Mysig julafton men utan julstämning

På julaftonsmorgon gick jag upp vid 9.30 och snyggade till mig lite grann, det var nämligen dags för julfrukost hos mamma och pappa. Jag var en av de få som var i tid men min farbror var där och min pappas kompis som alltid varit en självklar del av vårt liv eftersom han alltid levt som singel. Senare dök syrran med familj upp också och vår gemensamma kompis J, som också varit min tillfälliga sambo i några månader för ett par år sedan. Vi blev serverade nybakat bröd, julskinka, senap och hemlagad risgrynsgröt, mumsigt! Sen satt vi mest och mös och snackade om lite allt möjligt och sen kom min faster också. Jag hade ingen tid att passa eller speciellt mycket att göra under dagen så jag stannade nästan längst av alla.

Sen åkte jag hem för att förbereda lite eftersom tanken var att vi allihopa skulle se Kalle Anka hemma hos mig. Det är en av våra traditioner. Jag hade köpt godis och fyllda kex, pepparkakor och glögg. Jag satte på en massa te och kaffe också som slutligen stod orört eftersom ingen var sugen på det. Jag tände i kaminen eftersom det var ruskigt kallt i huset. Utanför tände jag facklorna, lyktan och eldkorgen, det såg väldigt trevligt ut. Kvart i tre ringde mamma, pappas bil ville inte starta... och jag hade ju hennes bil så de fick stanna hemma. Syrran med familj dök upp strax senare och blev serverade saftglögg, mandlar och russin. De åt av kexen och pepparkakorna och mina hemgjorda saffransskorpor, men godiset stod helt orört. Jag hade ju glömt ungarnas vadslagning med föräldrarna att inte äta godis eller dricka läsk på ett helt år, självklart mot en ganska väl tilltagen pengabelöning. De såg väldigt mycket fram till nyår då vadet var över. De har varit väldigt duktiga och inte fuskat alls. Det var trist att mamma och pappa inte kunde komma, men det gjorde att vi hade gott om plats att sitta i soffan och fåtöljen. Jag måste se Kalle Anka varje år annars blir det inte jul för mig. Men av någon anledning fick jag ändå ingen julstämning trots att vi hade det så mysigt.
När alla hade gått diskade jag upp efter oss och städade undan och sen tag jag tag i julklappsinslagningen. Jag har alltid så dåligt med tid vid jul men i år hade jag tid att slå in presenterna mycket bättre och satte till och med snören, etiketter och lack på paketen.

Sen tog jag det lugnt en stund och sen var det dags att återigen bege sig hem till mamma och pappa, den här gången för julmiddag. Innan jag åkte hemifrån lade jag ut lite äpplen till rådjuren, de hade blivit över på jobbet före julledigheten.
På julbordet fanns min favorit, löjrom. Jag skulle nog näst intill kunna leva på det tror jag. Jag åt lite sill och lax också, men korv och köttbullar och sånt är något jag brukar undvika. Det finns ju så mycket god fisk på bordet vid jul! Det enda vi saknade var brorsan med fru och barn, men det har varit så mycket för dem senaste veckan så man kan förstå att de inte orkar hänga med på allt.
Vi hade väldigt trevligt och när samtalsämnena började sina förhörde jag familjen på julquizzet från veckan innan. Jag hade nämligen med mig bladen med både frågor och svar. Ungarna glänste med att kunna en hel del saker som vi vuxna inte kunde, de är smart de där ungarna. Sen tog frågorna slut alldeles för fort, så vi tog fram TP och delade in oss i två lag, tjejerna mot killarna. Tjejerna vann stort och killarna hade förstås en massa ursäkter för det.
Det var ganska sent när vi tog tag i julklappsutdelningen och som traditionen är hos oss så fick systersonen S dela ut dem. Många roliga och fina julklappar fick vi, den roligaste var nog grilltången med inbyggd termometer för perfekt grillresultat som alla vi barn fick av mamma och pappa som en bonuspresent, vi fick nämligen pengar av dem också. Av ungarna fick jag en presentförpackning från Body Shop med duschcreme, lotion och kroppspeeling, dessutom med den doft jag gillar. Av brorsans familj fick jag ett Biopresentkort och av syrrans familj ett sminkborstset och smink. Strax före midnatt började folk göra sig klara för att åka hem och eftersom min julafton varit så perfekt den kunde vara förutom att jag saknade brorsan där, så kollade jag om han var vaken och det var han. Så jag packade ned deras julklappar i min påse och åkte till grannkommunen där de bor. Sen fick jag till min lycka se även brorsans fru som såg oförskämt bra ut trots att hon var tvungen att gå igenom ett kejsarsnitt och så fick jag känna på lille G. Han var lätt som en fjäder och hade långa armar och långa fingrar, kanske blir han en pianist? Jag och brorsan satt och snackade nån timme och sen åkte jag hem och lade mig.

Bilden på marsvinen är den jag köpte för några veckor sedan som jag inte ville berätta mer om just då, den köpte jag till systerdottern som älskar marsvin. Det är inte lätt att göra henne riktigt glad så att det syns, men hon verkade verkligen vara glad för den.

Ljuset på bilden är ett av ljusen hemma hos mamma, vi var väldigt förvånade över hur det betedde sig när det brann ned...

Ensam har kul ibland

På torsdagen när jag kom till jobbet var jag nära att vända, min bil stod ju där, det måste innebär att jag redan är där och då kunde jag ju vända hem igen? Det blev ännu en ganska stressig dag, men nu visste jag att jag skulle hinna det som det var mest bråttom med.

När jag åkte hem efter jobbet såg jag att de plogat ängen som ligger precis vid sidan av vår väg, vad kan det vara för nytta med det? Tänker de bygga där mitt i vintern?

På eftermiddagen sov jag middag, de sista veckorna före jul hade helt tagit ut mig. Vid 18.30 åkte jag in mot stan och Maximteatern för att se A Christmas Carol helt ensam. Eller ja, det var helt fullsatt i salongen, men jag åkte dit ensam. När jag dagen innan försökt köpa biljetter letade jag efter 2 biljetter, i värsta fall med spridda platser, men det visade sig bara finnas en endaste en kvar och jag bestämde mig för att åka ändå. Biljettpriset var överkomligt, 375:- ändå var det en helt brittisk ensemble och jag kan inte låta bli att undra hur det känns att vara borta från familjen över både jul och nyår, de började spela den 20:e och slutar inte förrän 13:dagen eller nåt sånt. Det var i alla fall helt klart värt det! Skådespelarna var bra, regin var utmärkt och effekterna var så bra att jag undrar om det inte var lite läskigt för de mindre barnen som fanns i publiken. Jag satt allra längst bak mot nödutgången, eller i alla fall näst längt bak, det fanns en rad bakom mig, men jag satt också längst ut på raden. Jag upptäckte att folk nog är väldigt bortskämda med att sitta i soffan hemma framför TV:n, för de verkar inte kunna uppföra sig i en teatersalong. Det viskades och prasslades och det var flera som både kom och gick under föreställningen och eftersom jag satt vid utgången så stördes jag av varenda en, dessutom somnade mannen bredvid mig nästan omgående och trots att han inte lät något så var det ganska distraherande.

Men som sagt, pjäsen var alldeles utmärkt!
Jag kom hem i rimlig tid, klockan var nog 21.30 ungefär och i huset var det riktigt kallt! Jag satte jag igång med den sista städningen och så rörde jag ihop lite julgodis av mörk choklad, torkade blåbär och mini marshmallows. Jag bakade också ännu en omgång saffransskorpor, de jag bakat tidigare var nästan helt slut.

Jag avskyr egentligen vintern...

På onsdagen var det fortfarande stressigt på jobbet, men nu kändes det som om vi kanske skulle få klart det som behövdes få klart före julledigheten. Jag gjorde mig iodning för att åka från jobbet vid 16.30 eller nåt men fick inte igång bilen hur mycket jag än försökte. Det var -25 grader och det gillar uppenbarligen inte min bil... Pappa skulle åka hem samtidigt så vi kopplade min bil till hans med startkablar för att min batterie inte skulle dö helt. Det fungerade i alla fall inte, den vägrade att starta och plötsligt började det brinna i startkabeln i pappas bil och plasten på den smälte. Det var väldigt konstiga startkablar med metallkontakt bara på en sida av dem och det kan vara svårt att jorda dem i all fall och så blev det alltså gnistbildning och därmed eld...

Till slut gav vi upp och jag flyttade Turre till pappas bil istället och så åkte vi hem till mamma och pappa där jag fick låna mammas bil medan pappa tog hand om Turre så jag kunde handla de sista julklapparna på Stinsen Köpcenter. Det var fruktansvärt mycket folk och det var kö in på parkeringen, parkeringshuset hade de till och med stängt, tur att jag inte tog med mig Turre...
När jag kom in på parkeringen så tyckte jag att jag såg ett par backljus och mycket riktigt, precis framför mig backade en tjej ut, han framför mig hade redan åkt vidare så alltså fick jag en plats precis vid ingången medan de andra köade vidare. När jag kom in på Akademibokhandeln för att köpa presentkort till min svägerska var det inte ens någon kö i kassan trots att det var jättetrångt i butiken. När jag var klar var det en lång kö bakom mig och jag insåg att det jag skjutit framför mig för att det skulle bli så besvärligt plötsligt gått på mindre än 10 minuter. Jag sprang också på kollegan M och hans sambo som också gjorde lite sista minuten shopping.
Jag orkade inte leta parkering vid Ica Maxi och handlade istället på Citygross så att jag slapp flytta bilen. Sen åkte jag och hämtade Turre hos pappa och åkte hem och dog i soffan.

Ehum, jag pratade i telefon...

På tisdagen fick jag en hel del gjort på jobbet och stressigt var det. Dessutom fick vi besök av en kund som räddat sig med en flyghjälm vi sålt till honom för nästan 20 år sedan. Enligt alla läkare lever han idag bara tack vare den hjälmen... Han har sparat hjälmen och har låtit blod och sånt vara kvar på den för att påminna honom om hur nära det var. Det var kul att träffa honom och vi fikade och han berättade om sin olycka, sina skador och sin väg tillbaka. Vårt arbete är i bästa fall helt i onödan, vi vill ju inte att våra kunder ska få någon nytta av vår materiel... men när den behövs, då är det rätt häftigt att få kvitto på att man gjort ett bra jobb och att någon annan lever tack vare det goda jobb vi gjort!

Just hjälmen är det ju inte vi som gjort, men det är vi som sålt in den till honom, vi och hans gamla flyginstruktör som alltid hävdade att säkerhetsutrustning är viktigt. Tänk att vi tillsammans räddade ett liv...

Sen gjorde jag i stort sett inte ett enda handtag på hela eftermiddagen och kvällen förutom att jag och Ju snackade i telefon i nästan 2 timmar, om allt och ingenting. Vi borde egentligen undvika att snacka i telefon på kvällarna för det drar ofta ut på tiden.

Julquiz

På måndagen kändes inte förkylningen lika jävlig som på söndagen och det var tur det eftersom jag verkligen inte hade tid att vara sjuk och dessutom var tvungen att börja dagen med att gräva fram bilen. Nu var jag dessutom tvungen att skotta uppfarten som var full av lös snö i massor. Jag undrar om dessa korta förkylningar beror på ett förbättrat immunförsvar eller på Esberitox tabletterna jag har börjat ta vid förkylningar. Jag tror egentligen inte på att sånt ska hjälpa, men nog verkar det så...

På jobbet var alla stressade med vid gott mod och vid gott humör. Vi sprang kors och tvärs och försökte göra en massa saker samtidigt och så lär det bli resten av veckan också. Sen kom brorsan för att lämna av syrran på jobbet och hade frugan och bebis i bilen och då fick jag komma ut och titta, men jag höll ärmen för munnen medan jag beundrade honom eftersom jag var rädd att smitta honom eller mamman. Han var väldigt söt och väldigt liten och sov djupt.

På eftermiddagen skyndade jag mig hem så att jag skulle få en chans att vila före quizzet och jag somnade rätt snart och drömde underliga drömmar. Sen gick jag upp och hoppade in i duschen trots att jag bara hade 11,5 grader i huset, tur att det är lite varmare i badrummet... Jag gjorde mig iordning och åt lite lasagne till middag och åkte sen mot stan. Turre som ju var så missnöjd med att sitta i buren förra veckan fick nu istället riskera hälsan genom att sitta i bilen i runt -5 grader. Jag satte på honom dubbla täcken och sen petade jag in honom under dunjackan i buren och bäddade runt den, över buren ligger en handduk. jag kan inte låta bli att vara orolig ändå eftersom en liten hund snabbt blir nedkyld.
Att parkera bland snödrivorna i stan var inte det lättaste, men mest orolig var jag trots allt för att jag inte skulle ta mig därifrån. Hela quizzet skulle mer eller mindre vara julrelaterat eftersom det var det sista för säsongen och tanken var att vi skulle ha pluggat på om julen men självklart hade ingen av oss gjort det. P och Quiz-L var båda frånvarande på grund av mycket tidiga jobbstarter på tisdag morgon. Vi hade visserligen trevligt och tyckte att vi var rätt duktiga men det visade sig inte vara sant när vi senare fick resultatet... Vi hade 35 poäng, vinnaren hade 49! Det tror jag dessutom är ett rekord, maxpoängen är 52 poäng och det innebär ju att de antingen hade fel på 3 frågor av 48 eller att de bara hade fel på en 3-poängare. Antingen har de pluggat stenhårt på julen eller så är de inte riktigt så ärliga som det är meningen.
Vi gillar ju att sitta där vi sitter ute vid kapprummet eftersom vi får vara ifred och slipper viska och smussla, men nu på vintern blir det väldigt kallt när folk springer ut och in genom dörren. Värst är i alla fall de som försöker vara artiga och håller upp dörren för de som kommer efter... då blir det extra kallt.
Jag öppnade Turres lilla "kokong" med viss oro när vi var tillbaka hemma och först stack han inte ut näsan och jag blev orolig att han frusit ihjäl, men sen kom näsan trött ut genom hålet jag petat upp i kokongen och när jag kände på honom var han varm och mysig och såg nöjd ut. Vilken lättnad! Jag vet aldrig om jag ska lämna honom hemma i buren och stressa upp honom eller ha honom i bilen så som han vill, men med risk att han fryser till is.

När jag kom hem var det runt 11 grader i huset men jag iddes inte elda, verka ju meningslöst att elda strax före midnatt? Alltså åt jag lite edamame och gick sen och lade mig i sängen med värmemadrassen på och en varm hund mot magen och snart var jag varm och go´ och somnade.

Grym katt

På söndagmorgonen blev jag väckt abrubt klockan 9 på morgonen. Det var ett jäkla liv i vardagsrummet och jag antog att min mördarkatt var i farten. Alltså lät jag Turre vara kvar i sovrummet medan jag själv skyndade mig ut för att om möjligt rädda livet på en arm stackare, troligtvis fågel. Jodå, inte nog med att katten släpat in en stackars fågel genom kattluckan, han hade sedan tappat taget om den så att den i vild panik flög mot fönsterrutan om och om igen. Det innebar ju i alla fall att han var någorlunda hel, han verkade ju fungera okey i alla fall.
Efter en liten stund lyckades jag få tag i honom mellan blomkrukorna och Judas vet att det är kört när jag har sett hans byten så han satt bara och tittade på mig medan jag fixade med fågeln. Den satt stilla i min hand och höll bara ögonen på mig, det verkade inte vara någon större risk för hjärtinfarkt eller nåt sånt, han verkade förhållandevis lugn. Sen tog jag bara en bild på honom, satte på mig morgonrocken och gick ut på trappen. Så fort jag öppnade handen flög han alldeles rakt och starkt iväg till närmsta träd. Jag tror nog att han klarar sig.

Jag kunde inte somna om så jag gick upp och åt frukost och sen satt jag mest och tog det lugnt resten av dagen medanjag snöt näsan röd och öm. På eftermiddagen ringde Quiz-L och undrade om jag ville hänga med till Engelska kyrkan och sjunga christmas carols och det hade jag väldigt gärna velat, men jag var helt enkelt i för dassigt skick. Dessutom hade ju G försökt övertala mig till att jag skulle vara i form nog på söndagen att möta honom för en juldrink på Tudor men jag hade sagt nej. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag lyckades säga nej till två roliga saker för att stanna hemma och sköta om mig själv istället. Kanske var det någon som klarade sig från en julförkylning också tack vare att jag inte var där och smittade den?

På kvällen gjorde jag några korta ryck emellanåt och fick lite gjort trots att jag kände mig riktigt matt och trött. Först dammsög jag och sen skurade jag golvet, sen ställde jag ut julgranen i vardagsrummet, den hade stått på tining i det iskalla gästrummet under natten. Senare på kvällen gjorde jag köttfärssås och spagetti på grejer jag hade i frysen och kylskåpet, det gör mig också lite stolt att jag äntligen tar tag i att göra mat av det jag har hemma istället för att köpa nytt. Sen när jag ätit och gjort matlådor av resterna hade jag köttfärssås över. Då använde jag lasagneplattorna som låg i kylen och så vispade jag ihop en beshamelsås och så gjorde jag en lasagne. Det har jag aldrig gjort själv tidigare tror jag och den blev faktiskt jättbra! Och som sagt så hade jag tömt ännu mer från skafferi och kylskåp.

Senare klädde jag granen medan jag drack lite glögg och den lilla granen ser inte så liten ut längre faktiskt.

Jag gillar traditionellt

Förkylningen som knackat lite lätt på dörren under senare delen av förra veckan kunde inte längre förnekas på lördagen. Jag började nysa och snörvla och fick snyta mig hela tiden. Lite lätt feber hade jag nog också så jag satt där i soffan och vilade mig lite medan jag spelade lite på datorn och då var det en Facebook kompis som skrev till mig, hon hade biljetter till A's julshow men kunde inte gå på grund av sjuka barn, ville jag gå istället?
Jag ringde kvickt till mina systerbarn som sa ja, sen ringde jag till L som visade sig redan ha biljetter till konserten men som gärna ville samåka, så några timmar senare satt vi i bilen på väg in till stan. När vi kom in till stan tog det ett tag att hitta parkering, inte nog med att det alltid är trångt i stan, nu är det ju snövallar utefter vägarna så även om det finns plats så är det nästan omöjligt att komma intill vägkanten och ställa sig. Vi hittade i alla fall en plats men var inte helt säkra på om vi skulle komma därifrån senare eller inte. Vi kom till Immanuelkyrkan vid 17.30 vilket egentligen var sent, men det var gott om plats ännu och J hade hållt platser åt oss. Innanför dörren till kyrkan var ett gäng arga pensionärer som svor och skrek åt alla, jag vet inte riktigt vad de var så arga för, men kanske var de onyktra.
Konserten började med ett luciatåg och det var så himla fint. Jag gillar när det är riktigt traditionellt och inte poppas upp för mycket och det här var verkligen traditionellt och de sjöng så fint. Det är Väsbyskolans musikklasser som gör den här julkonserten varje år och det är jättefint. Sen var det paus där vi bjöds på fika som ingick i biljettpriset och sen hade alla barnen bytt om och nu sjöng de nyare men fortfarande traditionella sånger såsom Rudolf med röda mulen. När vi gick därifrån var jag väldigt nöjd, jag hade fått precis det jag hoppats på. Dessutom hade jag sprungit på en gammal lärare från högstadiet, en som jag tyckte om.

Jag tog en bild på mina systerbarn och min gudson eftersom de är några av de bästa ungar som finns och de är så söta med sina knäppa frisyrer. Visst är de det?

När jag kom hem gjorde jag lite het soppa med ingefära och tänkte att det kanske skulle hjälpa mot förkylningen. Det vet jag inte om det gjorde, men det värmde gott i kylan i alla fall.
Sen satt jag hemma i godan ro resten av lördagskvällen och kände mig inte ens rastlös trots att det var lördag. Senare på kvällen ringde Quiz-L och vi snackade ett bra tag, vi hade lite djupa snack och öste ur oss en del bitterhet över varandra och sen mådde jag ännu bättre. Jag var så trött att jag gick och lade mig relativt tidigt och sov som en stock trots att det tog ett tag att somna. När jag är förkyld är jag nämligen inte bara snorig och så, nej, det kliar i tandkött, gom, öron, ögon och panna också, något fruktansvärt alltså. Då blir det svårt att somna...

10 små negerpojkars maratonfest

På fredagen var det dags för den årliga jullunchen med jobbet, för en gångs skull hade vi bestämt vart vi skulle och dessutom beställt bord redan i början av November. Alltså hade jag sluppit all ångest för detta under vintern. Det är ju jag som bokar åt vårt jobb, men vi hade kommit fram till tillsammans att vi skulle ta Stadshuskällaren. Vi var där för ett par år sedan och maten var bra, miljön vacker och servicen bra. Dessutom är man ju i stan och det hjälper när folk vill gå vidare ut på puben efter lunchen.
Strax efter att jag kommit till jobbet fick jag reda på att jag blivit faster till en liten minikille. Saker och ting hade blivit dramatiska men nu mådde både mamma och son bra, han vägde 2500 gram, ingen tungviktare direkt.

Vid 10.40 åkte jag från jobbet med favoritkollegan A för att hämta vår pensionär K, hon som fyllde 80 förra veckan. Vi bjuder alltid in våra pensionärer till julluncher och vårutflykter och just nu har vi 4 stycken. Dock hade två lämnat återbud, den enda på grund av vädret och den andra på grund av magsjuka. Nu skulle i alla fall K hämtas och vi tajmade bra, hon kom ned precis då vi kom fram till hennes port. Sen åkte vi mot Vällingby för att hämta upp C, för han ville slippa ta med sig bilen in till stan. Vi hade knappt om tid med lyckades ändå ta oss in till Stadshuset till 11.32, bara 2 minuter försenade. Dessutom fick vi den sista parkeringsplatsen precis utanför. När jag kom in hade alla redan satt sig och kvar var jag, syrran, C och systerdottern L, alltså hamnade vi vid ett bord ensamma vi fyra. Men det gjorde inte så mycket, vi hade trevligt ändå. Maten var fräsch och god och det fanns en hel del att välja på, men det var väldigt trångt och vi satt kanske och väntade lite för länge på att kön skulle försvinna, för sen hann vi knappt äta något innan våra 2 timmar hade försvunnit.
Jag tog lite sill och potatis och pyttelite lax av olika sorter och senare innan vi givk åt jag lite risgrynsgröt. Jag vet att det är larvigt att äta just gröten, det är ju så enkelt att köpa den på korv och så, men jag vill verkligen ha det på jullunchen...
Nästa år tar antingen C över planeringen så som han lovat/hotat, eller så bestämmer vi oss helt enkelt för att åka till Grand. Det låter dyrt men är faktiskt inte så farligt och maten är ruskigt bra, det vet jag eftersom jag tagit utländska gäster dit på smörgåsbord.


När vi vänligt men bestämt blev utkörda från restaurangen åkte några hem medan vi andra delade upp oss på några bilar och åkte till Tudor Arms. Jag visste ju med säkerhet att det skulle vara öppet och att det troligtvis skulle finnas plats för oss där.
Jag släppte av folket utanför dörren och fick sen åka flera varv för att hitta en parkeringsplats. Sen satt vi i en glad massa och drack öl och cola i mitt fall medan vi snackade, skrattade och fotade varandra.

Under kvällen testades F's keps av många personer och senare T's glasögon, lite smakprov kan ni se på bilderna. Tudor Arms är ju populärt och vi fick byta bord vid ett tillfälle så att vi skulle kunna sitta lite längre innan de bokade gästerna dök upp, P fixade så gott han kunde för att vi skulle ha det bekvämt, men det blir lite trångt när man är så många. Vid 19.30 var det dags att lämna bordet åt de som bokat det, då hade puben varit smockfull sedan 17 på eftermiddagen, hur många pubar i Stockholm är egentligen fulla till bristningsgränsen vid den tiden på en fredag? Vi gick bara rätt över gatan och in på O'Learys där vi fortsatte som om inget hade hänt även om vissa hunnit droppa av under tiden på Tudor. Jag började allvarligt fundera på om det var dags att åka hem, jag var trött och rätt så håglös. Men då hörde L av sig som vi hade bestämt och hon satte mig och C på gästlistan till Karlsson dit hon och hennes kollegor skulle senare. När vi varit på O'Learys en stund sa C att han var hungrig och undrade om vi skulle gå till Texas Long Horn och äta allihopa. Alla verkade tycka att det var en bra idé och vi började gå mot Östermalmstorg, vi var då 11 personer kvar. När vi kommit fram till restaurangen var vi bara 3 kvar...

Efter en massa ringande och springande överallt så visade det sig att ett gäng på 5 personer hade gått tillbaka till bilarna och åkt hem... Så var vi bara 6 stycken som skulle äta vilket var lite pinsamt eftersom vi fixat bord för 10 personer och de hade fått fixa och dona för att få in oss.

Vi åt mycket gott, jag och D delade på en baconlindad oxfilé och vi har som tur är samma smak på hur kött ska vara tillagat så båda var ruskigt nöjda.

Sen delade vi oss ännu en gång och så var vi bara 3 kvar och vi åkte till Karlsson och blev insläppta med hjälp av L's kollega och sen stod vi mest och tittade på folk och pratade med L's kollegor som är väldigt trevliga men var mycket unga och ganska fulla. Sen gav D upp och så var vi bara 2, men C hade jag inte sett på nån halvtimme.

En stund senare tyckte även jag och L att det räckte med fest för en kväll och vi lämnade C och åkte hemåt. På vägen hem hämtade vi L's sambo T hos en kompis i Väsby och sen hämtade vi Turre hos mina föräldrar och jag var hemma 2.10 på morgonen, 15½ timme efter att jag åkt från jobbet. Jag somnade ovaggad kan jag lova. Jag tror det är den längsta utekväll jag någonsin varit med om.

Så här ser min vita Judas ut i snö förresten...

Sicket väder

På torsdagen snöade det jättemycket och blåste en hel del också. Men jag är så pass störd att jag tycker om lite kaos i vardagen, det gör saker och ting lite mer spännande. Men jag kan inte påstå att jag var ledsen över att slippa stå i köer in till stan för att plugga grekiska. Skönt att säsongen avslutats förra veckan.
Det var rätt skönt att plötsligt ha en dag som inte var helt uppbokad också så jag tog tag i städning av skafferiet och det var läskigt vad mycket som hunnit gå ut i datum. Jag är inte så kinkig med sånt och har uppenbarligen skonat en del av grejerna från att kastas under tidigare utrensningar, men nu fick de hamna i soptunnan. Fruktansvärt är det att kasta mat på det där sättet och jag kan erkänna att jag skäms, men nu är det försent. Hela diskhon var fylld och dessutom rågad med grejer som skulle kastas. Det läskigaste jag hittade var två konserver med "salta biten" som jag tänkt göra lapskojs på, men tydligen tänkte jag göra det för ungefär 5 år sedan utan att det blivit av. De där konserverna håller nämligen runt 2 år och nu var det 3 år sedan de gick ut! Tiden går fortare än vad jag vill tänka på.

Jag är duktig på att laga mat och baka, men ett par saker har jag oerhört svårt för. Det ena är att koka ägg, det andra är saffransbullar. När jag gör saffransbullar blir de tråkiga och torra trots att jag följer allas goda råd om vit sirap istället för socker och kesella istället för? Är det mjölk?
Nåja, tidigare år har jag struntat i bullarna och nu de senaste två åren har jag ju istället gjort saffransskorpor, de ska ju i alla fall vara torra och hårda. Svårt att misslyckas med dem...
Nu köpte jag i alla fall en bakmix och det är helt emot mina principer, jag förstår inte vitsen med att köpa bakmixer. Det är i stort sett mjöl och bakpulver i vissa av dem. Men i den här är det ju allt utom vatten vilken innebär att det finns ägg och smör och alltihopa i den. Men bakmix för bröd till exempel, vad handlar det om? Mjöl, salt och jäst? Löjligt tycker jag.
Nu tänkte jag i alla fall prova om jag skulle lyckas bättre med en fuskvariant och nog var det enkelt nog att svänga ihop degen med lite vatten och sen blev det faktiskt helt okey lussekatter. Jag kan nog rekommendera den här mixen faktiskt. Men kanske är det inte så många fler än jag som har så svårt för att baka just lussekatter?

Tänk vad kul man kan ha

På onsdagen var det fantastiskt vackert väder, solen sken och det gnistrade i snön. Vi åt lunch på golfrestaurangen i Väsby och det är ju bra mat där och så, men nog är det surt när man betalat för lunch och grejer och sen får man stå och vänta en kvart på sittplats... Jag blev på ruskigt dåligt humör då eftersom de bara fortsatte att sälja luncher till de 20-30 personerna bakom oss i kön. Om inte vi hade någonstans att sitta, var skulle då de sitta?

På eftermiddagen åkte jag hem för att snygga till mig lite och åkte sen hemifrån vid 17.50 för att åka och hämta pappa och lämna Turre till mamma. Vi kom iväg i tid från mamma och pappa och åkte iväg för att hämta J och sen P, de bor inte alls långt från varandra så det var enkelt gjort. Vi kom iväg ut på motorvägen mot stan ungefär 18.15 vilket var exakt som planerat. Men se det räckte inte... tydligen har vi nu rusning i Stockholm till långt in på kvällen, det var ruskiga köer och de stod nästan stilla på sina ställen. Slutligen åkte vi av vid Järva Krog och tog E18 in istället för E4:an. Sen åkte vi Valhallavägen och sen genade vi över Östermalm och kom ut på Strandvägen, slutligen var vi framme vid Wallmans på Teatergatan, Blasieholmen 19.05, bara 5 minuter sena. Jag och P hittade en parkering precis runt hörnet, gratis var den också. J komplimenterade mig för att jag hittade så bra i stan och det var ju trevligt, jag hittar ju helt okey, men fråga mig inte var jag är för gatunamn och sånt har jag ingen som helst koll på....

Våra gäster var redan på plats när vi kom dit och liksom vi vetat om satt vi bakom secenen utan någon som helst sikt. De hade en TV-apparat som visade vad som hände på scenen. Men jag vet inte, vi såg ju visserligen inte showen live, men alla de som uppträdde var tvungna att passera oss hela tiden och vi satt liksom i fred i en egen kuppe så att säga. Det var rätt mysigt och vi kunde vara ifred och snacka och skratta bäst vi ville, vilket vi gjorde. På papperet är dessa gäster våra kunder, men det är som att träffa goda vänner. Vi retas och skrattar hela tiden och har riktigt kul! En av killarna fyllde 50 år och det firades förstås och han fick en bakelse och ballong från personalen. Jag och en av de andra killarna jobbade hårt på att öppna ballongen åt honom eftersom han ville komma åt heliumet och till slut lyckades vi. Oj, vad vi skrattade!

Maten var bra också, förrätten var okey men lite småtråkig, varmrätten var helt fantastisk, i alla fall hjortryggen. Det var perfekt tillagat och smakade jättebra och var enormt mört. Sen är ju inte jag så mycket för potatiskakor, rårakor, terriner och så vidare och till köttet serverades rotfruktsterrin, men köttet dög bra för mig så jag var väldigt nöjd ändå. Efterrätt är ju inte riktigt min grej så jag smakade bara på min och sen åt min bordsgranne upp den.
Det var en riktigt lyckad kväll med bra musik och fint sällskap, det får nog bli en tradition det här. I våras var vi på Wallmans Golden Hits 70-talsshow, med samma människor...
Jag kom hem ganska exakt vid midnatt efter att ha skjutsat hem alla kollegor och hämtat Turre. Jag fick ännu en komplimang av J om min bilkörning och jag blir lite splittrad, det är ju kul att folk tycker att man kör bra och jag får ganska ofta kommentarer om det. Det trista är att alla tycks så förvånade över att en tjej kan köra bil bra...