Jag både vill och inte vill

25/4 På torsdagen insåg jag att jag missat att anmäla att jag skulle närvara på vännen L's pappas begravning. Sånt är svårt att komma ihåg när man reser och jag har känt honom större delen av mitt liv, han var som en farbror till mig nästan. Alltså ringde jag till begravningsbyrån och sa som det var och sa att det nog var förväntat att jag skulle vara där och inte borde vara något problem och det var det ju inte heller.
Jag vill vara där både av respekt för honom och familjen och även om det kommer att bli jobbigt så är det skönt att vara där.
Jag har dessvärre varit på många fler begravningar än bröllop i mitt liv och jag önskar att det varit tvärtom.
Som vanligt efter våra Europamöten har jag det tufft när jag landar i verkligheten och jag har separationsångest från flera av mina vänner som jag vet att jag i bästa fall ser om ½-1 år igen. Jag vet att det försvinner lite i taget, men det gör det inte lättare medan det pågår.
En ljusglimt var att jag äntligen kunde hämta de nya örhängena som jag beställt i början av april. Det är något jag velat köpa i många år och jag får helt enkelt se det som en investering i guld för de kostade över 11000:-!!! Det är dyrt att ha många hål i öronen, de nedersta hade jag ju redan "fina" örhängen i och ändå blev det så dyrt.
Mina gamla som var köpta i Thailand och ändå var rätt dyra, var "ihåliga" eller urgröpta eller vad man vill kalla dem och jag sålde dem när jag ändå köpte nya, jag fick bara runt 750:- för alla tillsammans...

Mina boomerang-örhängen

Jag har totalt 9 örhängen i mina öron, 5 på höger sida, 4 på vänster. Jag hörde någon gång på 80-talet att det betydde otur att ha jämt antal örhängen i öronen så jag håller mig till den regeln fortfarande.
När jag var 15-19 jobbade jag på en hårsalong och eftersom jag gillade att ha hål i öronen och alltid har resonerat som så att: Gratis är gott.
Därför brukade de nyanställda träna håltagning på mina öron, för då fick de träna och jag fick hål i öronen gratis!
Jag vet mycket väl att det är helt omodernt att ha så många hål i öronen och att jag kanske åtminstone borde ta ur örhängena, men jag älskar dem och vill faktiskt inte ta bort dem.
De som är helt i guld är totalt 7 stycken och de är köpta i Bangkok för 8 år sedan. Jag var tvungen att köpa 4 par, det vill säga 8 stycken och tänkte att det var väl bra att ha ett i reserv om jag tappade nåt. Det gjorde jag ganska omgående och ett är alltså borta sedan länge. Men med de andra har jag haft löjlig tur!
De går ofta upp och ramlar ur, hänger på halv stång eller fastnar i de sjalar som jag ju alltid har på mig. Jag har tappat dem inomhus, på jobbet, i bilar, på sjalar, i håret och till och med i skogen och på nåt jäkla vänster har jag haft sån tur att jag eller någon annan har räddat dem! När vi var på överlevnadsträning i skogen hittade min kollega mitt örhänge på marken i vårt läger innan jag ens insett att jag tappat det!
På halloweenfesten för nästan två veckor sedan försvann ett örhänge och var borta... jag trodde att jag kanske tappat det på The Dubliner och upplyste vakterna om att jag tappat det ifall de hittade nåt. En vecka senare frågar syrran om jag tappat ett örhänge, de hade hittat det i sitt badrum hemma!
Jag hoppas bara att jag fortsätter ha sån tur med dessa örhängen för guldörhängen är bra mycket dyrare än vad man kan tro när man behöver så många!
De örhängena som sitter längst ned är ett par jag köpte i Reno för runt 6 år sedan. Jag gick och tittade på dem i flera dagar och slutligen med en pusch av en kompis så tog jag tag i saken och köpte dem. Det är en massa riktiga diamanter i dem och även om säkert de flesta tror att de är fejk eller billiga så vet ju jag att de är rätt exklusiva och det känns lite lyxigt och bra.
Ja, det här var säkert väldigt ointressant och nu har jag slösat bort 5 minuter av er tid som ni aldrig får igen, jag ber om ursäkt för det!