Inhalation av en annan typ av snö

15/1 På onsdagen var det fortfarande vinter och Turre är inte den som älskar snö, men ibland tycker han att det är kul. Han gillar ju att fånga och leka med bollar och andra leksaker, problemet med pudersnö är att inhalerar den och sen hostar och fräser. Små bollar försvinner dessutom ner i snön och är svåra att få tag i, istället får han upp munfullar med snö och blir helt frustrerad och börjar verkligen jaga bollen och ser lite ut som en blandning mellan en räv, iller och mullvad där han dyker runt i snön och under den.
På eftermiddagen var jag hos naprapaten och sen kändes nacken och ryggen mycket bättre än den gjort på ett par dagar. Skön att få lite vila från de problemen.

Jag såg henne nyfödd

14/1 Tisdag: Jag hade bett Ah att ringa mig ihärdigt om något hände under natten, efter 1-2 timmar sömn är jag nästan som normalt efter insomningstabletterna och det hade gått att väcka mig med ett telefonsamtal. Jag var alltså ganska avslappnad när jag vaknade. Innan jag går upp brukar jag snabbt kolla lite på Facebook och inser att Ah fina lilla sto och fölet har dött under natten. Jag blev ännu en gång besviken för att jag inte varit där för Ah och lite besviken på att hon inte försökt väcka mig, jag hade velat vara där...
När Maiden föddes var jag där innan hon ens hade torkat helt, nu var hon död... bara 6 år gammal blev hon och jag fanns inte där för Ah när det hände, hon fick gå igenom allt ensam.
På jobbet var jag tvungen att släppa min besvikelse över det som jag upplever som ett svek mot en vän, trots att jag vet att det inte var mitt fel, jag hade nämligen ett mycket viktigt möte med Polisen igen.
Jag är bra på att skjuta ifrån mig obehagliga saker så jag kunde koncentrera mig på jobbet och göra det jag behövde.

När man sover slipper man besvikelse

13/1 Jag har tänkt att gå ur Postkodlotteriet i flera år, men varje gång jag ska till att ta tag i saken så skickar de ut det där bladet där de berättar vad de insamlade pengarna går till... Men förra veckan var det en massa skriverier i media om att de skulle dra dubbla belopp i Mars utan godkännande från sina medlemmar och även om beslutet drogs tillbaka på grund av den stora folkstormen så fick det mig att bestämma mig en gång för alla. Bättre att ge pengarna direkt till de organisationer jag vill stödja istället tycker jag. Som det har varit nu så har jag stött Amnesty, Cooperation utan gränser/We effect och Postkodlotteriet. Jag har ökat mina bidrag till de första två när min inkomst har ökat och jag fått bättre ekonomi, men Postkodlotteriet har jag inte haft så stor tilltro till och har minskat från två lotter till en och har ledsnat på deras attidtyd många gånger. En gång ringde de och försökte pracka på mig en lott till för att jag hade vunnit en extra i en månad eller vad det var. Killen som ringde blev dessutom sur när jag sa ett stenhårt men vänligt nej. Jag tycker deras försäljningsmetoder gränsar till Nigeria-Brev faktiskt. Det är lite, du har vunnit 14 miljoner, ge oss lite till så får du dem...
Jag ringde i alla fall upp dem för att avsluta medlemskapet, det är struligt som sjutton och jag hade mailat dem veckan innan utan resultat. Jag hamnade i en telefonkö som enligt svararrösten var drygt 30 minuter. Just då fick jag besök av Polishelikopterkillarna till jobbet, så jag lade på och hjälpte dem att prova ut hjälmar istället.
Sedan nyår har jag varit jätteduktig på att gå och lägga mig i tid, mellan 22-23. Det var inget nyårslöfte, bara något jag tagit tag i att göra.
Jag kom i säng vid 22 och var väldigt nöjd med mig själv, jag tog en insomningstablett och sekunderna efter att jag svalt den får jag ett sms från min vän Ah uppe i "Gävle".
Hennes shettissto hade påbörjat sin fölning som det inte alls var dags för...
Normalt skulle jag sätta mig i bilen och åka dit utan att ens tänka, men nu var det ju en omöjlighet. Jag har nog aldrig varit så besviken på att inte ha sekunderna på min sida. Om jag bara hade lagt mig en minut senare hade det varit i tid. Jag tycker inte om att lämna en vän i sticket och Ah sitter ensam på sin gård på landet och skulle behövt mitt stöd. Jag var så oerhört besviken...
Strax senare var jag lyckligt omedveten om att jag inte kunde vara där för henne, för då hade jag somnat.

Hoppas går ju

12/1 På söndagen kom den vintern jag hoppats på att slippa det här året. Det blev rätt mycket snö på en gång, jag håller tummarna om att det inte håller i sig. Det blev en hemmadag med lite pyssel i huset.

Bättre sent än aldrig

11/1 På lördagen tog jag mig in till Gamla Stan för att hänga med A och L. De hade varit ute ett bra tag innan jag slutligen tog mig för att åka in, jag gillar inte att gå ut så tidigt och har därför svårt att ta mig för att göra mig i ordning.
När jag kom in var de på Wirströms, men eftersom det var så attans trångt därinne så gick vi till The Liffey där vi blev sittande en stund. Sen blev det som vanligt så att vi hamnade på Dubliner, det känns som sagt väldigt hemma och tryggt och trevligt där. A och L såg rätt nöjda och glada ut och mina vänner A och A var där och jag har inte sett dem på länge så med ett halvt öga på tjejerna så blev jag sittande med A och A större delen av kvällen istället.

Jag gillar inte röra

10/1 Fredag Någon dag efter jul torkade jag av Turre när han skulle in från blötan och sen lade jag handduken på golvet. Det är ju ett värmegolv och det är ett effektivt sätt att torka saker. Sen dess har Judas legat på den handduken hela tiden så jag har inte haft hjärta att ta undan den, men jag gillar verkligen inte skräpfaktorn det ger att ha den liggande där. Jag tycker om att ha saker undanplockade och inget ska ligga framme och skräpa, men jag anser att vi bor där alla tre, så om de uppenbarligen har en annan åsikt så försöker jag ta hänsyn till det. Sen att jag har skaffat en mjuk, ullig bädd åt Judas och ställt den där han tycker om att ligga är en annan sak tydligen, för om jag gör något medvetet så passar det inte. Hade det varit något jag absolut inte ville ha vita katthår på, då kan ni ge er på att han skulle ha legat just där.
Men visst har han rätt härlig stil?
Jag hade haft en lyckad dag på jobbet, ett av mina största projekt någonsin var avslutat och godkänt av kunden och det kändes väldigt bra!

Han är nöjd för det mesta

9/1 Mamma och pappa hade tagit med sig Turre till Jämtland så på torsdagen vaknade jag med bara Judas i sängen och han såg så löjligt nöjd ut när jag gick upp. Nog ser det ut lite som om han ler när han ligger sådär?
Han tycker alltid att det är jätteskönt när Turre åker bort, men blir ju jätteglad när han kommer hem igen.