Snabbvisit i London

15/2 På fredagen var jag tvungen att gå upp klockan 4.30, vilket lidande! Vid 5.15 var jag duschad, sminkad och på väg in i en taxi för att åka till Arlanda.
Incheckning och säkerhetskontroll gick snabbt och smärtfritt men bagage-droppen tog tid, jag fattar inte vad folk gör där framme, för mig brukar det ta 1-2 minuter att gå fram, bli klar och gå därifrån.
Så snart jag kommit igenom så gick jag till loungen, jag hade huvudvärk och jag vet ju att det oftast blir bättre om jag får kaffe även om det beror på nacken.
Jag tog en kaffe och satte mig att jobba, jag visste ju att jag skulle få nån macka på planet så det var ju dumt att ta nåt att äta.
Vid 6.45 tog jag mig till gaten och vi kom iväg när vi skulle.
Jag sov en stund och sen var vi framme, London är verkligen inte långt bort!
Jag tog min väska och gick till tunnelbanan efter att ha toppat upp mitt "Oystercard" och insåg med lätt sinne att solen sken och himlen var blå, i England var det vår!
Det var det INTE vid samma tid förra året, då var det snöstorm i London när jag var där och både jag och kollegan D höll på att frysa ihjäl!
Det tar ganska exakt en timme att åka med tunnelbanan från Heathrow till London och jag skulle möta vår leverantör vid Piccadilly Cirkus. Jag hann bara precis upp för trappen så höll han på att skrämma ihjäl mig när han plötsligt stod mitt framför mig och sa hej.

Mini Guiness kallas den, Kaffelikör och Bailey's.

Sen tog vi ett par minuters promenad till "mitt" brunchställe i Soho där vi åt frukost. Min servitör kände igen mig också den här gången och gav mig ett leende och en nick precis efter att jag berättat för C om att han kände igen mig och systerdottern när vi var där i somras.
Jag tog full english men jag kunde förstås inte äta upp allt och C fick korven för såna tycker jag inte om.
Vi pratade lite om ditten och datten medan vi åt och sen hade vi vårt riktiga, viktiga möte.
Det gick ändå bättre än vi båda hoppats och vi gick nöjda därifrån strax före 14.
Sen skulle han åka hem till Belfast så jag gick och köpte schampo, balsam, ansiktsservetter och hårspray på Boots och sen promenerade jag ned till hotellet och checkade in.
Jag och L skickade meddelanden kors och tvärs och försökte komma fram till när och var vi skulle ses och till slut fick jag honom att ta sig till mig eftersom han själv var ute i nån förort eller nåt.
Vid 16.30 mötte jag upp honom på exakt samma ställe där jag några timmar tidigare mött upp C och sen gick vi in på en bakgata från Piccadilly för att gå på en av de få pubarna jag känner till i London.
Men se det gick inte, där var det helt urblåst och de höll på att renovera hela stället.
Men det låg en pub mitt över den lilla gatan så vi gick in där istället, The Queens Head hette den.
Vi hade jättetrevligt och snackade i mun på varandra och jag tog faktiskt ett par Kopparbergs cider, ja, det finns faktiskt det i London nu.
Jag kände efter ett tag att jag nog behövde äta något om jag skulle dricka, men vi det laget hade L tagit några öl och kände inget behov av att äta och sen dök vår franske vän C upp, han jobbar i England med min kompis P och är alltså kollega till L, fast L bor och jobbar i Texas.
Emellanåt var jag faktiskt lite uttråkad, killarna pratade jobb och sånt och sen snackade de upp lite tjejer till höger och vänster och jag satt ensam för i England snackar inte killar med en tjej som har med sig killar...

L bad att få se mina svenska pengar och för en gångs skull hade jag faktiskt kontanter och det slutade med att han köpte min 20-lapp för 2 dollar, vilket var ett väldigt bra pris, den är ju värd snarare 3. Sen köpte C en av de dollar jag fått av L för 1 pund och plötsligt hade vi bytt pengar med varandra.
Jag hade med mig en chokladkaka som L skulle ta med till P men han sa att det kunde jag glömma, tydligen har han fått en sån av mig en gång och ville absolut ha den själv. Men jag träffar ju P om 6-7 veckor så då får han en annan.
Till slut hade nog killarna fått i sig tillräckligt och L behövde ta sista tåget tillbaka till förorten och C skulle åt samma håll.
Efter en kram eller två så försvann de och jag gick till China Town för att äntligen få nåt att äta.
Jag tog med mig en Won Ton Soppa och stekta grönsaker tillbaka till hotellet och efter att jag ätit så tvärsomnade jag runt midnatt.

Det är sällan jag reser lätt

14/2 På torsdagen hade jag inte sovit mer än 4-5 timmar när jag gick upp. Jag åkte till Märsta för en dag i styrelsemöte. Det är bara en massa snack och sånt men tiden går rätt fort ändå för det är ganska intressant. Efter lunchen fick Turre komma med in i möteslokalen och efter en stunds runtsniffande så lade han sig slutligen på min jacka på golvet och vilade.
När vi var klara för dagen var klockan runt 15.30 och då lämnade jag Turre till pappa eftersom jag skulle till London så tidigt nästa morgon. Sen åkte jag hem och packade och det var ju lätt gjort när man bara ska vara borta en natt.
Jag tog bara med ett par jeans, två toppar, underkläder och strumpor och så smink. Jag tittade på Bones en stund och sen lyckades jag ta mig i säng vid 22.30 ungefär och var nästan lite stolt över mig själv.

Är lojalitet verkligen bra för en?

13/2 På onsdagen väckte H mig vid 7 och jag gick och tog en dusch och höll på att frysa ihjäl på kuppen. Sen sminkade jag mig och gick in i köket och där tog jag en macka och kaffe och så pratade vi lite. Vid 8.30 åkte jag, H och mellandottern E mot Linköping och först lämnade vi av H på jobbet och sen åkte vi in i stan och jag lännade av E på samma ställer som jag skulle hämta A.
Sen åkte jag och A lite vilse i Linköping och tog en ordentlig omväg runt stan innan vi hittade ut och kom på rätt väg.
Vi kom till Malmslätt i tid men sen var det kö i vakten så vi blev i alla fall lite sena.
Vi hade ett bra och trevligt möte och sen åt vi lunch tillsammans innan jag och A åkte hemåt i betydligt bättre väder än dagen innan.
Jag lämnade av A på jobbet på vägen hem och kom tillbaka till kontoret 16.10.
Då var jag så trött att ögonen gick i kors så jag hämtade mest jobb på kontoret, mailade lite jobbgrejer till mig själv och sen åkte jag hemåt.
Jag somnade som en stock på soffan med Turre och Judas på magen och elden sprakande i kaminen och först när jag vaknat till liv efter runt 1½ timme kunde jag få nåt gjort igen.
Först bakade jag scones och åt en med ost och en med marmelad och så te till det.
Sen satte jag igång att jobba igen.
Om någon kund eller leverantör tittar på tiderna på sina mail lär de bli lite lätt förvirrade eftersom jag satt och jobbade till 23.30 ungefär.
När jag var klar med jobbet betalade jag räkningar och sorterade ut de bilder jag tycker om från mina mappar på datorn och kopierade över dem till surfplattan.

Sånt man inte får skratta åt är roligast

12/2 På fettisdagen fortsatte stressen på jobbet, jag visste att det var min sista dag på kontoret för veckan och sen är det ju bara månad kvar innan det är dags för semester. På vägen åkte jag förbi konditoriet och hämtade semlor som kollegan P beställt till alla på jobbet. Jag köpte 7 stycken extra att ta med till kompisen H och hennes familj till kvällen. Jag tänkte att de nog skulle klara sig i en kall bil över dagen.
Mötet för onsdagen blev nästan inställt på eftermiddagen men jag lyckades få till det i slutänden. Det är visserligen stressigt den här veckan men det blir ännu värre om inte detta blir gjort.
I sista stund innan jag var tvungen att åka mot Linköping så blev också mötet för fredagen i London klart och bokat, så i bilen på väg mot Järfälla för att hämta A som skulle med ned till Linköping, så ringde jag och bekräftade min flight på fredagsmorgonen. Jag hade stresspuls i magen en bra stund, men sen inser man efter en stund att man inte kan göra allt på en gång och så lugnar man ned sig.
Jag hämtade upp A på hans jobb vid 17 och strax innan jag skulle gå in så ringde en engelsk leverantör och jag kände stressen krypa sig på igen, hur ska jag hinna med allt innan jag åker?
Vi åkte söderut och det märktes ju inte alls eftersom det var snöstorm hela vägen. Emellanåt såg jag inte riktigt var vägen gick och det var lite läskigt faktiskt. Det tog ändå inte så särskilt mycket längre tid, lite drygt en halvtimme extra blev det nog ungefär.
Jag lämnade A på hotellet i Linköping och sen åkte jag ut mot Nykil och familjen J.
Jag hittade faktiskt rätt direkt, men som vanligt höll jag på att köra förbi infarten till huset, jag tror alltid att den är mittemot stallet.
Medan H lagade tacos jobbade jag lite till och bokade hotell i London och sen började resten av familjen komma hem från sina aktiviteter och så åt vi middag.
Jag är ofta glad och ler, men skrattar gör jag allt för sällan, men är det några som ofta får mig att skratta så är det denna familj. De är bara så varma, öppna och glada. De är helt enkelt helt underbara allihopa!
Jag och yngsta dottern I (12 år) fick ett hysteriskt skrattanfall till ett totalt Icke-PK skämt när vi tittade på mina foton på min "tablet" , det var just därför vi skrattade så hysteriskt. Till slut hade vi svårt att få luft och på mig rann tårarna. Efter tacos åt vi semlor men vi var för mätta de flesta av oss så det var inte så gott och det märktes på smaken att de stått sedan morgonen.
Eftersom I och jag tittat på mina favoritbilder som jag lagt på surfplattan så ville de andra se också och sen fick jag en massa snälla kommentarer om mina bilder och vi spekulerade i hurvida de går att sälja eller inte och i sånt fall hur och i vilket format...?

Jag brukar få ta I's rum när jag bor över och hon tipsade mig om att ta en titt på väggarna. Se där! Mina hästar var ju på hennes väggar. Den med sto och föl är ju min gamla Gullan med sonen Grip, 4 veckor gammal.
Den andra är på Grip när han är runt 6-8 månader.
När jag väl kom i säng vid 1 ungefär så var jag helt övertrött men kunde inte somna och till slut var jag tvungen att ta en insomningstablett trots att jag sällan behöver det när jag sover borta.



 semlor, tittade på bilder, fick skrattanfall med ida, kunde inte sova

28 grader på kontoret, är det sjukt?

11/2 På måndagen var det återigen stressigt på jobbet och jag är så orolig för att det ska strula till sig när jag är borta. När jag kom till kontoret var jag frusen och det blev bara värre och värre under förmiddagen. Då insåg jag att min AC var avstängd och jag satte den på 28 grader, men inte förrän efter lunch någon gång blev jag varm igen. Jag är orolig för att jag håller på att bli sjuk, men det är mer för att alla andra är sjuka, inte för att jag brukar känna mig bättre än såhär på vintern...
Jag har inte tid att vara sjuk och sen åker jag ju till Thailand och då vill jag definitivt inte vara sjuk, been there, done that liksom...
På kvällen var det dags för quiz och jag såg fram emot att se alla igen, men L var sjuk och var tvungen att stanna hemma. Då frågade jag systerdottern men hon var också sjuk, Lenas jobbarkompis var också sjuk och ingen annan kunde, tills slut blev vi bara vi fem.
Det tog lite extra tid att ta sig in till stan, folk blir så rädda så fort det blir lite snö. Varför kan inte folk bara vara lite lagom? En del kör så att de ställer till olyckor, andra har knappt styrfart...
Jag kom i alla fall fram i tid och blev glad att se att B som flyttat till Malta var och hälsade på, jag har inte sett honom på 2-3 månader.
Vi tyckte att första halvan av quizzet kändes ganska lätt men andra halvan kändes det som om vi gissade på hälften, men kan ni tro, vi vann!
Vi blev faktiskt ganska förvånade, särskilt som vi visste att laget från Brittiska Ambassaden var där och de vinner nästan alltid när de är med.
Vi vann dessutom med hela 4 poäng och vi trodde nog inte riktigt att vi skulle bli placerade ens.
Närjag kom hem åt jag pannbröd och drack te, jag hade inte varit hungrig vid middagstid så det blev sen middag.

Min uppväxt finns där och jag får inte komma in

10/2 På söndagen var tanken att jag skulle möta upp med kompisen D och vi skulle ut och fota Vikingarännet tillsammans på Mälarens is.

Tyvärr var han sjuk på söndagen och jag som mentalt varit inställd på att gå upp vid 11 vaknade vid 10.40 fast jag inte somnat förrän vid 4-5 och sen sovit illa på grund av mitt magont. När jag fått veta att D inte skulle klara av att gå ut så kände jag mig fortfarande ganska rastlös så till slut började jag sms till folk jag känner och frågade om de ville ta en fika på konditoriet, men alla var upptagna eller sjuka så till slut bestämde jag mig för att jag klarade av att fika ensam och sen tog jag min laptop och åkte ned till fiket. Då ringde G och sen hörde A av sig och undrade var jag var, hon hade sett på Facebook att jag ville fika.
Jag pratade med G och sen dök A upp och så fikade vi och snackade skit i drygt en timme. Jag åt en klibbigt, flottig smörgåstårtebit till fruost och klarade inte av att få i mig hela och sen mådde jag illa. Jag hade ställt in mig på en räkmacka och det fanns det inga, men de erbjöd sig att göra en åt mig men då valde jag smörgåstårtan istället, dumt val...
När vi snackat nån timme började vi båda känna att vi behövde få annat gjort så A åkte hemåt och jag åkte till Stora Wäsby Barockpark för att ta en promenad med Turre och för att fota lite.
Det var ett konstigt eftermiddagsljus och snön var väldigt ljus medan resten av världen var mörk.
Jag fotade alla mina nostalgiplatser, de är inte vackra, men de är minnen från min barndom.
De som inte hör hemma i Väsby vet kanske inte att järnvägen drogs rätt igenom Stora Wäsbys ägor när den byggdes och den klöv den vackra slottsträdgården mitt itu. Nu får man inte ens gå in och titta på den gamla stentrappan bakom slottet, den är väldigt stor och vacker och numera ganska förfallen förstås. Jag har älskat den sedan jag var liten och nu har jag inte sett den på i alla fall 15 år.
Jag har alltid haft lite svårt att fatta att den är på riktigt och att damer i stora kjolar faktiskt använde den för runt 100 år sedan för att komma ned i barockparken från slottet.
Jag tycker att kommunen har förstört Stora Wäsby när man drog järnvägen igenom markerna, men gården har också varit riktiga bovar i detta. Vad jag känner till har man inte rätt att hålla folk ute från en hel gård. Förr gick promenadvägarna genom gården och på den tiden som jag hade häst där så var det mycket helgpromenerare som kom igenom där. Nu har de stängt för genompassering till och med för fotgängare och såvitt jag vet är det olagligt? Enligt allemansrätten får du promenera genom någons gård, det enda ställe du ska hålla dig ifrån är deras privata tomt och eftersom den är inhägnad med ett högt järnstaket så lär risken för att folk kommer för nära vara rätt liten.
Sist jag trotsade förbudet och gick en bit in i allén fick jag en utskällning av "grevinnan" för att det minsann var privat mark vi var på...
För oss är det lite grann hemma, vi är faktiskt till viss del uppväxta där jag, syrran och Ju och så när vi vill se stället igen så blir vi portade och utskällda.
Nej, jag tycker inte att det är okey.
Vi gick igenom skogen jag och Turre och kom upp vid sidan av rälsen norr om Stora Wäsby och sen gick vi ned utmed åkern tillbaka mot barockparken. Det var -5 grader och i slutet av promenaden blåste det rätt ordentligt och började snöa också.
När vi kom tillbaka valde jag visst fel väg ut, den visade sig leda upp till Hasselgatan och terasshusen. De var höjden av modernitet på sin tid, kan det ha varit i början av 80-talet?
Nu är de svartnade och solkiga och känns inte särskilt spännande längre.
I alla fall så fick vi se dem på nära håll då vi hamnade mitt emellan dem och fick gå runt för att komma tillbaka till bilen. Turre var väldigt nöjd med promenaden och efter att jag hämtat ett paket på ICA så åkte vi hem och tog det lugnt resten av dagen. Vi hade varit ute i 1 timme och 15 minuter.
Jag tittade på Bones och sorterade foton på kvällen och så ringde G och vi pratade ett bra tag och under tiden ringde A och jag fick ringa upp henne senare. Tanken hade varit att faktiskt laga mat denna dag, men när jag pratat klart med alla var klockan 21.30 och jag tog bara macka och te trots allt.

Och vi var nästan i tid faktiskt...

9/2 På lördagen vaknade jag tidigare än jag egentligen ville och jag tvättade lite till och sen städade jag korgarna jag har i badrummet. Det är svårt att få dem prydliga, det är helt enkelt för mycket i dem. Jag är en riktig hamster, jag gillar verkligen inte att få slut på tvål, schampo, tandkräm och sånt, så jag handlar en massa åt gången, ofta i London eftersom det är billigare där. Men sen måste man ju förvara allt detta någonstans och det är svårt i ett så litet badrum som jag har. Sen om man dessutom har svårt att sluta köpa smink och sen sparar allt det man köper, då glömmer man till och med vad man har och det blir liggande.
Lite bättre blev det i alla fall och vissa saker lyckades jag kasta, men mycket var det inte.
Jag borstade katten och hunden och klippte klorna på mig själv och hunden, sen var vi renoverade hela bunten.
Framåt eftermiddagen blev jag lite hungrig och gjorde ännu en skafferitömning då jag gjorde äggröra med lite skinka, ost, champinjoner och lök som jag hade i gömmorna. Det verkar som om jag börjar lära mig hur man gör äggröra, även denna gång så blev det helt okey faktiskt!
I min senaste filmorder hade jag beställt Narnia 3 så den tittade jag på och sen gjorde jag mig i ordning för att möta upp A i stan vid 22.
Vi var båda nästan i tid vilket är värt ett kors i taket och jag hade precis hittat parkering och gått till tunnelbaneuppgången då A kom med tåget. Sen tog vi en promenad till Wirströms, en Irländsk pub i Gamla Stan. Varför en Irländsk pub heter Wirströms det har jag ingen aning om.
Det var packat med folk och vi tog oss med stor svårighet in, sen gav vi upp direkt och pressade oss tillbaka ut. Det var en massa turister och stammisar men inte plats att ens stå bekvämt.
Vi fortsatte gatan ned och gick in på O'Connells istället och där fanns det plats att stå vid baren utan att behöva trängas och de hade bra livemusik också. Vi stannade kvar där ett tag och jag tog en cola, sen fortsatte vi nedåt gatan igen och gick in på The Liffey. Där träffade vi lite folk vi kände och även där var det bra livemusik, men slutligen bestämde vi oss för att åka vidare till The Dubliner.
Även där hittade vi folk vi kände och jag vet inte, jag känner mig mer hemma och avslappnad där, men just denna dag var det lite skumt folk där faktiskt.
Vi hade i alla fall trevligt men sen började jag bli riktigt sliten så vid strax före 2 åkte jag hemåt.
Jag hade ju inte ätit middag eftersom jag inte var hungrig på kvällen för att jag blev så bekvämt mätt på äggröran vid 14.30. Men nu när jag kom hem var jag hungrig så jag tog en macka och te och kom i säng vid 4 ungefär.
Bara nån timme efter att jag somnat vaknade jag av att jag hade oerhört ont i magen och så hjöll det på en stor del av natten/morgonen, jag vaknade emellanåt och kved av smärta men sen gick det över och jag somnade om, sen samma sak igen.