Jag åt räkor när hon dog

1/1 På onsdagen vaknade vi någon gång mitt på dagen och var rätt så möra båda två och kände oss ganska bakis fast ingen av oss druckit alkohol kvällen innan.
Vad kan passa bättre än fet bakfyllemat då?
Det lustiga var att pizzerian Drop In också såg ut att vara det enda stället i Väsby som faktiskt hade öppet på nyårsdagen. Det är förstås väldigt bra business med den typen av mat på en sån dag och trots att hela Väsby såg helt tomt och övergivet ut när vi åkte ned mot stationen så var det massor med folk just där!
A var lite nyttigare än jag och tog en sallad, jag bestämde mig för att ta en av årets två pizzor dagen till ära, men pizza är ju aldrig så gott som det luktar så som vanligt var det en besvikelse. Det känns fräschare och godare med ruccola på pizzan däremot.
Jag gillade ju inte ruccola förr, avskydde det till och med. Nu kan jag inte få nog av det...
Det har varit samma sak med flera saker, bambuskott, räkor, parmesan, kräftor och semlor till exempel. Som tur är så är det oftast nyttiga saker som jag plötsligt tycker om, inte onyttiga, semlor är undantaget.
Eftersom jag vet att jag är så här så provar jag saker jag inte gillar med jämna mellanrum, för ibland är det ju en riktig fullträff.
De saker som jag inte har tyckt om (till och med avskytt) och plötsligt gillar är det jag verkligen älskar sen. Dessutom känns det som om jag förlorat flera år av god mat när jag väl tycker om något sådant.
Jag vet exakt datumet när mitt äckel för räkor plötsligt gick över. Vi satt på Vildmarkshotellet vid Kolmården och jag beställde in färska räkor med aioli till förrätt, jag kände att jag bara ville ha det och jag älskade det från den dagen. Tidigare kunde jag inte ta i en tallrik där det legat räkor.
Nästa morgon fick vi reda på att Prinsessan Diana dött den kvällen vilket inte har något med saken att göra, förutom att jag därför alltid kommer ihåg när hon dog... 31 Augusti 1997.
Efter att vi ätit körde jag A till stationen och hon började ta sig hemåt. Resten av dagen blev lat för mig, det kunde jag behöva kände jag.

Jag önskar att Dubliner i Stockholm fanns kvar

7/10 På måndag förmiddag åkte jag till tandläkaren för att laga mitt hål i tanden. På hennes inrådan tog jag bedövning, jag brukar låta bli det om de inte säger att jag bör ta det. Det är så obehagligt att gå runt med okänslig mun och kind i flera timmar. Jag är så rädd att jag ska dregla eller nåt utan att märka det. Det har visserligen aldrig hänt och jag går och känner i ansiktet hela tiden för att se till att det inte händer, men ändå.
Det gick i alla fall snabbt och smärtfritt och som vanligt hade vi några trevliga snack jag, tandläkaren och sköterskan. Det var ju bra också att jag lyckades klämma in ett besök där trots att jag har så fullspäckat schema.
På eftermiddagen var det åter dags att åka till Köpenhamn, den här gången med en jättestor, otymplig väska på släp. Jag hade åkt till Clas Ohlsson för att köpa en lätt ölkärra att transportera den på, men den är rätt svår att få med i alla fall. Den innehåller fyra stycken flyghjälmar i varsin kartong och är formsydd så att den passar perfekt. Hjälmarna är väldigt lätta, de väger under 1 kilo vardera, men som sagt, de tar mycket plats.
På toalettdörren på Arlanda satt det en reklamaffisch, någon hade skrivit på den, lite småkul.
När jag kom till Köpenhamn tog jag tåget in till stan från flygplatsen och sen gick jag till hotellet. Jag hade valt samma hotell som sist eftersom det var trevlig och låg bra, precis mitt emot stationen.
Jag checkade in och sen tog jag en liten promenad och försökte komma fram till var jag ville äta. Jag tycker att det är fruktansvärt trist att ät på restaurang ensam så jag har alltid svårt att bestämma mig. Sen blir jag jättehungrig, väljer en på måfå och sen kan jag äta några tuggor innan jag är fruktansvärt mätt och så tar jag en tidig kväll för att jag inte vill gå runt i en främmande stad i mörkret såvida jag inte har något mål i sikte.
Jag landade slutligen på The Dubliner på ströget, jag menar, jag måste ju nästan ta en titt på det stället. De har till och med samma logo som den i Stockholm så jag kände mig hemma direkt.
Däremot så var det helt annorlunda inne i puben, det var stort, slitet och mörkt, det vill säga som gamla Dubliner och mycket bättre än vad det nya är!
Tyvärr så var löftet om levande musik varje kväll tydligen helt tomt och det var dessvärre puben också... Det var jag och några till människor i hela den stora puben.
Jag bestämde mig för att beställa en Ceasarsallad eftersom sallad ofta är lättare för mig att äta än annat, särskilt när jag reser. Salladen var superfräsch och god, men som vanligt syntes det inte ens att jag hade ätit något av den. När jag satt där i min ensamhet så tröstade jag mig med att chatta med A i Rimbo, men just för dagen så hade hon en del problem så istället för att bli glad så blev jag orolig och ledsen för hennes skull.
Jag var tillbaka till hotellet redan strax efter 20 och gick och lade mig runt 21, varför inte när man ändå inte har något att göra? Jag har i alla fall en del sömn att ta igen.

Stress påverkar min mage, men inte som för de flesta

3/10 På torsdag morgon blev det en tidig start, vi var ju tvungna att ta oss tillbaka till Dublin för att åka hem därifrån. Den goda idén med att åka till Dublin istället för direkt till Belfast kändes inte lika bra längre... Dessutom med alla resor och stress så har jag haft problem med att äta ett tag. Om jag inte har minst en timme på mig att äta så har jag inte ro att göra det. Jag köpte en sallad på ett café på flygplatsen och den var geggig och äcklig och man fick ingen dressing till den alls, jag bad att få pengarna tillbaka och det fick jag, men sen fick jag upp den snabbare än vad jag fått ned den lilla mängden jag ätit. Jag tycker att det är pinsamt att behöva gå på toaletten för att göra sånt när man är på allmän plats som en station eller flygplats, men det är ju just då som sånt händer mig på grund av stressen.
Men på något sätt så kopplar hjärnan bort när jag reser och det blir en typ av meditation och man känner inte av tiden på samma sätt som vanligt. Men hem kom vi och trötta var vi. När jag kom hem packade jag upp och satte igång med att tvätta direkt.

Haste ye back till Skottland

27/8 På tisdag morgon åkte jag och två kollegor till Skottland. Vi hittade en direktflight till Glasgow så det var det enklaste sättet att ta sig dit vi skulle att ta den flighten, hyra en bil och köra resten av vägen.
D vägrar att köra bil i Storbritannien och kör helst inte ens när det är högertrafik om vi är utomlands, så jag och J fick uppdraget att köra och jag fick gå först. Nu har jag kört vänstertrafik en del genom åren så det börjar lossna, men jag bad i alla fall killarna att hålla ögonen öppna så att jag inte gjorde någon dum miss.

Framåt kvällen var vi rätt hungriga och vi visste att vi skulle komma fram sent och orten vi skulle till är liten och har inga kvällsöppna restauranger. Dessutom hade P ringt på min telefon medan jag körde så D pratade med honom och vi bestämde att vi inte skulle äta ihop just av den anledningen. Vid en stor rondell fanns det en handfull restauranger så vi körde av där och gick in i en restaurang. Där var det fullt och de hade väntetid på bord, dessutom var de väldigt nonchalanta mot både oss och andra så vi bestämde oss för att gå vidare. Det slutade med Subway och jag har aldrig förstått vitsen med att betala så mycket pengar för en äcklig macka, men eftersom de hade även sallad på menyn så gick jag med på att äta där, även om salladen lät sådär. När jag fick salladen såg den ännu värre ut än vad den låtit, men konstigt nog smakade den alldeles förträffligt faktiskt!

När vi ätit bytte vi förare eftersom jag var trött och dessutom hade rätt ont och ville ta mina tabletter, så J körde resten av vägen till Stranraer. Skottland är verkligen helt fantastiskt vackert! Är det inte konstigt att man så tydligt kan se skillnad på England och Skottland fast de sitter ihop, det är samma sak med Sverige och Norge tycker jag, Norge är så mycket mer dramatiskt och så är det med England och Skottland också.
Vi kom fram till hotellet i Stranraer vid strax efter 20 på kvällen och mötte upp P i hotellbaren. Hotellet är jättegammalt och ganska slitet, men det syns att det var ett fint hotell en gång i tiden, nästan lyxigt till och med. Men nu luktar det unket och mögligt som en källare ungefär, sen sprayar de med parfym för att försöka maska över den lukten så det luktar en hel massa av allt möjligt.
Vi var fruktansvärt trötta allihopa och lyckades ta oss i säng i rimlig tid.

Så övervinner man mjölksyra och deppighet

16/8 Som jag bestämt mig för dagen innan så cyklade jag till jobbet på fredagen. Det började med en hemsk mjölksyra direkt och jag undrade om jag ens skulle ta mig hela vägen till jobbet... Men sen körde jag lite mental träning och insåg att jag skulle komma fram om jag bara gav det tid. Det visade sig att kroppen bara fått sig en liten chock och mjölksyran släppte strax senare och sen gick det riktigt lätt och fort faktikt. Det tog 14 minuter att cykla dit och jag hade räknat med 15 så det var rätt bra gissat.
 Det gick som sagt lätt i slutänden och det var inga problem att ta sig hem heller så jag tog till och med en liten omväg på vägen hem, men ont i musen hade jag trots allt, är man inte van så...
Framåt eftermiddagen dök J upp och sen grillade vi tillsammans och snackade lite skit, vi grillade fläskkött och halloumi och det blev väldigt gott med salladen vi gjort.
Det var ganska varmt och skönt och med hjälp av gasolvärmaren kunde vi sitta ute och fortfarande vara bekväma senare på kvällen.

Efter värme är det gott med sallad

31/7 Jag kom till Skavsta strax efter midnatt och fick gå en bit till Kustbevakningens parkering för att hämta bilen. Sen åkte jag hemåt. Fördelen med att resa vid den tiden på dygnet är ju att det inte är särskilt mycket trafik! Nä jag kom hem vid 1.30 på morgonen var systersonen hemma hos mig och hade gjort nudelsoppa åt oss. Vi åt soppa och tittade på film för att varva ner lite och sen gick vi och lade oss. Senare på dagen gjorde packade jag upp och tvättade och gjorde en tonfisksallad, ja var sugen på nåt fräscht.

Min och Turres favoritfamilj

16/7 På tisdagen var jag tvungen att jobba lite och eftersom jag tycker att det är rätt jobbigt att ha folk runt huset hela tiden när jag är hemma så var det rätt välkommet faktiskt. Min semester kommer inte kännas som semester i år...
Turre verkade inte må toppen idag utan suckade och gnällde lite då och då under dagen. Jag har gett upp att veterinärer ska kunna hjälpa honom, hittills har jag varit den enda som hittat hans olika problem och talat om för dem vad som felas honom, under tiden har jag (och Agria) betalat en massa utredningar och behandlingar som inte har gjort någon skillnad alls. Nu får vi helt enkelt se hur länge han orkar och sen får vi ge upp.
Huset ser nästan färdigt ut, men det är fortfarande en massa jobb och tid kvar, men nu börjar man se hur det kommer att se ut.
En sak har jag kommit fram till och det är att så länge jag inte tar itu med att kitta och måla fönstren så kommer det inte se helt klart ut i vilket fall som helst.
Efter jobbet och en tur till Ica, där alla stirrade på mig av någon anledning så vilade jag en stund på soffan.
Framåt kvällen åkte jag till Ju med familj, jag hade lovat att laga kantarellrisotto åt dem.
Jag kom på att jag glömt att köpa risottoris så jag fick stanna till vid hennes Ica också på vägen.
Medan Ju tog hand om bebisen så hjälpte K mig att riva parmesan till risotton. Av någon anledning tog risotton ovanligt lång tid att få klar, troligtvis var det ett annat typ av ris.
Jag lade in färsk lax i ugnen och ugnsbakade den och så gjorde jag en sallad av färsk spenat, avokado, parmesan, olivolja och salt.
K's favoritolja hade stått i solen och blivit fruktansvärt besk, som tur var testade vi den innan vi använde den. Jag visste inte att det kunde bli så illa, jag antar att den härsknat?
Turre mös med A på golvet, han älskar verkligen den familjen!
Jag mannekängade kläder jag köpt på nätet för Ju och K, men det var inte många av plaggen som föll dem på läppen, de flesta fick ett rungande nej!
Lille I somnar på de mest konstiga platser och i de mest lustiga positioner, är det inte konstigt hur djupt bebisar sover? Man kan bolla runt dem, byta famnar och sängar och grejer och de bara sover vidare som om inget hade hänt.
Jag lämnade alla rester till familjen när jag åkte, jag har så mycket mat hemma i frysen att jag inte behöver fler matlådor.