Tre amigos åker till Rom

26/2 På torsdagen var det stressigt på jobbet, men det var också väldigt hög stämning i fikarummet eftersom alla skulle vara lediga på fredagen. Ett gäng skulle till syrran på pysseldag, men jag och två kollegor K och S hade bestämt oss för att åka till Rom istället!
Framåt eftermiddagen fick vi skjuts till Arlanda av vår kollega O, när han släppte av oss och hjälpte oss att få ut väskorna ur bilen så märkte han upp dem med hemgjorda bagagetaggar, det gav oss ett skratt.
Det tar längre tid än man kan tro att ta sig till Rom, det finns nämligen inga direktflighter från Arlanda, i alla fall inga vi kunde hitta.
Vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt på vägen dit men det var bara någon timmes väntan där så det gick rätt fort. Första flighten lyckades vi komma bredvid varandra men inte den andra. K som satt i mitten hade det bra och vände sig ju åt än den ena än den andra sidan för att titta på oss och prata. Jag och S däremot gick av planet med väldigt ömma nackar eftersom vi suttit vända åt samma håll hela tiden.
När vi kom till Rom så stod hotellets egen chaufför och väntade på oss med mitt namn på en skylt. Jag hade frågat dem hur man enklast tog sig till hotellet och de svarade att de kunde skicka en chaufför till samma pris som en vanlig taxi och det lät ju rimligt och enkelt.
Det tog ett bra tag att komma till hotellet och väl där var klockan runt 23, tjejen som var ansvarig för hotellet kom dit och gav oss nyckeln och checkade in oss. Det var egentligen inget riktigt hotell visade det sig... det var 3-4 rum i en stor lägenhet. Eller alltså, det var ju omgjort till hotell och de hade en liten, liten reception, men den var sällan bemannad, det var den bara om någon skulle komma eller gå.
 Vårt rum hette Anita och där fanns en dubbelsäng, en våningssäng, ett litet men fräscht badrum och en tavla av Anita Ekberg så jag kände mig rätt hemma! Sängarna var stenhårda och rummet var inte jättefint och det var trångt, men det var rent och snyggt och jag skulle kunna tänka mig att bo där igen om jag ville bo på lågbudgethotell. Det kostade oss vardera knappt 100 euro för tre nätter.
 Så snart vi fått in väskorna skyndade vi oss ut för att se om det fanns någonstans vi kunde få något att äta. Det visade sig finnas ett ställe inte så långt från hotellet som serverade pizza och pasta bland annat trots att det var sent. Det smakade helt ok och pastan var hemgjord. Jag åt Carbonara och var nöjd, fast det blev mycket över, det fanns kylskåp på rummet men ingen micro vad vi hade sett. Det fanns inga gemensamma utrymmen där det skulle kunna finnas.
Vi bestämde att K och S skulle dela dubbelsängen, de är båda gifta och vana att sova bredvid någon, jag känner mig inte riktigt bekväm med det längre tyvärr.
De andra somnade som klubbade sälar och själv låg jag vaken ett bra tag. Jag hade inte tagit med mina sömntabletter ut och det tog ju ett tag för dem att verka. Sen vaknade jag ganska många gånger under natten för att sängen var så hård att min korsrygg gjorde jätteont. Det blir som en typ av kramp i den och det blir svårt att ens vända sig till slut. Ändå var min säng den mjukare av dem...

Inte fan höll det sig rent

23/2 Judas sover inte alltid i sängen, han har olika perioder med det. Det händer oftare på vintern än på sommaren. Det beror till viss del på att det troligtvis är varmare i sängen än resten av huset och till viss del på att han i stort sett inte sover på hela sommaren! Han är ute väldigt mycket och länge och ibland kommer han inte hem på ett par dagar. I början när det hände var jag ju fruktasvärt orolig, men när det hände då och då på sommaren började jag vänja mig och förstå att det är normalt för honom. På måndagen när jag vaknade låg han och sov i sängen hos mig. Han gör det ännu mer gärna när Turre är bortrest, antagligen för att han får ha mig för sig själv. Jag hade bytt till vita lakan med tanken att de nog skulle få vara rena ett tag då Turre var bortrest, men eftersom jag inte stängde ut Judas så var det leriga tassavtryck på hela täcket redan på måndagen... Jag tycker förresten att det ser lite extra mysigt ut när han som är så vit, ligger och sover på vita satinlakan!

Sitting on the dock of the bay

21/5 På onsdagen tog jag tag i uppdraget att hitta en mjuk madrass till min säng i Thailand. Det är lättare sagt än gjort. Mitt sista hopp var IKEA i Bangkok. Det visade sig dock när jag tittade på deras Thailändska hemsida att de bara har "firm" och "Extra Firm" att välja på. Jag antar att de tror/vet att det inte finns en marknad för mjuka madrasser i Thailand. Själv förstår jag inte riktigt vitsen med att ha en madrass om den är hård som en bräda.
Jag får ont i ryggen, korsryggen, nacken, huvudet, ja säg var jag inte får ont av hårda madrasser.
Jag är redan på min andra madrass där nere och vill byta igen, då var jag ändå nere i lägenheten för första gången i april 2013...

Jag fick mycket dåliga nyheter från mannen jag var intresserad av och jag är så trött på att vara singel och att allt skiter sig hela tiden. När jag spydde ut min sorg på Facebook fick jag istället råd att gå i terapi. Sen hade alla en massa åsikter och tips omm hur jag skulle bli en bättre människa och leva ett bättre liv. Faktum är att mitt liv ser helt perfekt ut utifrån, jag har alla yttre tecken på framgång. Men alla dessa saker har ju ingen betydelse i längden, det är ju kärlek en människa lever för...
Och jag har svårt att tro att om jag bara går i terapi och ändrar hela mig själv för att behaga andra människor, så kommer Mr Right att magiskt dyka upp. Jag har redan ändrat min natur och personlighet för att passa en man och det gjorde jag i drygt 15 år, jag är färdig med det, jag vill vara jag. Jag tror att det finns någon därute som kan älska mig för den jag är, men jag vill träffa honom innan jag är pensionär.
Jag var alltså väldigt ledsen för en specifik händelse/sak, men de sms, mail och telefonsamtal jag fick av "vänner" gav mig anledning att verkligen må dåligt.
Alla gissade på varför jag hatade mitt liv och alla kom fram till olika anledningar, men alla tyckte att jag kunde lösa de påhittade problemen genom att gå i terapi och ändra hela min personlighet.
Kan de inte bara säga att de inte vill vara vänner med mig och lämna mig ifred att vara jag?
Jag tycker om mig, jag tycker att jag är en bra människa och det är bara jag som vet vad som finns i mitt huvud och oavsett vad folk tror så tänker jag mycket sällan negativa saker om folk. Det konstiga är att nya vänner ser mig för den jag är, på det sättet jag ser mig själv. Ska man behöva säga upp bekantskapen med gamla vänner för att de tror att man är samma människa som man var när man var 15?
När jag någon gång nämner högt att jag tycker om mig själv så får jag ofta frågande blickar eller till och med hånfulla kommentarer, mina vänner och familj tycker att jag inte har någon anledning att tycka att jag är bra...
Jag kanske omger mig med fel folk?
Det har tagit mig nästan 40 år att acceptera mig själv och ändå försöker folk sparka ner mig några pinnhål, det retar verkligen folk när man tycker att man är helt ok. Jag känner att jag blir mer och mer folkskygg ju oftare något sånt händer och jag trivs bättre och bättre i mitt eget sällskap, där jag är trygg.
Jag håller långsamt men stadigt på att förvandlas till en eremit.
För övrigt är det bara mina svenska vänner som ser mig på det här sättet och jag har vänner i hela världen, kanske är det jantelagen som spökar.
Du ska fan inte tro att du är något! Det är den svenska synen.

En vän kom hem till mig på eftermiddagen för att "hjälpa" mig.
Men det blev omvänd effekt eftersom hen gav mig en massa anledningar till att verkligen bli ledsen som att mina vänner har nämnt för hen att de inte orkar umgås med mig. Jag tror inte att hens avsikt var att sparka på den som ligger ner, men det var i alla fall effekten. Nu känner jag att jag inte kan lit på de som varit mina vänner eftersom hen sagt att de pratar om mig och tycker att jag är jobbig, eftersom jag inte vet vilka som gör det så drar jag mig undan från alla. Jag litar inte på dem längre.

Jag har slutat att höra av mig till de som aldrig hör av sig till mig och det innebär att jag bara har två riktiga vänner kvar, det är bara dem som bryr sig om vad som hänt med mig och mitt liv och som hör av sig lika mycket till mig som jag gör till dem.
Jag har ytterligare en vän som aldrig någonsin hör av sig, det är bara jag som gör det. Men skillnaden mellan henne och andra "vänner" är att jag vet att hon alltid finns där för mig om jag behöver henne.

Sen är inte jag en sån människa som är anti terapi, jag tror nog att alla människor kan ha nytta av det, även jag. Men att behöva det för det som andra menar, till att behöva det för mig själv är två väldigt olika saker. Andra vill att jag ska lära mig att vara sån som de vill.
Jag tror att det faktum att jag tycker om mig själv uppfattas som arrogant, men det är samtidigt det som alltid förespråkas, det är ju dit vi alla strävar hela livet. Det innebär inte heller att jag på något sätt tycker att jag är perfekt eller "färdig", jag jobbar med mig själv varje dag, jag har massor att bli bättre på men jag är duktig på att be om hjälp om det är möjligt för andra att hjälpa.

Som mobbad i skolan är det svårt att inte trilla ned i självhatet när man får kritik, särskilt av såna som man litat på.

Vem vill ha den tomma platsen i min säng?

28/4 När jag vaknade på måndagen såg det ut såhär i min säng! Både Turre och Judas låg tätt intill mig, de hade uppenbarligen saknat mig när jag varit borta och när de ligger så så är jag onaturligt stilla hela natten för att inte störa dem. Sen är hela andra halvan av sängen helt tom, vi ligger alla tre på samma sida. Vem kan tänka sig att sova på den tomma sidan undrar jag, någon frivillig?
Jag började också fundera på skinnställ efterson tanken är att jag ska ta motorcykelkort i sommar, vilken storlek är lagom för mig och ska det vaar tight eller lite mer bekväm passform, jag fick lite tips på Facebook så vi får se vad valet faller på i slutänden.
På jobbet gick allt som på räls, jag har ju hållit undan allt från Thailand och det fanns inga obehagliga överraskningar.

Judas är tät han

13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!

Judas båda ansikten

25/3 Judas är rolig han, när Turre åker iväg på semester med mina föräldrar är han jätteglad att han åker, han får ju ha matte för sig själv ett tag. Men sen när Turre kommer hem, som igår efter en vecka i Jämtland med mina föräldrar, då är Judas jätteglad att han är hemma igen!
Han springer och möter honom och ser ut att säga: Men gamle vän, var har du varit?
Turre kom hem sent på kvällen och när jag gjorde mig i ordning för att sova så hoppade Judas upp i sängen och satt och väntade på oss, som: Skynda på nu, nu ska vi äntligen sova tillsammans alla tre igen! Han är sällan inne en hel natt, men denna natt sov han på min mage hela natten med Turre bredvid sig och gick inte ens upp när vi gick till jobbet på tisdagsmorgonen.

Låtsas som om det regnar

2/3 På söndagen vaknade jag med både Turre och Judas i sängen och både jag och Turre försökte låtsas som om det regnade medan Judas slickade sig frenetiskt i ändan... Sen gick vi upp och jag gjorde i ordning mig och åkte ned till kondis och satte mig och skrev. Jag gillar att sitta på kondis, både ensam och med mina vänner. Gärna både och på samma dag! När jag kom hem fixade och donade jag lite hemma, men i stort så var det en lat söndag om det inte var så att jag åkte till kondis många söndagar hade jag nog inte sett en enda människa de dagarna.
Jag tog en bild på deras Hello Kitty bakelser för syrran och hennes kompis och min kompis i Australien är tokiga i dem, Hello Kitty alltså. Jag har ingen aning om vad det är ens...

När man sover slipper man besvikelse

13/1 Jag har tänkt att gå ur Postkodlotteriet i flera år, men varje gång jag ska till att ta tag i saken så skickar de ut det där bladet där de berättar vad de insamlade pengarna går till... Men förra veckan var det en massa skriverier i media om att de skulle dra dubbla belopp i Mars utan godkännande från sina medlemmar och även om beslutet drogs tillbaka på grund av den stora folkstormen så fick det mig att bestämma mig en gång för alla. Bättre att ge pengarna direkt till de organisationer jag vill stödja istället tycker jag. Som det har varit nu så har jag stött Amnesty, Cooperation utan gränser/We effect och Postkodlotteriet. Jag har ökat mina bidrag till de första två när min inkomst har ökat och jag fått bättre ekonomi, men Postkodlotteriet har jag inte haft så stor tilltro till och har minskat från två lotter till en och har ledsnat på deras attidtyd många gånger. En gång ringde de och försökte pracka på mig en lott till för att jag hade vunnit en extra i en månad eller vad det var. Killen som ringde blev dessutom sur när jag sa ett stenhårt men vänligt nej. Jag tycker deras försäljningsmetoder gränsar till Nigeria-Brev faktiskt. Det är lite, du har vunnit 14 miljoner, ge oss lite till så får du dem...
Jag ringde i alla fall upp dem för att avsluta medlemskapet, det är struligt som sjutton och jag hade mailat dem veckan innan utan resultat. Jag hamnade i en telefonkö som enligt svararrösten var drygt 30 minuter. Just då fick jag besök av Polishelikopterkillarna till jobbet, så jag lade på och hjälpte dem att prova ut hjälmar istället.
Sedan nyår har jag varit jätteduktig på att gå och lägga mig i tid, mellan 22-23. Det var inget nyårslöfte, bara något jag tagit tag i att göra.
Jag kom i säng vid 22 och var väldigt nöjd med mig själv, jag tog en insomningstablett och sekunderna efter att jag svalt den får jag ett sms från min vän Ah uppe i "Gävle".
Hennes shettissto hade påbörjat sin fölning som det inte alls var dags för...
Normalt skulle jag sätta mig i bilen och åka dit utan att ens tänka, men nu var det ju en omöjlighet. Jag har nog aldrig varit så besviken på att inte ha sekunderna på min sida. Om jag bara hade lagt mig en minut senare hade det varit i tid. Jag tycker inte om att lämna en vän i sticket och Ah sitter ensam på sin gård på landet och skulle behövt mitt stöd. Jag var så oerhört besviken...
Strax senare var jag lyckligt omedveten om att jag inte kunde vara där för henne, för då hade jag somnat.

Jag gillar inte röra

10/1 Fredag Någon dag efter jul torkade jag av Turre när han skulle in från blötan och sen lade jag handduken på golvet. Det är ju ett värmegolv och det är ett effektivt sätt att torka saker. Sen dess har Judas legat på den handduken hela tiden så jag har inte haft hjärta att ta undan den, men jag gillar verkligen inte skräpfaktorn det ger att ha den liggande där. Jag tycker om att ha saker undanplockade och inget ska ligga framme och skräpa, men jag anser att vi bor där alla tre, så om de uppenbarligen har en annan åsikt så försöker jag ta hänsyn till det. Sen att jag har skaffat en mjuk, ullig bädd åt Judas och ställt den där han tycker om att ligga är en annan sak tydligen, för om jag gör något medvetet så passar det inte. Hade det varit något jag absolut inte ville ha vita katthår på, då kan ni ge er på att han skulle ha legat just där.
Men visst har han rätt härlig stil?
Jag hade haft en lyckad dag på jobbet, ett av mina största projekt någonsin var avslutat och godkänt av kunden och det kändes väldigt bra!

Han är nöjd för det mesta

9/1 Mamma och pappa hade tagit med sig Turre till Jämtland så på torsdagen vaknade jag med bara Judas i sängen och han såg så löjligt nöjd ut när jag gick upp. Nog ser det ut lite som om han ler när han ligger sådär?
Han tycker alltid att det är jätteskönt när Turre åker bort, men blir ju jätteglad när han kommer hem igen.

Osynliga ärr efter drygt en vecka?

12/12 På torsdagen var det dags för återbesök för kontroll och för att ta bort stygnen. Jag fick leta efter parkering rätt länge och blev därför försenad och ringde för att tala om det medan jag letade runt efter en ruta,
Det var H som tog hand om mig när jag kom dit och vi pratade så mycket att jag blev kvar ett bra tag och bara pratade. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch och H sa att hon nog aldrig sett någon läka så bra som jag. Hon hade till och med svårt att se var hon skulle tejpa på vissa ställen efter att hon tagit bort stygnen. Vi hade ju inte hunnit prata i stort sett när jag var inne för operation eftersom hon jobbade hela tiden och sen när hon skulle in till mig så hade jag hunnit skrivas ut och gå hem, tiden går ju så fort när man är upptagen, det vet jag ju precis hur det är. Men som sagt, jag var nog kvar nästan en timme och sen gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt. Resten av dagen tog jag det lugnt och umgicks med Turre och Judas som fortfarande är helt överlyckliga över att jag är hemma nästan hela dagarna. Jag var trött och matt i hela kroppen och senare på kvällen tog jag som sagt min sista Fragminspruta och kände mig så lättad.

Mina lakan känns aldrig rena

16/11 På lördagen vaknade jag ännu en gång med två killar i sängen, även om det är mysigt med husdjur så hade jag kanske sovit bättre om de inte behövde trängas med mig när jag sover. Att vakna med dem där är däremot väldigt trevlig, särskilt på helgmornar. Fast skitigt och hårigt blir det förstås, så det är väldigt sällan lakanen känns rena oavsett hur ofta jag byter...

Vad gör man inte för sina djur?

14/11 Judas är nog rätt glad att jag och Turre är hemma, på torsdagen när jag vaknade låg jag helt krokigt i sängen för att göra plats åt båda två där de låg inträngda på min sida fast jag har en hel dubbelsäng...
Det är klart, det finns ju inget täcke på den andra sidan.
Det är ändå en rätt bra början på en stressig dag och resten gick av bara farten.
Hur jag ska hinna allt före sjukskrivningen är osäkert, men att jag måste är i alla fall klart. Sen kan jag kanske slappna av en stund.

Underbara ungar

9/10 På onsdag morgon vaknade jag med både Judas och Turre i sängen, mina vita lakan brukar inte håll sig vita särskilt länge av förklarliga skäl. När det är mörkt kan det också vara svårt att se den vita Judas i den vita sängen, men i ljuset är han mer krämfärgad än vit faktiskt. När Judas sover i sängen är det förresten officiellt höst, det gör han nämligen inte på sommaren. Det första jag och min kollega J gjorde för arbetsdagen var att åka till Stockholm för ännu ett möte och det gick som det skulle och var som vanligt trevligt och vi kom tillbaka i god tid för att kunna göra en hel del nytta på kontoret också. På eftermiddagen åkte jag till en kompis, kompis som gör ögonfransförlängningar i sin salong hemma i lägenheten. Jag har aldrig testat det och tänkte att det kunde vara fint och praktiskt till USA-resan. Det skulle ta en timme men vi stötte på komplikationer... Jag hade oväntat täta ögonfransar så trots att hon valt lite kortare fransar än vad till exempel ungdomar brukar göra, så såg jag ut som en transvestit med dålig smak när det var klart...
Hon fick börja från början och ta bort en massa fransar och sen lägga på kortare där hon tagit bort dem, det tog nästan 2½ timme istället för 1. Men hon var i alla fall väldigt trevlig så vi hade inte tråkigt. Däremot så var tanken att systerbarnen och H's dotter V som alla ska med till Thailand skulle komma hem till mig på middag och lite snack på kvällen. Jag skickade ett sms och det visade sig att de redan var på plats allihopa, det är ju tur att de har nyckel!
När jag kom hem var de hungriga som små fågelungar allihopa och bad mig att laga mat på studs. Det är så kul att se dem tillsammans, jag blir helt varm i hela kroppen. Systerbarnen och V har känt till varandra hela livet för jag har ju känt H's mamma sen innan V föddes. Men de har aldrig umgåtts alls, bara träffats som hastigast på någon fest eller så och de känner egentligen inte varandra alls. Ändå kommer de så bra överens att man blir helt överväldigad, jag tycker det bådar gott för vår resa. De tjattrar hela tiden och retas med varandra som om de alla tre var syskon och med en glimt i ögat samtidigt.
För att det skulle gå fort och alla skulle vara nöjda så bestämde jag mig för att tina köttfärssås från frysen och koka pasta till det, sen gjorde jag lite sallad till det och alla var nöjda. De rensade faten totalt, de är glada i mat alla tre, sen okynnesåt de salladen tills den också var slut. Sen diskade V och L upp så som vi brukar göra i mitt hus. Den som lagar mat behöver inte diska.
Vi hade jättekul och skrattade en massa under kvällen och pratade om hur vi skulle lägga upp vår resa. Vi kom egentligen inte fram till några konkreta planer alls, men det var bra att få träffas innan vi ska åka, vi har ju aldrig umgåtts bara vi fyra tidigare och jag åker ju till USA precis innan vi åker till Thailand, så det här var sista chansen att ses innan vi åker.

Malin Baryard är en ryttare medan Tomas Brolin är en hjälte....

13/9 På fredagen var det den 13:e, lite läskigt känns det trots allt att vara på vägarna den dagen om man är skrockfull och det är jag nog lite grann i alla fall...
Syrran hämtade mig vid 10.40, vi hade ledigt från jobbet tack vare arbetstidsförkortning för alla anställda så vi kunde åka tidigare än vanligt till Vetlanda.
Vi åkte till söder om stan och hämtade upp S hemma hos honom och sen åkte vi vidare.
I Nyköping stannade vi för att handla lite och för att äta mellanmål som jag tagit med åt oss, bär, honung och yoghurt. Det var fräscht och gott och alla verkade nöjda.
Vid 17 var vi framme i Vetlanda och liksom förra året hade vi bestämt oss för att bo på stadshotellet så vi checkade in och lämnade väskorna på rummet och sen åkte vi mot ridhuset för att se om några andra hade kommit än.
Där hittade vi familjen N och några till och vi bestämde oss för att åka och äta pizza tillsammans. M körde fel och det var nog sista gången han gick med på att vara den som kör med 3 kvinnor i bilen, fast till vårt försvar så var det faktiskt vi som  hade rätt, men han var rätt sur på oss när vi kom fram. Man han är inte särskilt tjurig så det gick bra ändå och vi hade en jättetrevlig middag. De hade inga alternativ utan deg och jag var tvungen att beställa en pizza, jag trodde att de kanske skulle kunna gå med på att göra en varm sallad åt mig, det vill säga en pizza utan deg, i en ugnsform. Det hade de nog gjort om de kunnat för de var väldigt trevliga på pizzerian, men de hade inga ugnsformar...
Efter ett par små slicer mådde jag väldigt illa, var yr och hade fruktansvärt ont i magen och det kunde inte vara på grund av laktosen i osten för jag hade tagit laktostabletter för det, det måste ha varit degen.
Det var min tur att sova i den obekväma sänger och syrran och S fick dela dubbelsängen, men eftersom vi lade in en extramadrass i min säng så var det inte så farligt som det kunde ha varit och jag sov relativt bra. Vi kom i säng vid 23 redan, jag var fortfarande sliten och mådde dåligt.

Bilderna på Malin Baryard och Tomas Brolin är från Arlanda, det sitter en massa bilder på kända svenskar på väggarna där, jättebra reklam för Sverige tycker jag. Men varför är Tomas en fotbollshjälte medan Malin bara är ryttare? Hon är nästan den enda som bara har en så kort, obetydlig beskrivning av vad hon gör. Povel Ramel står det till exempel att han är en legend på...
Är det för att hon är kvinna eller för att hon är ryttare?

Skönt att ses igen

23/7 Sådär ja, på tisdagen åkte jag hemifrån vid 9 på morgonen för att vara helt säker på att hinna till Nyköping i tid. När man bor norr om stan är ju Arlanda så mycket bättre och säkrare att flyga ifrån. Ska man igenom Stockholm måste man ju vara bombsäker på att man inte kommer försent om man hamnar i köer.
B hade skickat meddelande till mig att han kanske inte kunde möta upp på flygplatsen eftersom han inte har någon bil på Malta och hans kompis var upptagen och inte kunde skjutsa. Ifall att det skulle vara så hade han skickat sin adress i ett sms och sagt att det var enkelt nog att ta en taxi dit.
När jag landade framåt kvällen så stod han dock och väntade på mig vid utgången!
Härligt att se honom igen!
Han hade varit och festat med några kompisar så han var på glatt humör men också rätt sliten.
Vi tog en taxi tillbaka till hans lägenhet och han hjälpte mig upp med mina väskor och visade mig mitt rum. Jag fick det stora, fina rummet, med eget badrum och egen balkong. Sanningen är att sängen är så stenhård att han vägrar sova i den och därför sover i en säng i en av korridorerna i lägenheten....
Däremot så offrade han sin bekvämlighet för mig eftersom jag hade den enda duschen i lägenheten, så om han ville in i duschen var han tvungen att vänta tills jag vaknade, vilket jag inte gör förrän vid 10-11, han vaknar runt 5 på morgonen....
B's lägenhet, som han hyr av någon, ligger helt underbart vackert!
Balkongen på framsidan vetter mot Valetta och den stora katedralen där, precis nedanför balkongen ligger kajen med turbåtar och ljuset faller vackert på utsikten på kvällen.
Så snart jag installerat mig och bytt kläder tog vi en promenad på ett par hundra meter till B's kvarterskrog och där åt jag lite grillad kyckling medan han tog en öl.
Sen bestämde jag mig för att en drink kanske skulle vara trevlig sådär på semestern och lät B bjuda mig på en vodkadrink.
Efter en sipp eller två konstaterade jag med dubbelseende att jag var rätt full...
B tyckte att jag var larvig och sa att ingen blir full på två små sippar.
Ett par minuter senare tittade han mig djup i ögonen och sa överraskat: Men du är ju full!!!
Jag kunde bara hålla med och han var helt fascinerad och sa att det var det bästa "partytricket" han någonsin sett, hur fort jag blir full och på hur lite.
Han hade verkligen inte trott mig tidigare.
Vi var slitna båda två så vi gick hem rätt tidigt och jag lade mig direkt. B stannade uppe och tittade på Baseball.

Det är i Januari man ska till IKEA!

17/1 På torsdagen hade jag fortfarande väldigt ont i kroppen, jag gillar verkligen inte vinter och kyla!
Jag gick ut och åt lunch för en gångs skull, det var väldigt länge sedan nu. Menyn såg bra ut och det var svårt att välja, men till slut så blev det bra och jag fick förstås med mig en matlåda hem med resterna också. Brorsans kompis J var där och åt lunch med oss så det var en trevlig lunch med gott sällskap.
På eftermiddagen kom vår naprapat till jobbet och jag hade verkligen längtat efter honom och han fixade förstås till min nacke och hittade dessutom konstiga saker i min rygg. Jag hade ju förstått att något var konstigare än vanligt eftersom min rygg varit trött och bortdomnad större delen av dygnen och det var nåt konstigt som jag inte brukar ha som satt fast.
Mina ben kändes fortfarande konstiga efter vaccinationen och jag var svag i lårmusklerna framför allt på höger sida.
På jobbet sorterade jag gamla visitkort och tanken var att kasta de gamla, men med tanke på att jag log när jag såg många av dem så blir de kvar. Vissa personer har bytt företag för väldigt länge sedan men alla dessa kort håller minnen som jag är rädd att tappa bort.
Efter jobbet kom Lena och hämtade mig och så åkte vi till Ikea för att byta lite grejer hon handlat. Jag fick ett plötsligt infall och bestämde mig för att köpa sänggavelhyllan till min Malm-säng, den som jag velat ha i runt 6-7 år.
De första åren hade jag inte råd att köpa den och sen har det handlat om problem att få hem de tunga paketen.
Jag har varit på väg att ta hem den med kompisar ett par gånger men vi har gett upp för att det är för tungt.
Nu bestämde jag mig för att det var dags att köpa den och fixa hemkörning!
Det var en mycket lämplig dag för att handla på Ikea, tydligen har folk ont om pengar såhär efter jul och nyår och det var så när på tomt överallt.
Inte ens i Återköp, Utlämning och utkörning behövde man vänta mer än ett par minuter.
På vägen hem stannade vi på Hemköp i Runby för att handla. Om någon gjorde statistik på vad jag handlar så skulle de nog tro att jag var någon typ av hälsofreak... Det är väldigt sällan jag köper onyttiga saker, eller det beror förstås på vilken "tro" man tillhör, men jag handlar mest frukt, grönsaker och protein av olika slag. Halv- och helfabrikat köper jag i stort sett inte alls. Det är inte av någon sorts präktighet, det handlar om smak och det faktum att jag inte riktigt tänker på det ens.
Jag gillar ju fisk, skaldjur och grönsaker framförallt.
Nu bättrade jag på statistiken lite i alla fall eftersom jag betalade för Lenas godis!
När vi åkte förbi Burger King ville Lena stanna och köpa mat så det gjorde vi, jag tog bara en chili cheese eftersom jag hade en massa mat hemma.
När jag kom hem plockade jag undan lite och diskade upp.
Jag värmde soppa och slängde ned ett par ägg i den så att de blev "förlorade", men det blev inte så gott som jag hoppats.
Sen pratade med min bonusbrorsa flera gånger under kvällen, han kör taxi så när han får en kund så lägger vi på och så ringer han upp igen. Där emellan tittade jag på Criminal Minds och spelade spel på datorn.

Kanske är det att begära för mycket?

6/1 På söndagen gjorde inte många knop, jag klädde inte ens på mig. Tanken hade varit att återigen försöka möta upp med J men eftersom han glömt bort att han fått mitt telefonnummer så skedde all kommunikation över Facebook och då blir det ju en fördröjning när inte båda är inloggade samtidigt. Jag var nära på att gå på en promenad och bestämde mig plötsligt för att jag inte kände för det. Senare på kvällen frösökte jag att få med H, S eller J på promenad men alla tackade nej och då kunde jag ju sitta kvar i soffan utan särskilt dåligt samvete. Vi planerade däremot promenader för kommande veckan och det var ju bra.
Istället tog jag itu med att städa ut julen. För mig är julen slut när nyåret startat så jag tog pyntet ur granen och lyfte ut det lilla som var kvar av den efteråt. Jag drog också lakanen ur sängen och sen packade jag ihop allt pynt, tog ut det i förrådet och så dammsög jag och tog in ved. Under tiden jag var ute fick Turre och Judas vårkänslor och jagade varandra fram och tillbaka på gräsmattan.
När jag bäddat rent i sängen och gått för att duscha hade både Judas och Turre märkt att sängen luktade nytvättat och bestämt sig för att göra något åt det...
Det är så typiskt att jag aldrig kan få sova i en helt ren säng. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att jag åtminstone är den första att lägga mig i den.

Hur ligger man sönder en säng utan sällskap?

9/4 På måndagen började jag bli riktigt stressad, än hade jag inte gjort mycket av det som behövde göras före avfärd på tisdagen. Först åt jag en bit varm macka som blivit över från kvällen innan och sen åkte jag till Ica och handlade smör. Då upptäckte jag att biltvätten äntligen öppnat igen så jag körde bilen igenom där också. När jag kom tillbaka diskade jag och städade i köket, tömde kylen på sånt som inte håller sig tills jag är tillbaka och så skulle jag dra lakanen ur sängen och inser plötsligt att sängen är helt sned. När jag slutligen lyckades lyfta ur madrassen, dessutom utan att bryta någon nagel på nåt smärtsamt sätt, så visade det sig att en bit av metallstaget under sängen hade gått sönder. Är det uppmuntrande undrar jag? När metall går sönder för att jag ligger på det?
Jag dammsög under sängen och lagom tills jag insåg att jag måste åka till Ikea på stört så kom J förbi med en kappa jag ska få långa på min resa och hon bestämde sig för att hålla mig sällskap till Ikea.
Vi hittade staget och det kostade faktiskt inte mer än 100:- och var relativt lätt att montera. Jag köpte nya orkidékrukor och ramar till jobbet också.
TK, här är blomman du gillade, jag tog en bild på etiketten när vi var på Ikea!
När jag lagat sängen bäddade jag rent och sen dammsög jag. Jag sköt på packningen och inte förrän framåt midnatt kom jag igång och det var förstås enklare än jag trott, precis som vanligt.
Jag kom inte i säng förrän vid 2 och somnade inte förrän vid 4... surt.