Egentligen ser armarna mycket värre ut

5/12 På torsdagen hade jag smsat pappa för att be honom att komma och ta in ved åt mig, men sen hörde S av sig och tänkte komma och hälsa på, så jag frågade om hon kunde hjälpa mig med ved så att pappa slapp åka över bara för att göra det och det gick hon med på snäll som hon är.
Tyvärr såg pappa inte mitt sms som skulle återkalla min önskan om hjälp, så han dök upp trots allt och då tog han in veden när han ändå var på plats.
På eftermiddagen ringde det på dörren och det visade sig vara fina blommor från mina kollegor och en önskan om snabb återhämtning, det känns alltid bra att ha fina kollegor, även när man inte är på plats, himla gulligt av dem!
Senare kom S förbi som överenskommet och jag hade gjort en matlåda till henne eftersom min överflödsenergi denna dag räckt till storkok av mat som inte fick plats i frysen. Hon fick alltså en matlåda och jag fick sällskap en stund, vinn-vinn situation!
Mina armar ser förskräckliga ut, men ändå är de bättre nu än för ett par dagar sedan och på bilder blir det så ljust att det inte alls ser lika vidrigt ut.
För övrigt fick man idag veta genom media att Nelson Mandela dött, tråkigt förstås, men han hade ett långt liv och blev 90 år gammal tror jag.

150 meter kö på 1 minut?

17/8 På lördagen började jag dagen med frukostfika med S på konditoriet, jag cyklade dit och man tycker att det känns väldigt kort när man tänker vägen i huvudet, men det är rätt långt dit faktiskt. Liksom dagen innan blev det lättare vartefter jag cyklade istället för tvärtom vilket ju känns ganska otippat...
Däremot hade jag vid det här laget blåmärken på sittbenen och det gjorde satans ont!
När jag kom hem lade jag mig på soffan och vilade en stund men somnade inte.
Sen ringde G och undrade om jag skulle hänga med ut på kvällen så vid 23 skulle vi mötas upp vid Debaser, jag var tveksam till att åka dit eftersom det skulle innebära svårigheter att parkera och troligtvis köer för att komma in. Han hävdade att det inte var kö ända tills jag var framme vid kön, som var 150 meter lång... Jäklar vad arg jag blev! Han var jätteförvånad och hävdade att det inte varit kö för 1 minut sedan. Jag tjurade till ordentligt och åkte till Dubliner istället. Där träffade jag J och P så jag hade gott sällskap.
Sen dök A och A upp också och R satt i dörren, så jag hade en väldigt bra kväll i slutänden. Tydligen hade G kommit dit senare och tittat efter mig men inte hittat mig, det visste jag inte förrän han skickade ett sms när han redan gått därifrån igen.
Jag var hemma strax efter 3, åt lite edamamebönor och kom inte i säng förrän vid 4.40!