Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Vad kul när alla går ihop

4/9 På onsdagen åkte jag och kollegan J till Linköping, vi skulle ha ett möte där på torsdag morgon. Vi åkte från jobbet på eftermiddagen och funderade på att ta vägen över Enköping, det är en mycket lång omväg för att ta sig söder om Stockholm, men Barack Obama var på besök och de hade rått alla att lämna bilen hemma. Trafiken hade förutspåtts vara galen på grund av stora avstängningar och man rådde de som hade möjlighet att stanna hemma eller åka kollektivt, men även tågen skulle stå stilla under någon timme eller så. Vi såg en del av de svenska helikoptrarna som var med i bevakningsdetaljen när de cirklade Arlanda tidigare på dagen, men vi missade Air Force One.
Precis när vi skulle åka från jobbet så såg jag en notis på Facebook av en gammal klasskompis att hon aldrig tagit sig från norr om stan till söder om stan på så kort tid i hela sitt liv, så jag och J bestämde oss för att chansa och åka vanliga vägen till Linköping.
Tydligen var det så att polisen hade skrämt upp alla så pass att det knappt var en enda bil ute på vägarna och jag har aldrig sett så få bilar en en natt i Stockholm och det här var tidig eftermiddag, det är då köerna alltid är som värst!
Det var inte en enda bil i vägen och vi körde till Linköping på rekordtid, tänkt om Obama kunde vara i Stockholm varje gång vi behöver ta oss söderöver. Eller ännu bättre, bygg en förbifart så att man inte behöver åka genom Stokholm om man ska från norra Sverige till södra.
Vi checkade in på vårt hotell (First Hotel) i centrala Linköping, åt en gratis middag som de bjuder på där, den var riktigt, riktigt bra och vi berömde kocken.
Sen åkte vi ut till Nykil och mina vänner S och H med familj. Jag, H och J tig en promenad ut till stora häthagen där J blev väldigt populär och fick klia hästar åt båda håll samtidigt. J är nog den enda kollegan som jag visste skulle vilja följa med och hälsa på min vänner sådär och som jag visste skulle komma väl överens med dem också. S jobbar med flyg liksom vi och är hästkille liksom J, kan de passa bättre ihop? Nej, det kan de inte och de tjattrade glatt hela kvällen i köket medan vi blev bjudna på macka och te.
C var där också och S och H's döttrar dök upp båda två lite senare och köket var fullt och stämningen glad som den alltid är hemma hos dem. En riktigt bra kväll!

I Stockholm vet man hur man tar betalt för ingenting

18/8 På söndagen åkte jag in för att träffa J i stan för att ta en promenad. Det var massor med folk i stan och det verkade vara någon typ av spelninng vid Sjöhistoriska museet så det var väldigt svårt att ta sig ut till Gärdet eller Kaknästornet, Djurgården var helt stängt för motortrafik så dit gick det inte att åka alls.
Slutligen parkerade vi vid Kaknästornet i alla fall och sen tog vi en promenad medan vi dividerade om hurvida man ska få köra bil i innerstan alls, jag är ju för det, själv förstår jag inte hur sjutton man skulle kunna få Stockholm att fungera med kollektivtrafik, det är en helt annan sak i London enligt mig.
Vi visste inte riktigt hur man ska gå därute, jag hittar bättre på Djurgården så det blev inte så jättefina vägar vi gick på, sen fick J såna fruktansvärda skavsår att vi knappt tog oss tillbaka till Kaknästornet. Men innan vi vände hittade vi en liten udde med privata hus som var jättesöt, konstigt att sånt finns i stan egentligen, det såg mer ut att vara i skärgården någonstans. Jag önskar att jag bodde så.
När vi kom tillbaka till Kaknästornet var tanken att äta lunch där, men inte ens om man ska till restaurangen får man åka upp gratis i hissen, det kostar 50:- per person. Om man har förbokat ett bord så går det bra, men de menade att vi var tvungna att ringa upp innan vi tog hissen för att få åka gratis och då började det bli för jobbigt och vi åkte vidare bakvägen ned till Djurgården för att hitta någonstans att äta. Vi blev rekommenderade att åka till Ekorren som har samma ägare som den andra restaurangen men vi fattade inte ens att vi hittat den, det såg mer ut som en strandkiosk, ändå tog de 165:- för en ceasarsallad om var färdigpackad eller 147:- för en vanlig, liten räkmacka. Det är emot våra principer så istället åkte vi till Tudor Arms och tog en sallad. Mycket trevligare stämning och man får mycket mer för pengarna.
Jag kom hem vid 17 och tittade på The Closer på DVD.
Jag hade en fruktansvärd värk och hade bara några svaga tabletter jag köpt i London, de är knappt ens första hjälpen för min värk så det var bara att bita ihop.
Rosen fick jag av S vid frukosten på lördagen bara för att hon är en så fin vän och vet att jag har haft det lite jobbigt just nu.

150 meter kö på 1 minut?

17/8 På lördagen började jag dagen med frukostfika med S på konditoriet, jag cyklade dit och man tycker att det känns väldigt kort när man tänker vägen i huvudet, men det är rätt långt dit faktiskt. Liksom dagen innan blev det lättare vartefter jag cyklade istället för tvärtom vilket ju känns ganska otippat...
Däremot hade jag vid det här laget blåmärken på sittbenen och det gjorde satans ont!
När jag kom hem lade jag mig på soffan och vilade en stund men somnade inte.
Sen ringde G och undrade om jag skulle hänga med ut på kvällen så vid 23 skulle vi mötas upp vid Debaser, jag var tveksam till att åka dit eftersom det skulle innebära svårigheter att parkera och troligtvis köer för att komma in. Han hävdade att det inte var kö ända tills jag var framme vid kön, som var 150 meter lång... Jäklar vad arg jag blev! Han var jätteförvånad och hävdade att det inte varit kö för 1 minut sedan. Jag tjurade till ordentligt och åkte till Dubliner istället. Där träffade jag J och P så jag hade gott sällskap.
Sen dök A och A upp också och R satt i dörren, så jag hade en väldigt bra kväll i slutänden. Tydligen hade G kommit dit senare och tittat efter mig men inte hittat mig, det visste jag inte förrän han skickade ett sms när han redan gått därifrån igen.
Jag var hemma strax efter 3, åt lite edamamebönor och kom inte i säng förrän vid 4.40!

Och polisen lät dem hållas

21/4 På söndagen var det dags att åka hem, jag hade visserligen fått rapporter hemifrån att vädret var bra, men det var kallare än i Spanien och jag får ju värre värk när det är kallt.
Jag tog chansen att sola lite innan jag åkte till flygplatsen i alla fall och där alla de andra låg var det blåsigt som sjutton och de enda platser som var lediga hade ingen lä alls och jag frös faktiskt till och med. Jag tog mina saker och gick till andra sidan hotellet, det hade ju varit lite sol där dagen innan trots att den egentligen kom från fel håll och hotellet skuggade större delen av terrassen på den sidan vid den tiden.
Mycket riktigt, det fanns sol där om än på bara en liten del, resten var skuggad. För första gången sedan operationen lade jag mig och solade i bara bikini och även om mina ben ser helt hemska ut så är magen så fin att jag inte kan sluta titta på den!
Efter drygt en timme gick jag upp till rummet för att duscha och borsta tänderna innan jag åkte, allt som det fanns plats för i väskan låg redan där, så shortsen och bikinin, systemkameran, ett par skor och e-booken fick hamna i handväskan som förvisso är rätt stor, men stor nog att stänga var den uppenbarligen inte... blixtlåset gick sönder och den väskan som har stjärnor!!
När jag tog en taxi utanför hotellet visade det sig att den enda som tog kreditkort var en kvinnlig förare, de verkar vara vanligare i Spanien än i Sverige för på de runt 6 gånger jag tagit taxi under veckan så var det här andra gången jag fått kvinnlig chaufför.
När vi var nästan framme vid terminalen så blev det plötsligt stillastående kö och jag tänkte att det var typiskt Spanien och det var det kanske också för det visade sig bero på en demonstration som gick väldigt, väldigt långsamt framför oss FÖR ATT stoppa trafiken... Polisen var där och lät dem hållas, jag var rätt glad att jag var ute i god tid.
I tex free shopen handlade jag två getostar, tre lokala viner och en låda Oreos, mest för att jag tyckte att plåtburken var så fin! En av vinerna hade PB druckit flera gånger under veckan och tyckt varit så gott, så jag tänkte jag skulle köpa hem det.
På en av butikerna inne i terminalen köpte jag äntligen ett par nya hörlurar av samma typ som jag köpte i oktober när jag var där, de gick ju sönder ett par månader senare men eftersom jag älskade dem så mycket köpte jag ett par nya.

Flygresan gick bättre än resan ned men lite svårt att andas och visst obehag hade jag. När jag landade mötte pappa upp och körde mig hem, han skulle få välja ett av vinerna men tyckte att jag skulle behålla alla själv eftersom de som jag, inte dricker så mycket och få en massa dricka av alla hela tiden.
Jag kom hem i rätt rimlig tid och packade upp min väska och började med tvätten, men sen gjorde jag inte så mycket mer, det hade jag inte energi till.

Man gör som man är van

23/1 På onsdagen var vi på ett viktigt möte med kunder i stan. Det är en stor, viktig kund men jag och min kollega J blev väl mottagna och det var både ett bra och trevlig möte. Några av dessa människor känner vi rätt väl och min kollega J har till och med jobbat där i 15 år innan han kom tillbaka till oss.
Det var ett så pass bra möte att vi faktiskt kom därifrån mycket senare än vi väntat oss, vi kom inte tillbaka till kontoret förrän vid 16.30 eller nåt för vi hamnade i eftermiddagsköerna ut från Stockholm.
När jag kom hem gjorde jag varma mackor eftersom jag behövde använda baconet jag tinat. Jag gör så som mamma gjorde när vi var barn. Man lägger baconskivor på formbröd och sen ställer man in dem i ugnen en stund för att grädda brödet och baconet lite, sen lägger man på tomater och ost och ställer in dem en stund till.
Det blev väldigt gott och jag åt mer än vanligt, inte bra att min hunger och aptit kommit tillbaka med besked, jag har redan börja gå upp de kilona jag gått ned sedan oktober och ändå äter jag bara mer än då, inte mycket...

Rena grekiskan

På torsdagen ringde Turres tandläkare igen, hon ville så gärna att vi kom på ett återbesök för att kolla läkningen och att det inte blivit inflammerat. Jag hade bett om en ny tid istället för den de bokat 8.15 på torsdagsmorgonen och när tandsköterskan ringde på tisdagen så ställde vi in den och sa att tandläkaren fick ringa om hon ville annorlunda. Jag vill helt enkelt inte åka till Kungens Kurva i rusningstrafik på morgonen, det räcker med att det är så långt att köra i alla fall. Jag hade bett att få komma på eftermiddagen istället men enligt tandläkarens kollegor skulle hon vara upptagen hela eftetrmiddagen, men nu sa hon att hon kunde avbryta sina möten för ett kort besök, bara vi kom. Vid 14.45 åkte jag från jobbet, det tar ungefär 30 minuter att köra dit och jag räknade med att det i värsta fall kunde ta det dubbla. När klockan var 15.45 var jag tvungen att ringa till sjukhuset, tandläkaren hade sagt att hon slutade klockan 16 och ville att jag kom innan dess, nu var jag bara vid Tomteboda... Konstigt nog släppte köerna nästan helt precis efter att jag ringt dem och hon lovat att stanna och vänta på oss.
Klockan var bara ett par minuter över när vi kom in genom dörren och hon mötte oss strax efter och tog in oss i ett undersökningsrum. Jag hade sagt till henne när de lade in Turre att de skulle vara lite försiktiga med honom, att han aldrig bitit någon men att han är väldigt osäker och så. Nu visade det sig att hon blivit riktigt rädd för honom av det och jag fick både hålla honom och visa henne munnen för hon ville inte komma i närheten. Det är ett bra sätt att skrämma Turre att bete sig så stressat och osäkert och sen tryckte hon topz ganska hårt mot sårytan för att se om det kom var eller nåt sånt, så sen morrade han åt henne och då tyckte hon ju att hon fått bevis på att han är farlig. Ingen av de andra som jobbar där har någonsin varit rädda och han har heller aldrig haft några problem med dem, han gillar de till och med bättre än andra främlingar. Nåja, man kan ju inte rå för att man är rädd och hon är ju snäll och kompetent och det var lite gulligt att hon med allvarlig ärlighet sa att det var skönt att se att det läkte så fint, så nu skulle hon ju kunna sova igen på nätterna.
Ja, jag tror faktiskt att hon menade allvar.
Tänk vad söta de är på det där sjukhuset, de gillar ju verkligen djur!
Det låter kanske liet konstigt att veterinärer och djurskötare inte skulle göra det, men så har vi alltid bemötts innan vi kom till Södra Djursjukhuset.
Vid 16.30 kom jag iväg och nu var det ju dags för grekiska inne i stan och jag antog att det var bråttom, visst måste det vara köer åt båda håll in till stan? Nej, se det är det inte, 20 minuter senare parkerade jag utanför Medborgarhuset vid Norrtull, det hade rullat på jättebra.
På grekiskan var det ju visserligen kul att träffa alla igen, men jag får prestationsångest när de andra som inte hade samma goda förutsättningar från början har mycket lättare än jag nu. Jag har inte ork att plugga de gånger då jag faktiskt har tid och det fastnar inte ordentligt. Jag förstår precis allt som K förklarar för oss, men att minnas det i en "skarp" situation är en helt annan sak. Det går fort framåt och jag blir helt blockerad av stress när jag ombeds sätta ihop meningar eller översätta nåt från svenska till grekiska och A sitter bakom mig, jag sitter med sidan mot henne och hon sufflerar mig då och då och jag känner mig korkad men tacksam för hjälpen.
Plötsligt släppte det däremot. Vi skulle läsa en nu text och jag förstod det mesta redan medan vi läste den vilket är rätt ovanligt och då känns det som om jag har ett bättre grepp om allt.
På grund av ångesten brukar jag fly fältet så snart lektionen är slut, men nu var jag till och med kvar ett par minuter och pratade med A innan jag åkte hem.
När jag kom hem diskade jag upp i köket och sen böev det en lugn kväll, först framför kaminen och sen framför tv:n och Criminal Minds.

Men då vänder jag fanimej

På torsdagsförmiddagen var jag till läkaren för att få remiss att ta bort halsmandlarna och det fick jag. Men läkaren var skeptiskt till om det skulle gå med på det, de är väldigt restriktiva med det tydligen. Själv kan jag ju tycka att det borde vara enklare att få en sån operation än en Gastric By pass som var och varannan människa faktiskt får nu, men så är det tydligen inte. Han sa att jag inte skulle berätta om alla problem jag har, som till exempel att mat fastnar på dem och irriterar mig till hosta, eller att de gör ont och luktar illa. Vad jag skulle trycka på var främst mina andningsproblem och han udrade hoppfullt om jag kanske snarkar också? Men det vet jag ju inte, jag bor ju ensam nu för tiden. Förr gjorde jag ju det, men flera av mina kompisar har sagt att jag inte gör det längre. Ju som ju störts väldigt av mina snarkningar tidigare störs nu istället av att jag är så pass tyst, hon är van att jag låter och nu undrar hon ibland om jag dött i sömnen...
Nåja, remissen är skickad, vi får väl se vad som händer, i värsta fall får jag väl betala själv men det bär emot när man faktiskt har ordentliga skäl till operation.
På eftermiddagen kom den andra läkaren från kliniken till jobbet för att ge oss influensavaccinationer. Själv får jag inte längre ta dem, eftersomjag fått allergiska reaktioner emot dem tidigare. Första gången fick jag en röd kloande fläck stor som en femkrona, året efter täckte fläcken hela området under plåstret, året efter det ett område stor som en handflata, sista året jag tog vaccinationen var det som ett brett, varmt, rött och kliande band runt hela armen som stod ut 0,5 cm ungefär. Själv tyckte jag ju att jag visste vad det var och var inte särskilt bekymrad, men mina kollegor insisterade på att jag skulle visa det för läkaren. När jag åkte ned dit blev han så imponerad att han fotade min arm och sen kallade han på syster så att hon skulle få se också. Sen sa han att jag absolut inte skulle ta fler influensavaccinationer eftersom reaktionen blev större för varje år. Det konstiga är ju att det ska vara folk överkänsliga mot ägg och fjäderfä som kan ha reaktioner mot vaccinet och hittills har jag inte märkt nåt av det.

På eftermiddagen var det dags för Grekiskalektion och jag hade verkligen ingen lust alls, jag drog mig för att sitta i kö och det dessutom utan bilstereo och jag var så trött att jag var nästan vinglig. Men efter att ha smsat med Ju och hon gett mig dåligt samvete för att jag inte ville göra detta för mig själv och lära mig grekiska så satte jag mig i bilen och hamnade på motorvägen mot stan, utan något direkt beslut i den riktningen. Men när jag precis passerat Sollentunaavfarten blev det tvärstopp. Jag satt där och udrade varför men eftersom jag inte hade tillgång till radio och därmed trafikrapporter så hade jag ingen aning om vad som var på gång. Jag pratade med kollegan C i telefon eftersom jag antog att han var på väg hem och hade radion på men inget hade sagts där. Slutligen ställde jag mig istället i kö till Kistaavfarten då jag insåg att jag aldrig skulle hinna i tid till lektionen i alla fall. Vid samma tid som jag absolut senast måste passera Järvaavfarten för att hinni i tid till lektionen kom jag jst av motorvägen i Kista och vände hemåt igen. Sen när jag börjar närma mig Väsby är det kö dit också! Men jag lyckades ta mig av vid Breddenavfarten utan några större problem och körde en omväg hem.

När jag kom hem var jag inte längre lika trött och matt, det kändes nästan som om kroppen hade försökt att varna mig för de ovanligt långa köerna genom att inte tycka att jag skulle åka. Nu satte jag igång med disken, tvätten, jag vattnade blommorna och sen dammsög jag också. Jag trivs så mycket bättre när det är fräscht hemma och alla måsten är klara. Problemet är bara att det alltid finns något måste kvar som jag inte hinner med och därför aldrig riktigt kan slappna av.

Sen stekte jag upp potatisen som blivit över från dage innan och en biff och så gjorde jag en påse bearnaisesås och ägnade resten av kvällen åt min nya Criminal Minds-säsong och lite läsning. Men jag som varit så matt och trött på eftermiddagen kunde bara inte somna och somnade inte förrän klockan 6 på morgonen.

Nu ska jag skvallra på Grekiska!

När jag vaknar såhär på morgonen, då är det ett starkt hösttecken. Judas sover inte inne alls på sommaren och när jag vaknar med honom i sängen, då vet jag att det är höst. Om jag somnar OCH vaknar med honom i sängen, ja då är det vinter.
Så i torsdags när jag vaknade var det alltså officiellt höst i mitt hus.
Det var en massa att göra på jobbet och det slutade med att jag hoppade över lunchen eftersom jag inte var särskilt hungrig just då och sen värmde jag min matlåda till fikat vid 14.15 istället. Men då var jag hungrig och visserligen tog det ett tag men jag fick i mig hela, stora matlådan även om det nog tog en timme eller nåt. Jag fick ta med den ned till kontoret när fikarasten var slut. Vid 15.50 åkte jag från jobbet för att vara säker på att hinna in till grekiskan vid 17.30. Det låter ju helt absurt att åka 1½ timme innan kursen börjar när man bara har en färdväg på 20 minuter. Men i rusning har jag nästan kommit försent några gånger och det gör stor skillnad om jag åker 15-20 minuter senare. Det var ordentliga köer och jag körde av vid Järva krog och tog E18 in. Jag har svårt att förstå hur de kan göra stora vägarbeten på alla infartsvägar och utfartsvägar samtidigt. Det är köer överallt på väg in till stan och sen får du köa ut från stan på andra sidan också... Man borde verkligen inte behöva köra genom stan för att komma till södra sidan!
Jag kom in redan vid 16.50 och hittade till slut en parkeringsplats men man fick inte parkera där förrän klockan 17 så jag ställde mig och läste en stund och sen när klockan blev 17 gick jag in på Medborgarskolan. A och m var redan där och vi småpratade lite och A hade tagit med presenter till mig för att jag kört henne till Arlanda veckan innan! Hon visste att jag glömt min stiftpenna förra veckan och hade nu köt ett set med två blyertspennor och en kombinerad pennvässare/suddgummi som var rätt häftig faktiskt. Dessutom hade hon med sig en hel kasse med Grekiska skvallertidningar för mig att läsa. Hon vet att jag har lite svårt att motivera mig att träna och det där kan nog vara ett bra sätt kanske? Jag blev jätteglad för båda, det var så genomtänkt liksom och så är det ju alltid trevligt med presenter.
På lektionen började både tunga och hjärna lossna och även om jag inte hade totalt flyt så var det massor bättre än veckan innan när hjärnan stod komplett stilla.
När jag kom hem vid 19.30 värmde jag köttfärssås jag tinat i kylen och så kokade jag pasta till det. Sen åt jag middag ganska snabbt eftersom jag skulle möta upp kusinen för en promenad senare. Köttfärssåsen var riktigt, riktigt bra, undrar hur jag gjorde den...?
När jag ätit klart var det dags att åka och möta S och vi bestämde 20.30 vid Ica Glädjen. Sagt och gjort, vi mötte upp där och så satte vi på oss reflexer och grejer och lämnade faktiskt jackorna i bilarna eftersom det fortfarande märktes att det varit Indiansommar under dagen med 21 grader och sol. Sen gick vi en halvrask promenad på 1 timma och jag blev lite orolig för S för hon hostade riktigt läskigt emellanåt, men hon kände sig inte sjuk.
Vid Skälby låg det slyträd utefter vägen, björkar dessutom. Jag undrar vems det är? Om jag bara kunde komma på det skulle jag säkert få ta dem.
När jag kom hem igen satte jag mig och började virka en mössa, även om det är Indiansommar just nu är det ju bara en fråga om veckor tills man kanske behöver ha mössa på sig. Under tiden tittade jag på "28 Days" med Sandra Bullock. Jag tycker att den är bra och jag gillar ju henne skarpt, hon verkar vara intelligent, snäll, rolig och trevlig, dessutom är hon ju talangfull.
En sån man skulle vilja vara vän med liksom, "the girl next door".

Tamponger i näsan

På tisdagen gick jag upp vid 8 och duschade igen enligt instruktionerna jag fått från sjukhuset. Jag behövde i alla fall inte använda hibiscrub eller nåt sånt, vanlig tvål och schampo dög bra.
Pappa kom och hämtade mig och vi åkte mot Huddinge. Problemet är ju bara att det är rusningstrafik vid den tiden, eller mer eller mindre hela dagarna nu för tiden faktiskt och det faktum att man måste genom stan för att komma söderöver irriterar mig varje gång jag ska nedåt landet. Nu är det ju dessutom en massa vägarbeten utefter vägen. Först blir det stopp strax före stan och släpper inte förrän man tagit sig förbi första delen av Essingeleden, sen var det ju köer även efter det eftersom de håller på att bygger på fler ställen. Utöver detta var det också en buss som stod och brann någonstans i Lunda Industriområde och det gjorde att det var rätt så köigt redan på norra sidan stan, folk valde väl andra vägar. Vi lyckades i alla fall komma i tid till Huddinge Sjukhus och jag traskade in och hittade faktiskt till avdelningen på en gång fast jag inte trodde att jag lagt på minnet var den låg. Jag hade fått instruktioner om att vara på plats klockan 10, men mest för att jag inte fått äta efter midnatt, de ville sätta dropp medan jag väntade på operation. Jag hade en väldigt trevlig sköterska som var glad och pratade medan hon satte droppet och ojade sig över vilka bra ådror jag hade att sticka i. Vi himlade lite med ögonen åt min rumskamrat en äldre dam, som snarkade så rutorna skallrade och sen lämnade hon mig att ta det lugnt medan jag väntade. Jag läste lite i Metrotidningen jag tagit med mig upp och sen somnade jag en stund. Strax senare hämtade kirurgen mig och tog en titt på min näsa. Han var rätt underlig och opersonlig och kom med konstiga frågor om jag till exempel provat cortisonspray i näsan för att kunna andas bättre. När jag sa att jag inte gjort det eftersom jag inte trodde att det var bra så höll han med om att det inte var bra att göra det och att det ändå inte skulle ha hjälpt eftersom min näsvägg var så sned... Jag fattade aldrig vad han egentligen var ute efter? Att kolla om jag var en idiot? Nån halvtimme efter att jag kommit tillbaka till rummet igen kom min sköterska F och hämtade mig och ledde mig tillbaka till undersökningstrummet där hon sprayade min näsa med tandläkarbedövning, det var både obehagligt och smakade illa, men var strax över. Jag fick ta ett par tabletter alvedon och nåt smärtstillande och sen satte de en antibiotikadropp. Sen fick jag vänta en liten stund till och så blev jag hämtad av F och en kollega till henne och fick åka säng ned till operation. Det känns lite konstigt at åka runt i en säng när andra får jobba när det inte är nåt fel på ens ben, men det var lite barnsligt kul också måste jag erkänna. Sköterskorna var jättegulliga och vi pladdrade på allihopa om allt möjligt och sen var jag plötsligt på plats i operationsrummet och de lämnade mig i händerna på narkossköterskan istället. Han var vänlig och trevlig han också och liksom alla hittills så informerade han hela tiden om vad de höll på med och vad som skulle hända och hur det skulle kännas. Sen kom narkosläkaren och hon var visserligen rakryggat stolt men absolut inte ovänlig på nåt sätt. Sen sa de att de skulle ge mig nåt som skulle göra mig dåsig och torr i munnen och att det var meningen och strax senare var det dags för själv narkosen och efter min förra operation var jag inte det minsta nervös och det var snarare en skön känsla när jag ganska kvickt bara dåsade iväg.
Vad som kändes som strax senare vaknade jag på uppvaket och var rätt pigg och alert direkt men munnen var som om någon stoppat en massa hushållspapper i den. Av en sköterska fick jag en kopp med vatten med tillhörande "svamppinne" att svabba munnen med och strax senare kom han tillbaka och bytte både vattnet och svampen eftersom munnen varit så torr och äcklig att pinnen var för snuskig. Det sved lite i näsan men inget jag inte kunde stå ut med. Det kom hela tiden nya sköterskor och kollade journalen och hur jag mådde och jag mådde ju prima och var pigg och glad så strax senare ringde de efter sköterskorna från min avdelning för att de skulle hämta mig. De var mer oroade för mannen på andra sidan skynket från mig vad det verkade, de kämpade för att få honom att vakna ordentligt och jobbade hårt på det i en halvtimme innan han kunde svara på var han var.
Strax senare kom två sköterskor för att hämta mig och de var inte otrevliga, men inte alls så gulliga som dagsköterskorna och de höll på att missa mig och var tvungna att visas rätt av min uppvakssköterska.
När jag kom upp i rummet var min granne fortfarande borta och jag hoppades att det betydde att hon fått ett nytt rum, hon hade nämligen tagits till operation före mig.
Mycket riktigt kom hon inte tillbaka till rummet utan en stund senare kom en av sköterskorna in med hennes man och hämtade sakerna ur hennes skåp.
Jag tror att de tyckte att hon snarkade för mycket för att jag skulle behöva dela rum med henne, de hade nämt att de kanske skulle flytta någon av oss om det blev för jobbigt för mig.
Sen smsade jag till familjen och de närmsta vännerna och sa att jag mådde bra. På kvällen tog jag en promenad till dagrummet där jag hittade en TV och tittade på Idol, strax senare fick jag sällskap av en tjej som var där med sin lilla son och ingen av oss har sett Idol tidigare så vi ojade oss och var rätt chockade över bristen på kvalité och självkritik vissa av dessa människor tycks lida av. Resten av kvällen och natten sov jag någon timme i taget, läste lite och pratade med min grekiska bror i telefon en stund. Problemet jag hade var inte smärta i näsan, det var att jag hade två tamponger upptryckta i den. Det kittlade näsan och fick mig att vilja nysa. Jag tänkte att det nog inte var så bra och att risken var rätt överhängande att näsan mer eller mindre skulle flyga dän om jag gjorde det. så jag höll tillbaka. Vilket gjorde att både ögon och näsa rann och det var besvärligt. Sen började mitt tandkött att klia något förbannat, jag har väldigt känsligt tandkött och de måste ha kommit åt det med nån slang eller mask eller nåt och nu kliade det så att jag inte kunde sova.
Nattsköterskan var så tråkig att tiden stannade när hon var i rummet men hon gjorde precis allt man kan förvänta sig och hoppas. Om hon sa att hon skulle komma med medicin om en timme, ja, då var hon där precis på klockslaget. Jag bad henne om munskölj, det är det enda som hjälper när man har sån där kli i tandköttet och strax senare kom hon med en liten medicinkopp med skölj åt mig. Det går inte att börja beskriva hur svårt det är att skölja munnen i en minut när man inte kan andas det minsta genom näsan, men låt mig säga att det var besvärligt och när jag var klar är frågan om inte åtminstone hälften av sköljen snarare sköljt min haka än munnen...
Det kändes lite bättre efter det och jag kunde sova lite till.
Jag kan inte låta bli att fnissa till lite när jag ser bilden på mig, eller vad säger ni?

Hjärngympa och kroppsgympa

Ännu en lyckad dag på jobbet där jag fick mycket gjort, jag fick bland annat tag i underhållning för vår galamiddag på Vasamuseet i början av april. Det blir attans dyrt, men vi får väl se med kassören om det finns utrymme för detta eller inte. Vilken underhållning vi skulle ha var hans val trots allt. Jag bokade också möten på måndag med både Vasamuseet och hotellet där vårt möte kommer att vara. Det känns skönt att ha gjort allt som kommittén ville att jag skulle göra och det känns som om jag har grepp om situationen. På eftermiddagen var det åter dags för grekiskakurs. Det är trevligt sällskap och en bra lärare och det känns som vi lärt oss massor, men jag avskyr verkligen att sitta i köerna till stan på eftermiddagen... Den här gången stod jag i kö en bra bit före Järva Krog och alla passerade mig i bussfilen hela tiden, jag vägrar köra där medan de verkar tycka att det är helt legalt eftersom de ska av där, men det ska ju jag också... Slutligen kunde jag åka av i alla fal, och tog istället E18 in medan jag pratade i telefon med Ah. Till slut var jag så kissnödig att jag inte kunde koncentrera mig på att köra och prata i telefon så vi lade på. Vid det här laget hade jag suttit i bilkö i en timme och var nästan framme, men rödljuset jag stod i kö till släppte bara över 1-3 bilar åt gången. Aj ,vad jag irriterar mig på folk som tar ut avståndet till bilen framför innan de tagit sig över rödljuset...

Slutligen var jag framme vid Medborgarskolan men inga parkeringsplatser inom synhåll. Efter en stund hittade jag i alla fall en men det blev en bit att gå, men så länge man går är det inte lika svårt att hålla sig, så jag han till toaletten.

Jag hade ju missat en grekiskalektion medan jag var i Gambia men jag kom strax ikapp och det kapitel hon sagt var det svåraste i boken kändes snarare som det lättaste.

Jag var halvt i koma efter lektionen men hade lovat mig själv att gå till gymmet efteråt och jag håller alltid löften. Alltså gick jag till gymmet och följde mitt program som jag fått av instruktören och cyklade 20 minuter i lugnt tempo också. Sen skyndade jag mig hem för att se Kalla Fakta om gastric bypass operationer. Men nej serru, TV:n ville inte vara med alls. Jag tittar ju aldrig på den och den verkar ringrostig de få gånger jag försöker. Det blev inget av och jag tittade istället på Pirates of the Caribbean, jag ville bara ha lite slötittande. Jag chattade lite också och lade mig tidigt, redan 22.30 eftersom jag var så attans sliten efter kvällen innan.

Men jag somnade illa och sov dåligt.

Sparka igång hjärnan

På torsdagsförmiddagen åkte jag och hämtade mamma till jobbet, det löste ju alla problem med att få hem hennes bil. Sen på lunchen var jag tvungen att göra några ärenden för jobbet och passade på att handla hundmat när jag ändå var nere vid Infra, jag sprang också in på Apoteket och köpte solskyddsspray och solstick. Det jag skulle ha till jobbet fanns inte och det blir till att leta vidare en annan dag. På eftermiddagen var det dags för första grekiskalektionen för terminen och köerna in till stan var inte nådiga. Det tog 1 timme och 15 minuter från dörr till dörr och problemet var att det rullade på rätt bra tills man kom förbi Järva Krog, då stod det plötsligt helt stilla. Hade jag vetat det hade jag ju kunnat köra av där och ta E18 in istället, det brukar gå fortare. Nu stod ju alla i kö i alla 3 filerna trots att de flesta skulle in i Eugeniatunneln, vilket ledde till att vi som skulle in till stan fick stå i den kön helt i onödan. Så fort vi kunde komma förbi den kön så var det bara att köra rätt in till stan. Jag hann precis i tid till lektionen och det var kul att se alla igen. Det tog ett tag innan hjärnan började fatta att det var grekiska som gällde nu, den har ju haft nästintill ledigt sedan i slutet av 2010. Efter en stund började den fungera i alla fall och vår lärare var nöjd med oss. Det jag känner att jag behöver göra är att träna på ord. Mitt ordförråd är inte så bra och jag har svårt att komma ihåg vad som är vad, framförallt med veckodagar och ord som idag, igår, i förrgår och i övermorgon.

Tanken var att eventuellt åka till gymmet efter grekiskan men jag insåg att turre redan sutti och väntat i bilen i nästan 4 timmar och själv höll jag på att svälta ihjäl. Det är ju inte så lyckat att gå och träna med lågt blodsocker. Som vanligt efter grekiskan hade jag lite ont i huvudet, det är som om hjärnan protesterar mot att plugga.

Väl hemma värmde jag lite risottorester från tisdagen och satte mig och tittade på den nya Karate Kid. Jag såg ju den på bio med systersonen i London, men eftersom jag tyckte att den var bra så köpte jag den på dvd. Den är fortfarande bra och attans vad söt han är Jaden Smith, han är väldigt lik sin pappa i sättet han pratar och minspel, han kommer bli en hjärtekrossare.
Min vana trogen kollade jag upp honom och Will på imdb medan jag tittade på filmen och fick veta flera saker jag inte vetat tidigare. Will är inte bara svart amerikan, han har också indianblod i sig, kanske är det den blandningen som gör att han är så snygg?
Han sa redan för 10-15 år sedan att han ville bli den första svarta presidenten i USA men Barack Obama har ju hunnit före. Han har dock inte lagt planerna på is utan säger att han fortfarande vill bli president. Ja, om Ronald Reagan kunde så varför inte Will Smith? Förresten heter han inte William i förnamn som man kan tro, han heter Willard.
Han sägs också ha ett hus någonstans i Stockholm, som sägs vara en av hans favoritstäder i världen.

Kan en måndag vara så bra?

Visserligen försov jag mig på måndagmorgonen, men varför vet jag inte, jag måste ha fått 9-10 timmars sömn redan före försovningen nämligen. Ändå började måndagen bra, måndagsmötet gick rätt kvickt och vi gick igenom några intressanta frågor. Sen var det dags för lunch på golfklubben, maten brukar vara riktigt bra där, rena råvaror så att man ser vad man äter och så är ju miljön rätt fin också. Av någon anledning går det också snyggare och yngre människor och äter där än på andra ställen. Lunchmaten var helt okey men inte det bästa jag ätit där, men utsikten över banan och vattnehindret i höstsolen, det var nästan oslagbart!

Bara ett par minuter innan jag ska gå från jobbet ringer en mycket god vän och ber mig om en tjänst, kan jag hämta henne och köra henne till bilverkstaden? Egentligen inte eftersom jag måste duscha, sminka mig och åka mot stan senast 17.00. Men henne säger jag inte gärna nej till, hon har hjälpt mig så många gånger och därmed hållt mig flytande och dessutom gjort att jag behållt min tro på det goda i människan. Alltså kastade jag mig i bilen och åkte hem till henne och hämtade henne och hennes yngsta dotter och sen kvickt ned till verkstaden och hejdå och jag var på väg hem. Jag var hemma 16.32, exakt klockan 17.02 startade jag bilmotorn igen för att åka mot stan. Då hade jag matat katten och hunden, duschat och tvättat håret, borstat ur håret, sminkat mig och bestämt vad jag skulle ha på mig och satt på mig kläder och skor och larmat dörren. Jag måste ju ha tagit något slags rekord tycker jag.

Sen åkte jag mot stan och insåg att tipset som L gav mig för några veckor sedan säkert fortfarande stämmer, så jag körde av vid Järva Krog och var vid Valhallavägen en halvtimme före utsatt tid, men se det var Ju också! Vi parkerade och mötte upp och gick till Restaurang Cypern där vi beställde Mezetallrik att dela på. Maten var som vanligt alldeles utmärkt även om deras normalt väldigt goda och vitlöksstarka tzatziki var alldelse för mesig och bara smakade yoghurt. Men servicen var lika bra och trevlig som vanligt och vi kom iväg till Cirkus vid 19, vi hittade parkering i parkeringshuset bredvid Cirkus och jag kände mig lättad för Turres skull. Visserligen hade han jacka på sig, men i garaget är det riktigt varmt och skönt.

Sen gick vi in på Cirkus för att se John Cleese framföra sin show: Paying my ex wife, part 2.

Jag hade nästan fjärilar i magen, tänkt att han faktiskt skulle stå där framme på riktigt, en av de främsta komikerna i världen!

Många andra kändisar var på plats i publiken, de ville se honom live lika mycket som vi ville det. Vi såg Hasse Aro, Magnus Uggla och Anders Lundin. Killarna bredvid oss hade sett Sissela Kyle och ett par till. Redan när John stack ut näsan på scen fick han stående ovationer, det var en sån härlig stämning. Sen var det väl en typ av monolog/stand up, som började med att han föddes och mynnade efter 2 timmar ut i nutiden.

Han behandlade också mer seriöst vad humor är och vad man får skämta om och såna saker, jag tyckte att det var jätteroligt och ibland till och med intressant och även rörande när han pratade om vänner som gått bort. Jag och Ju fick ett riktigt skrattanfall vid ett tillfälle, vi vet inte riktigt varför vi tyckte att just det var så kul, men uppenbarligen var det det, för vi satte båda igång att fnissa och hade jättesvårt för att sluta och då hade alla andra redan gjort sitt korta gapflabb och var klara. Jag försökte koncentrera mig på John istället för Ju, för om jag såg eller hörde hennes fniss visste jag att jag skulle komma till "the point of no return" och det skulle nog upplevas väldigt störande för resten av publiken.

Ja, som ni kanske förstår så tyckte jag verkligen att det var värt att ha lagt ut pengar, stressat och åkt in till stan för detta. Det var nog det bästa jag gjort sedan jag var och såg Dolly Parton live på Stadion.

Efter showen fick vi stå ett bra tag i kö vid biljettautomaten i parkeringgaraget och sen körde jag Ju till hennes bil vid restaurangen. Där tog vi en cigg och lät Turre kissa och sen åkte hon hem och jag tog en tur till Tudor där det ju var quiz igång.

Jag satte mig en stund med långa P, B och S och vi satt och snackade lite skit och sen ville S se Turre eftersom hon älskar taxar, så vi bestämde oss för att ta en promenad.

Jag B och S gick sedan till S buss och tog med oss Turre, sen när bussen kom gick jag och B vidare mot tunnelbanan men eftersom det var så kallt följde jag inte med hela vägen utan vi skiljdes åt och jag gick tillbaka mot bilen.

Turre trodde tydligen att han och jag är fina nog för Östermalms salonger, för han var på väg in i varje port vi gick förbi, en riktig Östermalms-wannabe eller vad säger ni? Och ser ni vad hans ögon lyser av lycka att sitta i en port på Östermalm? Eller är det möjligtvis en reflex från blixten?

Hjärnjympa

På torsdagen var det åter dags för grekiska, fortfarande känns det som om det inte vill fastna. Men det är klart, jag är ju så jäkla upptagen hela tiden att jag inte riktigt har ro att plugga mellan lektionerna.

Jag ska försöka göra det den här veckan. Det är ett trevligt gäng på lektionerna och väldigt blandat. Många olika nationaliteter som av någon anledning vill lära sig Grekiska.

Fruktansvärda köer var det in till stan den här torsdagen och jag kom en 10-15 minuter försent. Då hade jag ändå åkt en timme innan lektionen började, det brukar räcka med runt 40 minuter. Är det ingen trafik alls räcker det med 15-20 minuter.

När jag kom hem hade jag lätt huvudvärk och var enormt trött, så trots att det var så pass sent så tog jag en liten tupplur, jag mådde illa av trötthet och vet ju av erfarenhet att jag går och lägger mig mer eller mindre samma tid varje kväll/natt oavsett tupplur eller inte. Det är alltså bättre att sova någon timme.

När jag vaknade till liv igen fortsatte jag med golvläggningen och fastnade nästan omedelbart. Hur skulle jag egentligen få till det runt kaminen?

Skulle jag göra en prydlig kvadrat, skulle jag göra precis som det redan var, skulle jag lägga plankor med helbredd så långt som möjligt?

När jag kommer till såna lägen blir jag splittrad och behöver någon att bolla med så jag ringde pappa och frågade vad de gjorde. De tittade på TV så jag bad dem komma över och ta en titt. Först sa han att jag var knasig som ville att de skulle göra det vid 22.30 på kvällen men när jag påpekade att inte så många andra är vakna vid den tiden och jag ville komma vidare så sa han att de skulle komma över. Någon halvtimme senare hade jag lossat resten av listerna och sågat av dörrfoder och snackat med S i Dalarna som ville tacka för boken jag skickat, då dök mina föräldrar upp. Sen vred vi och vände på problemet och kom fram till att jag skulle lägga golvet runt mässingsplattan som redan är runt kaminen och bestämma senare hur jag ska göra med själva plattan. Om jag ska behålla den som den är och bara sätta list runt eller som det var tänkt, lägga sten på den.

Nu kändes det mycket bättre och när de åkt hem 10 minuter senare så satte jag igång med förnyad energi. Men det är svårt att såga runt hörn och grejer utan att ha en sticksåg tillhands och jag fick helt enkelt såga för hand. Det är lätt att göra tankevurpor när bitarna ska sågas till och jag gjorde ett par. Men slutligen såg det helt okey ut och endast sista raden var kvar att lägga och den behövde jag garanterat ha en sticksåg till, så jag satte mig och läste en stund för att slappna av och gick sedan och lade mig relativt tidigt och relativt nöjd med mig själv.

När vi satt på framverandan en stund jag och Turre kom plötsligt rävhonan och ställde sig och stirrade på oss från vägen, bara en 10-20 meter bort. Sen sprang hon upp i skogen på samma ställe som hon brukar, jag tror hon har en lya där.