Jag gillar svenska män och Camaros...

27/4 På måndagen var jag tillbaka i verkligheten och hade ett viktigt möte med två av våra största kunder och det visade sig att jag och den enda andra tjejen hade en sak gemensamt, vi har båda Camaro och det är väldigt sällan man träffar en annan tjej som gillar eller har Camaros, eller för att vara ärlig, det händer inte, det var första gången jag träffade en annan tjej som har en, frågan är om det inte är den första människan överhuvudtaget som jag träffat som faktiskt har en Camaro... I vilket fall så gick mötet väldigt bra och vi åkte iväg till Väsby Golfrestaurang för att äta lunch och då hoppade vi allihopa in i min Audi som jag tagit till jobbet just för det syftet och av den anledningen. Jag och N, den andra Camarotjejen satt i fram och de tre killarna satt i baksätet. Jag och N pratar om bilar i allmänhet och Camaros i synnerhet när vi hör från baksätet: -Där sitter kvinnorna i framsätet och pratar om bilar och Camaros och här sitter vi män i baksätet och pratar om.... Jag blev ju nyfiken och frågade: -Vad var det ni pratade om sa du? Svaret var: -Blommor! Det är en sån sak som jag älskar med svenska män, de känner inget behov av att visa sig macho, de vet att de är män och är trygga i sin manlighet och känner inte ett behov av att hävda sig. Det stämmer förstås inte på alla män, men nog tycker jag att vi har rätt gott om dem här i Sverige i jämfört med många andra länder.

Det finns i alla fall många val för frukost

7/4 På tisdagen hade vi tänkt träffas nere för frukost rätt tidigt, men bara jag var på plats... Jag behöver ju tid på mig för att äta, annars hoppar jag hellre över mat, så jag satte igång direkt. Jag förstår ju som sagt inte hajpen över hotellfrukostar, men jag kan ändå se att den på det här hotellet är en av de bästa man kan hitta. De har till exempel färska apelsiner och en juicemaskin så att man kan pressa sin egen, färska apelsinjuice. Jag gillar ju inte juice och får dessutom ont i magen av det, men det är ju fint för dem som gillar det.

De har också ett stort utbud av glutenfritt och laktosfritt och en massa olika frön och flingor och sånt. Sen har de det vanliga också, men lite högre kvalité än vad man hittar på andra ställen. De har också en annan sak som gör dem speciella, de har en middag som ingår i priset om du stannar över på en vardag. Det är också enkelt, men det smakar väldigt bra och är fräscht.
När jag var så gott som färdig dök M upp och S dök inte upp förrän det var dags att åka, jag har förstått nu att hon är extremt morgontrött. Jag är ju också morgontrött, men när det gäller jobb så är jag ändå alltid i tid.
Mötet var trevligt och bra och vi åkte hemåt strax efter lunchen. Tanken var att vi skulle träffa killarna på flygmedicin som vi hängt med i München, men det hade kommit annat emellan.

Det är nog avkoppling för dem

31/3 På måndagen fortsatte vårt arbete med förberedelserna och det dök upp folk lite då och då och sa hej till oss när de anlände.
Vi som jobbar i kommittén är vänner sedan länge och stämningen är avkopplad och lätt. Det skojas en hel del och skrattas. Den här dagen hade en av tjejerna sagt att hon behövde schampo och balsam och jag hade förklarat var Boots låg. På eftermiddagen gick två av killarna ut för att handla lite extragrejer vi behövde till skrivarna och råkade snubbla över en lågprisbutik. Som ett skämt hade de köpt 1 liter schampo och 1 liter balsam till henne, de kostade runt 10:- tillsammans! Inget som en tjej som är rädd om sitt hår skulle våga använda alltså.
Vid 15 ungefär så var allt utskrivet och klart och då lägger vi upp allt i högar på borden och så går vi i rad runt, runt borden, tills alla högar är slut och vi har runt 120 pärmar med papper istället.
Det är lite lustigt och ovanligt kanske att just dessa personer gör den typen av arbete och jag tror att det är en form av avkoppling för dem att göra något de inte gör annars. Nästan alla som är med i kommittén är väldigt högt uppsatta i sina respektive företag, många är höga chefer i företag som omsätter många miljoner varje år. De är alltså väldigt kompetenta, smarta människor och denna helg varje år så går de runt ett bord och samlar ihop papper till pärmar.
På kvällen hade vi en mottagning och en form av välkomnande med drinkar och en massa snack. Jag ansträngde mig för att dricka lite vin och som vanligt slutade det med att jag hade migrän och var tvungen att ta en spruta inne på toaletten. När det värsta hade lagt sig var vi en grupp på 20-30 personer som traskade iväg för att hitta någonstans att äta. Det blev ännu ett långbord, men nu med våra andra kollegor, min kollega D hade bland annat kommit och några av mina kunder/vänner hängde också på.
Jag brukar be om min kompis D's kavaj när jag fryser och han hade påpekat tidigare på kvällen att vi umgåtts i över två dygn och att jag fortfarande inte bett om den. Men denna kväll behövde jag den verkligen, det regnade och var kallt när vi skulle gå. D är ganska stor och förr passade hans kavaj mig ganska bra, men nu för tiden badar jag i den!

Myggan kommer alltid att vara saknad

30/3 På söndagen fortsatte vi med det förberedande arbetet inför veckans seminarium. Någon gång mitt på dagen började saker jag kunde göra att sina tillfälligt, så jag tog en promenad in i stan för att hitta ett köpcentrum. Jag behöver köpa schampo och balsam på Boots.
Jag hittade köpcentret relativt snabbt, men det låg ganska lång bort. Jag hittade en butik med billiga kläder och lyckades helt klart klå mitt eget shoppingrekord, eller vad säger ni om att handla 7 klänningar på 20 minuter?
Jag valde de modeller jag tror/vet att jag passar i och sen uppskattade jag vilken storlek jag skulle ha, de flesta blev storlek medium. När jag handlat schampo, balsam och några saker till S också så gick jag mot hotellet. Trodde jag... Jag kom ut från köpcentret på ett helt annat ställe än jag kom in och försökte räkna ut vartåt jag skulle gå. Jag har rätt bra lokalsinne, men det fungerar inte lika bra i en stad som i skogen eftersom det finns vägar och hus i vägen där man vill gå. Jag kan alltså i stort säga vartåt jag ska, men det är svårare att ta sig i en rak linje dit. Därför var jag vilse rätt så länge och jag var trött, svettigt och hade ont i fötterna när jag väl började känna igen mig. Men jag fick i alla fall en sight seeing av Bristol och lite motion dessutom. Jag var ute och gick i ungefär 3 timmar.
På kvällen tog vi en kort promenad till en restaurang vid vattnet och hade ett långbord där. Vi hade en väldigt trevlig kväll ända tills jag fick besked om att en bekant blivit dödad i Helsingborg av fotbollshuliganer. Jag kände honom inte väl, men han gick i samma klass som min syrra en gång i tiden och han var typen som alla visste vem han var och typen som alla tyckte om. Det gick liksom inte att inte tycka om honom. Han var öppen, glad, snäll och lugn. Jag träffade honom senast på en middag för lokala företagare och han kom fram och sa hej och vi pratade en stund. Han hade precis uppmärksammats som årets företagare i Väsby. Han var bra även på sånt och var även omtyckt av sina anställda. En hyvens kille helt enkelt och så jäkla onödigt att vi förlorade honom för ingenting.
Om jag som bara var bekant med honom hade så höga tankar om honom, vad ska inte de som stod honom nära haft då? Myggan, vi kommer att sakna dig, det var ett så onödigt slöseri med liv.

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Det är underbart med vänner!

29/11 På fredag morgon körde vi ett effektivt teamwork för att komma iväg i tid till jobbet trots att vi snackade en massa. D tände i kaminen och jag fixade frukost och sen plockade D av och jag diskade och så kom vi iväg i vettig tid. D har aldrig varit hos oss på jobbet men jag har hälsat på dem, så tanken var att han nu skulle få se vad vi håller på med.
Jag fick hjälp att visa D de delarna av företaget som de andra har ansvar för och efter några timmar runt företaget och lite fika med fikabröd så åkte han vidare till sina helgplaner och strax senare var min arbetsvecka också slut.
På kvällen mötte jag upp med både E och B, tänk vilken härlig dag när man får hänga med tre olika, mycket goda vänner på samma dag!
Vi var på Dubliner större delen av kvällen och hade trevligt, jag har saknat B, jag gillar inte riktigt att han är så lång bort så stora delar av året.
Men man får vara glad för att han är så bra på att höra av sig när han är i Sverige!

Har du hört talas om "Human Lavatories"?

26/11 På tisdagen kunde jag ta lite sovmorgon och sen efter en dusch och tillfixning så tog jag en promenad till Piccadilly Cirkus där jag mötte upp med min leverantör och vän C för ett brunchmöte på mitt favoritställe i Soho.
Jag är ju igenkänd där och det känns lite lustigt att ha ett stamställe i London och alla mina brittiska vänner är löjligt imponerade av det. Det är inte så vanligt att man blir igenkänd i London, särskilt inte i de mer centrala delarna så de tycker att det är helt otroligt.
Vi hade ett bra möte och när vi klarat av alla nödvändiga punkter hade vi bara trevligt och snackade andra saker och åt frukost. Jag valde "Full english" den här gången, jag brukar ju ta Eggs Benedict annars.
När C åkte vidare för att träffa sin brorsa så gick jag till Lillywhite's där de har outlet på sportkläder. Jag köpte några t-shirtar, joggingbyxor och ett par huvtröjor. Jag blev förvånad ett par gånger. En sak jag undrar över är hur jag kan ha allt från XS till Medium i t-shirtar? Varför är de inte mer standardiserade?
En av dem i XS var på gränsen till för stor.
Jag köpte joggingbyxor i storlek 10 också vilket är fascinerande för mig. De sitter lite tight just nu men förhoppningsvis blir de mer lagom med tiden, de sitter bara tight över låren, resten är precis lagom.
Jag gick tillbaka till hotellet och tog det lugnt ett tag och funderade på vad jag skulle hitta på under kvällen och efter några meddelanden fram och tillbaka till svägerskans svenska vänner som bor i London hade M lovat att möta upp för middag efter att han varit på gymmet.
Jag har inte träffat honom på säkert 3-4 år och vi känner egentligen inte varandra, men vi känner ju E båda två och vi är båda två sociala och tycker om att snacka, så det passar ju bra.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli dags så bläddrade jag i en bok som stod i hyllan på mitt hotellrum, "London's Strangest Tales". Det var faktiskt väldigt konstiga (sanna) historier om allt möjligt och omöjligt.
Visste ni till exempel att det förr fanns något som kallades "Human Lavatories"?
Det var ett problem att folk gjorde sina behov på gatan i London när befolkningen ökade snabbt och det blev både äckligt och smutsigt och dessutom halt på gatorna...(!)
Det var då man införde dessa "mänskliga toaletter".
Det var män och kvinnor som gick omkring med stora rockar och en hink.
Man betalade dem med ett mynt och då ställde de ner hinken på gatan och mannen eller kvinnan kunde uträtta sina behov medan "toaletten" skylde dem för blickar med sin rock, som de fortfarande hade på sig...
Ja, det här är alltså en helt sann historia!
Den enda mänskliga toalett man har ett namn på är den enda av dem som bötfälldes för att ta överpriser, inga av de andra är nedskrivna med namn någonstans i historien.
Spännande!
Vid 20 mötte jag upp M i Soho och vi gick till en Thailändsk restaurang som verkade mycket populär och vi hade väldigt trevligt, det känns verkligen som om vi känner varandra och samtalsämnen eller pinsamma tystnader var definitivt inget problem.
Vid 22 ungefär så gjorde vi sällskap en bit på vägen och sen gick M till tunnelbanan och jag gick tillbaka till mitt hotell och som den gentleman M är erbjöd han sig först att hålla mig sällskap till hotellet, men jag är inte rädd i London, så det behövdes inte och han skulle ju jobba tidigt nästa morgon.
Jag kom i säng strax efter att jag kommit tillbaka till hotellet.
Tänk vilken tur man har som har vänner och bekanta i så många delar av världen!

Är en räkmacka alltid en räkmacka?

20/11 På onsdagen började jag dagen med en årlig hälsoundersökning som jobbet bjuder på. De kollade hörsel, andning och tog blodprov och grejer.
Det visade sig att min hörsel är över medel vilket jag egentligen vet sedan innan, men det är så konstigt för jag har svårt att höra vad folk säger så fort det är störningar och ljud. Men det måste alltså bero på hjärnan snarare än hörseln. Jag tror att min hjärna har svårt att sortera bort ovidkommande ljud. Jag har till och med text på när jag tittar på svenska filmer och när jag ser på engelska eller amerikanska filmer har jag alltid text även om jag ibland väljer att ha den på engelska för att slippa dåliga översättningar och för att träna på att läsa engelska fort.
Mina lungor och andning var i så gott skick att de var jämförbara med en 19-årings. Jag antar att det är de inre lungorna eftersom det som syns utanpå ser ut ungefär som den ålder de är...
Efter et blodprov släpptes jag iväg igen och åkte till kontoret där min leverantör var på plats, min kollega hade hämtat upp honom på morgonen.
Sen åkte vi in till stan för ett möte med en kund och det gick bra och var som vanligt trevligt och vi var klara i så god tid att vi tog oss hem snabbt och senare på kvällen hämtade jag upp P på hotellet igen och så åkte vi till Tudor Arms för att äta. Jag tog deras berömda räkmacka, man kan tycka att en räkmacka är en räkmacka, men nej, de är helt klart bättre där än på alla andra ställen. Dessutom får man drivor med räkor!
P gillade både maten och stämningen och vi hade en skön avslappnad kväll på min favoritpub.
Vi lyckades ta ännu en tidigt kväll och sa hejdå för den här gången då vi bestämt att P skulle ta en taxi till Arlanda nästa morgon.

Visst, bra mat, men inte rätt!

19/11 På tisdag eftermiddag hämtade jag upp min leverantör P på Arlanda. Det var riktigt kall och blåste och jag frös ända inifrån.
Det tog lite tid för honom att få sitt bagage och komma ut så när han väl kom ut var jag ännu kallare.
Jag körde honom till hotellet i Infra City där jag bokat in honom och jag väntade i bilen medan han checkade in och lämnade sina väskor på jobbet, sen åkte vi ned till White Horse för att äta en enkel middag.
Jag kände för en plankstek och i mina ögon är en plankstek en plankstek. Den ska vara placerad på en planka så att den smakar lite bränt trä, den ska ha en halv grillad tomat bredvid sig och ett knippe bönor omlindade med bacon. Sen ska den ha en rejäl klick bearnaisesås ovanpå. Något mer varken behövs eller ska finnas, då får man kalla den husets special på planka eller något som visar att det inte är en traditionell plankstek. Nu fick jag en fin bit kött på en hög med fint stekt grönsaker och en massa annat fint. Men det är inte en plankstek!!!
Jag begärde en tallrik så att jag kunde ta bort alla grönsaker och sånt, men planksmaken var ju inte på plats eftersom det smakade stekt lök och stekt paprika om alltihopa istället.
Det funkar inte för mig och jag var fruktansvärt besviken.
Men som sagt, inte dålig mat, bara dåligt hållda traditioner.
Vi hade några allvarliga jobbsnack och även en del personliga djupare snack och sen körde jag honom till hotellet och kom hem i rimlig tid själv.

En del möten är rätt trevliga

13/11 På onsdagen fortsatte jag med en massa jobbmöten, men vissa känns mindre jobbiga än andra. Min kund G kom förbi och vi hade ett möte på mitt kontor medan Turre låg och sov i hans armar. Han öppnade ögonen just när jag skulle ta bilden, men han låg verkligen och knep ihop dem. Han gillar verkligen G, men det är förvisso ömsesidigt. G har dessutom en egen tax hemma, så han vet precis hur de fungerar.
Resten av dagen gick i ett rasande tempo med e-mails och offerter till höger och vänster. Fördelen är att tiden går fort och att man känner en känsla av att man utfört något sedan när man väl kommer hem och är slutkörd.

De kanske borde hålla lite i pengarna

14/10 På måndagen mötte jag upp med min kollega för frukost på Starbucks i casinot, de håller på och flyttar och bygger om den restaurangen där vi helst äter frukost och/eller lunch på casinot, så den är stängd.
Så snart vi ätit och gått upp för att borsta tänderna gick vi till mässan och där jobbade vi hela dagen, vi var på både möten, informella möten och tittade på nya produkter och mötte nya människor.
De hade ett par reklampelare vid ingången där de gjorde reklam för nästa års möte, det ska tydligen hållas i "Flordia" vilket löjligt stavfel, det var dessutom inte många alls som ens upptäckte det och de blev väldigt förvånade när jag påpekade det. Det finns en anledning till att jag som enda svensk ändå är den som brukar korrläsa papprena som ska in i pärmen på våra möten. Jag kan inte skriva engelska utan grammatiska fel och sånt, men jag är den som är bäst på att korrläsa någon annans text.
På kvällen var det dags för ännu en drinkmottagning, men det var om möjligt ännu färre människor denna kväll än den innan. Kanske tyckte de inte att det var någon vits att gå dit när så få andra gjorde det?

När vi kände oss klara med det evenemanget gick vi till Charlie Palmer's Steak House som ligger inne på casinot, det är ett av de absolut bästa steak housen jag har varit på, så vi brukar gå dit minst en gång per år när vi är i Reno.
De har ofta hög kvalité på restaurangerna inne på casinona för de vill ju inte att man ska lämna casinot för att gå och äta, det förlorar de spelpengar på. Av samma anledning finns det varken fönster, dagsljus eller klockor på ett casino, det är för att du inte ska känna hur tiden går och fortsätta spela.
Helgerna i Reno är rent av skrämmande. Det finns familjer som har som helgnöje att åka till ett casino, de har med sig både barnen och hunden, de bor på parkeringen i husvagn och spelar bort alla sina pengar. Om man ska döma efter hur de ser ut så är de flesta antingen arbetslösa eller sjukskrivna och borde alltså hålla i sina pengar istället för att dricka, röka och spela bort dem... De är urtypen för "white trash" och vi var fascinerade.
Nåja, middagen var som vanligt jättegod, jag tog en bit oxfilé och alla andra var också jättenöjda med sin mat. Det var bara vi svenskar som gick och åt tillsammans, det kan vara rätt skönt att få prata svenska en stund utan att behöva tänka på att alla inte förstår och att man är oartig.

Underbara ungar

9/10 På onsdag morgon vaknade jag med både Judas och Turre i sängen, mina vita lakan brukar inte håll sig vita särskilt länge av förklarliga skäl. När det är mörkt kan det också vara svårt att se den vita Judas i den vita sängen, men i ljuset är han mer krämfärgad än vit faktiskt. När Judas sover i sängen är det förresten officiellt höst, det gör han nämligen inte på sommaren. Det första jag och min kollega J gjorde för arbetsdagen var att åka till Stockholm för ännu ett möte och det gick som det skulle och var som vanligt trevligt och vi kom tillbaka i god tid för att kunna göra en hel del nytta på kontoret också. På eftermiddagen åkte jag till en kompis, kompis som gör ögonfransförlängningar i sin salong hemma i lägenheten. Jag har aldrig testat det och tänkte att det kunde vara fint och praktiskt till USA-resan. Det skulle ta en timme men vi stötte på komplikationer... Jag hade oväntat täta ögonfransar så trots att hon valt lite kortare fransar än vad till exempel ungdomar brukar göra, så såg jag ut som en transvestit med dålig smak när det var klart...
Hon fick börja från början och ta bort en massa fransar och sen lägga på kortare där hon tagit bort dem, det tog nästan 2½ timme istället för 1. Men hon var i alla fall väldigt trevlig så vi hade inte tråkigt. Däremot så var tanken att systerbarnen och H's dotter V som alla ska med till Thailand skulle komma hem till mig på middag och lite snack på kvällen. Jag skickade ett sms och det visade sig att de redan var på plats allihopa, det är ju tur att de har nyckel!
När jag kom hem var de hungriga som små fågelungar allihopa och bad mig att laga mat på studs. Det är så kul att se dem tillsammans, jag blir helt varm i hela kroppen. Systerbarnen och V har känt till varandra hela livet för jag har ju känt H's mamma sen innan V föddes. Men de har aldrig umgåtts alls, bara träffats som hastigast på någon fest eller så och de känner egentligen inte varandra alls. Ändå kommer de så bra överens att man blir helt överväldigad, jag tycker det bådar gott för vår resa. De tjattrar hela tiden och retas med varandra som om de alla tre var syskon och med en glimt i ögat samtidigt.
För att det skulle gå fort och alla skulle vara nöjda så bestämde jag mig för att tina köttfärssås från frysen och koka pasta till det, sen gjorde jag lite sallad till det och alla var nöjda. De rensade faten totalt, de är glada i mat alla tre, sen okynnesåt de salladen tills den också var slut. Sen diskade V och L upp så som vi brukar göra i mitt hus. Den som lagar mat behöver inte diska.
Vi hade jättekul och skrattade en massa under kvällen och pratade om hur vi skulle lägga upp vår resa. Vi kom egentligen inte fram till några konkreta planer alls, men det var bra att få träffas innan vi ska åka, vi har ju aldrig umgåtts bara vi fyra tidigare och jag åker ju till USA precis innan vi åker till Thailand, så det här var sista chansen att ses innan vi åker.

Sånt kunde jag aldrig göra förr

4/10 På fredagen var det åter dags för kontorsarbete. Jag skulle ha ett möte med min kollega J och han hade skadat sitt öga utan att veta hur det gått till, troligtvis ett hål på hornhinnan. Det gjorde väldigt ont och när man har ont i ena ögat tåras ju även det andra och det är svårt att se alls. Till lut tröttnade jag på att ha möte med någon som blinkade, grät och tog sig för ögat hela tiden och gick och hämtade plåster och så tejpade jag igen hans öga åt honom och det hjälpte faktiskt. Senare på dagen åkte han in till läkare för att kolla så att det inte var något farligt och det var det som tur var inte.
På kvällen skulle jag och en annan kollega på cowboyfest hos en kund på Bromma Flygplats, de hade en årlig kräftskiva förr och efter några års uppehåll satte de igång igen för ett par år sedan, men det brukar vara medan jag är på min USA-resa så jag har inte kunnat gå, min kollega M har också haft annat för sig. Det här var alltså första gången på flera år som vi varit på plats. Det visade sig att det är viktigt att synas på såna ställen, folk tycktes tro att vårt företag inte fanns kvar för att vi inte haft tid att komma på ett tag... sanningen ligger ju långt därifrån, det är snarare tvärtom.
Jag hade min kängurskinnhatt, jeans, vit skjorta och min långa lackappa på mig och jag fick flera kommentarer om att det var en bra look för en cowboyfest. Däremot var det inte en enda käft som kände igen mig trots att jag känt dessa människor i nästan 20 år och dessutom faktiskt dejtat en av dem för ett gäng år sedan...
Förvisso är jag ju mycket smalare än förr, men jag ser väl fortfarande ut som jag, eller?
De hade en sån där rodeotjur och M hoppade upp först och sen var det min tur. Jag var mer rädd för att göra bort mig genom att inte ta mig upp, än att jag skulle ramla av, för det gör ju alla.
Det tog två försök, men upp kom jag slutligen. Det fnns en liten repstump som man kunde hålla sig i och tanken är att man ska hålla med bara en hand och hålla balansen med en andra. Men jag har svaga händer, troligtvis på grund av mina veka handleder och jag bara gled på repet hela tiden och var tvungen att ta andra handen till hjälp för att ta nytt tag flera gånger. Jag satt inte kvar särskilt länge men var glad att jag kan komma upp och göra sånt nu för tiden, hur det gick spelade ingen större roll för min självkänsla i jämförelse.
Jag gjorde förstås illa mig lite när jag flög av, det kommer att bli blåmärken till imorgon, men lite blåmärken kan jag leva med. Det visade sig en av folks kommentarer att jag var första tjej upp på tjuren och det var tydligen märkvärdigt och modigt så jag fick flera komplimanger för det.
Vi hade en trevlig kväll och maten smakade väldigt bra, mitt enda problem var liksom ofta annars, att det inte fanns så många alkoholfria alternativ för oss som inte gärna dricker. Mitt huvudsakliga skäl till att inte dricka är att jag inte tycker om smaken av alkohol, det innebär ju att jag inte gärna vill ha alkoholfritt vin eller -cider heller, i min mun smakar det nästan lika mycket alkohol som de andra. Men det var det och lightläsk som fanns så jag fick stå i toakö för att hämta små glas med vatten hela kvällen.
Men annars var det väldigt trevlig stämning och alla var glada och vänliga. Framåt 1 började vi bli trötta så jag körde hem oss.

Har man tur hittar man vänner överallt

 1/10 På tisdagen gick vi upp och åt frukost i god tid och sen tog vi en taxi till stationen och tog ett tåg till Belfast. Vi valde att åk första klass så att vi skulle kunna jobba under tiden för resan skulle ta lite drygt 2 timmar och första klass har wifi.
Vi kom fram precis lagom till mötet med vår leverantör och tog en titt på grejerna vi skulle presentera för kunden nästa dag och allt såg ut precis som det skulle, nästan ännu bättre än vi hoppats på.
På eftermiddagen kom de två kunderna/vännerna in från flygplatsen och vi tog en drink i hotellbaren innan vi skulle möta upp irländarna för middag.
Vi hade en utomordentligt trevlig kväll, de må vara våra kunder respektive leverantörer på papper, men vi har jobbat ihop så länge att jag ser dem mer som vänner än något annat!
Min förrätt var förresten väldigt god, getostcréme med kokta rödbetor.

Jag vill också flyga med gott om plats

24/9 På tisdagen tog vi en promenad till flygplatsen efter frukost och sen hade vi ett möte och sen var vi och tittade på olika flygplan för att se om det finns möjligheter att med moderna produkter minska vikten, volymen och funktionen på säkerhetsutrustningen. Det är rätt häftigt att vara ombord på ett helt tomt flygplan, särskilt de riktigt stora. Vi var förvisso bara ensamma en stund för sen kom städarna för att förbereda planet för nästa flight. När jag flyger långresor så önskar jag verkligen att jag hade råd med de bättre platserna. Tänk att kunna ligga ned och sova istället för att sitta och få ont i nacken. Dessutom är det bättre med plats så man slipper trängas med de som sitter bredvid.
På eftermiddagen var vi klara och checkade in och gick och satte oss på Starbucks för att äta lunch och ta det lugnt ett tag. Sen letade vi upp loungen och satte oss där en stund, sen var det dags för mig att åka hem. G skulle få vänta ett tag till för han skulle till Sydamerika, inte hem.
Jag hade fått ett samtal av de jag haft möte med under gårdagen och de undrade om jag hade möjlighet att komma tillbaka för ett möte till, men det skulle jag inte ha hunnit innan jag åkte tillbaka.

Helsingör är nästan i klass med Visby, det var oväntat

23/9  På måndagen bar det av till Danmark. Jag har egentligen aldrig varit i Danmark, visst har jag mellanlandat och faktiskt varit på två möten där, men jag har aldrig sett något av landet eller träffat några av människorna, bara flugit in för ett möte och sen ut igen. Jag flög in till Köpenhamn och tog tåget till Helsingör direkt från flygplatsen. Det tog någon timme att komma dit och sen tittade jag på en karta och gissade att mötet jag skulle på skulle vara inom gångavstånd från stationen även fast jag hade bagage med mig. Jag började gå efter vägen och blev riktigt förtjust faktiskt! Helsingör är verkligen vackert, nästan i klass med Visby. Det finns en massa gamla, fina hus, det finns ett stort slott och det finns vatten. Man kan ju inte önska sig mycket mer än det.
Det visade sig att mötet skulle hållas närmare stationen än jag gissat från början och jag fick leta mig tillbaka genom gränderna när jag insåg att jag gått för långt.
Vi hade ett trevligt och bra möte jag och den potentiella kunden och det trots att jag sagt att han skulle försöka att prata med mig på danska istället för engelska, någon gång måste man ju få öva också. Det var bara en sak jag inte förtsod på hela det timslånga mötet och jag bad honom att upprepa det på engelska Jag gissar att han pratade lite tydligare och långsammare än vad han normalt skulle göra, men ändå! Jag har också upptäckt att inte alla danskar är bättre på svenska än vi är på danska, de blir också nervösa ibland och förstår inte oss.
Det var trots mina framgångar i danska språkförståelsen rätt så skönt att kunden jag skulle möta upp med i Köpenhamn är svensk, dessutom känner vi varandra rätt väl vid det här laget så vi har rätt trevligt ihop.
När jag kom till hotellet för att checka in var han redan på plats, så jag lämnade bra väskan på rummet och så möttes vi i receptionen för att ta en tur på stan.
Vi tog en ganska lång promenad och gick längs ströget och tittade lite i affärer och jag hittade en massa saker med stjärnor på och G var ingen som helst hjälp för min plånbok då han hejade på mig när jag tvekade inför ett köp och sa att jag skulle ångra mig om jag inte köpte grejerna!
Vi gick en ganska lång omväg innan vi hittade till den lilla havsfruen, den har jag ju aldrig sett i verkligheten och jag gillar ju såna där kända landmärken. Lite som att jag behöver se och röra dem för att tro på dem... konstigt, jag vet.
När vi gick förbi en fästning antar jag att man kan kalla det så berättade G att den byggts för att hålla svenskarna ute en gång i tiden, vi visste inte om vi skulle skämmas eller vara stolta över det, men nu har de i alla fall en häftig fästning att visa upp tack vare oss, eller på grund av oss hur man nu vill se det...
Vi tog en cola respektive en öl nere vid kanalen och satt i solen och hade det bra en stund, när det blev skugga och kallt gick vi vidare.
Vi gick över slottsgården också och tog en titt på vakterna där, det är alltid lika spännande att jämföra uniformer tycker jag.
Jag kan nog konstatera att Köpenhamn är rätt trevligt, men det känns som om jag sett det mesta nu och jag känner inte att det lockar som resmål över en helg eller så. Vi gick in i domkyrkan tror jag det var och taket var väldigt högt och vackert, sen gick vi förbi Tivoli också och där höll de på att pynta inför Halloween.
På vägen tillbaka mot hotellet hittade vi ett steak house där vi bestämde oss för att äta middag och det smakade bra och var trevligt. Som avslutning tog vi en varsin Irish Coffee, min hälften så stark som G's eftersom jag tycker att whisky smakar så illa. Men av någon anledning fick jag ett svårt yrselanfall efter bara två små sippar och vågade inte fortsätta på den. Det kan inte ha vait fyll, för det syntes inte ens att jag tagit något av den. Jag tyckte att den smakade mycket alkohol men G ville inte ha min för han tyckte att den bara smakade kaffe!

Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet och sa godnatt för dagen. Det kändes som om det varit en lång dag med tanke på att jag rest till Danmrk, Helsingör, haft ett möte och ändå hunnit se Köpenhamn och dessutom ätit en trevlig middag. Vi måste ha gått runt 1 mil i alla fall och vi har ungefär samma tempo i benen så G var behagligt sällskap att promenera med.

Förrådd av hjärnan

20/9 På fredagen åkte jag och kollegan J på ännu ett möte med en kund, den här gången i Stockholm. Vi skulle helt enkelt se till att de var nöjda med det jobbet vi gjort så långt på det projektet vi jobbar med just nu och de var nöjda och glada så det var ju en bra start på helgen. Dessutom fastnade vi inte i några köer eller så heller för vi var ute i god tid innan rusningen började. Jag åkte tillbaka till kontoret för att få lite annat gjort innan jag gick på helg, men jag fick i alla fall gjort det som var tänkt att jag skulle göra, så nu kan jag koppla v i helgen utan att oroa mig för jobbet. Jag förlorar ju oftast helgerna i alla fall, för det tar ett tag att tagga ner efter jobbveckan på fredagen och sen börjar hjärnan att jobba redan på söndag eftermiddag med att planera nästa jobbvecka och komma på lösningar på frågor och problem som kan tänkas uppkomma. Hjärnan tar alltså ut problem i förskott, problem som oftast inte ens dyker upp...

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.