Allt blir så mycket jobbigare

10/4 På fredagen jobbade jag hemifrån fast från kondis. Jag skulle sitta och skriva en massa och det är lättare att göra någon annanstans än på kontoret. Det är för många störningsmoment där, man gör lite här, lite där och så vidare. H som jobbar på kondis gav mig en kopp med ingefära-te och sa att det kunde kanske hjälpa att hålla förkylningen på avstånd. Jag kände mig lite tjock i halsen och skulle ju på semester och ville verkligen inte bli sjuk. Sen skickade hon med en dos till att ta hem och gav mig till och med en påse till det! Hon vet ju att mitt kök är nedplockat och det hade varit så gott som omöjligt att göra en kopp te utan den påsen, jag har ju ingen aning om var mina tesilar är. Vattenkokaren däremot hade jag inte packat ner, jag visste ju att jag skulle behöva den förr eller senare. Jag hade en fralla över från lunchen också, så det blev en kopp te och macka till middag också. Det är ännu värre att packa när det är en sån röra också, hela livet blir liksom jobbigare och kräver mer kraft.

Var ligger gränsen?

25/2 På onsdagen skulle jag egentligen på en dejt med en irländare jag träffat på Dubliner, vi var ute onsdagen före och hade trevligt, men jag vet inte om jag egentligen är intresserad. Det är inga som helst fel på honom, han är mycket trevlig och intelligent och snäll och jag gillar snälla killar. Men det finns liksom inget klick och jag vet inte riktigt var gränsen går för att ge honom en chans och "leading him on" så att säga. Jag kan vara oerhört trög i starten och några förälskelser jag har haft har definitivt inte kommit direkt utan har behövt en hel del tid på sig att utvecklas. Det var däremot bra att han inte kunde den här dagen för jag var oerhört stressad då jag hade mycket att göra på jobbet och var tvungen att stanna rätt länge eftersom vi kommer att vara lediga på fredag.
Jag behövde städa lite och packa och fixa, jag kom i alla fall i säng senare än vanligt för att det var så mycket som behövde göras innan jag åker.

Han är den perfekta chauffören

23/5 På fredag morgon anlände jag till Bangkok och som vanligt så var min chaufför Yoyo på plats i tid och väntade på mig. Han kör jättebra, till och med med svenska mått mätt, han är alltid i tid, han har en ren och snygg bil, han pratar bra engelska och är dessutom som grädde på moset, väldigt trevlig. Vi börjar bli goda vänner och har nog täckt nästan alla samtalsämnen man kan komma på. Resan från flygplatsen till Mae Phim tar runt 2½ timme om det inte är trafik, så man hinner tänka och prata en del. Vi utbyter erfarenheter och pratar om skillnader mellan Thailand och Sverige eftersom han varit i Sverige tidigare. Dessutom, om jag är trött och inte känner för att prata så går det också bra. Jag kan inte säga annat än att han är den perfekta chauffören!
När jag kom hem till lägenheten så packade ja upp och sen gick jag raka vägen ned till Buffalo Bills steakhouse, som ligger precis bredvid mitt hus och där träffade jag A för frukost, hon var ledig.
Hon och V hade köpt mango och sticky rice till mig eftersom det är min favorit i Thailand, de är så gulliga!
V's hundar var också jätteglade att se mig, de är bra substitut för Turre när jag är där. Chamoixa (vet inte hur det stavas) är den lurviga av dem, hon avgudar mig och så länge V är i närheten vill hon bara vara hos mig. Men om V går iväg, då vill hon förstås hellre följa med matte.
På kvällen åkte vi hem till V och där bakade jag pannbröd åt tjejerna och V bakade ett annat typ av bröd åt oss också, det fick jag receptet på också, jag minns inte vad det hette.

Bara det går över efter 48 timmar

24/3 När jag vaknade på måndagen insåg jag att jag även denna natt haft en massa stressdrömmar och dessutom drömt om en massa kollegor och vänner, men också folk jag inte känner. Det är så konstigt att hjärnan drömmer om så konstiga saker.
Jag har varit hemma och inte rest alls på 4 månader, inte ens inom Sverige. Det är väldigt lång tid för mig, oftast är jag glad om jag är hemma fyra veckor i sträck. Men nu ska jag strax åka iväg igen och jag har faktiskt påbörjat packningen så smått fast jag inte åker förrän på lördag. Jag som normalt packar med bara någon timmes marginal.
Dessutom har jag nu en jäkla förkylning som jag kämpar emot, hoppas att den ger sig tills dess. Jag brukar få väldigt korta förkylningar nu för tiden, de går oftast över på 48 timmar!

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Den mänskliga faktorn, eller "shit happens"

23/10 På onsdagen klädde jag på Turre höstjacka för första gången för säsongen. Han skulle vara tvungen att sitta i bilen större delen av dagen när jag var på kurs. Alla andra skulle ju också vara där så han kunde ju inte sitta ensam på kontoret. Jag var rädd för att han skulle bli kall av att sitta i bilen och det hade han säkert blivit också, men till stor del så är det nog det man brukar säga om hästar: När matte fryser så klär hon på hästen, det funkar lite så även med hundar också.
Human Factors är den intressant kurs och han som brukar hålla våra kurser är trevlig och intressant och berättar en massa historier och anekdoter från branschen för att illustrera riskerna med mänskliga faktorn. Det gör att det blir väldigt spännande och att man förstår bättre vad det handlar om.
Vi fick lunch också men eftersom kursen hölls på Scandic Hotell i Väsby "Lilla Blå" så var den under all kritik. Deras mat är väldigt dålig och jag har aldrig ätit något vettigt där.
På eftermiddagen när det bara var 10-20 minuter kvar på kursen var jag tvungen att gå, jag hade tid för att byta till vinterdäck på bilen. De hade klämt in mig mellan de andra bilarna för att jag skulle få däcken bytta innan jag reste iväg. Förr bytte jag däck själv, men jag orkar inte hålla på med det längre. Det jobbiga är att ta sig tid, att frysa om händerna under tiden och att släpa fram däcken och ta in de andra efteråt. Dessutom är garagedomkraften rätt tung den också.
Jag åkte tillbaka till kursen eftersom bytet gick så fort, men jag hann bara höra: Tack för idag!
När jag kom hem städade jag upp det sista i huset och packade inför morgondagen. Jag avskyr verkligen att packa! Det är så svårt, besvärligt och jag glömmer nästan alltid något...

Jag är en hamster

10/10 På torsdagen hade jag en tid hos läkaren, vi försöker fortfarande komma fram till varifrån min värk kommer och vad vi kan göra åt den. Nu har de tagit alla prover de kan komma på och funderat i en massa olika banor, remissen till smärtkliniken har ännu inte lett till någon kallelse och min läkare vill att jag tar kontakt med dem. Men nu ska jag till USA, sen Thailand och sen ska jag opereras, när ska jag säga att jag vill ha läkartiden egentligen? Svårt det där att vara så upptagen emellanåt.
På kvällen packade jag och städade upp hemma, jag vill komma hem till ett rent hem. Jag brukar också se till att tömma kylen på varor som kommer att gå ut eller bli dåliga under tiden jag är borta. Jag är lite av en hamstrare och kylen är ofta proppfull och jag hinner sällan äta upp allt innan det blir dåligt. Det är varken bra för ekonomin eller miljön, jag måste skärpa mig när det gäller det. Det är bara det att jag inte vill äta samma saker varje dag och dessutom är det ju svårt att veta vad man kommer att vara sugen på just den dagen och då är det bättre att ha flera saker hemma, så resonerar jag. Det är nog mer praktiskt att tänka så att om man bara har en sak hemma så är man hänvisad till att äta just det och det är smartare. Men eftersom jag emellanåt har svårt att äta så prioriterar jag att ha
god mat hemma för alla eventualiteter.

Stress påverkar min mage, men inte som för de flesta

3/10 På torsdag morgon blev det en tidig start, vi var ju tvungna att ta oss tillbaka till Dublin för att åka hem därifrån. Den goda idén med att åka till Dublin istället för direkt till Belfast kändes inte lika bra längre... Dessutom med alla resor och stress så har jag haft problem med att äta ett tag. Om jag inte har minst en timme på mig att äta så har jag inte ro att göra det. Jag köpte en sallad på ett café på flygplatsen och den var geggig och äcklig och man fick ingen dressing till den alls, jag bad att få pengarna tillbaka och det fick jag, men sen fick jag upp den snabbare än vad jag fått ned den lilla mängden jag ätit. Jag tycker att det är pinsamt att behöva gå på toaletten för att göra sånt när man är på allmän plats som en station eller flygplats, men det är ju just då som sånt händer mig på grund av stressen.
Men på något sätt så kopplar hjärnan bort när jag reser och det blir en typ av meditation och man känner inte av tiden på samma sätt som vanligt. Men hem kom vi och trötta var vi. När jag kom hem packade jag upp och satte igång med att tvätta direkt.

Hellre en som är snygg än en äkta pilot?

12/9 På torsdag eftermiddag skulle jag åka hem och tanken var att jag inte skulle in till mässan. Men anledningen att jag skulle åka hem så sent var just att ha en extradag om jag kände att jag inte hunnit med allt jag skulle göra. Min kollega åkte hem på morgonen så innan han behövde ta sig till flygplatsen gick vi för att äta frukost på mitt brunchcafé i Soho, Balans.
Som vanligt blev det en eggs benedict sen åkte han direkt därifrån till flygplatsen.
Jag gick tillbaka till hotellet och packade min väska och tog det lugnt ett tag och sen checkade jag ut och åkte trots allt in till mässan igen, jag hade ett par saker jag behövde göra där.
När jag sprang på amerikanen från tisdagskvällen var han helt röd i ena ögat och jag undrade vad det var, det var en vagel. Jag sa till J att min förhäxning hade fungerat och han bara nickade med ett lurigt leende. Senare mötte jag en svensk kompis utanför mässan och han hade hört av amerikanen att han blivit förhäxad av någon, men han visste inte att det var jag...
När jag var klar med det jag behövde göra satte jag mig i en leverantörs monter en stund eftersom jag känner rätt många som jobbar där och de är kul att hänga med. Mässan var rätt tom för dagen så många hade tid att umgås. I deras monter hade de en kille som de klätt som en pilot i deras specialkläder och alla tjejer var helt tagna av honom, han var både snygg och trevlig, även killarna verkade vara imponerade av honom. Han var egentligen från armén, inte flygvapnet, men det hade valt honom framför en pilot för att han var längre och snyggare. Undrar hur de förklarade det för piloten?
Jag gick ifrån mässan vid 17-tiden och just som jag var på väg till tåget mötte jag S som var på väg från det, honom har jag inte sett på några år och det var knappt att han kände igen mig. Han är ingen nära vän och är lite svår att komma underfund med, han tycker inte om så många människor och är lite egen, men efter några år av ovisshet om hur han skulle bete sig när man sågs, ibland var han trevlig, ibland sa han knappt hej, så har vi nu landat i en typ av vänskap och han är alltid trevlig mot mig.
Det var kul att träffa honom men jag var tvungen att skynda mig vid det här laget och gick till tåget och åkte mot flygplatsen.
I Engelska butiker är det mycket lättare att hitta nyttiga mellanmål än i Sverige, jag har svårt att äta kolhydrater ibland och det är mycket lättare att hitta mellanmål utan det i England än hemma. Se till exempel de här små snackboxarna på bilden, räkor med het sås i liten portionsförpackning, nyttigt och gott!

Jag var precis i tid till Heathrow, men flyget var försenat. Som jag brukar så satte jag mig på itsu sushirestaurang och åt sashimi medan jag väntade.
Jag var väldigt deppig för en sak som hänt under veckan och på flighten hem kom det ikapp mig eftersom jag för första gången hade tid att ens tänka ordentligt och jag lade mig ned i sätet och sjönk in i min sorg, när den allt för vänliga flygvärdinnan var så snäll så höll jag på att börja grina.
Det är ju alltid så när någon är snäll mot en när man är ledsen.
På Aranda var det lång kö i passkontrollen och när vi väl kom ut till bagagebandet så var det problem även där och vi fick vänta ett bra tag på vårt bagage.
Sen när jag skulle ta en taxi hem så fanns det bara konstiga bolag som skulle ha allt från 400-600:- för att köra mig till Väsby, Taxi 020 har fast pris från Arlanda till Väsby, 285:-...
Slutligen bad jag taxivärden att ringa en 020-taxi åt mig och han gjorde en nästan osynlig nickning till mig, ungefär som: "Smart val".
Han får inte rekommendera något bolag framför det andra utan måste serva alla. Jag tycker att det är väldigt störande att våra turister blir lurade av helt lagliga taxibolag som får ta precis vad de vill för en körning. Till och med i Thailand är det pålitligt så länge man får taxichauffören att köra på taxametern, men inte i välfärds-Sverige, här får man ta ockerpriser helt lagligt.
Jag kom inte hem förrän vid 1.30 och fick packa upp och sen packa väskan igen, det är dags för helgresa till Vetlanda på fredag morgon med syrran och kompisen S.

Första nyttan jag gjort på flera dagar

8/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis, det var ännu en vacker sommardag trots att det nästan är mitten av september. Det blev nästan lite väl varmt att sitta i solen utanför konditoriet. När vi kom tillbaka hem satte vi oss och fikade på verandan igen, med iskaffe och bakelser som vi köpt hem. Sen åkte M hemåt och jag satte igång att äntligen göra lite nytta. Jag städade upp lite i huset, klippte gräset, tvättade och packade. Det tog större delen av det som var kvar av dagen.

Hur man slår ihjäl två flugor i samma smäll

26/8 På måndagen var det återigen en väldigt vacker dag med sol och värme, så det passade väldigt bra att bjuda kollegorna på grillat på lunchen. Det blev en uppskattad överraskning, jag hade förvisso förvarnat per sms till de flesta så att de inte skulle ta med sig lunch i onödan, men det blev i alla fall en väldigt trevlig lunch.
Jag och ett par kollegor laddade grillen med kol och tände den i god tid före klockan 12 och sen hjälptes alla åt att bära ut maten, tallrikar och dricka så det gick på ett par minuter bara och sen grillade alla det de själva ville ha.

Vilken härlig lunch, dag och sommar! Vi hade väldigt trevligt och tog lite längre lunch än vanligt och sen blev det uppstädat på rekordtid också och i stort sett ingen mat fanns kvar heller så det var ett praktiskt sätt att göra sina kollegor glada och bli av med rester på samma gång.
När jag kom hem från jobbet packade jag väskan för nästa dags resa, jag avskyr verkligen att packa, i motsats till många andra tycker jag att det är både lättare och roligare att packa upp väskan när man kommer hem, då behöver man inte tänka, det är bara att tvätta det använda och lägga tillbaka det andra på sin plats. När man ska packa måste man ju fundera på vad som ska med, vad som inte behövs och göra sitt bästa för att packa lätt utan att glömma något.

Varierad dag

6/8 På tisdagen jobbade jag med några komplicerade hjälmorder och kände mig rätt nöjd med mig själv efteråt. För att vila hjärnan lite åkte jag och handlade åt min kollega  som ansvarar för att se till att det finns kaffe, diskmedel och sånt på jobbet. Det är hon som håller koll, men det brukar vara jag som handlar.
Jag fick äntligen medicin utskriven för min värk och nu när det är dags att resa igen så är det nödvändigt.
När jag kom hem vattnade jag blommorna och sen packade jag min väska inför morgondagen.

Och polisen lät dem hållas

21/4 På söndagen var det dags att åka hem, jag hade visserligen fått rapporter hemifrån att vädret var bra, men det var kallare än i Spanien och jag får ju värre värk när det är kallt.
Jag tog chansen att sola lite innan jag åkte till flygplatsen i alla fall och där alla de andra låg var det blåsigt som sjutton och de enda platser som var lediga hade ingen lä alls och jag frös faktiskt till och med. Jag tog mina saker och gick till andra sidan hotellet, det hade ju varit lite sol där dagen innan trots att den egentligen kom från fel håll och hotellet skuggade större delen av terrassen på den sidan vid den tiden.
Mycket riktigt, det fanns sol där om än på bara en liten del, resten var skuggad. För första gången sedan operationen lade jag mig och solade i bara bikini och även om mina ben ser helt hemska ut så är magen så fin att jag inte kan sluta titta på den!
Efter drygt en timme gick jag upp till rummet för att duscha och borsta tänderna innan jag åkte, allt som det fanns plats för i väskan låg redan där, så shortsen och bikinin, systemkameran, ett par skor och e-booken fick hamna i handväskan som förvisso är rätt stor, men stor nog att stänga var den uppenbarligen inte... blixtlåset gick sönder och den väskan som har stjärnor!!
När jag tog en taxi utanför hotellet visade det sig att den enda som tog kreditkort var en kvinnlig förare, de verkar vara vanligare i Spanien än i Sverige för på de runt 6 gånger jag tagit taxi under veckan så var det här andra gången jag fått kvinnlig chaufför.
När vi var nästan framme vid terminalen så blev det plötsligt stillastående kö och jag tänkte att det var typiskt Spanien och det var det kanske också för det visade sig bero på en demonstration som gick väldigt, väldigt långsamt framför oss FÖR ATT stoppa trafiken... Polisen var där och lät dem hållas, jag var rätt glad att jag var ute i god tid.
I tex free shopen handlade jag två getostar, tre lokala viner och en låda Oreos, mest för att jag tyckte att plåtburken var så fin! En av vinerna hade PB druckit flera gånger under veckan och tyckt varit så gott, så jag tänkte jag skulle köpa hem det.
På en av butikerna inne i terminalen köpte jag äntligen ett par nya hörlurar av samma typ som jag köpte i oktober när jag var där, de gick ju sönder ett par månader senare men eftersom jag älskade dem så mycket köpte jag ett par nya.

Flygresan gick bättre än resan ned men lite svårt att andas och visst obehag hade jag. När jag landade mötte pappa upp och körde mig hem, han skulle få välja ett av vinerna men tyckte att jag skulle behålla alla själv eftersom de som jag, inte dricker så mycket och få en massa dricka av alla hela tiden.
Jag kom hem i rätt rimlig tid och packade upp min väska och började med tvätten, men sen gjorde jag inte så mycket mer, det hade jag inte energi till.

Hur länge väntar man innan man springer från notan?

20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.

När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.

Till och med de nya kläderna är för stora

12/4 På fredagen åkte jag och kompisen H till Sollentuna Centrum för att försöka hitta framförallt en klänning åt mig att ha på galamiddagen i Alicante. Vi letade igenom alla butiker men hittade inga och slutligen åkte vi till Stinsen för att försöka köpa ett par grå byxor till min kostym som jag köpte i höstas. Jag har gått ned 12 kilo sedan dess så byxorna är alldeles för stora och går inte ens att ha med skärp. Dessvärre finns inte den grå kostymen i deras sortiment längre så det slutade med att jag köpte en som kallades marinblå, men jag tycker att den ser svart ut, till och med bredvid den svarta jag har sedan tidigare, förutom att den är lite blaskigare i färgen. Det kommer alltså i alla fall se ut som om jag har samma byxor och kavaj på mig även om jag byter. De nya byxorna sitter i alla fall väldigt bra, men det gör ju de svart också. Jag hittade ett par skor på en butik i Sollentuna Centrum som var väldigt bekväma men de var rätt jobbiga att kränga på fötterna, men jag har ändå bett dem ringa när rätt storlek kommer in igen i den färg som jag ville ha, brun. Vi fikade också innan vi åkte hemåt och jag har fortfarande svårt att vara uppe och gå så länge och prova kläder och fixa och dona. På kvällen packade jag och tog i alla fall med mig båda kostymerna och typ 5 klänningar, varav ingen kunde fungera som galaklänning för tisdagen.

Presenter på en vanlig Måndag

18/2 På Måndagen hade jag mycket jobb, jag skulle ju iväg till Thailand nästa dag så mycket skulle dubbelkollas och fixas innan jag åkte, en del var jag till och med tvungen att packa ned för att ta med på semestern..
Syrran hade varit ute och åkte under helgen och hade bland annat varit på Gekås och där hade hon köpt presenter till mig, en filt med stjärnor och två snygga scarfs, också med stjärnor på.
Jag kom inte fån jobbet förrän vid 18.30 någonting och åkte direkt ned till Väsby station och hämtade J som tagit tåget från Småland och skulle med mig till Thailand nästa dag.
Resten av kvällen gick till förberedelser och packning, jag hade ju inte ens börjat packa och J hjälpte mig att välja vad jag skulle ta med.
Det blev inte en särskilt sen kväll för vi var båda rätt trötta.
Så får ni en bild på min nya Kindle också, jag är jättenöjd med den!

Det är sällan jag reser lätt

14/2 På torsdagen hade jag inte sovit mer än 4-5 timmar när jag gick upp. Jag åkte till Märsta för en dag i styrelsemöte. Det är bara en massa snack och sånt men tiden går rätt fort ändå för det är ganska intressant. Efter lunchen fick Turre komma med in i möteslokalen och efter en stunds runtsniffande så lade han sig slutligen på min jacka på golvet och vilade.
När vi var klara för dagen var klockan runt 15.30 och då lämnade jag Turre till pappa eftersom jag skulle till London så tidigt nästa morgon. Sen åkte jag hem och packade och det var ju lätt gjort när man bara ska vara borta en natt.
Jag tog bara med ett par jeans, två toppar, underkläder och strumpor och så smink. Jag tittade på Bones en stund och sen lyckades jag ta mig i säng vid 22.30 ungefär och var nästan lite stolt över mig själv.

Resa eller inte resa, det är frågan...

20/11 På tisdagen fick jag en hel del gjort på jobbet inför resan som skulle göras nästa eftermiddag. Men senare på denna eftermiddag var vi alla förvirrade eftersom ett mail från Nordirland och de vi skulle besöka visade att de helt missförstått vårt ärende dit. Jag fick inte tag i hon som skrivit mailet utan fick slutligen tag i vår kontakt. Våra chefer hade nämligen gjort klart för oss att om inte de förstod och var med på vad som skulle göras så skulle vi stanna hemma. Vi lyckades inte få något svar under dagen och det tog emot att packa utan att resa... Efter att ha pratat med flera vänner i telefon och smsat med några som fyllde år, så satte jag slutligen igång att packa trots allt.
Mycket blev det inte, necessären var det som var störst och tyngst. Jag tog med rena underkläder och strumpor och två extra toppar och en kavaj, sen fick det vara bra. Som handbagage tog jag bara datorn och min Kindle, pass och plånbok.
Det var nära att jag glömde passet, jag ska ju ändå inte åka imorgon...
Tittade en stund på M:A:S:H: innan jag gick och lade mig.
Bilden är på blomman jag fick av S förra onsdagen, hon säger att de brukar överleva en vecka hos henne, än så länge lever min, vi får väl se hur länge...

Mina shoppingfynd

30/10 På tisdagen var det åter dags till vardagen och självklart var det en del jobb som lagts på hög under tiden jag varit borta. Dessutom hade jag lite svårt att koncentrera mig eftersom jag längtade tillbaka till värmen i Kalifornien och dessutom fick gamla sms om och om igen under hela dagen.
När jag kom hem från jobbet satte jag igång med att packa upp allt och börja tvätta.
Jag inventerade också mina köp. Mycket blått och turkost hade det blivit inklusive en massa nagellack i samma färger och några matchande "top coats" med glitter i.
Till min ex. roommate hade jag köpt mandelsmör, samma typ av grej som jordnötssmör fast med mandel alltså. Det hade hon önskat sig när jag frågade om jag skulle ta med något till henne.
jag köpte en burk till mig själv också av ren nyfikenhet, men jag kan inte påstå att det var särskilt gott. Det smakade absolut inte illa, men vad är tanken med det? Ska jag ha det på smörgås? Nej, det är inte riktigt min smak.
Många maskiner tvätt blev det men innan jag gick och lade mig var allt tvättat och alla grejer undanlagda.
Jag pratade en del i telefon med Quiz-L och några till som börjat smsa i samma stund som jag kom tillbaka till Europa och så tittade jag på M.A.S.H., det kändes som om jag inte varit hemifrån alls...
Jag var fortfarande väldigt trött och mosig men hade ändå svårt att sova när jag gick och lade mig. Jetlagged eller bara missnöjd med att vara tillbaka till vardagen? Svårt att avgöra.

Man måste stressa, annars blir det fel

18/10 På torsdagen var det stressigt att få allt klart på jobbet inför resan och ändå tog jag mig faktiskt hem i rimlig tid. Konstigt nog packade jag också i rimlig tid, jag kan inte minnas att jag någonsin packat före midnatt, oavsett om jag ska resa tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
Hur man packar inför en jobbresa med ett par lediga dagar är fortfarande ett mysterium för mig trots att jag rest så mycket. Att packa lätt är alltid mitt mål, ändå blir det sällan särskilt lätt eller litet i slutänden. När man ska vara borta i nästan två veckor, jobba och vara ledig, inte vet hur vädret tänker varan och sen dessutom har olika problem som allt från lätt för att få skavsår till att få migrän i tid och otid.
Alltså packas det alltid lite extra kläder även om tanken är att jag ska handla lite på vägen, det packas också diverse mediciner och plåster och den här gången var jag förutseende nog att packa iPod-laddaren, sen att jag glömde iPoden är en annan sak...
Att packa i god tid är visst ingen bra idé, jag var inte stressad och orolig och glömde bland annat att kolla checklistan, hur kan man glömma att kolla checklistan och hur gör man för att inte glömma?
Det skulle i alla fall ställa till problem senare, kom ihåg det.
Jag kom i säng runt midnatt så det kändes rätt bra och även om väskan var rätt full så var den i alla fall inte särskilt tung med tanke på att jag hade 4 par skor inklusive löpardojjor, träningskläder, två kostymer, 3 klänningar och en massa andra kläder med mig.