Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Och ingen dök upp...

30/4 På onsdagen, Valborgsmässoafton var vi lediga så jag hade i alla fall lite extra tid på mig att fixa köket och laga mat. Förra året gjorde jag en variant på min fiskgryta, fast med kyckling istället. Jag tänkte att det skulle tilltala fler personer, det blir en helt annan smak på den då, det är verkligen två helt olika grytor trots att resten är precis samma på båda. Den här gången kände jag mig lite fattig och stressad och jag hade en del fisk hemma. Jag hade gett bort den torkade svampen som jag hade haft i en glasburk på diskbänken till S som brukar be mig om lite torkad svamp då och då. Jag visste ju att jag hade massor med påsar med torkade trattkantareller på lager. Problemet var bara nu när jag skulle göra min gryta, att jag inte visste i vilken/vilka lådor de ligger... Som tur var kom jag på att jag hade en del frusen svamp i frysen på jobbet. Jag vet, det är konstigt att ha frusen svamp på jobbet, men ett år hittade jag så mycket svamp att jag inte hade plats för allt och inte heller tid att torka allt, så det hamnade på jobbet för att inte bli förstört. Jag fick alltså åka till jobbet trots att jag var ledig och hämtade upp en påse med svamp. Det är en stor påse, jag brukar använda Ikeas största zip-lock-påse till svampen. Jag "smälter" svampen först, det vill säga jag sätter den på väldigt låg värme i en kastrull, när de börjat vätska av sig kan man höja temperaturen lite så att vattnet kokar bort snabbare. När allt vatten är ur svampen så knäpper den lite, då är det dags att ta av den från spisen. När den har svalnat skedar jag in den i den stora påsen och tar ur luften ur den, sen plattar jag till den. Sen när den är fryst och jag vill ha lite svamp så slår jag den bara mot köksbänkskanten och slår av så mycket av den tunna kakan som jag behöver! I vilket fall så bestämde jag mig som sagt att göra fiskgrytan den här gången, kycklinggrytan förra året var mycket uppskattad och jag förväntade mig inte direkt stående ovationer med fiskgryta. Men det visade sig att alla tyckte att den var ännu bättre än den andra! Fast jag tar saker i lite fel ordning... När jag hade stressat med att fixa och städa köket och lagat mat och ordnat snacks och allt så satt jag där ensam när klockan var dags för de andra att komma. Jag satt och väntade och väntade och tills lut bestämde jag mig helt enkelt för att gå ensam till brasan. Alla var sena! Jag är van att min familj är sen, men de som kom först var 45 minuter sena. Gudsonen hade frågat om han fick komma och det var ju en glad överraskning! Så han och systersonen dök upp tillsammans och de gör ju vilket party som helst kul.
De flesta dök upp vid fornhage så småningom där brasan brukar vara och vi stod där ett bra tag och lyssnade på Väsbykören också, men till slut gav vi upp och gick hem, det blåste nog för mycket, det var nog därför de inte tände brasan.
När vi kom hem åt vi middagen och jag är så glad att min nya brorsdotter faktiskt gillar mig, hans son har alltid haft andra favoriter i familjen. Hon ställde till och med upp på en selfie!

Stired, not shaken actually

4/4 På lördagen ville vi alla ha sovmorgon och vi bestämde att vi inte skulle ses förrän det var dags att åka till syrran för påskmiddag på kvällen. M och S bestämde sig då för att flytta till det andra hotellet i stan och tog tåget till Väsby istället så att jag skulle slippa åka och hämta dem i stan, det var ju därför jag ville att de skulle bo i Väsby. På min fria förmiddag åkte jag ned till kondis och tog en fika med min bästa S istället och vi har inte haft möjlighet att träffas på ett tag så det var skönt att få prata av sig lite.
Framåt kvällen åkte vi ut till syrran med familj utanför Knivsta. Det första vi gjorde var att gå in i stallet och ta en titt på hästarna och sen gick vi in och körde alla presentationer. S och M är väldigt sociala och lätta att umgås med och jag är alltid så stolt att presentera min familj för vänner som kommer över sådär, de är alltid så välkomnande och öppna att det är en fröjd att umgås med dem. De tog emot S och M med öppna armar och jag kunde slappna av och prata med mina syskonbarn och resten av familjen. Systersonen fyllde ju 18 i december så han tog en Dry Martini före maten och såg så sofistikerad ut att jag var tvungen att ta en bild. Han hade en kompis där också som visade sig vara jättetrevlig och hjälpsam han också, han passade in väldigt väl. M och min svåger satt bredvid varandra på middagen och verkade också komma väl överens, de är lite samma typ de två och svågern introducerade M till snapsar och sill. Vi hade väldigt trevligt allihopa och som sagt, jag behövde inte vara barnvakt till S och M, de klarade sig så bra utan mig och hade folk att snacka med hela kvällen och när vi körde hemåt senare på kvällen så var vi alla väldigt nöjda. Vi körde hem till mig och jag beställde en taxi till dem in till stan.
Den thrillerliknande bilden på ögonen bakom galler är systerdotterns katt som fick lite time out på nedervåningen när det blev för mycket folk och hundar

Bilar är bilar nu för tiden

18/2 På onsdagen fick jag besök på jobbet av en vän/kund från Linköping. Han och hans familj skulle till Thailand i två veckor och jag hade föreslagit att de skulle komma till jobbet och att jag skulle skjutsa dem till Arlanda och köra tillbaka bilen och låta den stå hos oss på jobbet under tiden. Det tyckte de lät bra och de dök upp när de skulle och jag fick ju en chans att umgås en stund med dem på vägen till Arlanda.
Något som slår mig varje gång jag kör någon annans bil nu för tiden är att det inte känns konstigt och ovant. Jag har ju en Audi A3, brorsan har en Skoda och D med familj har en BMW och de känns helt lika när man kör dem, inte som om det är en helt annan bil. Däremot hade jag väldigt svårt för att komma på hur man tar ut nyckeln ur BMWn, men som tur var kom jag på det utan att behäva be om hjälp! Förr var det en jätteskillnad mellan bilar. Brorsan sa att det är så att Audi och Skoda har samma tillverkare på motor och något mer tror jag det var och det gör förstås att det blir lika. Sen får man väl konstatera att man får mycket mer för pengarna om man då köper en Skoda istället för Audi eller BMW till exempel och det är ju onödigt egentligen att köpa den dyrare då om kvalitén är den samma.
Vi hade fått paket till jobbet och jag kunde inte låta bli att fnissa till och ta en bild på avsändarens namn. Jag undrar vad det är de jobbar med?

Vänner eller "vänner"

14/2 Ännu en jobbig dag som jag inte kan berätta om särskilt mycket. Jag blev kallad till ett familjemöte hos mamma och pappa och efter drygt 6 timmar gick jag faktiskt därifrån något lättare och med lite mer studs i steget och med lite hopp om att saker kanske skulle kunna lösa sig. Men jag hade också en massa att tänka på och kände mig väldigt utpekad och ensam.
Det är väldigt många i mitt liv som hävdar att det är något allvarligt fel på mig och att jag borde gå i terapi. Jag förstår det liksom inte, jag är en god människa, jag tänker aldrig elaka saker om folk (utom möjligen i trafiken) och ändå upplevs jag som elak, ha dålig attityd och en massa annat. Mitt stora problem är att nästan alla i min omgivning tycker att det är något fel på mig och tycker att jag borde ändra mig, det är bara det att ingen tycker likadant och till slut är jag helt förvirrad och försöker göra alla till lags..
Jag känner ibland så som Otis Redding sjunger i "The dock of the bay", I can´t do what ten people tell me to do, so I guess I'll remain the same.
Jag jobbar med mig själv varje dag och ändå är majoriteten runt om mig, inte nöjda.
De som inte känner så säger att jag ska göra mig av med folk i min omgivning som inte tycker om mig egentligen, utan bara vill att jag ska vara någon annan än den jag är. Men sanningen skulle då vara att jag skulle ha väldigt lite "vänner" kvar och kanske inte heller någon familj om jag ska vara ärlig.
Jag tror att jag har något som gör att folk tycker att jag är självgod och stark och det ger dem en önskan att klämma till mig ordentligt för att jag ska få en "reality check", men som jag sagt tidigare, jag är mycket känsligare än vad folk tror och jag har svårt att bortse från vad folk tycker och tänker om mig och det gör att jag helt tappar livsglädjen när folk bara hittar fel på mig hela tiden. Det finns något talesätt som säger att folk i allmänhet inte har tid att tänka på hur du lever ditt liv, de är upptagna med sitt eget. Men jag vet säkert att några av mina "vänner" har diskuterat mig och mer eller mindre kollektivt bestämt sig för att jag är för fel och inte värd deras tid eller kraft, att jag är mer jobb än nöje.
Jag har haft inställningen att så många människor inte kan ha fel och att det är mig det är fel på och nu har jag bokat tid hos en terapeut sen får vi se vad hon har att säga och om hon hittar något fel på mig som går att göra något åt. Men jag hävdar fortfarande att jag är missförstådd, för jag gör aldrig något med elakt uppsåt, aldrig!
Det konstiga är att "nya" vänner, det vill säga de som känt mig i mindre än 20 år... de tycker att jag är helt underbar och att jag har ett stort, varmt hjärta och att jag är den lojalaste vän någon kan ha. Till saken hör kanske att dem jag kommer bäst överens med är de som alltid är raka och ärliga mot mig. Om de säger till direkt om de tycker något om mitt beteende eller vad jag säger så har jag ju möjlighet att förklara vad det egentligen var jag menade, eller att be om ursäkt om det blev helt fel. Det är såna människor jag känner mig trygg med, jag vet att de ställer mig mot väggen om de tror att jag gör något dumt och då ligger det inte och jäser. Även om jag blir ledsen just då så är det ju en mycket friskare vänskap när man pratar om saker istället för att gå till andra och prata bakom ryggen.
 De människor som känt mig väldigt länge tycks tro att jag är samma människa som jag var när jag var 20 år gammal, jag har utvecklats, ibland undrar jag däremot om de har det? Jag älskar svenska språket och du kan vara säker på att jag säger exakt det jag menar, för jag är bra på att uttrycks mig och jag är bra på det svenska språket, men problemet är att folk ofta tolkar in så mycket mer än det jag säger. Jag tror att det beror på att andra ofta bara säger en liten de av det de tänker eller tycker och därför tror de att det finns något mer bakom som jag inte säger, men det är allt, jag säger allt, det finns inte rum för tolkningar, jag menar precis det jag säger och om folk lärde sig det skulle nog mitt liv bli lättare. En vän trodde att jag sa något som passivt aggressivt till henne i ett meddelande för inte alls länge sedan. Jag skrev att hon inte behövde vara orolig för mig och att jag hade stöd av två andra vänner nu när hon inte var i skick att hjälpa och stödja någon annan. Hon trodde som sagt att det var skrivet som passivt aggressivt, men det betydde precis det jag skrev och eftersom hon inte låter mig komma undan med sånt så fick jag chansen att förklara för henne direkt vad jag menade och det hann inte jäsa till något det inte var. Jag visste att hon hade egna demoner att ta itu med och jag ville inte att hon skulle känna sig skyldig för att hon inte var där för mig när jag hade det jobbigt. Jag ville att hon skulle få en uppdatering och ville försäkra henne om att jag fick annat stöd så länge. Detta blev löst på den tiden det tog mig att skriva ett svar till henne, inte längre. Detta är en av anledningarna till att jag litar väldigt mycket på denna vän.

Hur kommer det sig att man måste städa ett hem som stått tomt?

18/1 Jag kom hem till Sverige på morgonen på söndagen. Pappa hämtade mig vid 7-tiden på Arlanda. Jag hade bestämt mig för att ta in diamanterna "in plain sight" så att säga, så jag reste med dem på mig. Det minskar risken för stöld tror jag och jag vet inte om man egentligen måste tulla för dem... De hade en jättesöt knarkhund som jobbade med stor glädje och gick på bagagebandet som om han aldrig gjort annat när han gick över väska efter väska som om det inte var något i vägen för honom. Under tiden jag var där så hittade han ingenting och jag såg inga medpassagerare som såg ut att vara typen som smugglar droger, men jag antar att det inte syns utanpå. Det är en bra tid att komma hem tycker jag, på en söndag dessutom. Då har man tid att tvätta och fixa och ändå vara fräsch till jobbet på måndagen. Nu hade jag ju också sovit helt ok i mitt bekväma säte/säng på planet. Jag hade tagit med mig avsminkningsservetter i handbagaget, så att jag slapp se ut som en tvättbjörn när jag kom hem, jag sminkade helt enkelt av mig och borstade tänderna innan jag skulle sova på planet. Då mår dessutom ögon och hud så mycket bättre nästa morgon. När jag kom hem blev jag varse hur skitigt det kan bli i ett hus när katten är ensam hemma och man har familj som kommer för att mata honom, jag tror att de kanske inte tar av sig skorna när de gör det, men jag tänker inte gnälla när de hjälper mig så ofta och länge när jag reser, de gör det också helt utan att gnälla. Däremot hade pappa ställt de tomma kattmatsburkarna på diskbänken och det är en stor risk eftersom de är ganska exakt lika stora som Judas huvud och om han får för sig att slicka rent dem inuti så kan han fastna. Jag förstår inte varför de stod där heller, soporna är precis under diskbänken och det var tre burkar, så det kan inte vara så att han har glömt dem. Jag packade upp och sen gick jag lös på städning och tvätt. Akvariet såg inte alls bra ut, vattnet var grönaktigt och växterna var bruna, det var tur att jag bestämt mig för att inte köpa fiskar innan jag åkte. Jag städade och skurade hela huset och badrummet också och tvättade en massa maskiner tvätt och hängde upp dem. Jag bytte toasitsen som jag inte tagit mig för att byta på flera veckor trots att den stod på plats i badrummet och att den gamla inte satt fast alls längre. Det gick mycket bättre än jag trodde, den passade bättre än de tidigare jag köpt och var lättare att montera så att den satt bra. Jag städade akvariet, tog ut allt vatten och gjorde rent gruset och växterna med handen och med vattendammsugaren, det vill säga en slang med en liten blåsa på som man kan dammsuga botten med. Sen fick jag göra om allt med de snälla bakterierna och sånt och jag har fått råd att inte skaffa fiskarna förrän bakterierna fått etablera sig i en vecka i alla fall, så jag måste vänta lite till.
Jag hade ett skinande, väldoftande hus när jag var klar och alla mina kläder var tvättade och upphängda. Jag var mycket nöjd med mitt dagsverke och satte mig äntligen i soffan med Turre och Judas och njöt av att vara hemma och i ett rent hus med min lilla familj.

Man kunde ju tro att man bodde i skogen

30/4 På onsdagen var det dags att fira Valborg, det gör vi hos mig varje år, vi ha delat upp de olika högtiderna i familjen så att vi får lite spridning. Jag är nog den enda som alltid har haft en större majbrasa i närheten av där jag har bott, så det har varit rätt naturligt att det blivit hemma hos mig.

Jag har alltid svårt att komma på vad som är enkelt att laga till många personer och som tål att värmas upp och så. För normalt så lagar jag maten under tidig eftermiddag och sen kommer folk över och då serverar jag snacks och grönsaker med dipp och liknande saker och sen när vi varit vid brasan och tittat och kommer tillbaka frusna och hungriga så går det snabbt och lätt att värma upp och servera. Eftersom jag inte varit hemma så blev jag extra stressad och kom fram till att jag skulle göra en liknande gryta som jag gjorde förra året, den var mycket uppskattad och den är enkel att göra och är god även uppvärmd och man serverar den med ris så det kan man sätta i riskokaren precis innan man går till brasan så är det klart när man kommer tillbaka. Grytan jag gör är en med kyckling, grädde, creme fraishe, trattkantareller, lök, tomater, ost och lite annat smått och gott. Jag brukar röra ned en massa ruccola precis innan jag serverar den och efter att jag tagit den av värmen.

När alla kommit och vi ätit lite snacks så gick de flesta av oss iväg till hagen för att se brasan. Mamma stannade med Turre i huset.
När de tände brasan kommenterade vi oss emellan att den låg väldigt nära några träd, på andra sidan brasan fanns det mycket plats över men ändå var allt just lagt åt den sida där träden stod... Strax senare slickade lågorna träden och till slut brann flera grenar! Alla stod och väntade på att någon annan skulle ingripa, vi också, men ingen ingrep och till slut vände vinden och lågorna i trädet blev mindre och mindre och till slut så glödde det bara.
När vi kom tillbaka värmde jag upp grytan och vi satte oss till bords.
Brorsan skulle ta sonen till toaletten och sa att lampan inte fungerade där inne, jag gav honom en ficklampa och tänkte inte mer på det. Men när det sen blev mörkare och mörkare ute så var det dags att tända lamporna och det var först då vi insåg att det var strömavbrott. Tur att vi fått maten klar innan det hände.
Vi tände ljus och det enda som påverkade oss var väl att mamma och pappa inte fick kaffe efter maten.
Normalt brukar ett strömavbrott i en förort hålla i sig några minuter, denna höll i sig hela kvällen och en stor del av natten.
Turre var orolig över hur jag betedde mig, jag satt ju i soffan och gjorde ingenting, som om jag väntade på något och det var nog lite väl tyst för hans smak.
Sen blev det snöstorm på detta...
Jag bestämde mig för att sova bort eländet.
Jag vaknar ju lite då och då på natten och jag är rätt uppmärksam även när jag sover, därför vet jag precis när strömmen slogs på för jag vaknade till av surret som blir i huset är elen är på.
Facit var drygt 10 timmar utan el!
Det har aldrig hänt mig tidigare att det varit så långt.
Tydligen hade vi i mitt lilla område strömavbrott längre än de andra i kommunen.
Nu kunde jag i alla fall ladda telefonen igen, den hade slut på batteriet och min vän H och hennes döttrar skulle komma till Stockholm nästa dag och skulle höra av sig, jag var lite orolig för det eftersom batteriet var slut, men det ordnade sig ju.

Jag fryser i Thailand

20/4 På söndagen hade vi en soft dag med lite bad och häng vid poolen och sen åkte vi ned på byn för middag och häng på Mae Phim sports bar. De har väldigt bra mat, både thai och västerländskt. Jag, N och Ju gick till massagestället bredvid efter middagen och körde en fotmassage. De har väldigt kallt därinne så efter ett tag fryser man, vi fick filtar att hålla oss varma med. Det är ett så härligt gäng, vi är som en storfamilj och det är nog Ju som är vår mamma, det är hon som håller ihop familjen.
När det var dags att åka hemåt så var det rätt kallt ute också och jag körde ju min moppe och när jag kom hem var jag så kall att jag hade knottror på hela armarna.
När jag kom tillbaka var jag tvungen att sätta mig på balkongen en stund för att värma mig, där är det vindstilla och eftersom den är inbyggd i huset så blir det som en ugn mitt på dagen, särskilt med utblåset för mina två AC precis där. Men nu var det skönt att sitta i den värmen.

Vårt Titanic-moment i Thailand

19/4 På lördagen hade vi en riktig familjedag. Jag försökte hitta Ju's familj i deras husområde där de hyrde. Men jag blev inte insläppt genom grinden trots att jag i detalj kunde beskriva hela familjen. Tjejen i grinden kunde ingen engelska och frågade bara gång på gång vilket hus de bodde i och det visste ju inte jag. Till slut fick A köra mig in med sin bil, henne känner de igen för hon jobbar för företaget som bygger och underhåller alla hus och områden.
Vi gick till deras pool och badade lite och senare på eftermiddagen åkte vi för att titta på ett gammalt krigsfartyg som står på land. Det är väldigt häftigt och det står helt öppet och det finns inga vakter eller regler. Trots detta var det mesta helt och snyggt, Thailändarna är inte särskilt destruktiva. Vissa saker syntes att de kunde vara farliga, som metallgolv som var helt rostade och som man lätt skulle kunna gå igenom, sånt får man hålla koll på, för i Thailand tar man ansvar för sin egen säkerhet och förväntar sig inte att någon annan gör det åt en.
Vi lekte med kulsprutorna och hade vårt eget Titanic-moment fram i fören.
Sen åkte vi vidare för att äta hos A´s mamma, hon har en restaurang 20 minuter hemifrån oss. Maten där var riktigt, riktigt bra och vi satt vid ett stort bord alla tillsammans. Gudsonen var helt lyrisk när han fick nästan en hel låda med krabba för sig själv, vi andra ville inte ha.
När vi kommit tillbaka hem så hängde vi allihopa hemma hos Ju's familj. Gudsonens lillebror och A lekte någon lek som vi andra aldrig fattade vitsen med, men lille I tyckte att det var jättespännande och satte sig mellan dem hela tiden och eftersom leken gick ut på att daska till varandra på händerna så fick de flytta honom hela tiden så att han inte skulle få en smäll.
Jag tog ett foto av I precis när han räckte sig efter min kamera, jag tycker att den bilden ser så roligt ut! Det ser verkligen ut som en selfie!

Mina stora livvakter

18/4 På fredagen var jag då framme i Thailand på morgonen. Ju hade tipsat mig om en kille som man kan hyra in som chaufför att hämta en i Bangkok för att ta sig till Mae Phim. Jag bestämde mig för att boka honom för det var enkelt och han bor granne med mig så han lär ju hitta bra. Han var i tid och hittade mig fort på flygplatsen. Jag bad att få handla lite kaffe på Starbucks innan vi åkte från flygplatsen och det var förstås ok.
Sen åkte vi hemåt Mae Phim. Jag satt i baksätet och halvsov större delen av tiden och Y var precis lagom för mig, om jag ville prata pratde han med mig och ville jag vara tyst så var han tyst. Dessutom körde han väldigt, väldigt bra. Det är mer regel än undantag att man blir skrämd när man åker bil med Thailändare, främst för att de kör alldeles för tätt inpå bilen framför. Y gör inte det, han kör bra till och med med svenska mått mätt och han har en ren och ny bil som är bekväm och fräsch.
Ungefär 2½ timme senare var vi hemma och han hjälpte mig med väskorna till dörren och vi kom överens om att jag skulle höra av mig i god tid om när jag ville åka tillbaka till flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor till lägenheten och packade upp det mesta och hängde det i garderoben.
Sen gick jag ned till den lilla lokala butiken som är precis nedanför min lägenhet och där köpte jag vatten och dricka och lite sånt.
Sen satte jag mig utanför butiken en stund, för de har fritt wifi. Plötsligt blev jag överfallen bakifrån av två stora killar! Det visade sig vara gudsonen och hans lillebrorsa. De är ju både långa och stora vid det här laget och när jag sitter mellan dem så ser jag ut som en pytte. Deras mamma och resten av familjen kom strax efter och sa att de var dags för lunch på stranden så vi delade upp oss i två bilar och åkte de få hundra metrarna till en av serveringarna på stranden och där åt vi en lunch tillsammans allihopa. Vilken bra början på min vecka! Alla var där, hela familjen!

Hårig tröst i soffan

1/2 På lördagen blev det en lat dag och magen mådde lite bättre än tidigare men var fortfarande svullen och öm. Jag tog mitt täckte till soffan och sen låg vi och vilade större delen av dagen jag och mina håriga killar. De är som sagt väldigt bra tröst och sällskap när man mår dåligt.
De säger ju att man kan bli frisk bara man har rätt inställning och då kan jag ju konstatera en fördel med att må så sopigt som jag gjort den här veckan, jag har inte vägt så lie sedan i början av tonåren!
Dessutom har jag upptäckt att fler än jag trodde bryr sig om mig när jag är ynklig, främst av alla är ju S och A som alltid finns där för mig.
Jag mådde som sagt bättre och magen är lite mindre svullen än tidigare, men det är läskigt att inte veta vad det var, man kan inte låta bli att undra om det är något allvarligt.
Jag gjord en stor kastrull med grönsakssoppa för att ha något att äta som jag tror att magen ska trivas med.

Hon har förstås bra smak

29/12 På söndagen åkte jag ned till S jobb för att hon skulle hjälpa mig med att fixa mitt hår. Eftersom jag har långt hår och många hårstrån jämfört med många andra människor så tar det en väldig tid och kraft för S att göra det här åt mig och jag är så tacksam för att hon lägger så mycket tid på det.
Ännu bättre är att Turre kan följa med in om de har stängt salongen eller de sista kunderna går med på det och hittills har det alltid gått bra. Han sköter sig alltid så bra att jag kan få vara stolt över honom ett tag och när S ska skölja håret så brukar han hoppa upp i mitt knä en stund. Sen när S börjar fälla ned stolen och fälla upp benstöden, då hoppar han oftast ned och tittar surt på oss.
Lagom tills allt var klart med håret så var det dags att möta upp hela familjen till födelsedagsmiddag för mamma nere på Kinarestaurangen vid Väsby Station.
Mamma brukar bjuda på McDonaldsmat hemma hos sig eftersom det är så mycket julfirande och födelsedagar i December och Januari i vår familj, men den här gången bestämde hon sig för Kinarestaurangen istället och det var väldigt uppskattat av oss alla. Jag fick dessutom en chans att prata lite mer med systerdotterns kille som hon ska flytta ihop med efter nyår och jag är inte särskilt förvånad för hon är ju en smart tjej, men hon har valt en jättebra och intelligent kille som är trevlig mot alla och kan prata med folk i alla åldrar, det vill säga samma skrot och korn som ungdomarna vi känner och älskar.

Nu är ju båda vuxna

26/12 På torsdagen fick jag sätta mig i bilen och åka hela vägen ut till syrran i Knivsta igen för nu var det dags för bästa systersonens 17-årsdag. Jag åker ju inte hela vägen ut dit särskilt ofta och nu var det tredje dagen på rad som jag åkte dit.
Vi hade det trevligt tillsammans vänner och familj och sen blev jag ju trött ganska fort och åkte hem för att ta det lugnt. Han hade önskat sig en slips genom sin syrran, så hon hade tipsat mig och jag köpte en snygg sidenslips till honom som han blev väldigt glad för.
Jag har förresten liksom vid förra operationen blivit helt svullen hela jag, ansiktet är helt puffigt, jag undrar vad det beror på?
Den här gången är det i alla fall inga lokala svullnader på grund av infektion eller inflammation så jag avvaktar så länge, det gör ju inte ont eller nåt, det känns bara konstigt.

Vi är i alla fall ensamma tillsammans

25/12 På onsdagen tog jag det rätt lugnt på förmiddagen och framåt kvällen åkte jag ut utanför Knivsta för att fodra syrrans hästar. Familjen var ute hos syrrans svärföräldrar för att fira juldagen och eftersom gården ligger långt ut på landet är det svårt att få hjälp. Båda hästarna är snälla och trevliga, men den större som är skimmel är en riktig gentleman!
Han är så artig och försiktig med folk att man blir helt varm i hjärtat av honom och han tar mycket hänsyn. Jag klappade om dem, hängde in hönäten och kollade att de hade vatten. Vad jag hade gjort om vattnet tagit slut vet jag inte säkert, för jag fick ju inte bära sånt med mina nyopererade armar. Jag hade stått hemma och känt efter om jag ens kunde lyfta armarna högt nog för att hänga upp hönäten och kommit fram till att det troligtvis skulle gå bra och hade det blivit problem så har syrran en pall/trappa i stallet som jag hade kunnat använda eftersom hästarna som sagt är snälla och lugna.
Turre gick omkring och kollade att jag och hästarna skötte oss och ville följa med in i boxarna, men där går min gräns, han fick stå utanför och vänta. Jag hade hämtat syrrans hund också uppe i huset innan jag gick ned till stallet och han fick följa med i koppel för att få sällskap en stund. Det var mysigt att fodra och klappa hästarna, jag önskar bara att inte resan i sig tog 1 timme tur och retur...
Vi tog ett varv runt stallet efter fodringen för att rasta Sudden och sen lämnade jag in honom i huset, snodde lite hemlagat godis och åkte hemåt.
Kvällen blev mer glamorös senare när jag duschade och fixade i ordning mig för att gå ut med A så som traditionen bjuder på juldagen. Tydligen var det inte så många som visste om den traditionen för det blev ett jäkla bråk på Facebook när jag skrev det och några tog väldigt illa vid sig när andra påpekade att det bara var ensamma människor utan familj och vänner som har den traditionen... Taskigt att sparka på dem som redan ligger ner i sånt fall om det är sant.
Jag kände inte heller till den traditionen innan jag blev singel, men nog har den funnits långt innan dess.
Vi ensamma människor utan familj hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans och det var tämligen många som verkade ha koll på att man går ut på juldagen även om stan i stort var ganska tom eftersom julhelgen är rätt lång i år.