Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Sånt ser man inte i svenska skyltfönster

27/2 På fredagen vaknade S tidigt och jag som är väldigt lättväckt vaknade så snart hon gick upp och smet in i duschen. Hon försökte vara tyst och det funkade för K, men jag som inte är van att ha andra människor i sovrummet är det nog en annans sak för. Jag somnade dock om lite grann och slumrade medan hon stod i duschen.
Vid 9 knackade det på dörren, det var vår frukost som kom. De hade ingen matsal så frukosten serverades till rummet. Nu var det förvisso inte en särskilt imponerande frukost, det var en croissant och kaffe... Men den smakade i all fall bra och det räcker ju för mig som frukost, det var värre för S som var vrålhungrig även efter frukosten.
K hade fixat en karta och sa vartåt vi skulle, det blev fel, sen var det jag som gav mig på navigeringen och det blev fel... Jag har aldrig misslyckats att följa en karta och inte ens då vi bestämde oss för att följa solen snarare än gatornas riktning så blev det i alla fall fel... Vi vet fortfarande inte hur vi misslyckades gång på gång, vi är rätt intelligenta allihopa och jag och K är rätt tekniska också.
Vi bestämde oss tidigt för att gå in i alla affärer som någon av oss var intresserad av och det gjorde vi.
Vi var bland annat in på Sephora för min skull och där försökte de sälja parfym till mig och slutligen var jag tung i huvudet efter alla luktprover, S och K mådde så dåligt av alla dofter att de till och med gick ut efter ett tag. Själv köpte jag en brynpenna med borste och lite andra saker.
Sen var vi inne på Nespresso-butiken och jag har inte riktigt förstått vad det går ut på så jag ville se om det var något för mig eller inte. S förklarade en massa för mig eftersom hon har en Nespressomaskin. Vi fick också provsmaka kaffe. De förklarade för oss att de inte fick servera mjölk däremot, jag antar att det räknas som livsmedel men att inte kaffe gör det.
Eftersom vi bara precis börjat v¨r dagsutflykt så bestämde vi oss för att köpa maskinen dagen efter istället så att jag inte skulle behöva bära den hela dagen.
Det var soligt och vackert väder, men så fort man var i skuggan så var det riktigt kallt! Jag hade bara en huvtröja på mig och det var jättebra i solen, men när vi satt ned för att äta lunch så frös jag jättemycket. Som tur var hade de gasolvärmare på sin uteplats så den fick jag precis bakom mig och det hjälpte lite.
När vi kom till Fontana di trevi visade det sig att den var helt inbyggd i byggnadsställningar och torrlagd för renovering. De hade preparerat en liten gångbro som man fick gå förbi fontänen på, de släppte på ett gäng lite då och då och man fick inte stanna någonstans för att det inte skulle bli kö.
Nedanför spången satt det folk och jobbade med små, små putsmaskiner och tog bort kalkavlagringar antar jag. Tufft jobb, men jag gissar att det också kan vara väldigt meditativt.

Det var vakter och poliser precis överallt i stan, till och med kravallpoliser med full mundering. Vi undrade varför det var så men fick inget svar förrän dagen efter. Vissa av vakterna vid byggnader såg rätt roliga ut i sina uniformer, medan andra var riktigt stiliga och jag märkte att jag inte var ensam om att spana in poliserna som stod i grupper överallt. De var mycket avslappnade och skrattade sinsemellan, det gjorde ju att vi inte var så oroliga vi heller.
Någonting man inte ser i Sverige är till exempel butiker helt dedikerade till att sälja religiösa kläder och verktyg... Det finns flera stycken såna i området vi gick igenom, det ser så sjukt ut att se de där frockarna i ett skyltfönster!
Det finns också många hästdragna droskor överallt och det var uppfriskande att se att de flesta var omskolade travhästar som såg väldigt välskötta, friska och glada ut. De verkade gilla sitt jobb och tog chansen att sova en stund när de inte behövde jobba. Jag såg flera kuskar pyssla om hästarna och lägga på dem täcken framåt eftermiddagen när det kallnade på och det syntes att de litade på och tyckte om varandra, kuskarna och hästarna.
Synd egentligen att det inte finns en sån marknad i Sverige, så kanske många travhästar kunde få en andra chans efter att de gjort sitt på travbanan. Dessa hästar var i perfekt hull och välmusklade och blanka, som sagt, uppfriskande!

Strax innan det mörknade var vi framme vid Colloseum, vid det laget hade vi gått ungefär en mil enligt S stegräknare på mobilen och en hel del av det var för att vi gått vilse så mycket. Men jag hävdar att det är genom att gå vilse, man lär sig att hitta i en ny stad. Det var vad jag gjorde första gången i London och där hittar jag nu nästan bättre än i Stockholm.
Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till hotellet eftersom vi var trötta och det snabbt blev mörkt.
När vi kom tillbaka snyggade vi till oss och tog en promenad och letade efter någon trevlig restaurang. Vi hittade en som hette da Cesare och det såg väldigt dyrt och fint ut, vi hade kommit överens om att vi skulle äta fint och gott åtminstone en kväll i Rom och det visade sig vara ett mycket bra val av restaurang, alla var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Klockan var inte jättemycket när vi gick tillbaka, men alla var helt slut och ville bara sova.

Den svenska jätten handlar smycken

14/1 På onsdagen åkte jag, Å och hennes chaufför till Rayong och Leamthong igen, denna gången för att hämta och betala mina diamanter. Som den shopoholic jag är så spontanshoppade jag även en ring för att komplettera setet. Armband var för dyrt och det får jag köpa nästa gång om jag har råd, just nu får detta räcka. Vi funderade en stund och kom fram till att det var säkrare att bära diamanterna än att lägga dem i handväskan eller påsen som det stod Diamond World på, ifall någon sett oss köpa diamanterna och skulle rycka väskan. Vi tog några bilder på mig och oss när jag hade diamanterna på mig och jag ser ut som en jätte bredvid de andra. Jag kände mig ganska fin innan vi tog bilderna, för jag fick positiv uppmärksamhet när vi gick i centrumet, men självförtroendet försvann helt och hållet när jag såg bilderna... Jag ser fet ut också av någon anledning. Fast chauffören ville ha en bild av honom och mig ensamma för att lägga på Facebook för att han tycker att jag är så snygg, när man ser bilderna så känns det absurt för mig. Dessutom lade de båda in inlägg och en av dem hade fördubblat värdet på mina diamanter och den andra hade fyrdubblat det! Deras vänner måste tro att jag är miljonär!
Jag upptäckte när jag kom hem att örhängena mer ser ut som blommor än stjärnor, det var ju en besvikelse när man handlat för så mycket pengar, hur kunde jag ha missat det?
Jag tycker i alla fall att smyckena klär mig, de är precis lagom stora och inte för mycket.
Lite ångest får jag alltid när jag shoppar något dyrt som jag egentligen inte behöver, men samtidigt tycker jag att om jag har råd och verkligen vill unna mig något, så är det bättre att köpa det än att lägga pengarna på hög.
Vi åt på en västerländsk restaurang innan vi åkte hem, det är också en kedja och maten var jättedålig och dyr dessutom. Men mina vänner var rätt nöjda med sin mat så jag sa ingenting. Jag har nog nämnt förut att om jag äter ensam så duger ingen restaurang för mig, men om jag har sällskap så duger det mesta.

Seriös shopping gjord

12/1 På måndagen skulle jag på återbesök hos läkaren på sjukhuset i Rayong. Eftersom jag inte kan köra moppen så långt så hade jag letat efter sätt att ta mig dit. Yoyo var redan bokad den dagen så jag frågade Å om hon kunde skjutsa mig och dessutom hänga med och handla på Leamthong köpcentrum. Eftersom hon inte jobbar vanliga tider, eftersom hon är sångerska så gick det alldeles utmärkt för henne och gjorde att hon tog sig ut ur huset också. Hon är ganska mycket hemma, ensam.

Att komma in till läkaren gick rätt fort och sen var det bara blodtryck och lite frågor som också gick rätt snabbt. Sen fick vi vänta en stund på att betala och det skulle ta ännu längre tid om de skulle ta kontakt med försäkringsbolaget för att de skulle betala, så jag bestämde mig för att betala själv och se om jag kunde få tillbaka det av försäkringen senare. Det kostade runt 1400:- så det är ju värt att skicka in de kvittona. Där man betalar och får ut de föreskrivna medicinerna har som många andra Thailändska inrättningar väldigt förvirrande skyltar på engelska. I det här fallet stod det att man skulle säga till om man väntat längre än 15 minuter, på en skylt precis ovanför stod det att man skulle säga till om man väntat mer än 20 minuter..
När vi var klara på sjukhuset skulle Å leta rätt på en tjej hon anlitat för att sy om hennes kläder och vi åkte fram och tillbaka utefter en väg i närheten av sjukhuset ett par gånger och försökte hitta hennes butik. Det var många skräddare som hade butiker där. Slutligen gav Å upp och sa att vi bara skulle gå in i den närmaste och kan ni tro, det var rätt butik! När hon såg tjejen därinne så insåg hon att det var samma tjej som hjälpt henne ett par år tidigare. Jag hittade en galaklänning i klarblått som jag gillade och frågade om jag kunde få prova den. Tjejen såg livrädd ut och verkade rädd att jag skulle spränga den. Jag bedyrade att jag inte skulle försöka stänga den och då fick jag prova. Jag inser inte och ser inte hur smal min midja är och det visade sig att jag kom i klänningen och faktiskt kunde stänga den över midjan och magen, men sen var det stopp! Över bysten var glappet nästan halva min framsida och halva min baksida av kroppen om ni förstår vad jag menar? I alla fall så insåg vi ju att den inte skulle funka hur mycket vi än ändrade den. Men hon sa att hon kunde sy en ny likadan åt mig på en månad. Men sen när hon fick veta att jag ska åka hem nästa lördag så sa hon att hon skulle försöka få den klar till dess. För det ville hon ha 3500 baht vilket är mycket i baht, men rätt rimligt i kronor, c:a 875:-. Hon ville ha 2000 baht i förskott och sen skulle jag betala resten vid hämtning. Hon sa också att jag skulle behöva vänta en timme vid hämtning för att hon skulle kunna slutföra arbetet efter att jag provat den.
Vi beställde den, fick ett kvitto och ett telefonnummer att ringa innan jag kom och hämtade den och sen åkte vi till Laemthong. Eftersom Å vet att jag älskar Starbucks så gick vi dit först och tog en kaffe och jag och Å delade på en red velvet cake. Den var mycket godare än jag förväntat mig faktiskt. Hon har en egen chaufför som är en kusin till henne och de jobbar också med musik tillsammans och han hängde också på och shoppade. Vi gick förbi en djuraffär och de hade såna där hundgodis som är bra för tänderna och som Turre faktiskt äter, så jag köpte en packe av några olika sorter för att ta hem till honom eftersom de var betydligt billigare i Thailand.
Två sjuka saker jag reagerade på var att de säljer parfym till husdjur och att de säljer små igelkottsbebisar...
Jag kan tänka mig att det är lockande att köpa en liten igelkott, de är ju så söta och om man inte vet att de inte mår bra av att vara i fångenskap så ser man ju inget fel i det. Thailand är ju inte riktigt som Sverige när det gäller djurhållning. I Sverige är det ju olagligt att hålla ett vilt djur i fångenskap ens under en begränsad tid för att göra dem friska om de är sjuka.
Vi gick förbi ett bageri i centrumet och vissa av sakerna de säljer där ser minst sagt udda ut i mina ögon. Som brödbitarna som ser ut att ha hår på sig, eller jordgubbsbakelserna som ser lite lustiga ut.
Innan vi åkte hem gick vi för att äta en tidig middag på Fuji, en japansk restaurang. I centrumet har bara större restauranger råd att hyra in sig, så det är bara större kedjor som finns där och maten är minst sagt dålig. Men just på Fuji så serverar de också sushi och den är av värdsklass! Jag vill alltså äta där och de andra gillar också det, så det var givet. Det är ju väldigt dyrt att äta där, men faktiskt värt det. När vi gick därifrån snubblade vi över en diamantaffär som hade ett halsband med stjärnor och tillhörande örhängen. Plötsligt hade jag lagt handpenning på dem och sa att jag skulle komma förbi med resten av pengarna innan jag åkte hem. Det var mycket pengar! Även med svenska mått mätt. Men eftersom "diamonds are a girls best friend" och jag faktiskt har råd att unna mig själv det, så köpte jag dem alltså. Dessutom går de ju att sälja vidare om det blir knappt om pengar. Jag ska värdera dem när jag kommer hem så att jag vet vad de är värda och sen också försäkra dem.
Å och hennes chaufför var helt till sig och tyckte att det var jättekul att jag bestämde mig för att köpa dem. Själva köpte de väskor som var lagom till att resa med, eftersom de ofta är borta över en helg eller några dagar för att uppträda. Det var riktigt häftiga färger på dem.
Vi kom inte hem förrän sent, runt 21, så jag stannade hemma på kvällen, men jag var nöjd och glad med min dag.

Så gott som ett kylskåp

1/5 Kanske var det trots allt lite bra att det blev snöstorm på onsdagskvällen? Med strömavbrottet ville jag ju inte öppna kylskåp och frys eftersom jag inte visste när strömmen skulle gå på igen. Jag ville ju hålla kylan inne. Därför ställde jag ut resterna av maten på verandan och med kylan och snön var det definitivt lika effektivt som ett kylskåp. Nu när strömmen var igång igen på torsdagen så delade jag upp maten i matlådor och ställde in dem i frysen och kylen till senare.
Vid 14-tiden åkte jag in mot stan för att möta upp H och hennes döttrar. Jag parkerade vid Sergelgatan och tog en promenad till Gallerian där de var. På vägen lyckades jag handla flera klänningar! Det är verkligen en talang jag har, shopping...
Vi shoppade vidare allihopa när vi mött upp och sen tog vi en promenad mot Hötorget och tittade i butiker på vägen. Till slut blev vi utslängda från den sista butiken eftersom de ville stänga.
Då gick vi till min bil och så åkte vi till Valhallavägen och Restaurang Cypern.
Där åt vi en god middag och hade väldigt kul under tiden.
Personalen på den restaurangen är helt fantastiskt trevliga varje gång man kommer dit och maten är bra!
Innan jag åkte hemåt igen så skjutsade jag tjejerna till Centralen och då åkte hem till Linköping och jag hem till Väsby.