Alla tillfällen att fira är goda

30/12 På tisdagen fick jag äntligen provköra min nya moppe! Eller egentligen är det tydligen en lätt motorcykel, men bland oss svenskar i Thailand kallas den moppe, Thailändarna kallar dem Motorbike. Jag åkte iväg och handlade lite och sen gick jag ned till stranden för att ta några foton. Bilden på lägenhetshuset är tagen från strandkanten och pilen visar var min balkong och lägenhet är. Det ser ju ut som om det är ett rätt dåligt läge, men jag trivs väldigt bra där. Området är ju lugnt och skönt och att det är på 2 våningen gör att jag aldrig behöver ta hissen och det är bekvämt att slippa, särskilt om det är strömavbrott, vilket det sällan är när jag är här i alla fall. På stranden var det i alla fall en hel del folk, i jämförelse med en vanlig vardag. Många Thailändare verkar ha samma åsikt som min mamma, alla tillfällen att ha fest och kul är bra tillfällen. Egentligen är deras nyår i april, men varför missa ett tillfälle att fira? Alltså började det anlända en massa thailändare som ville fira nyår på stranden. Även om det är nyår för oss andra så är det närmaste julafton för de som säljer mat och saker från små mobila butiker! De finns överallt och överallt är det köer för att handla varor av dem, mest mat och efterrätter. Men just nu är vi bara i början av allt det, imorgon blir det nog mycket mer. Även utanför Buffalo Bill Steak House var det julpyntat, jag vet inte varifrån de fått den där jättebjörnen, men den passade ju rätt bra som tomte.

Vi är i alla fall ensamma tillsammans

25/12 På onsdagen tog jag det rätt lugnt på förmiddagen och framåt kvällen åkte jag ut utanför Knivsta för att fodra syrrans hästar. Familjen var ute hos syrrans svärföräldrar för att fira juldagen och eftersom gården ligger långt ut på landet är det svårt att få hjälp. Båda hästarna är snälla och trevliga, men den större som är skimmel är en riktig gentleman!
Han är så artig och försiktig med folk att man blir helt varm i hjärtat av honom och han tar mycket hänsyn. Jag klappade om dem, hängde in hönäten och kollade att de hade vatten. Vad jag hade gjort om vattnet tagit slut vet jag inte säkert, för jag fick ju inte bära sånt med mina nyopererade armar. Jag hade stått hemma och känt efter om jag ens kunde lyfta armarna högt nog för att hänga upp hönäten och kommit fram till att det troligtvis skulle gå bra och hade det blivit problem så har syrran en pall/trappa i stallet som jag hade kunnat använda eftersom hästarna som sagt är snälla och lugna.
Turre gick omkring och kollade att jag och hästarna skötte oss och ville följa med in i boxarna, men där går min gräns, han fick stå utanför och vänta. Jag hade hämtat syrrans hund också uppe i huset innan jag gick ned till stallet och han fick följa med i koppel för att få sällskap en stund. Det var mysigt att fodra och klappa hästarna, jag önskar bara att inte resan i sig tog 1 timme tur och retur...
Vi tog ett varv runt stallet efter fodringen för att rasta Sudden och sen lämnade jag in honom i huset, snodde lite hemlagat godis och åkte hemåt.
Kvällen blev mer glamorös senare när jag duschade och fixade i ordning mig för att gå ut med A så som traditionen bjuder på juldagen. Tydligen var det inte så många som visste om den traditionen för det blev ett jäkla bråk på Facebook när jag skrev det och några tog väldigt illa vid sig när andra påpekade att det bara var ensamma människor utan familj och vänner som har den traditionen... Taskigt att sparka på dem som redan ligger ner i sånt fall om det är sant.
Jag kände inte heller till den traditionen innan jag blev singel, men nog har den funnits långt innan dess.
Vi ensamma människor utan familj hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans och det var tämligen många som verkade ha koll på att man går ut på juldagen även om stan i stort var ganska tom eftersom julhelgen är rätt lång i år.

Det blir jul även om man inte är beredd på det

24/12 Så var det då måndag och dags för julafton!
Min julkänsla brukar dyka upp förr eller senare men jag vet inte om det var för att vi egentligen inte hade någon sommar och därför inte borde få någon jul, men den infann sig i alla fall aldrig. Men trevligt var det förstås, vi möttes upp större delen av familjen och släkten och ett par vänner hos mamma och pappa för julfrukost med gröt och skinkmackor. Jag var en av dem som stannade längst för en gångs skull, jag hade inget bättre för mig direkt.
När jag kom hem tittade jag på DVD och tanken var att jag skulle slå in julklapparna, de få jag köpt, men jag kunde inte hitta inslagspappret jag städat bort då K flyttade in i slutet av sommaren... Istället lades julklapparna i fina papperspåsar man fått när man shoppat och så häftade jag ihop dem.
Vid 14 ungefär åkte jag ut mot Knivsta för att åka till syrran och se Kalle Anka, jag har ju inga TV-kanaler längre.
Turre gosade med L medan jag åt hemgjord knäck för glatta livet. Jag är ju inte ens en godismänniska men jäklar vad god den där knäcken var, dessutom var det ingen mandel i den och det gillade jag.
Sen åkte jag hem och tog det lugnt och vid 19 var vi tillbaka hos mamma och pappa för julmiddag.
Jag blir ännu mättare på julmiddag och smörgåsbord än andra grejer, antagligen för att det är så många smaker? I alla fall slutade det med 3 bitar sill, en potatis, en prinskorv. lite löjrom och en skiva lax. Sen var det stopp.
Vi brukar alltid ha julklappar men hade bestämt i år att bara barnen skulle få. Som tur är fick jag i alla fall en julklapp av systerbarnen, hemmålade kaffeglas och stjärnor att pynta naglarna med och från syrran fick jag en låda med lite småförpackningar med smink och sånt som hon fått över.

Systerbarnen var glada för sina knäppa mössor från San Francisco, eller L var i alla fall det, S tyckte att hans var för liten och han hade också velat ha en pingvin. Men jag köpte pingvinerna till gudbarnen eftersom de var de första som kallades pingvinerna på grund av sitt hår.
De fick också biljetter till Gustafsson och Schyffert som vi ska gå och se tillsammans den 1:a April.

Brorsonen är ju bara 2 år så han fick en träelefant som är ett pussel och det blev han glad för, för han gillar elefanter.
Mamma och pappa fick julklappar av mig, mamma fick ett saltblock som sagt och tyckte att det var kul, det var det jag trodde att hon skulle göra.
Pappa fick två sorters Stiltonost från Harrods.
Jag kom hem nöjd och glad vid 22 tror jag och njöt av att inte behöva göra nåt alls.

Asiatiskt dag

Annandag jul och dags för nästa födelsedagskalas, den här gången var det systersonen S som fyllde hela 15 år! Jag gjorde inte mycket alls under dagen eftersom jag gick upp sent och i stort sett snyggade till mig och åkte. Jag visste att vi skulle få Tom Yam och jag gillar ju det men brukar alltid ha lite hals-svid lagom tills vi blir bjudna på det och det fungerar inte riktigt i kombination med chilin. Den här gången var jag dock helt frisk och tydligen hade jag sett frma emot den här soppan väldigt mycket för det kändes som den var godare än någonsin och jag tog 3 portioner, soppa är ju lättare att äta än annat och det enda som egentligen tar plats är champinjonerna, räkorna och ris om man väljer att ta det till. Men lagom tills jag var proppmätt fick jag veta att vi skulle få friterade bananer med glass... Nåja, det tog ett tag och jag kunde i alla fall smaka på den även om det inte blev mycket, men svågern är väldigt bra på att laga mat!
Vi hade en trevlig eftermiddag och efter ungefär 3 timmar så åkte jag hemåt eftersom Turre satt i bilen och väntade.
Senare på kvällen åt jag ett mellanmål bestående av Japanska Dumplings som jag köpt på Axfood Snabbgross i Solna. De ska ju helst ångas och plötsligt slog det mig vad den lilla plastinsatsen till riskokaren är till för!
Jag lade in dem i den och hällde lite vatten i kokaren och satte igång den och nån kvart senare var de ångade och klara och det visade sig, väldigt goda. De doppades i en dipsås gjorde på sesamolja och soja och antagligen något mer.
Resten av kvällen tittade jag på The West Wing, stickade och läste.

Vilken söt liten mus

Jag gick förstås upp sent på juldagen eftersom jag somnat så pass sent (tidigt?)
 och efter att jag ätit frukost i lugn och ro tittade jag på bilderna jag fått av brorsans familj i julkapp, de är väldigt bra. Men jag önskar att de satt i en fotobok istället, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, jag vill inte bara ha dem liggande i en påse så tittar man ju aldrig på dem. Det är brorsan som fotat och det mesta är svartvitt och det är mest gatufoton, riktigt bra sådana.
Det var riktigt vårdväder ute och det var till och med lite fågelkvitter, på eftermiddagen var det över 10 grader ute och solen sken mellan träden.
Vid 19 mötte jag upp B & L, C & D och L & J. Vi åt en trevlig middag på Vita Hästen och hade det rätt bra. Ett par bord bort satt T & L med J och L, J ignorerade mig, han är lite underlig ibland buttersmurfen och han har uppenbarligen sagt upp bekantskapen med mig för att S är sur på mig för ingenting... Nåja, det var ju inte så att han någonsin varit särskilt social. De andra betedde sig normalt däremot och det var ju viktigare. Vid ett annat bord satt några till som de flesta av oss kände, ja Väsby är inte stort...
När vi ätit gick vi till Ullis men det fanns ingen plats att sitta vid bordet där de andra satt och jag kände mig inte hemma så jag smet iväg vid 23. Precis när jag körde upp bilen på tomten så såg jag en liten mus springa förbi i lyktskenet och fnissade till lite, tydligen var det något slags varsel... När jag kom in gick jag och sminkade av mig och fixade i badrummet och när jag kom ut igen stod både Turre och Judas vid soffbordet och såg väldigt alerta ut. Det är en sak när Turre gör det, han kan bli sådär alert om han letar efter nån smula på golvet, men det faktum att Judas betedde sig konstigt gjorde mig misstänksam. Jag kikade under soffbordet och ser en musnos... Sen hivade jag upp hunden under ena armen och katten under andra och så satte jag in dem i sovrummet och stängde dörren. Jag funderade på hur jag skulle få tag i musen men sannolikheten var ju i alla fall större om djuren var ur vägen. Till saken hör att jag inte har några problem med möss i huset, det var alltså Judas som tagit in honom genom kattluckan och jag ville hellre ha ut honom levande än skadad eller död.
Jag sköt försiktigt soffbordet åt sidan och han satt kvar! Sedan lutade jag mig bara över bordet och tog honom, han kikade bara över axeln på mig lite medan jag lutade mig ned, han såg inte ens stressad ut. Sen bar jag ut honom och släppte ut honom på gräsmattan och han gick iväg rätt lugnt. Han var så attans söt att jag mest ville pussa på honom men det är kanske inte så vettigt att pussa på ett otämjt djur... så jag lät bli.
Sen blev det ännu igen en sen natt/morgon, jag somnade inte förrän vid 5. Först satt jag uppe och tittade på The West Wing och satte igång med en ny stickning och sen låg jag och läste i flera timmar.

A Christmas Carol

På fredagen hade jag i uppdrag att hämta smörgåstårtor på konditoriet, vi skulle fira av våra chefer som avgår till nyår. Tyvärr visade det sig att konditoriet inte alls var bra på att göra smörgåstårtor, ICA däremot är väldigt duktiga på det. De här tårtorna smakade bara grädde och jag kunde inte ens äta upp min bit och jag som älskar smörgåstårta... Men de ser fina ut eller hur?
Fyllningen bestod bara av grädde, majonnäs och dill, inga räkor eller något sånt, det var ett dumt beslut.
Vi hade skramlat ihop till presenter och de fick varsin slipsnål i guld och de ska få dem ingraverade också, men det hanns inte med innan.
En stor bukett blommor var fick de också. Sen berättade de företagets historia och jag kände ju till den men det var många som blev förvånade över en del av informationen.
Vi slutade redan klockan 12 eftersom det var dagen före julafton och när jag kom hem vilade jag lite och sen for jag omkring och städade och pysslade tills det var dags att åka in till stan för att se "A Christmas Carol" på Maximteatern med sommargrannen M.
Vi möttes upp utanför Tudor Arms men inte ens med all den vilja P hade att ordna ett bord till oss så fanns det någon plats att äta därinne, det var tvärfullt. Vi tog en promenad runt kvarteret mot Maximteatern och hittade en italiensk restaurang precis mittemot teatern. Servicen var sådär och maten var smaklös och ointressant och inte helt billig. Vi hade båda valt canneloni och M tyckte att de var okey men jag tyckte inte ens det...
Precis lagom tills teatern började var vi på plats i våra stolar och vi hade riktigt bra platser på 3:e raden, men M hade sån otur att hon hamnade bakom den enda långskånken på rad 2.
Föreställningen var helt fantastisk! Skådespelarna är jättebra, de sjunger vackert och spelar sina roller väldigt väl. Främst blir man förstås imponerad av de tre barnen som gör fantastiska insatser och sjunger så hjärtskärande vackert. De två småflickorna överraskade och skrämde när de spelade demonerna "Want" och "Ignorance" och såg så läskiga ut att man fick rysningar, liksom förra året så var effekterna väldigt bra också och om jag hade varit ett barn hade jag blivit vettskrämd när spökena kom in, nu blev jag bara lite skakis...

När jag kom hem bakade jag bröd till julaftonsfrukosten så som jag lovat att göra och sen slog jag in alla julklapparna. Det var flera år sedan jag hade allt det klart före själv julafton så det kändes bra.
Sen bytte jag lakan i sängen och duschade och gick till sängs men då var klockan redan 2.

Ingen teknik alls

På onsdagen var det åter dags för skoj med jobbet, den här gången var det jullunch på schemat. Vid 11 ungefär började vi samla oss för avfärd och sen delade vi upp oss i olika bilar och körde mot Edsbacka Wärdshus.
Efter att några tagit för sig av glöggen i förtältet fortsatte vi in i restaurangen. Det tog en stund innan vi kom iväg till buffén och sen fick vi stå i kö rätt länge och tyvärr tyckte jag personligen inte att det var värt det... Varken sillen eller laxen var god alls och det är i stort sett det enda jag äter på julbordet, men mätt blev jag i alla fall och det fortare än vanligt. Sen satt jag mest och snackade skit med de runt omkring mig och de märkte ju inte ens att jag inte tog om från buffén, de var alldeles för upptagna med att äta själva.
När vi ätit klart gick ungefär hälften av oss bort till Bowlingbanan vid Sollentuna badet, det ligger precis vid restaurangen. Mamma och pappa tog med sig Turre hem och vi delade upp oss på ett gäng banor och bowlade. Jag är så fruktansvärt ojämn när jag bowlar, ibland går det bra men oftast inte... Jag har ingen teknik alls och om jag jobbar på den missar jag banan helt. Hur gör man då?
Jag var trots allt detta den bästa av oss tre på min bana men det beror mest på att vi var helt värdelösa alla tre.
Vi bowlade nog i ungefär 2 timmar och sen skulle jag vidare till Stinsens köpcentrum och köpa de sista julklapparna, de andra skulle tillbaka till Väsby och gå till puben. Eftersom det inte fanns plats för alla i bilarna blev jag ombedd att skjutsa 4 personer till Häggviks station så det gjorde jag och åkte sen till Stinsen. Jag tittade på stövlar och hittade visserligen ett par jag kunde ha efter att ha blivit dirigerad till Scorett, den enda butiken som har olika skaftvidd på stövlar. Men jag tyckte att de var lite för alldagliga och dessutom för korta så jag bestämde mig för att fundera på saken. Sen gick jag och köpte strumpbyxor och Dressman-skjortor till svågern och en traktörpanna till brorsan.
Bara nån timme senare var jag återigen i bilen och nu på väg till Väsby och puben. När jag kom ned till Hästen blev jag förvånad över hur många som faktiskt var där, det var i alla fall 10 personer.
Humöret var glatt men en del hade djupa snack ibland också och när någon beställde in sambuca-shots testade vi att tända dem och det funkade ju.
Lilla I utmanade killarna i armbrytning och gjorde riktigt bra ifrån sig men efter ett tag blev hon trött och då körde killarna mot varandra istället.
Jag var väldigt trött och hade lite huvudvärk så jag åkte hem vid 22 ungefär och hämtade hem Turre på vägen.

Duktig eremit

På lördagen vaknade jag med migrän och ett par minuter efter att jag tvingat mig själv ur sängen blev det ännu värre än när jag gick upp. Jag hade modigt försökt att äta frukost för att få bort migränen men det fick jag ge upp och istället hämtade jag mina sprutor. Det kände som om jag lurade mig själv när jag tog sprutan och höll tummarna men någon timme senare var jag så gott som helt bra! Vad gjorde folk innan riktiga migränmediciner såg dagens ljus?

Jag fortsatte min frukost och sen plötsligt hade jag tydligen hur mycket energi som helst... Tanken var att städa garderoben och byrån så att de rena kläderna kan stoppas in istället för att ligga på en stor hög på byrån. Istället för att ta tag i detta gick jag ut i förrådet och letade upp adventsstjärnor och -ljusstakar. Jag kunde ju inte bara sätta upp detta i ostädade fönster så nu tog jag blomkrukorna en och en och lät dem dra i vatten i diskhon och under tiden torkade jag alla fönsterbrädor. Men då upptäckte jag ju att fönstren var skitiga, så då tvättade jag dem också.

Jag vek den rena tvätten och balanserade den på högen som redan låg på byrån sen laddade jag en ny maskin tvätt...
Jag tömde diskstället och diskade det som inte var diskat och sen dammsög jag huset. Först när det var ordentligt städat pyntade jag fönstren med ljusstakar och stjärnor. Turre och Judas hade sökt tröst hos varandra under mitt slamrande i huset och låg i fåtöljen båda två.

Efter den första maskinen tvätt laddade jag en andra och sen drack jag en frappé innan jag satte igång med att laga matlådor och middag. Jag gjorde köttfärssås på 2 kg köttfärs, en pastasås på  2 burkar krossade tomater, 2 stycken aubergine, lök och kryddor och sen gjorde jag en tomatröra till bruchetta som jag tänkt ha till middag. Men bruchetta måste jag ha mitt hembakta bröd till så jag gjorde 2 limpor av det också.
Sen tyckte jag att jag varit duktig och resten av kvällen ägnade jag åt Criminal Minds.
Jag hade inte ens klätt på mig under dagen, bara haft pyjamas på mig och jag hade ingen energi att gå ut eller ens vara social.

Nu ska julen ut

På söndagen var det egentligen tänkt att jag skulle snygga till mig och åka till centrum för att köpa en sen födelsedagspresent till svägerskan och sen gå på kalas där vid 15. Men det blev inställt eftersom hon fortfarande återhämtar sig efter kejsarsnittet hon var tvungen att göra. Jag tog då chansen att städa ut julen. Jag vet inte om jag någonsin låtit den stanna så länge som till den 9:e och nu var det definitivt dags att kasta ut gran och städa upp allt rött och guldigt.
Det är ett evigt meckande att få ned alla julkulor i de behållare de kom från och sen att lyckas packa ned allt i de plastbackarna som jag har till julgrejerna. Granen som nog egentligen var av en typ som inte skulle barra, barrade en hel del när jag bar den genom huset och tryckte den genom dörren och över trappräcket. Det tog tid att få undan allt och packa ned det, men nu är det bara utelyset som finns kvar uppe och det får sitta ett tag till, jag känner inte för att gräva upp sladden ur snön. Plastlådorna med julpyntet står fortfarande kvar i gästrummet också, känner inte heller för att pulsa i blötsnö med tunga lådor fram till förrådet.
Så fort snön försvinner ska det ut däremot och då åker all färg och alla penslar och sånt också ut och dessutom motorsågen som mina gäster fått dela nattkvarter med sedan i somras.

Jag var så fruktansvärt trött att jag kom i säng i rekordtid, redan 21.30 faktiskt och det bådar ju gott inför den nya jobbveckan.

Mysig julafton men utan julstämning

På julaftonsmorgon gick jag upp vid 9.30 och snyggade till mig lite grann, det var nämligen dags för julfrukost hos mamma och pappa. Jag var en av de få som var i tid men min farbror var där och min pappas kompis som alltid varit en självklar del av vårt liv eftersom han alltid levt som singel. Senare dök syrran med familj upp också och vår gemensamma kompis J, som också varit min tillfälliga sambo i några månader för ett par år sedan. Vi blev serverade nybakat bröd, julskinka, senap och hemlagad risgrynsgröt, mumsigt! Sen satt vi mest och mös och snackade om lite allt möjligt och sen kom min faster också. Jag hade ingen tid att passa eller speciellt mycket att göra under dagen så jag stannade nästan längst av alla.

Sen åkte jag hem för att förbereda lite eftersom tanken var att vi allihopa skulle se Kalle Anka hemma hos mig. Det är en av våra traditioner. Jag hade köpt godis och fyllda kex, pepparkakor och glögg. Jag satte på en massa te och kaffe också som slutligen stod orört eftersom ingen var sugen på det. Jag tände i kaminen eftersom det var ruskigt kallt i huset. Utanför tände jag facklorna, lyktan och eldkorgen, det såg väldigt trevligt ut. Kvart i tre ringde mamma, pappas bil ville inte starta... och jag hade ju hennes bil så de fick stanna hemma. Syrran med familj dök upp strax senare och blev serverade saftglögg, mandlar och russin. De åt av kexen och pepparkakorna och mina hemgjorda saffransskorpor, men godiset stod helt orört. Jag hade ju glömt ungarnas vadslagning med föräldrarna att inte äta godis eller dricka läsk på ett helt år, självklart mot en ganska väl tilltagen pengabelöning. De såg väldigt mycket fram till nyår då vadet var över. De har varit väldigt duktiga och inte fuskat alls. Det var trist att mamma och pappa inte kunde komma, men det gjorde att vi hade gott om plats att sitta i soffan och fåtöljen. Jag måste se Kalle Anka varje år annars blir det inte jul för mig. Men av någon anledning fick jag ändå ingen julstämning trots att vi hade det så mysigt.
När alla hade gått diskade jag upp efter oss och städade undan och sen tag jag tag i julklappsinslagningen. Jag har alltid så dåligt med tid vid jul men i år hade jag tid att slå in presenterna mycket bättre och satte till och med snören, etiketter och lack på paketen.

Sen tog jag det lugnt en stund och sen var det dags att återigen bege sig hem till mamma och pappa, den här gången för julmiddag. Innan jag åkte hemifrån lade jag ut lite äpplen till rådjuren, de hade blivit över på jobbet före julledigheten.
På julbordet fanns min favorit, löjrom. Jag skulle nog näst intill kunna leva på det tror jag. Jag åt lite sill och lax också, men korv och köttbullar och sånt är något jag brukar undvika. Det finns ju så mycket god fisk på bordet vid jul! Det enda vi saknade var brorsan med fru och barn, men det har varit så mycket för dem senaste veckan så man kan förstå att de inte orkar hänga med på allt.
Vi hade väldigt trevligt och när samtalsämnena började sina förhörde jag familjen på julquizzet från veckan innan. Jag hade nämligen med mig bladen med både frågor och svar. Ungarna glänste med att kunna en hel del saker som vi vuxna inte kunde, de är smart de där ungarna. Sen tog frågorna slut alldeles för fort, så vi tog fram TP och delade in oss i två lag, tjejerna mot killarna. Tjejerna vann stort och killarna hade förstås en massa ursäkter för det.
Det var ganska sent när vi tog tag i julklappsutdelningen och som traditionen är hos oss så fick systersonen S dela ut dem. Många roliga och fina julklappar fick vi, den roligaste var nog grilltången med inbyggd termometer för perfekt grillresultat som alla vi barn fick av mamma och pappa som en bonuspresent, vi fick nämligen pengar av dem också. Av ungarna fick jag en presentförpackning från Body Shop med duschcreme, lotion och kroppspeeling, dessutom med den doft jag gillar. Av brorsans familj fick jag ett Biopresentkort och av syrrans familj ett sminkborstset och smink. Strax före midnatt började folk göra sig klara för att åka hem och eftersom min julafton varit så perfekt den kunde vara förutom att jag saknade brorsan där, så kollade jag om han var vaken och det var han. Så jag packade ned deras julklappar i min påse och åkte till grannkommunen där de bor. Sen fick jag till min lycka se även brorsans fru som såg oförskämt bra ut trots att hon var tvungen att gå igenom ett kejsarsnitt och så fick jag känna på lille G. Han var lätt som en fjäder och hade långa armar och långa fingrar, kanske blir han en pianist? Jag och brorsan satt och snackade nån timme och sen åkte jag hem och lade mig.

Bilden på marsvinen är den jag köpte för några veckor sedan som jag inte ville berätta mer om just då, den köpte jag till systerdottern som älskar marsvin. Det är inte lätt att göra henne riktigt glad så att det syns, men hon verkade verkligen vara glad för den.

Ljuset på bilden är ett av ljusen hemma hos mamma, vi var väldigt förvånade över hur det betedde sig när det brann ned...