Den blå ön, de gula hästarna och den röda hunden

På söndagsmorgonen möttes vi för frukost klockan 9 och den här morgonen lät getingarna oss vara ifred så pass att vi kunde sitta ute hela tiden. Sen checkade vi ut, lämnade osten vi köpt i frukostkylskåpet så som vi kommit överrens om, vi lånade också strandhanddukarna från våra rum, S hade frågat om det gick för sig. Sen åkte vi långsamt mot Sindarve och mina vänner där. Vi stannade först vid Roma Klosterruin och tittade oss omkring och Turre fick springa lite lös för första gången på två dygn. Vi var så gott som ensamma där och kunde ströva runt i ensamhet. Vi gick till och med åt varsitt håll en stund för att få en stund i ensamhet.
Sen fortsatte vi mot Garda och stannade först vid Etelhems krukmakeri för att om möjligt ta en fika med Gotlandspannkaka. Men trots att allt stod ute så var det stängt, det är ju ofta så på Gotland när det är lågsäsong. Jag hade gärna handlat lite där men jag visste inte hur jag skulle göra för att lämna pengar och så om de inte var där så vi åkte vidare. Vid Sigvalde träsk körde vi in och tanken var att vi skulle ta ett dopp i det klara vattnet där. Trots att jag nite varit där på säkert nästan 20 år så hittade jag faktiskt dit. När jag var yngre och var på ridläger var det vid Sigvalde vi fick bada på lunchen om det var fint väder. Vi var helt ensamma på badplatsen så jag tog med Turre och några bajspåsar ifall att och sen gick vi ut på bryggorna för att gå till stegen. Jag gick först och eftersom det är flytbryggor så skulle jag skrämma S lite och började gå bredbent och tung på den så att den började gunga betänkligt. Då hör jag bara nåt skumt ljud bakom mig, en blandning av skratt och skräck kanske och när jag vänder mig om möts jag av världens roligaste syn och sen kraftigt dåligt samvete. Bakom mig ligger Turre på mage med benen brett isär och klorna djupt nedkörda i träet på bryggan... Jag hade inte ens en tanke på att han också var på bryggan och samtidigt som jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg honom hade jag också jättedåligt samvete.
Sen badade vi alla tre och satte oss på bryggan i solen och värmde oss efteråt, det kändes nästan som sommar.
Sen när vi gissade att de skulle ha avslutat lunchen men inte kommit igång med arbetet ännu på Sindarve så åkte vi de sista kilometrarna dit. Jag kunde höra Bs röst inne i huset och gikc och knackade på dörren och möttes av vilt skällande storpudlar. L trodde ju aldrig att hon skulle ha pudlar men efter att ha fått en för några år sedan har hon insett att det är rasen för henne och nu är det pudel som gäller.
B blev så förvånad över att se mig att jag blev osäker på om hon ens kände igen mig. Jag brukar ju dyka upp sådär vartannat år och jag kan inte minnas att hon blivit så förvånad förr.
Sen byttes förvåningen till glädje och hon undrade om de kunde få 10 minuter för att äta och ifall vi kunde komma och ta en fika med dem sedan. Så jag och S tog en promenad runt gården, hälsade på hingsten Hugo och tittade lite snabbt på ekipagen som var där för att tävla bruks och sen gick vi en promenad lite utefter haglängan för att ta en titt på fjordingarna. Där i första hagen stod två ungston tror jag det var, det var svårt att se för de busade fram och tillbaka i hagen och hade riktigt kul, allt detta medan ett gäng på 4-5 andra hästar stod på andra sidan en låg häck och tittade förvånat på dem.
Sen började vi gå tillbaka mot huset och vid det laget var vi lite sena och jag blev ju hårt drillad av B som barn och har fortfarande en väldig respekt för den lilla, lilla kvinnan. Jag skyndade på S så mycket jag kunde, men hon går aldrig särskilt fort. När vi kom upp till huset blev vi serverade te och kex och det är sån nostalgi för mig att sitta vid bänkarna inne i matsalen där jag satt som barn på sommaren. Sen snackade vi en massa och A var med också i diskussionen och såg mycket friskare ut än sist jag såg honom. De tittade i mina fotoböcker som jag tagit med och vi pratade om fjordingar, foton och allt möjligt annat. Sen behövde vi åka vidare och de behövde sätta igång med en massa arbete igen så vi sa hejdå, men jag och B visste att vi skulle ses om bara ett par veckor igen på Riksutställningen så det kändes inte så svårt att ta avsked.
Vi åkte vidare till Ljugarn för att titta på raukar som skulle finnas där. Både B och en kille på hotellet hade sagt att det var onödigt att åka hela vägen till Fårö för att se fina raukar och båda hade rekommenderat oss att åka till Folhammar Naturreservat vid Ljugarn istället. Vi körde dit, det var bara 1-2 mil dit från Sindarve och sen tog vi en promenad på stranden till raukområdet och på vägen utefter stranden tittade vi efter fossiler. Sen strövade vi runt vid raukarna och jag roade mig med att fota Turre sittande på raukar med havet och himlen i ryggen. Jag ser Gotland som den blå ön och allt har olika nyanser av blått och blått klär verkligen Turre som är så djupt rödbrun.

Vid parkeringen hade de en brevlåda där det stod att den inte var till för skräp, det stod inte VAD den var till för och de hade INTE satt upp en soptunna bredvid den.... hur tänkte de då?

Sen åkte vi mot Hemse för att titta på ett hus som var till salu, det tog ett tag innan vi hittade det eftersom det låg helt dolt i ett skogsparti eller kanske man bara kan kalla det ett slyområde...? Huset visade sig vara helt slut och snarare ett rivningsobjekt än som de uttryckte det i annonsen, ett renoveringsobjekt. Golv och väggar var så gott som helt förstörda och det fanns ju inget man egentligen skulle vilja spara, inte heller tomten kändes som något jag skulle vilja ha en om jag fick den gratis...

Sen åkte vi tillbaka till Visby, hämtade osten på hotellet och lämnade handdukarna vi hade lånat och sen åkte vi ned till hamnen för att försöka hitta saffranspannkaka innan vi åkte hemåt. Vi hittade det på ett ställe som hette Jo Da, tror jag och de var väldigt trevliga där och pannkakan var bra, men jag mår mest illa av så söta saker så det blev lite si och så med magen efteråt, men det smakade som det skulle.
Sen åkte vi till färjan och ställde oss i kön efter att ha tagit en kort promenad med Turre. Väl på färjan köpte vi pytt i panna till S och Tacos till mig och jag kunde inte äta ens hälften och sen gav jag upp att försöka. Sen satte vi oss och försökte slappna av lite men det var en bebis som skrek ihållande hela tiden och mamman lät mer och mer stressad och hotfull mot barnet så till slut var jag rädd att hon skulle göra det illa. Hennes äldre barn erbjöd sig att ta hand om den lilla vilket nästan pekar på att de vet att hon kan bli våldsam och det enda hon gjorde var att säga till babyn att för fan hålla käften, hon tog inte ens en liten promenad eller nåt. Till slut var jag tvungen att gå därifrån och gå till butiken. När jag kom tillbaka var det tyst och lugnt och S sa att någon sagt nåt till henne och att hon gått därifrån. Sen såg jag både henne och de äldre barnen men inte den lilla och blev lite orolig, men jag försöker att inte tänka på det. Sen somnade jag en stund och när det var dags att kör av färjan visade det sig att vi fått en av de absolut bästa platserna på hela färjan, vi kom av som 4:e bil och hade inga köer alls framför oss när vi skulle hemåt. Vi var hemma vid 23.30 och vi packade upp, S packade allt inför hemresan och jag lade några bilder på ett USB-minne åt henne och skrev en häslning i fotoboken hon skulle ta med sig till M och H i Australien sen vid 2 på morgonen skjutsade jag henne till Arlanda och kom i säng vid 2.40.
Det hade varit en lång dag och jag var tacksam att hon tyckte att jag skulle skjutsa henne vi 2 istället för vid 4 som det var tänkt, då fick jag i alla fall några timmar sammanhållen sömn.

Helgen hade verkligen varit fantastiskt! Jag älskar Gotland och såg det som en fantastisk chans att åka dit bara sådär och ha det bra och äta gott och bo på trevligt hotell. Dessutom har det alltid varit en dröm för mig att visa någon av mina utländska gäster Gotland, det är ju så ruskigt vackert! Jag vill ofta visa dem hela Sverige, men eftersom Stockholm, Gotland och Jämtland är mina egna smultronställen så blir det ofta dit jag först vill ta dem.