Är min självbild så skev?

15/12 På lördagen gick jag upp vid 11.30 ändå blev det stressigt att ta sig till stan till klockan 14, när jag äter helgfrukost tar det helt enkelt rätt mycket tid...
Jag duschade och åkte in mot stan och parkerade i parkeringshuset vid Norra Latin för att vara säker på att Turre inte skulle frysa ihjäl. Sen gick jag till Face på Drottninggatan för att skämma bort mig själv. Kan ni tänka er att de inte ens har plogat trottoarerna i stan ännu?
Det är inte okey att man ska behöva vada fram i lössnö nästan 2 veckor efter att det har snöat. När ska de köra bort snön och inte bara försöka köra den åt sidan?
På vägen gick jag in i klänningaffären som ligger där, jag vet inte vad den heter. Mannen som äger den talade kvickt om för mig att han inte hade en viss klänning i min storlek, saken är bara den att han angav en storlek 1-2 storlekar större än vad jag brukar ha i klänning och det sa jag. Men han skakade på huvudet och sa: -Jag ser dig och du är den storleken...
Hur kan man se det när någon har dubbla tröjor, tjock scarf och vinterkappa på sig?
Jag påpekade än en gång att jag är mindre på överkroppen än nedtill och att just klänningar ska vara 1-2 storlekar mindre än vad han trodde men han skakade bara på huvudet som om han trodde att jag levde i förnekelse så jag vände och gick ut.
Det är konstigt att folk alltid tror att man inte har någon spegel hemma eller ens andra kläder för den delen...
Det var ju likadant när jag skulle köpa skinnjackan i London i somras, väljer jag bara rätt modell så kan jag ha en mycket mindre storlek än vad folk tror. Den killen sa att den jackan jag ville prova var 4-5 storlekar för liten, men den satt perfekt och det erkände till och med han. Jag påpekade att det var en skärning som passar min kropp bättre och att jag visste det när jag såg den.
Nåja, när jag kom in på Face visade det sig att nageltjejen tagit ledigt och missat att det var på lördagen jag skulle komma, språkförbistring helt enkelt, hon talar inte svenska.
Men hon skyndade sig in och nån halvtimme senare var hon på plats och under tiden jag väntade så snackade jag lite med tjejerna i sminkbutiken och ondgjorde mig över butiksägaren i den andra affären och de oohade och aahade precis lagom mycket som man ska som tjej!
När nageltjejen dök upp var jag lite irriterad men hon visade sig vara världens gulligaste och bad om ursäkt ordentligt så det försvann snabbt, dessutom lovade hon mig nån specialgrej som ursäkt så sen hade vi jättetrevligt och snackade en hel del. Hon kunde helt okey engelska.
Först fixade hon mina naglar och längde två av dem lite för att de skulle matcha ordentligt men jag kan tycka att det var lite överkurs eftersom det enda som krävdes var runt 1-2 mm...
Sen fick jag ett speciallack som håller tills man tar bort det, ska nog få sitta i 3 veckor trodde hon i alla fall. Sen har naglarna växt ut så pass att det inte är snyggt längre, men det chippas inte av i alla fall!
Sen fixade hon mina tånaglar och fötter och så slutligen fick jag färgade ögonfransar och bryn och en ansiktsmassage. Allt som allt tog det 3 timmar och hon var mycket noggrann, eftersom det var ett erbjudande inför julen så skulle det kosta 1200:-. Men hon räknade två gånger och sa att det blev 998:-... Då sa jag att hon skulle ta 1200:- eftersom hon varit så bra, då blev hon glad.
Förlängningarna och speciallacket bjöd hon på.
När jag kom hem var jag helt slut och Turre hade suttit alldeles för länge i bilen så jag satt hemma och tittade på True Blood helt ensam en lördagskväll istället för att hitta på nåt och det var så skönt!

Mot kylan

Jag vet inte om M misstankt att jag suttit uppe langre an vad jag borde, men hon vakte mig i alla fall forst vid 9.30, alltsa en halvtimme senare an vad det var sagt. Jag gick direkt in i duschen och kom ut lagom tills det stod fardiga pannkakor med lonnsirap pa bordet. Det ar ju en ganska mastig frukost men man kan inte forneka att det ar gott. Jag madde dock illa efterat fast jag inte at sa mycket.

Sa fort jag dubbelkollat min packning hoppade vi alla fyra in i bilen och akte till Darwin dar de skulle slappa av mig pa busstationen. Vi gick runt lite en stund och tittade oss omkring och pa vagen stannade M och pratade med nagon hon kande. Slutligen var vi lite nervosa att hon skulle missa att vinka av mig men hon dok upp precis i tid. Hon hade letat efter oss och trott att vi glomt tiden eller nat. Sen klev jag ombord pa Greyhoundbussen som skulle vara mitt "hem" de narmaste 21 timmarna... Jag skulle aka fran Darwin till Alice Springs dar jag skulle hoppa pa en tredagars tur.

M, K och H stod kvar tills vi akte och vinkade till mig och sen satte jag mig tillratta och forsokte slappna av. Det var nastan fullt pa bussen sa jag satt bredvid en kvinna men hon meddelade att hon skulle av i Katherine sa da skulle jag fa satet for mig sjalv. Det visade jag mig fa tidigare eftersom en annan kvinna klev av och jag tog hennes sate istallet. Jag varvade min tid mellan att sova, filosofera och lasa min bok och vi hade en massa stopp. Strackan vi skulle aka var 150 mil ungefar och med stopp for middag, frukost och lunch sa blir det ju lang tid pa resande fot. I Katherine stannade vi i 1 timme och jag gick ivag till kopcentret och hittade en hatt gjord av kanguruskinn sa den kopte jag. Jag hade ju glomt att ta med en av mina hattar och det stod att man maste ha en hatt for turen jag skulle pa.

Jag hittade bara en croissant med skinka och ost att ata, allt annat var friterat... Det sag sa fruktansvart ackligt ut att jag inte kunde ta mig for att ata det. M hade visserligen skickat med ett gang pajer, men jag var osaker pa om de skulle racka hela resan.
Vid ett annat stopp kopte jag Beef Jerky och det sag ju lite ackligt ut med namnet maste jag erkanna.
Sen ar jag ju inte sa fortjust i "roliga" skyltar, men den har fick mig att skratta.
Nar vi stod och vantade pa att bussen skulle aka vidare pratade jag lite med en dam och en yngre tjej och det visade sig att tjejen skulle ta nastan exakt samma rutt som jag den narmaste veckan sa vi bestamde oss for att i alla fall titta runt i Alice Springs nasta dag tillsammans.

Nagot jag lade marke till med kvinnorna i Australien ar att de spar sina tanaglar langa... sa som vi gor med fingernaglar! Det ser jatteackligt ut och jag kan inte forsta varfor man vill ha sa, dessutom borde det gora ont om man satter pa sig vanliga skor, men det kanske de inte gor?

Det fanns balten pa bussen och jag anvander ju balte nar det finns till hands och det gjorde jag nu ocksa. Men attans vad det var besvarligt! Att forsoka sitta bekvamt sidledes sa att man kan stracka pa benen samtidigt som man ar fastspand, ja det var en utmaning och snart varkte bade har och dar, dessutom fick jag aterigen besvar med restless legs.

Man inser inte hur stort Australien ar forran man har rest i nastan ett dygn och sen ser pa en karta hur langt man kommit... I Mataranka fanns en skylt dar det stod: No fuel for 160 km. Fatta hur langt det ar!

Ett par med ett barn bad chaufforen att satta i en dvd de hade med sig och det visade sig vara Casper - The friendly ghost. Det ar ju verkligen en barnfilm men jag fastnade stenhart och tyckte att den var valdigt roande. Nar dottern hade somnat kom pappan for att hamta dvdn men insag strax att alla vi som satt langt fram satt som trollbundna av filmen, sa han lat den sitta i.