Det brukade vara höfterna och ändan som inte fick plats

8/10 På tisdagen släpade jag mig själv och min väskor till tåget och tog det till Ringsted för mitt möte med ambulanshelikoptern. Väl på plats frågade jag en taxichaufför om det var gångavstånd till kunden eller inte och det sa han att det inte var. Mycket riktigt tog det runt 10-15 minuter att åka taxi dit, det låg liksom de flesta helikopterplattor inte särskilt centralt.
Killarna på basen var jättetrevliga och det var ett nöje att prova ut hjälmstorlekar på dem! Men som jag säger, våra kunder är helt fantastiska!
Det tog bara runt en timme att prova ut hjälmarna och sen ringde de en taxi åt mig. Det visade sig vara samma taxi som jag tagit dit! Jag frågade honom om han var den enda chauffören i Ringsted, men han hade lika svårt för svenska som jag har för danska så han förstod inte riktigt vad jag menade.
Eftersom dagen blivit kortare än väntat så hade jag tid att gå till en butik jag gått förbi dagen innan. De hade fest- och brudklänningar och jag hade sett en i fönstret som jag bara älskade, men butiken var stängd så sent på kvällen och jag hade nu chansen att gå och prova den. Det var rätt lång att gå och det var besvärligt att dra mina båda väskor hela vägen, men jag ville verkligen prova den där klänningen.
När jag kom dit så visade det sig att den bara fanns kvar i storlek 38, men jag chansade och bad att få prova den. Den satt bra förutom att jag inte kunde knäppa den i bak, det var faktiskt brösten som var för stora för att den skulle passa... Jag såg jättesmal ut i den, men det syns inte riktigt på fotot inser jag, där ser det mer ut som om jag är kort och bred tycker jag. Den hade en jättestor och pösig underkjol som man rekommenderas att använda till, den kostar ytterligare 1500:- eller nåt sånt och klänningen var rätt dyr den med, jag minns inte riktigt hur mycket den kostade. Tjejen i butiken sa att hon kunde ta hem en i en större storlek åt mig om jag ville, men jag sa att jag skulle hem till Stockholm samma dag så att det inte funkade. Då visade det sig att det finns en butik ur samma kedja i Stockholm också, så hon tog fram deras uppgifter och artikelnummer på rätt storlek, vi får se om det blir av att jag tar tag i det.
Efter det var det dags att släpa väskorna hela vägen tillbaka till tågstationen och ta tåget till flygplatsen. På tåget såg jag en tjej med vad som såg ut som väldigt lurviga armar, sen insåg jag att det var en mohairtröja och jag höll på att fnissa högt när jag såg det, det såg så lustigt ut i den vinkeln.
Ett par timmar senare var jag på väg hem från Arlanda i min bil.

Jag önskar att Dubliner i Stockholm fanns kvar

7/10 På måndag förmiddag åkte jag till tandläkaren för att laga mitt hål i tanden. På hennes inrådan tog jag bedövning, jag brukar låta bli det om de inte säger att jag bör ta det. Det är så obehagligt att gå runt med okänslig mun och kind i flera timmar. Jag är så rädd att jag ska dregla eller nåt utan att märka det. Det har visserligen aldrig hänt och jag går och känner i ansiktet hela tiden för att se till att det inte händer, men ändå.
Det gick i alla fall snabbt och smärtfritt och som vanligt hade vi några trevliga snack jag, tandläkaren och sköterskan. Det var ju bra också att jag lyckades klämma in ett besök där trots att jag har så fullspäckat schema.
På eftermiddagen var det åter dags att åka till Köpenhamn, den här gången med en jättestor, otymplig väska på släp. Jag hade åkt till Clas Ohlsson för att köpa en lätt ölkärra att transportera den på, men den är rätt svår att få med i alla fall. Den innehåller fyra stycken flyghjälmar i varsin kartong och är formsydd så att den passar perfekt. Hjälmarna är väldigt lätta, de väger under 1 kilo vardera, men som sagt, de tar mycket plats.
På toalettdörren på Arlanda satt det en reklamaffisch, någon hade skrivit på den, lite småkul.
När jag kom till Köpenhamn tog jag tåget in till stan från flygplatsen och sen gick jag till hotellet. Jag hade valt samma hotell som sist eftersom det var trevlig och låg bra, precis mitt emot stationen.
Jag checkade in och sen tog jag en liten promenad och försökte komma fram till var jag ville äta. Jag tycker att det är fruktansvärt trist att ät på restaurang ensam så jag har alltid svårt att bestämma mig. Sen blir jag jättehungrig, väljer en på måfå och sen kan jag äta några tuggor innan jag är fruktansvärt mätt och så tar jag en tidig kväll för att jag inte vill gå runt i en främmande stad i mörkret såvida jag inte har något mål i sikte.
Jag landade slutligen på The Dubliner på ströget, jag menar, jag måste ju nästan ta en titt på det stället. De har till och med samma logo som den i Stockholm så jag kände mig hemma direkt.
Däremot så var det helt annorlunda inne i puben, det var stort, slitet och mörkt, det vill säga som gamla Dubliner och mycket bättre än vad det nya är!
Tyvärr så var löftet om levande musik varje kväll tydligen helt tomt och det var dessvärre puben också... Det var jag och några till människor i hela den stora puben.
Jag bestämde mig för att beställa en Ceasarsallad eftersom sallad ofta är lättare för mig att äta än annat, särskilt när jag reser. Salladen var superfräsch och god, men som vanligt syntes det inte ens att jag hade ätit något av den. När jag satt där i min ensamhet så tröstade jag mig med att chatta med A i Rimbo, men just för dagen så hade hon en del problem så istället för att bli glad så blev jag orolig och ledsen för hennes skull.
Jag var tillbaka till hotellet redan strax efter 20 och gick och lade mig runt 21, varför inte när man ändå inte har något att göra? Jag har i alla fall en del sömn att ta igen.

Nu ser vi stjärnor

21/8 På Tisdagen var K mycket tystare, jag vaknade bara som hastigast när hon gick upp men sen somnade jag om och väcktes inte mer.
När jag kom till jobbet kom L & L också dit, han flyger så eftersomjag jobbar med flygsäkerhetsmateriel så bjöd jag in dem på studiebesök.
Vi tog en promenad runt lokalerna och sen kom farsan och jag presenterade dem för varandra. Min pappa är ibland lite svårstartad, han ser ut som om han inte gillar folk innan han har gjort sig en bild av dem, men sen jävlar får de inte en syl i vädret när han bestämt sig för att de är trevliga. Vid 10 när de åkte hemåt Göteborg kommenterade pappa just det: -Vilka jättetrevliga människor!
Precis min åsikt sa jag och sen var det inget mer med det.
Efter jobbet åkte jag ned till Väsby Centrum, trots att jag köpt one-piece i en storlek större än den jag hade hemma så var den obehagligt tight. Som jag säger, en one-piece ska du nästan kunna vända dig i utan att den rör sig...
Jag gjorde retur av båda de jag köpt och sen provade jag en storlek större, den ena var nästan lika tight som de andra, men den andra var bättre. Den var värd 500:- enligt mig, så jag slog till.
Jag gick in på New Yorker på vägen förbi och skulle köpa en vit scarf men råkade snubbla över en massa andra häftiga prylar med stjärnor på!
En väska, en scarf, ett par hörlurar och en ring! Jag kunde bara inte låta bli att köpa dem och jag vet inte vilken jag älskar mest. I ena sekunden är det hörlurarna, men sen väskan och så scarfen då, den enda jag inte älskar är ringen, den är bara okey. Jag handlade nagellack på Kicks, det visade sig att det nya lacket jag blivit förälskad i är "limited edition" så jag köpte de tre de hade kvar i lager.

När jag kom hem sov jag middag i nån halvtimme och vaknade av att K kom hem från jobbet. Jag gick upp och gick ut för att hämta potatis ute i trädgården och tog in potatis, lök och ett par äpplen.
Sen skalade jag och kokade potatisen och gjorde potatismos, värmde köttet jag kokat på söndagen i mikron och så tog jag skyn jag sparat och hällde den i en kastrull och hällde på grädde och sen lite redning. Jag serverade detta med en sallad gjord på rödbetorna jag kokat på söndagen med färsk getost nedsmulad i och så salt och vitpeppar också och så ruccola vid sidan om. Det blev verkligen jättegott och K som inte är stor i maten tog till och med om!
Sen skypade hon medan jag tittade på 30 Rock på DVD.
Jag borde nog också skypa tror jag...?
Jag testade att ladda ned det till datorn nu, vi får se om jag kommer underfund med det.