Visar inlägg med etikett Semester. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Semester. Visa alla inlägg

lördag 6 juni 2015

Jag kanske tog onödiga risker




17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.







lördag 30 augusti 2014

Judas är tät han

13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!

lördag 7 juni 2014

Har ni haft tur med era grannar?

4/2 När jag skulle släppa ut Turre för morgonkissen på tisdagen så stod han bara och stirrade på mig och sen gick han och ställde sig bredvid sin jacka som låg på golvet i hallen. Jag brukar ju bara sätta på honom den när det är minusgrader och denna morgon var det plusgrader. Men det var ganska tydligt att han ville ha den på sig. Sådan matte, sådan hund.. jag är fruktansvärt frusen och det är han också, kanske för att han är van vid att jag har hög temperatur i huset och bilen emellanåt?
När jag frågade om han ville ha jackan såg han jätteglad ut och viftade på svansen, han var nog nöjd med att jag efter 11 år äntligen förstår vad han säger. Svårtränad människa uppenbarligen, men bättre sent än aldrig.
Jag satte på honom jackan och han sprang glatt ut för att kissa.
Han får gå ut ensam på morgonen, han går inte av tomten och bryr sig inte om rådjuren och hararna som är på tomten rätt ofta. Den enda som inte får vara på vårt tomt är räven och henne joggar han efter till vad han tror är tomtgränsen och sen låter han henne vara i fred.
En morgon förra sommaren hade jag släppt ut honom ensam och när jag kom ut visade det sig att mina närmaste grannar var ute. De bor inte i sitt hus, det är deras sommarhus på dagarna på sommaren och jag är inte van vid att de är där så tidigt.
Jag bad om ursäkt för att jag släppt ut Turre ensam och undrade om han varit besvärlig?
Det visade sig att han inte gått över och hälsat på dem ens förrän jag kommit ut och sagt hej till dem.
Då var jag extra stolt, vi har inget som markerar tomtgränsen mellan våra hus och Turre gillar dem och går gärna dit och hälsar och lägger leksaker framför fötterna på dem, men tydligen inte förrän jag har sagt att det är ok!
Vi ar förresten sagt i nästan 9 år att vi ska bygga ett staket mellan oss, men tydligen är ingen av oss särskilt motiverad, för trots att vi alla är aktiva och effektiva så har det inte blivit av, vi ha inte ens pratat om hur det ska se ut...
Jag antar att ingen av oss är särskilt störd på den andra, annars hade det nog blivit gjort rätt fort redan första sommaren.
Det är så skönt att ha bra grannar!
De två hus/familjer som är nära nog att påverka mitt liv är helt fantastiska och är aldrig det minsta irriterande. Det finns dock några grannar längre bort som jag är väldigt glad att de inte bor närmare. Men vi har någon tyst överenskommelse i vårt område, man klagar inte på grannarna om det inte är absolut nödvändigt. Det är mitt sätt att leva och jag är väldigt nöjd med att vi inte har grannfejder i området och accepterar varandras egenheter och oljud.

Jag har letat torp i flera år och det är svårt att hitta något som fyller mina önskemål om hur ett torp ska vara. Det ska vara friköpt tomt, gärna med extra mark. Ett torp ska inte ha el och vatten indraget och jag vill hellre ha ett torp i nästan originalskock med renoveringsbehov än ett som har plastmattor inlagda och ett 60-tals kök i eller liknande grejer som inte hör hemma i ett torp.
Något som förvånar mig varje gång jag tittar i annonser och när jag hälsar på folk i deras sommarstugor är att de inte tycks bry sig om alls hur det ser ut i dem...
De flesta har bara möbler och grejer som de inte ville ha hemma och därför tagit till stugan. Det är omoderna men inte antika grejer, det är obekväma soffor och det är fula lampor och mattor och sånt och sen har de ofta en massa "pynt" och grejer överallt som
förstör trivseln och helhetsintrycket.
Nej, själv vill jag ha det trivsamt och en hemmakänsla även i mitt semesterboende. Det är därför jag letar efter just det rätta huset.
Dessutom är väl något av det fulaste man kan hitta, ett torp med synliga sladdar överallt och ett kylskåp och elspis?
Själv förstår jag ändå inte vitsen med att ha el om man ändå inte har vatten indraget.
Att värma huset och mat med ved är enkelt och att tända ljus och lyktor istället för lampor både trivsammare och inte särskilt besvärligt heller.
Frågan är: Om man hittar drömtorpet och el är indraget. Kan man avsluta elavtalet och dra ur kontakter och sånt ur väggarna?
Det enda jag känner att jag behöver är något att ladda telefonen med och då kan jag antingen köpa en solcellsladdare eller en sån där portabel batteriladdare, eller så kan jag helt enkelt ladda den i bilen.


torsdag 9 januari 2014

Hur ska pengarna räcka?

22/10 På tisdagen fortsatte stressen och i praktiken var det sista dagen på kontoret även om jag hade en arbetsdag till innan jag skulle gå på semester. På onsdagen skulle nämligen hela företaget gå en obligatorisk uppfräschningskurs om "Human Factors". Jag vet inte inom vilka branscher det är ett krav, men jag vet att det är det i vår i alla fall och alla som kan stå upp måste gå på de kurstillfällena, det hjälper inte att säga att man är upptagen!
Jag jobbade alltså på och visste att jag var tvungen att stanna tills jag var helt klar på jobbet och med gott samvete kunde gå på semester och veta att allt var gjort eller åtminstone skulle fungera utan mig på plats. Men tro det eller ej, jag kunde faktiskt gå hem klockan 19 och då var precis allt gjort! Jag var så nöjd med mig själv och min effektivitet och även om jag varit stressad så hade jag haft rätt kul eftersom jag som sagt har haft medvind även om det varit hårt jobb.
Jag lade in om betalning av min operation, den betalningen skulle göras medan jag var på semester nämligen. Men då upptäckte jag att fakturan var på 25% mer än uppgivet pris och nu blev jag nervös, jag skulle nog kunna skrapa ihop den summan, men då har jag ingen buffert för oförutsedda utgifter, det vill säga om något i huset går sönder eller så.
jag mailade alltså min kirurg och vi får se vad han säger.

Man måste ju hinna, det finns inga alternativ

21/10 På måndagen var det superstressigt på jobbet. Inte nog med att jag rest en massa i jobbet hela sensommaren och hösten, jag skulle nu också iväg på semester och hade bara 3 arbetsdagar dit! Jag har en massa projekt på gång, flera som jag inte hade när jag planerade semester dessutom. men semester behöver man ju, särskilt när det är stressigt. Jag bet ihop, var fantastiskt effektiv och jobbade till klockan 19.30 fast vi egentligen slutar klockan 16, men oj vad det kändes bra! Jag fick verkligen massa gjort och har rätt bra medvind även om det är slitigt.
När jag kom hem fortsatte jag att tvätta, annars blev det en ganska lugn kväll, jag hade ju inte så mycket tid över till annat.

tisdag 19 november 2013

En lugn dag i solen på Malta

28/7 På söndagen mådde B lite bättre på förmiddagen och drog iväg för att träffa en kompis. Jag gick till beach club så länge, han skulle komma dit senare.
Jag hann inte vara där så länge innan han dök upp och de hade någon sorts kampanj för någon drink eller nåt där så han övertalade dem att ge honom en hatt och solglasögon, varför vet jag inte, för särskilt snygga var de ju inte...
När solen började gå ned bakom husen gick vi tillbaka, tog en dusch och gick till restaurangerna en bit bort. Där åt vi på en asiatisk restaurang och det var verkligen jättegott!
Sen tog vi en drink och bara hängde en stund och sen blev det en rätt tidig kväll för vi var rätt trötta båda två.



Sånt gör mig orolig

27/7 På lördagen mådde B ännu sämre och jag var riktigt orolig för honom. Han som bara sover runt 5 timmar per natt sov på soffan hela dagen och gick knappt att väcka alls. Jag gick och tittade till honom lite då och då, kollade att han andades, kollade så att han inte var alltför varm och febrig och väckte honom varannan timme för att se att han gick att prata med fortfarande.
Mitt på dagen åkte jag iväg till en klänningsaffär jag varit till och köpt en klänning.
Tjejerna där inne var jättetrevliga och pratade väldigt bra engelska, en av de hade bott i London i många år och gått i högskola där.

Klänningen behövde tas in lite här och där, så jag skulle tillbaka för att se om det blivit bra.
Det blev så att de tog den igen eftersom den kunde göras ännu bättre. Det är en svart långklänning med pärlor på, tanken är att jag ska ha den nästa år på Galamiddagen på SAFE. Lika bra att planera i god tid, jag brukar få panik den sista veckan föra mötet och inte veta vad jag ska ha på mig.
Risken är förvisso att den inte längre passar så bra om nästan ett år, men då får jag väl ta den till en ny skräddare i sånt fall, modellen är bra på mig i alla fall. Dessutom ser jag lång och väldigt slank ut!
Till och med tjejerna i butiken var helt förbluffade hur mycket snyggare jag var så fort jag fick klänningen på mig.
Man är ju rätt så svettig och rödmosig efter en dag på bussar och i stan så man är väl inte sitt vackraste jag direkt.
När vi kommit fram till hur vi skulle göra med intagen av klänningen så tog jag en kort promenad till ett café i närheten som de tipsat mig om, där tog jag en iskaffe och svalkade av mig i AC:n en stund och sen hoppade jag på bussen och åkte tillbaka.



B sov fortfarande hårt och efter att ha lyckats få liv i honom så pass att jag kunnat konstatera att jag inte behövde ringa läkare eller köra honom till sjukhus så tog jag en dusch och ringde D och frågade om jag fick komma över och hänga så jag slapp sitta ensam.
Han skulle jobba men jag var välkommen ändå.
När vi gått till hans del av ön dagen innan trodde jag att vi gått en gata upp precis vid lägenheten, men det var en annan som går i en helt annat vinkel från kajen. Det ledde till att jag kom ned på strandpromenaden på helt fel ställe, i en helt annan vik. Där var det gatufest så det var ett jäkla kryssande mellan människor och jag kände mig väldigt ofräsch och svettig när jag efter nästan en timme och ett par oroliga sms från D kom till rätt vik.
Eftersom jag kom från fel håll så gick jag precis förbi D's favoritrestaurang så när jag ändå passerade beställde jag två dubbla Ginger Cosmopolitan "to go". De var väldigt upptagna så det tog ett tag men sen fick jag dem i ett par kaffemuggar och gick vidare hem till D.
Sen satt jag på hans balkong och smuttade min favoritdrink och hoppades att den aldrig skulle ta slut, under tiden satt han och jobbade och sen satte fyrverkerierna igång igen och sen hade jag ännu en show på första parkett.
Vi pratade nästan inte alls, jag satt och surfade på hans wifi och han jobbade och sen började klockan bli rätt mycket och jag var återigen orolig för B så efter att vi tittat på några roliga internetbilder och skrattat en stund så gick jag hemåt, den här gången åt rätt håll.
Det är nog svårt att se på den sista bilden kanske, men det står en bil parkerad i den där smala, lilla gränden!
Skulle nog aldrig hända i Sverige kan jag tro?
När jag kom tillbaka var B vaken och mådde lite bättre, troligtvis hade han fått solsting när han stått i solen hela dagen och spelat cricket och sprungit mer än vad han är van vid dessutom.

Killarna skämmer bort mig lite






26/7 På fredagen gick jag och B till en beach club han brukar hänga på, där mötte D upp och vi hade ännu fler intressanta samtal, vi går bra ihop vi tre.
Vi pratar mycket om hur män respektive kvinnor fungerar och coachar varandra lite och förklarar vad vi tror hände i olika situationer som de andra hamnat i tidigare.
De sparkar mig i häcken en hel del och även om det ömmar så känns det som om det gör en hel del nytta också.
Ibland tog B en paus och hoppade i vattnet, själv skulle jag inte ens komma på idén att hoppa med fötterna före, än mindre huvudet. Jag var mest glad att han gav sig då han egentligen ville hoppa från en bro där han inte har en aning om det är djupt nog eller inte och istället hoppade där badvakterna tittade på honom men inte ingrep. Då drog jag slutsatsen att det inte är så farligt.
När solen gått ned bakom husen och de började spela hög musik så gav vi oss och vandrade hemåt. På vägen stannade vi och pratade med en dam med två supergamla hundar. Minns inte riktigt hur gamla, men de var typ en bra bit förbi 15 år båda två och i väldigt fint skick. Det var räddade gatuhundar som hon haft i många år.
Just för att vi stannade fick vi syn på ett nedgånget hus innanför höga stängsel. Det huset skulle jag vilja köpa och renovera!
Jäklar vad häftigt det skulle kunna bli!
Tomten var väldigt stor för att vara mitt i stan och jag kan inte förstå att ingen har tagit tag i det tidigare.
Men jag antar att även om det skulle vara billigt så handlar det ändå om mycket pengar, även om man väntar med själva renoveringen.
B mådde lite halvtaskigt och bad D att vara barnvakt åt mig den kvällen och ta ut mig på middag, "ni kommer nog att ha trevligt". Klart att vi skulle ha!
Någon timme senare kom D och mötte upp mig och så gick vi uppför den långa, sega backen mot mitten av ön. Han sade åt mig att sakta ned många gånger, man har ju liksom ett förbestämt tempo i kroppen och det är svårt att ändra tycker jag. Men han hävdade att backen var mer än en kilometer lång och att det var för varmt för att ånga på sådär...
Jag saktade ned och sen efetr en stund var jag ju uppe i mitt vanliga tempo. Trött blev jag inte, men svettig blev jag förstås i värmen, men det hade nog inte hjälpt om jag gått långsammare tror jag.
När vi kommit upp på mitten av backen gick vi ned till andra sidan där D bor och så gick vi till hans kvartersrestaurang, hans favoritställe som han till och med har investerat i.
Där hade han nämligen bokat en helt nyfångad fisk åt oss, tillagad på hans favoritsätt.
Kul att få se andras favoriter och favoritställen!
Att liksom bli visad sånt som andra turister inte hittar.
Restaurangen var liten och trevlig och självklart fick vi bästa bemötandet och servicen.Vi började med en Ginger Cosmopolitan och det var nog det godaste jag har druckit i hela mitt liv! Och jag som inte ens gillar alkohol!
Sen åt vi fisk, bröd och hummus och hade det jäkligt trevlig med fler intressanta diskussioner och många motsatta åsikter om det mesta.
Sen satte det plötsligt igång ett stort fyrverkeri utanför i viken så när det bara fortsatte och fortsatte så gick vi ut och tittade. Det var riktigt stora grejer och det dundrade så att magen hoppade och sånt gillar jag!
Ja, jag blev verkligen väl barnvaktad av D och eftersom klockan var så mycket när vi avslutat vår middag så orkade vi inte gå ut och göra nåt utan avslutade kvällen på D's balkong med en espresso, fortsatta fyrverkerier och en riktigt stjärnklar himmel. Precis när vi tystnar för att titta på en ny serie fyrkverkeripjäser på långt håll, så hör vi en kör som sjunger Ave Maria nere från kyrkan på samma gata. Det var helt magiskt vackert och hittills det bästa av Malta!
Jag strövade inte hemåt förrän långt in på småtimmarna och staden var helt övergiven och tom.
Plötsligt hörde jag steg bakom mig och sneglade ditåt, det var en annan tjej.
Jag bekymrade mig inte för det, men när jag hörde att hon försökte gå ikapp mig blev jag lite hälsosamt vaksam .
Hon frågade efter en cigarett och sen höll vi sällskap över kullen.
Jag kom strax fram till att hon nog var lite rädd och därför gått ikapp mig eftersom jag också var tjej, dessutom hade hon tydligen haft en väldigt sopig kväll och var dessutom lite vilse.
När vi kom ned till gatan där B bor pekade jag henne i rätt riktning och hon var lugn och kände sig säker på var hon var.
När jag kom hem var B vaken, han hade trott att jag var hemma sedan länge och att jag låg och sov...
Jag gick och lade mig medan han satte igång att städa lägenheten. Ja, han är som sagt väldigt morgonpigg....
Det hade varit en riktigt bra dag och kväll!

måndag 18 november 2013

Det är ingen bra idé att gå vilse när man har skoskav

25/7 På torsdagen tog jag båten över till Valetta för att ta en titt. Det tar inte mer än 10-15 minuter från Sliema där B bor, dessutom går ju båten precis från kajen vid lägenheten så det är ju enkelt.
Det är i höghuset på första bilden som B bor, så som ni ser är läget helt perfekt!
Jag promenerade omkring i Valetta och gick rätt ordentligt vilse vid ett tillfälle och med tanke på att jag hade rätt ordentliga skoskav så var det en dum idé.
Jag gick helt enkelt till helt fel sida av staden för att leta efter båtarna. Jag insåg att något var fel och började leta mig åt andra hållet, men jag ville förstås inte ta hela omvägen tillbaka så jag försökte ta mig över kullarna och tillbaka och gick vilse lite till innan jag kom rätt.
Någon taxi hittade jag inte heller så jag kunde inte lösa problemet så.
Jag såg förvisso ett par hästtaxi, men en av de hästarna haltade så pass att hela vagnen ryckte fram och tillbaka! Jag hade sagt till ksuken om jag hade haft möjlighet, men han var alldeles för lång bort. Hur passagerarna INTE kunde märka det är ju nästan lika fascinerande som att man fortsätter att köra en uppenbart skadad häst.
Det kändes jobbigt att gå därifrån utan att ens kunna skälla ut kusken, men jag hade ju inget val när de snabbt försvann runt knuten.
Jag kan tro att Malta ser rätt trevligt ut på bilderna, men ska jag vara ärlig så beror det mer på att jag är en bra fotograf än att Malta är särskilt vackert. Alla byggnader ser likadana ut och det är svårt att se skillnad på gamla och nya. Därför är öns imponerande historia lite dold på något sätt...
Jag tog en dricka på en uteservering bara för att titta lite på folk och var inne i ett par butiker men shoppingen var inte så spännande och så fort jag kom av turiststråken så försökte en massa män att ragga upp mig, så jag åkte tillbaka efter att jag hittat tillbaka till båtarna.
Jag vilade en stund och duschade och B hade jobbat hela dagen och varit på ett möte, så när han hade duschat han också så tog vi en promenad utefter strandpromenaden och gick till ett steakhouse längst bort i viken.
Jag valde ett kött som skulle vara det bästa man kan få tag i i Europa och det smakade helt härsket så jag kunde bara inte äta det. B smakade också och tyckte liksom jag att det smakade gammalt, jag bad om att få en vanlig stek istället och det smakade normalt och färskt. Det verkar som om jag verkligen inte gillar kött av högsta kvalité för liknande saker har hänt förr. Välhängt kött verkar helt enkelt smaka gammalt i min mun. Kanske för att jag har ett så pass utvecklat luktsinne?
Efter en drink på puben gick vi hem och jag tog en relativt tidig kväll.










Var beredd på ett tjuvnyp

24/7 På onsdagen skämde B bort mig med frukost så fort jag gått upp. Kaffe med mjölk och bagel med stekt ägg, bacon och ost!
Jag fick inte ens diska efter mig....
Lite senare gick vi och tog en iskaffe på ett fik i närheten och sen tog vi en långpromenad runt en del av strandpromenaden.
Nu har jag faktiskt sett en stor del av Malta, för det är inte särskilt stort.
Det var gassande sol och temperaturen låg troligtvis på 35-38 grader och vi gick i solen större delen av tiden. Bra grund för solbrännan känns det som....
Malta är en jordhög om man ska vara helt sanningsenlig, det är mest bara sand och sten, inte mycket grönska eller något annat som utmärker ön. Det är till och med svårt att orientera sig eftersom det mesta ser likadant ut.
Men sällskapet är bra nog för att komma tillbaka, det var skönt att få tid att hänga med B ordentligt, han är världens bästa vän och vet precis hur man får folk att känna sig hemma och välkomna.
Vi såg något vi fortfarande inte vet vad det var förresten.
En pojke som simmade med en duva i handen. Han simmade med handen ovanför vattenytan med ett säkert grepp om duvan, sen när han kom i land så gick han in bakom bron så att vi inte såg honom längre, men det tycktes inte vara någon räddning på gång, kan det vara så att man äter duvor på Malta eller?
När vi gått så långt som vi tänkt gå så var vi framme på B's favoritpub och där tog jag en Red Bull och B tog en öl. Vi  åt en typiskt Maltesisk smörgås också men jag minns inte vad det hette. Sen tog vi en genväg över kullarna och gick tillbaka till lägenheten. Då hade vi varit borta runt 3 timmar och var ganska mosiga av solen och värmen.
 Framåt kvällen gick vi till puben och åt lite och sen kom B's kompis D och mötte upp och vi tre hade väldigt kul ihop faktiskt. Det blir en hel del diskussioner men attans vad man får tänka med de killarna omkring sig. De har mycket tankar, bra argument och helt andra åsikter än jag mest hela tiden. Därför får man vara snabb i tanken och dessutom vara beredd på att de jävlas med en och pikar en och allt detta dessutom på Engelska eftersom B är Kanadensare och D Irländare och min engelska är bättre än deras svenska.
Vi hade i alla fall många intressanta samtal och dessutom många skratt på det, vi passar ihop på något sätt.