Dejtar vi alla samma person om och om igen?

På tisdagsmorgonen vaknade jag böjd som en banan mellan Judas och Turre. Inte ens i sömnen stör jag dem när de sover. Eller ska jag kanske säga, i sömnen stör jag dem inte, när jag är vaken kan jag försiktigt flytta på dem när de är i vägen för mig. Ryggen var trött av sovställningen och halsen värkte men det var svårt att avgöra om det verkligen var förkylning på gång eller mina vanliga halsmandelsattacker som kommer och går. De svullnar och värker och senare på dagen är de bättre för att nästa morgon värka igen. På vägen till jobbet lyssnade jag på Gry, Anders och Claes på radion och Gry menade att de flesta är tillsammans med samma person om och om igen och gav Noomi Rapace som exempel. Nu när hon och Ola har skiljt sig går det rykten om at hon kanske dejtar Robert Downey JR och enligt Gry är de lika som bär... Först tyckte jag att hon var helt ute och cyklade men sen jämförde jag bilder på dem. Visst finns det likheter men det som främst gör dem lika är väl glimten i ögat och att de är ganska destruktiva till sättet. Noomi kanske är en av dem som faller för Bad Boys eller så låter hon sig helt enkelt luras av den vänliga, charmiga aura som vi alla ser när vi tittar på dessa två män. De har "det" helt enkelt och om jag inte visste att de tog droger och eventuellt har våldsamma tendenser så hade jag varit oerhört lycklig att vara hon. Och när de är så karismatiska och charmiga är det nog lätt att tro att allt detta bara är rykten? Jag vill i alla fall gärna tro det.

Jag fick en hel del gjort på jobbet på förmiddagen och fick klart flera leveranser som skulle göras. Sen gick jag på lunch med pappa, brorsan och syrran, men jag tog egen bil efetrsom jag skulle hämta T och A på stationen efter lunch, de jag träffat på Tudor kvällen innan som ville göra studiebesök hos oss. Till lunch valde jag fisk med potatis och skagensås och även om det låter enkelt och lite kladdigt så var det väldigt gott och faktiskt fräscht också. Men det mesta på Wäsby Golfrestaurang är faktiskt bra och fräscht.
Efter lunchen åkte jag till stationen och hämtade upp killarna och så åkte vi till jobbet och jag visade dem runt och sen fikade vi. Då råkade A och pappa börja snacka och jag och T var överrens om att ingen av dem skulle sluta i första taget så vi snackade om annat.
Efter en 2-timmars rundtur körde jag dem tillbaka till stationen och fick faktiskt lite gjort även på eftermiddagen. Efter jobbet var jag jättetrött men nu var jag biten av svamp"buggen" och gav mig rätt ut i skogen istället för att åka hem. På morgonen hade jag till och med kommit ihåg att ta med mig svampkorgen. Jag kom till skogen vid 16.50 ungefär så det var visserligen ljust men dagsljuset försvann väldigt fort. Trots att det var väldigt svårt att se skillnad på löv och svamp i den mörka skogen så stannade jag i 2 timmar och kom tillbaka till bilen vid 18.45 ungefär och då var det rätt mörkt faktiskt. Jag hade hittat en hel del svamp men jag hittar sällan de där stora kolonierna där man bara kan stå och plocka och plocka, men om jag hittade en hittade jag oftast några till i närheten i alla fall. Trattkantarellerna är svåra att se men några andra svampa som jag inte vet vad de heter växer gärna precis på samma ställe, så jag håller utkik efter dem och då hittar man ofta trattisar där också.

Tydligen plockar oerfarna svampplockare ibland toppig spindelskivling istället för trattisar eller i alla fall tillsammans med dem. Se upp för den, för den är dödligt giftig! Om man rensar svamparna en och en finns ingen risk att man får med någon av dessa, de är så pass olika. Men jag antar att folk bara rafsar ihop alla svampar och inte rensar ordentligt och det är tydligen några dödsfall per år på grund av denna eftersom den växer precis intill trattisarna.

Kremlorna verkar vara ätliga så gott som allihopa, men dem vågar jag inte plocka förrän någon som verkligen har koll har visat mig vilka man kan äta. Jag tittade efter svampkurser häromdagen men de flesta verkar ha varit redan, det är typiskt mig att få idéer så sent att det är FÖR sent.

Jag fick väl ihop 2-3 liter rensad svamp och under tiden jag rensade tittade jag på Kalle och Chokladfabriken, den enda Tim Burton film jag hittills har klarat av att se hela och det till och med flera gånger. Jag tycker nämligen att just denna är skriven så att den ska vara sådär överdriven som de spelar, men egentligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i den historien.

Jag hittade en vacker Karl Johan som jag trodde, men kanske är det en stensopp? Det spelar tydligen ingen roll i alla fall för den är precis lika god enligt svampguiden.se

Tyvärr var den helt ihålig av larvangrepp så jag lät den vara kvar. En enda kantarell hade jag hittat... var är alla dess gula fält som alla andra pratar om? Det enda jag märkte i skogen var en frän lukt som av ko och häst blandat, är det så älgar luktar? I sånt fall kan den inte varit långt borta så för säkerhets skull hostade jag, pratade högt med Turre och såg till att trampa på alla kvistar jag kunde hitta, särskilt om jag stått stilla och tyst och plockat svamp en stund.
Turre sniffade i luften några gånger men han bryr sig ju inte om vilt så det är svårt att avgöra hur nära de var.

Under kvällen smälte jag svampen, smsade med kusinen och så virkade jag klart ponchon jag hållt på med ett tag. Jag frös svampen och fixade med foton till alla som begärt att få se vad jag har att erbjuda efter Vetlanda-utställningen. Det känns bra att avsluta saker.
Så det blev en både stressig och lugn dag på nåt sätt och jag blir alltid lugnare av att ha färre saker hängande över mig.

Vårtö, mer bio och drinkar

På lördag morgon vaknade jag av en fågel, det var inte det att den lät särskilt högt utan att den alls lät. Jag har inte tänkt på det förrän då, men det har varit väldigt tyst från alla fåglar hela vintern och jag har inte sett särskilt många fåglar heller. Jag är lite splittrad då det gäller att mata fåglarna under vintern, risken är att jag mest matar katten... Fågeln gav mig i alla fall vårkänslor och senare på eftermiddagen var det 3,5 plusgrader och snön började smälta rätt ordentligt, att det sen också började regna gjorde ju att snön smälte ännu fortare. Jag mötte upp med S på fiket, jag har inte sett henne sen ganska långt före jul, så vi tog en fika och snackade ikapp lite om vad som hänt under tiden. Sen fick jag ett sms från pappa om att de skulle komma hem från Jämtland redan på lördagen istället för söndagen som det var tänkt från början. Det var ju bara det att jag planerat en helkväll med L eftersom jag inte hade någon hund. Men det var okey sa pappa, så allt fick gå enligt planerna.

Jag skulle möta L och A för bio i Kista och var tvungen att åka hemifrån senast 16, alltså satte jag ganska snart igång att locka håret och duscha och sminka mig. Tanken var nämligen att jag skulle åka vidare in till stan för att möta Quiz-L direkt efter bion. L och A ville se Svinalängorna och jag hade väl visserligen inte valt just den filmen att se på bio, men jag gillade sällskapet och jag gillar ju film, så jag hade bestämt mig för att hänga på. Vi mötte upp i Kista eftersom de behövde ta egen bil så att jag kunde åka vidare sen. Filmen visade sig vara riktigt bra även om den är ruskigt deprimerande, skådespelarna är bra och resten också. Men jag vet inte om jag skulle kalla den sevärd i alla fall, man mår helt enkelt ganska dåligt av att se den. Det som är jobbigast är att inse att det faktiskt finns människor som lever så som i filmen och barn som har den sortens vardag...
Att se Ola och Noomi Rapace tillsammans på filmduken är intressant, de är ju båda väldigt duktiga skådisar även om Ola imponerar mer i just den här filmen.
Jag tycker att det känns som om det är svårt för skådisar att dölja sig själva i en roll, mycket av personen de är lyser helt enkelt igenom. En dryg jävel har helt enkelt svårt att övertyga som ödmjuk och vänlig och tvärtom. Sen att Ola anses vara en dryg jävel har jag då väldigt svårt att förstå, då måste han vara en fruktansvärt duktig skådis, för han övertygar verkligen som omtänksam, äkta man.
Barnen och föräldrarna i 70-talsåterblickarna är också väldigt duktiga och övertygande.
Bra gjort Pernilla August!

Efter bion åkte jag direkt in till stan och mötte upp L på Tudor där vi mot förmodan lyckades få ett bord att äta vid, visserligen ett litet ett längst in i restaurangen men det var gott nog. L bjöd på middag som tack för nyårsmiddagen och vi hade det riktigt trivsamt, men sen började vi undra vad vi skulle ta oss till med tiden fram till det faktiskt händer nåt i Stockholm.
Precis då börjar saker hända, någon hojtar till och skuttar iväg och det visar sig att det rinner en hel del vatten från taket. Det som förbryllade oss är att det ju är minst 5 våningar över Tudor, varifrån kom egentligen vattnet? Gäster och anställda hjälptes åt att samla upp vattnet i platsbyttor och de flesta evakuerades ut till bord i resten av puben. Vi satt roat och tittade på tills vi blev förflyttade ut till puben vi också.
Vi tömde våra drinkar och gick sen i regnet till bilen, nu hade fukten och regnet gjort att mitt hår som var så fint korkskruvat innan jag åkte hemifrån nu var så gott som rakt och dessutom lite stripigt och tovigt. Vi åkte mot Dubliner och fick leta parkering väldigt länge, vi tog till och med en rökpaus under tiden vi letade. Slutligen hittade vi en parkerinsplats rätt långt från Hötorget och var dessutom tvugna att betala 60:- för att stå där. Vi gick till puben och när vi kom fram visade det sig att de redan tog inträde trots att klockan inte ens var 22. Eftersom vi tänkt gå på ett annat ställde med inträde senare skippade vi Dubliner och gick tillbaka till bilen.
Så åkte vi alltså vidare till Le Bon palais och där visade det sig att de inte öppnad förrän 22 så vi bestämde oss för att hellre sätta oss i hotellbaren på Clarion än att hänga på låset som några tragiska ungmöer.
Alltså satte vi oss på Clarion, vi satt bekvämt i fåtöljer/stolar och hade några allvarliga snack om livet och kärleken och strax före midnatt tror jag det var, så gick vi tillbaka till Bon Palais där det nu var ganska gott om folk. Sen övade vi på vårt flörtande och lyckades lite för väl i vissa fall och sämre i andra. Vid 1 gav vi upp och åkte hemåt och då hade det smält så pass i regnet att det var översvämning lite här och där, både i stan och på motorvägarna. Dessutom var mitt hår vid det här laget precis lika rakt som det varit före den timmeslånga lockningen på eftermiddagen...
Jag körde L hem till Mörby och kom hem till mamma för att hämta Turre vid 2 ungefär och satt och snackade skit där till 3, vi snackade mest om film och skådisar, mitt favoritämnde, men det var faktiskt mamma som började.