Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Hårig tröst i soffan

1/2 På lördagen blev det en lat dag och magen mådde lite bättre än tidigare men var fortfarande svullen och öm. Jag tog mitt täckte till soffan och sen låg vi och vilade större delen av dagen jag och mina håriga killar. De är som sagt väldigt bra tröst och sällskap när man mår dåligt.
De säger ju att man kan bli frisk bara man har rätt inställning och då kan jag ju konstatera en fördel med att må så sopigt som jag gjort den här veckan, jag har inte vägt så lie sedan i början av tonåren!
Dessutom har jag upptäckt att fler än jag trodde bryr sig om mig när jag är ynklig, främst av alla är ju S och A som alltid finns där för mig.
Jag mådde som sagt bättre och magen är lite mindre svullen än tidigare, men det är läskigt att inte veta vad det var, man kan inte låta bli att undra om det är något allvarligt.
Jag gjord en stor kastrull med grönsakssoppa för att ha något att äta som jag tror att magen ska trivas med.

En del behöver man inte vara rädd för

18/10 På fredagen kände jag mig övergiven och ensam så som man gör när man blir ensam kvar någonstans när man reser. Killarna hade lite ärenden och hade inte tid att träffa mig alls innan de åkte så jag tog en promenad runt Union Square och närliggande gator. Jag köpte en massa nagellack på en liten sminkbutik eftersom de hade en massa olika O.P.I-nagellack och jag hade ju ett par dagar tidigare fått reda på att Sephora slutat att föra det märket och det är mitt favoritmärke. De har många häftiga färger och effekter och det är bra och torkar fort. De menade att deras nya märke är bättre, men vad har det för betydelse när de inte har några fina färger att välja på och dessutom rätt få varianter?
Jag köpte 10 lack tror jag, de är hälften så dyra i USA än hemma och de har fler färger att välja på.
Sen gick jag till Starbucks på en bakgata och satte mig och jobbade i ett par timmar och sen gick jag för att äta en typisk San Francisco-lunch, soppa i surdegsskål. Egentligen är det en musselsoppa "chowder" man ska ha i den men eftersom jag inte tycker om musslor så tar jag hellre tomatsoppa och den är verkligen jättegod!
Nöjd och mätt började jag gå tillbaka mot hotellet igen och på vägen var jag inte på Uniqlo för att se vad de hade att erbjuda och jag köpte ett par till fleecetröjor, likadana som jag köpte förra året på samma ställe, för jag tycker så mycket om dem.
Jag gick tillbaka till hotellet och började packa och fixa inför hemresan, det var svårt att få plats med allt, men till mitt försvar så hade jag faktiskt en rätt liten väska med mig. Min var i alla fall nästan hälften så stor som både min kollegas och norrmännens.
Senare på kvällen gick jag iväg och köpte lite sashimi och sen gick jag tillbaka till hotellet för att äta, San Francisco är inte kul när man är ensam, folk är rätt hotfulla särskilt de hemlösa och så är det ingen annanstans i USA. I Los Angeles har jag till exempel tagit mig fram i mörkret med hjälp av hemlösa och gatubarn men i SF är jag nästan nervös till och med när det är ljust.
Fast kvällen innan hade jag faktiskt pratat med en trevlig hemlös man vid Union Square och jag som aldrig ger några pengar gav honom 10 dollar. Han sålde deras motsvarighet till Situation Stockholm och den skulle kosta 1 dollar, men jag hade inga kontanter och ingen växel. Efter att han pekat mig i riktningen av närmaste bankomat så gav jag honom pengarna efter att vi diskuterat det en stund. Jag frågade inte vad han skulle göra med dem men han garanterade att han skulle äta för dem och inte köpa droger eller alkohol och erbjöd mig att följa med och se det. Sen kramade han om mig och pussade mig på kinden och jag gick vidare till min middag med norrmännen, men det var som sagt på torsdagen.

Colin Firth och Orlando Bloom på amerikanska?

16/3 På lördagen gjorde jag broccoli- och blomkålssoppa, jag var rastlös och var lite sugen på det. Det blev inget bra alls faktiskt... Men jag åt en portion till lunch i alla fall. J kom förbi med tulpaner till mig och så fikade vi.
Framåt kvällen dök L upp med Thaimat och när vi ätit såg vi en av de sämsta filmer som någonsin gjorts tror jag, "Main Street" vi vet fortfarande inte vad den handlar om, om det finns någon sensmoral i den eller vad som fick dem att ens bry sig om att göra filmen...
Både Colin Firth och Orlando Bloom var med i filmen och det var det som gjorde att vi inte trodde att den kunde vara så sopig, men det var den som sagt. Och L kunde inte sluta skratta när de pratade eftersom båda pratade med amerikansk dialekt istället för brittisk.
Men under tiden vi förundrades över denna menlösa film så hånglade Turre upp L i soffan och sen tog vi en fika med "minicupcakes".

Underligt sätt att sälja djur på

23/2 På lördagen vaknade vi sent igen, strax före 13. Vi gick och tog en kaffe och chiabatta på Starbucks och sen tog vi en taxi raka vägen till helgmarknaden Jatujak. Vi hade svårt även denna gång att hitta en taxi som gick med på att köra på mätaren men efter lite envishet fick vi tag på en.
Vi gick runt på marknaden och var fascinerade över hur mycket udda saker de säljer.
Det kändes rätt svalt och vi svettades inte så mycket, men kanske var det snarare så att vi vant oss lite vid klimatet?
Den mest deprimerande delen av marknaden var den där de sålde olika husdjur. Med svenska mått mätt var det ganska grymt sätt att sälja djur.
Det såldes också fiskar och akvarieutrustning i massor.
När vi gått i nån timme så kände vi för att sätta oss och vila en stund så vi tog en läsk på en kaffebar och tittade på folk under tiden.
Jag köpte skor, ett par byxor, lite olika pärlor och annat smått och sen åt vi lunch på ett nudelställe och det var verkligen inte gott alls.
Sen hade vi gått igenom det mesta av marknaden och var rätt trötta och varma så vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Den här gången fick vi tag i en som körde på mätare vid första försöket.
Vi lämnade grejerna på rummet och sen gick vi raka vägen för att ta en fotmassage och jag somnade faktiskt i stolen.
Sen gick jag till nagelsalongen för att lacka naglarna medan J gick för att ta en helkroppsmassage.
Jag hittade en till våning i köpcentret och köpte ett fodral till min surfplatta, den var nog egentligen till en iPad men det fungerade på min också.
När jag gick tillbaka till rummet hade jag med mig en latte och muffin åt oss var och senare tog vi e promenad för att hitta någonstans att äta.
Vårt nudelställe som låg runt hörnet hade stängt så vi gick i en stor cirkel för att hitta nåt annat ställe och slutligen hittade vi ett Dim Sum ställe på en bakgata inte så långt från hotellet.
Jag tog dim sum med räkor och de var riktigt, riktigt bra. Sen hade våra bordsgrannar beställt restaurangens specialité som var en kinesisk soppa och den såg så häftig ut att jag var tvungen att testa, men den var inte så lysande som den såg ut.
När vi ätit var klockan över midnatt så vi letade oss tillbaka till hotellet och gick och lade oss.

Det är i Januari man ska till IKEA!

17/1 På torsdagen hade jag fortfarande väldigt ont i kroppen, jag gillar verkligen inte vinter och kyla!
Jag gick ut och åt lunch för en gångs skull, det var väldigt länge sedan nu. Menyn såg bra ut och det var svårt att välja, men till slut så blev det bra och jag fick förstås med mig en matlåda hem med resterna också. Brorsans kompis J var där och åt lunch med oss så det var en trevlig lunch med gott sällskap.
På eftermiddagen kom vår naprapat till jobbet och jag hade verkligen längtat efter honom och han fixade förstås till min nacke och hittade dessutom konstiga saker i min rygg. Jag hade ju förstått att något var konstigare än vanligt eftersom min rygg varit trött och bortdomnad större delen av dygnen och det var nåt konstigt som jag inte brukar ha som satt fast.
Mina ben kändes fortfarande konstiga efter vaccinationen och jag var svag i lårmusklerna framför allt på höger sida.
På jobbet sorterade jag gamla visitkort och tanken var att kasta de gamla, men med tanke på att jag log när jag såg många av dem så blir de kvar. Vissa personer har bytt företag för väldigt länge sedan men alla dessa kort håller minnen som jag är rädd att tappa bort.
Efter jobbet kom Lena och hämtade mig och så åkte vi till Ikea för att byta lite grejer hon handlat. Jag fick ett plötsligt infall och bestämde mig för att köpa sänggavelhyllan till min Malm-säng, den som jag velat ha i runt 6-7 år.
De första åren hade jag inte råd att köpa den och sen har det handlat om problem att få hem de tunga paketen.
Jag har varit på väg att ta hem den med kompisar ett par gånger men vi har gett upp för att det är för tungt.
Nu bestämde jag mig för att det var dags att köpa den och fixa hemkörning!
Det var en mycket lämplig dag för att handla på Ikea, tydligen har folk ont om pengar såhär efter jul och nyår och det var så när på tomt överallt.
Inte ens i Återköp, Utlämning och utkörning behövde man vänta mer än ett par minuter.
På vägen hem stannade vi på Hemköp i Runby för att handla. Om någon gjorde statistik på vad jag handlar så skulle de nog tro att jag var någon typ av hälsofreak... Det är väldigt sällan jag köper onyttiga saker, eller det beror förstås på vilken "tro" man tillhör, men jag handlar mest frukt, grönsaker och protein av olika slag. Halv- och helfabrikat köper jag i stort sett inte alls. Det är inte av någon sorts präktighet, det handlar om smak och det faktum att jag inte riktigt tänker på det ens.
Jag gillar ju fisk, skaldjur och grönsaker framförallt.
Nu bättrade jag på statistiken lite i alla fall eftersom jag betalade för Lenas godis!
När vi åkte förbi Burger King ville Lena stanna och köpa mat så det gjorde vi, jag tog bara en chili cheese eftersom jag hade en massa mat hemma.
När jag kom hem plockade jag undan lite och diskade upp.
Jag värmde soppa och slängde ned ett par ägg i den så att de blev "förlorade", men det blev inte så gott som jag hoppats.
Sen pratade med min bonusbrorsa flera gånger under kvällen, han kör taxi så när han får en kund så lägger vi på och så ringer han upp igen. Där emellan tittade jag på Criminal Minds och spelade spel på datorn.

En dag spenderad i one-piece är en bra dag

13/1 På söndagen skulle jag träffa min grekiska bror L men det blev inte av då han hade en massa annat som tog hans uppmärksamhet. Själv bestämde jag mig då för att inte klä på mig på hela dagen!
Jag satte igång och städa och så tvättade jag ett par maskiner tvätt till och så gjorde jag en ny soppa.
Jag kokade ett gäng ägg att ha under veckan och gjorde en låda med grekisk sallad att ha i kylskåpet som mellanmål.
Sen åt jag bär och frukt med yoghurt som mellanmål och så tog jag det lugn resten av dagen så snart jag tagit in en massa ved. Det blev DVD och soffhäng resten av kvällen också.
Jag tycker att den nya kameran tar fram färger bättre än vad den gamla gjorde, visst ser bären goda ut?

Jag gör så mycket jag kan själv

8/1 På tisdagen gick jobbdagen i en rasande fart och sen tog jag en promenad med S så fort jag hade hunnit byta om efter jobbet. Vi möttes upp nere vid Infra City för jag behövde gå till apoteket och sen gick vi runt Bollstanäs och en del av Sjukyrkoberget. Det var en promenad jag inte tagit på väldigt länge, vi gick utefter Norrviken och sen förbi Sanda Ängar, det var en fin men mörk promenadväg där från Bollstanäs skola till Sandaspåret.
S mätte sträckan med en app hon har och vi gick 7.3 km på 1 timme och 26 minuter. Ganska bra med tanke på halkan och mörkret tyckte vi.
När jag kom hem var jag kall utanpå och varm inuti, vilket brukar sluta med att jag blir kall överallt efter en stund.
Jag tog en kvick dusch eftersom jag blivit rätt så svettig och sen eldade jag och värmde soppa på kaminen. Sen stekte jag ett pannbröd och åt med bregott och ost och så sopan till det.
Det känns lite extra bra att värma soppa på spisen.
Hemgjord soppa, värmd på kaminen som eldas med egenhändigt sågad och klyvd ved, sopan serveras med hemgjort pannbröd.
Hade jag bara haft en ko så kunde jag kanske ha gjort smör och ost också!

Fina vänner ger en massa kraft och energi

20/12 På torsdagen kändes det som fredag av någon anledning, kanske för att jag hade besök hela eftermiddagen/kvällen. S kom förbi jobbet med en one-piece han köpt åt mig på begäran på Ullared, det visade sig inte vara den jag letat efter så länge, men hellre fel one-piece än att missa den rätta enligt mig. Jag betalade glatt för den, den var ju inte så dyr i alla fall.
A skulle komma över på eftermiddagen och hålla mig sällskap när jag julpysslade eftersom jag varit så deppig under veckan och plötsligt skulle G också komma förbi.
Vi hade ju tänkt ha en tjejdag men G satt mest vid datorn och jobbade så vi fick tjejtid i alla fall.
G tycker inte om djur och är till och med lite rädd för dem men det tycktes Judas och Turre inte ta någon hänsyn till när de lade sig på rad framför G medan han jobbade.
Jag hade ju inte riktigt planerat för besök på det viset och både G och A är lite kinkiga, det enda jag hade hemma var en laxsida jag köpt dagen innan men ingen av dem äter lax...
Sen kom jag på att jag hade soppan på verandan och kan ni tänka er att de till och med tog om av den!
Jag bakade pannbröd till soppan och det gillade de också, i alla fall A.
Med sällskap av A bakade jag saffransmuffins och saffransskorpor och medan det gräddades och så så tog jag och A in julpyntet från förrådet och så tog vi in granen och pyntade den och resten av huset, fast jag gillar ju inte när det blir för mycket så i stort sett så var det granen, lite mer ljusslingor och ett par julkulor i taket.
Anledningen att A bestämt sig för att komma över var ju att jag kände mig övergiven, ensam och omotiverad att komma igång med julbestyren och det hjälpte verkligen!
När jag körde ner dem till stationen vid 22 ungefär så kändes det mycket bättre. Inte nog med att A åkt ända från Rimbo kommunalt för att hålla mig sällskap, utan G dök också upp.
Jag sitter kanske och tycker synd om mig själv emellanåt, men tänk vilka fina vänner jag har överallt i världen!

Vad gör man med så många ägg?

29/11 På torsdagen var det bättre väder än tidigare i veckan, det var visserligen snö och kallt, men det regnade inte i alla fall. Alltså fick jag med mig J på promenad. Eftersom det var så pass kallt tänkte jag vara smart och sätta på mig den nya mössan jag köpt i San Francisco. I mitt tycke är alla mössor fula och då kan man lika väl ha en riktigt ful på sig och göra ett "statement" liksom... och ha lite kul.
Det funkar visst inte riktigt så... Jag som sällan skäms alls tyckte faktiskt att det var pinsamt att gå runt i en så ful mössa och märkte att jag inte gärna mötte någons blick under vår promenad. Mössan är fulare på än av, så ni får säkert inte riktigt grepp om hur ful jag egentligen var...
När vi kom tillbaka till parkeringen vid Rondellens köpcentrum gick vi in på Ica och mitt köpstopp skulle brytas. Jag var däremot rätt duktig, för tanken var att komma ut med ruccola, tomater och gurka framför allt och det var det och lite mer grönsaker, mjöl, leverpastej, smörgåsgurka och en liter mjölk som jag kom hem med faktiskt. Det gick på totalt 205:-, så det tycker jag är rätt bra när man inte har handlat på runt 2 veckor?
Jag köpte rotgrönsaker och sånt och när jag kom hem satte jag igång med att laga soppa.
Jag gjorde återigen en klar köttsoppa på olika grönsaker och färdigt kött från frysen och så lite pasta. Det blev ändå bättre än förra gången och när det var färdigt hade jag några liter god soppa på verandan. Ja, det var ju enklare att ställa ut den där än att flytta runt allt i kylen för att få plats med den stora kastrullen.
I kylen står nu också 30 ägg som jag köpt genom kollegan Z, vars grannar är äggproducenter. De kostade 30:- men är jättesmå! Tydligen kommer de från unghöns och då är de visst lite mindre.
Tanken på närproducerade ägg tilltalade mig, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med alla ägg, för jag har en del ägg sedan tidigare också.
Har ni några tips?
Jag tänkte nog i stort sett inte baka med dem, de är för små och jag är inte mycket för kakor och sånt. Nej, helst nyttiga tips!

Vad är det som krypit in och dött i kylen?

18/11 Förra veckan när jag mådde piss fick jag tipset av Ju att ta en promenad eller att städa en låda... Jag hade ju redan städat nästan alla mina lådor så jag tog en promenad istället och sen en till dagen efter.
Nu på söndagen tog jag tag i en massa annat som terapi. Fördelen med båda dessa metoder är att man tänker på annat, eller ibland kanske inget alls under tiden och så gör båda sakerna nytta både kortsiktigt och långsiktigt! Tyvärr hade jag nu kortsiktigt så ont i varenda benmuskel att jag hade svårt att gå ens.
Så istället började jag med att städa ur kylskåpet, något stank nåt förfärligt när man öppnade dörren och jag kunde inte komma på vad det var.
Jag hittade boven slutligen, det var en påse med champinjoner som blivit dåliga och det luktade värre än man tycker att det borde om just svamp...
Nu hade jag däremot en massa andra saker i kylskåpet som blivit dåliga utan att stinka och vissa andra grönsaker var nu på god väg åt samma håll.
Jag kom på att jag kunde göra en soppa av det så jag skar kinakål i bitar och strimlor, rensade ur det som såg äckligt ut från broccolin och sen gjorde jag pinnar av morötterna. Tilldet skar jag upp två gula lökar också.
Nu var alla grönsaker använda om jag bara tog tag i att göra soppa.
Jag fräste alltihopa en stund och sen hällde jag på vatten och slängde i ett par buljongtärningar. Jag hittade en bit "crispy pork" i frysen som jag gjorde småbitar av och hade i också och så lade jag till lite rispasta (Risoni) så att det skulle bli matigare. Jag kunde nog ha haft buljongen lite mer koncentrerad men annars var soppan riktigt bra.
Sen kokade jag pumpabitarna i två omgångar och gjorde soppa på en del av det och sparade resten att frysa som puré tills jag vet vad jag ska göra med det. Kanske blir det paj?
Det var enkelt nog att koka och mosa i alla fall, det tar inte lång tid alls och mos blir det hur man än gör liksom...
jag diskade upp vartefter och köket var mer eller mindre skinande rent men sen kom jag på att jag måste dränka blommorna i diskhon och sen fick jag städa igen. Men blommorna var glada över sin månatliga vattning.
Sen dammsög jag, städade undan och så bakade jag bröd på det sista av mjölet jag hade. Jag var tvungen att ta lite här och där i påsarna för att få till det, men jag älskar att tömma lager. Nu gäller det bara att hålla sig ifrån att köpa nytt lager. Ja alltså, mjöl behöver jag ha hemma, men kanske inte en massa olika sorter och de mest exklusiva man kan hitta?
Sådär, nu var det skinande rent och det fanns två olika soppor och nybakt bröd. Så resten av kvällen gick till att måla naglarna och prata med G, L och L i telefon, för jag har fantastiska vänner som ringer och snackar en massa skit så man slipper känna sig ensam och patetisk på en söndagkväll.
Vid 22 kom pappa och lämnade tillbaka hunden som de för en gångs skulle lyckas hålla i lagom hull fast han varit borta i 10 dagar nästan!

Vampyrlejon i San Francisco

20/10 På lördagen smsade jag och D till varandra och han hade redan varit uppe som vanligt, han är mer morgonpigg än jag när vi reser. Fast sanningen att säg brukar jag vara piggare senare under resans gång.

Vi tog en promenad till Starbucks för att äta frukost, jag tog bara en croissant och en mellanlatte, jag har ofta svårt för att äta ordentligt när jag reser.

Läskigt vampyrlejon

Sen hade vi bestämt oss för att ha en lugn, ledig dag utan en massa måsten så efter att vi ätit och tagit det lugnt ett tag så gick vi ett par kvarter för att ställa oss i den låååånga kön till spårvagnarna. De går från ett turisttätt område, Union Square till ett annat, Fisherman's Warf så det är alltid långa köer på ändhållplatserna. D vaktade våra platser i kön och jag gick för att köpa "Day Pass" åt oss. Vi trodde inte riktigt att vi skulle åka mer under dagen, men ett dagpass kostade bara 2 dollar mer per person än två enkla per person så det var ju lika bra ifall att.
Sen tog det inte så lång stund som vi befarat innan vi fick plats på en spårvagn och åkte mot Fisherman's Warf.
D fick en chans att stå på sidan av vagnen och det måste man prova, det blir en helt annan upplevelse och inte alls så tung och svårt som det kanske låter. Man står rätt bekvämt och stadigt på ett bra trappsteg och man har en stång att hålla sig i. Dessutom rör sig spårvagnen mjukt och det kränger väldigt lite.
Det luktar bränt trä när man åker spårvagn och det var inte förrän nu som jag insåg att det är när de bromsar som det luktar. Det luktar inte alls illa och jag undrar om bromsarna faktiskt kanske är av trä?

Halvvägs ned till Warfen så klev vi av vid China Town eftersom M som jag spenderat ett par dagar i San Francisco med året innan sagt att jag bara måste se det. Det var inte så speciellt visade det sig. Kanske har han inte varit i Singapore, Bangkok, Sydney och London. Dessa städer har också mer eller mindre omfattande delar som kallas China Town och har man sett ett har man nog sett alla på nåt sätt. Om man vill äta gott är det nog en god idé däremot.
Vi hittade däremot en butik som sålde rötter av olika slag och torkade bläckfiskar och sånt, vi tror att det mesta var mat och det var väldigt snyggt upplagt. Jag hann ta en bild innan D upplyste mig om att det stod att fotning var förbjuden, men se på hur snyggt burkarna är packade!
När vi gått några kvarter i China Town gick vi tillbaka och tog spårvagnen vidare ned mot warfen.
Vi hade bestämt oss för att äta lunch i Fisherman's Warf på Boudin. De bakar surdegsbröd och serverar soppa i en brödskål och det åt jag förra året och ville gärna ha det igen, jag ville också att D skulle få prova Clam Chowder i brödskål, det är visst speciellt för San Francisco. Själv gillar jag ju inte musslor så jag vågade inte prova det året innan. Clam Chowder är alltså en särskild typ av musselsoppa.
När vi kom fram var vi däremot inte alls hungriga ännu efter frukosten så vi bestämd oss för att ta en promenad utefter strandpromenaden och gick till Pier 39 där alla sjölejonen ligger och trängs.
Efter att ha stått och stirrat på dem ett bra tag kom vi fram till att de är ungefär som vilka San Franciscobor som helst. De trängs helt frivilligt på en liten plats, sen skäller de på varandra och visar tänderna (tutar och ropar) och sen blir det inte så mycket mer, de är nog i grunden ganska fredliga.
När vi gått till sjölejonen och tittat började vi sakta gå tillbaka och förundrades över deras gatuunderhållare som aldrig tycks komma på nåt bättre än att täcka sig själva i antingen guld- eller silverfärg och sen stå och leka robot. Men turisterna tycks gilla det och ser ut att tycka att det är jättehäftigt och betalar gärna lite dricks för att posera med dem för ett foto.


Kvällen innan hade jag berättat för D om en hemlös man som är väldigt känd, han står till och med omnämnd i guideböcker om San Francisco. Han gömmer sig i ett hemgjort buskage nere på hamnpromenaden och så sticker han ut huvudet och skrämmer dem som går förbi, jag vet till och med var han sitter. Ändå lyckades jag, som nästan alltid är på min vakt, att missa ett buskage på en betongtrottoar och missade också de +20 personer som stå vända mot oss med en spänd förväntan när vi kommer gående. Jag vet inte vad vi pratade om, men det måste ha tagit all min uppmärksamhet för när han poppade ut huvudet och morrade åt mig hoppade jag till och sa: -Åhh gud....
Det förvånade mig mycket mer än någon annan. Publiken var överlycklig och försto troligtvis inte ett enda ord svenska. Själv var jag förvånad över att jag varit så ouppmärksam och dessutom blivit skrämd, det är nästan omöjligt att skrämma mig sådör, kanske just för att jag brukar vara uppmärksam och se vad som händer omkring mig. Sen mitt utrop... ehhh va? D hävdar bestämt att jag hade kunnat lura i honom vad som helst om min egen reaktion istället för att berätta sanningen, han var så förvånad själv. Men sån är ju inte jag och jag kan liksom inte riktigt smälta att mitt första ord i en sån situation skulle vara Gud!
Vi gick i alla fall för att äta vår lunch och D tyckte att det var rätt så gott, brödet är ju i alla fall väldigt gott. Själv tog jag chili con carne i min brödskål denna gång, men den var sådär. Tomatsoppan jag åt förra året var bättre.
D gillade sin Chowder och tyckte inte att den var så tug som han trott att den skulle vara.

Sen var det bara att återigen ställa sig i en lång kö för att ta spårvagnen tillbaka. Det tog nog nästan en timme innan vi var på väg igen.
Vi gick och lämnade lite grejer på rummen och sen gick vi ut igen. Jag gick till Sephora för att handla lite smink och D gick till köpcentret lite längre ned.
Efter att vi vilat lite och fräschat till oss gick vi bara ned till hotellets restaurang för att äta. Vi hade tagit en titt på deras meny och den såg bra ut, var inte svindyr och de var med i Guide Michelin och D gillar ju sin mat och ville prova och jag hade inget emot det.
Servicen var trevlig och maten god. Jag tog en löksoppa till förrätt och den ar väldigt bra och sen valde vi båda råbiff av viltkött på kastanjekräm med bananchips. Det såg visserligen ut som en stor bajskorv och vi undvek det ämnet en stund tills vi inte kunde hålla igen längre och sen skrattade vi gott. Men det smakade bra! Jag lämnade det mesta av chipsen och krämen för det var såär. Men det var häftigt att ha testat. Man får sällan så glada bilder på D som när han har god mat framför sig, det tycks vara då han är som lyckligast, så jag var tvungen att ta en bild på honom när han åt sin förrätt, grillade räkor.
Till efterrätt tog D en chokladtårta som även jag smakade på och som vi ändå lämnade det mesta av, den var så maffig. Sen tog vi varsin drink och nu vet i alla fall en bartender i San Francisco hur man gör en Kaffe Karlsson...
Tanken hade varit att vi skulle gå iväg till pianobaren där jag och M varit förra året men vi insåg att vi inte orkade och att ingen av oss egentligen kände för det, så vi gick till en butik och köpte ett par öl och körde lite häng på min balkong istället.
Jag drack Black Malibu och cola och D drack sin favoritöl som han blivit så lycklig över att hitta i butikskylen att han utbrast: Shit pommes frites och killen som jobbade där tittade konstigt på oss.
Det var riktigt kyligt att sitta ute, men det var liksom för vackert och häftigt att sitta på en balkong i San Francisco för att strunta i det.
Vi hade båda varit så trötta att vi nästan somnade vid middagen och plötsligt satt vi och snackade och hade trevligt och sen var klockan 2.30!
Vi bestämde återigen att inte ta en tidig morgon och så fort D gått gick jag och lade mig.