
Efter en liten stund lyckades jag få tag i honom mellan blomkrukorna och Judas vet att det är kört när jag har sett hans byten så han satt bara och tittade på mig medan jag fixade med fågeln. Den satt stilla i min hand och höll bara ögonen på mig, det verkade inte vara någon större risk för hjärtinfarkt eller nåt sånt, han verkade förhållandevis lugn. Sen tog jag bara en bild på honom, satte på mig morgonrocken och gick ut på trappen. Så fort jag öppnade handen flög han alldeles rakt och starkt iväg till närmsta träd. Jag tror nog att han klarar sig.
Jag kunde inte somna om så jag gick upp och åt frukost och sen satt jag mest och tog det lugnt resten av dagen medanjag snöt näsan röd och öm. På eftermiddagen ringde Quiz-L och undrade om jag ville hänga med till Engelska kyrkan och sjunga christmas carols och det hade jag väldigt gärna velat, men jag var helt enkelt i för dassigt skick. Dessutom hade ju G försökt övertala mig till att jag skulle vara i form nog på söndagen att möta honom för en juldrink på Tudor men jag hade sagt nej. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag lyckades säga nej till två roliga saker för att stanna hemma och sköta om mig själv istället. Kanske var det någon som klarade sig från en julförkylning också tack vare att jag inte var där och smittade den?
På kvällen gjorde jag några korta ryck emellanåt och fick lite gjort trots att jag kände mig riktigt matt och trött. Först dammsög jag och sen skurade jag golvet, sen ställde jag ut julgranen i vardagsrummet, den hade stått på tining i det iskalla gästrummet under natten.
Senare klädde jag granen medan jag drack lite glögg och den lilla granen ser inte så liten ut längre faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar