och sen blev vi hämtade av en taxi som P fixat åt oss eftersom både vi och de skulle vidare men vid olika tider. Vi kom väldigt tidigt till flygplatsen och jag gick och tittade runt lite och köpte ett par ögonskuggor på M.A.C. och sen var det en kille som jobbade på tax freen som raggade på mig men jag smet iväg och tog mig mot loungen där killarna var. Loungen  var trist och det fanns bara soppa att äta förutom snacks. Självklart hade de gratis alkohol däremot men det gör ju inte mig lycklig direkt...
Vi satte oss och jobbade alla tre, ömsom tillsammans och ömsom individuellt men min dator blev urladdad och jag fick sätta mig på enda stället med elkontakt och där satt jag väldigt konstigt och det kändes som om jag satt med händerna uppe vid öronen och skrev, men jag fick en hel del gjort i alla fall. Vi hade ett möte om några praktiska detaljer och sen var det dags att flyga till Belfast.

Den flighten var bara på drygt en timme och vi tog en taxi till hotellet som låg i centrala Belfast, The Fitzwilliam. Det visade sig vara ett jättetrevligt hotell och kontrasten till det förra var totalt. Jag hade blivit uppringt av C som vi skulle träffa i Belfast och han hade föreslagit att vi skulle gå ut och äta middag på kvällen, så efter att ha checkat in, lämnat våra väskor och snyggat till oss lite så mötte vi honom och D i baren. Vi tog en kort promenad till "Made in Belfast" där vi åt en trevlig middag i gott sällskap.
Alla var rätt trötta så vi tog oss tillbaka till hotellet medan C åkte hem och jag kom i säng i någorlunda vettig tid.