Hägerstensåsen runt, i pyjamas

10/9 På måndagen var det bara att ta sig i kragen och gå till jobbet, hur lite kraft och energi man än hade till det.
Jag och kollegan J kollade lite grejer på en hjälm och testade den i tur och ordning. Han lockade i alla fall fram ett skratt från mig mot alla odds när han började skrika till mig för att han själv inte hörde nåt med head set på.
Det var ju ingen idé att sätta sig och försöka äta lunch, magen var fortfarande i uppror. Jag hade lyckats få i mig en smoothie till frukost och hade en till som back up om det skulle gå ned nåt mer senare.
Istället för lunch tog jag en terapipromenad, jag gick mot Hammarby Kyrka på den "nya" gångvägen förbi de små tjurarna och Turre skötte sig precis lika bra som dagen innan. Han tittade inte ens på tjurarna och jag som inte visste att han var van vid kor...
Tjurarna var däremot nyfikna på oss och de kom mot oss för att ta sig en titt vid staketet, är de inte söta?
När vi närmade oss kyrkan höll Turre på att bli översprungen av två joggare men blev inte ens bekymrad eller arg för det, han bara flyttade sig. Det visade sig vara två killar varav jag känner en och när de sprang förbi konstaterade vi bara att vi behövde lite lunchmotion allihopa.
Det var varmt och till och med soligt och det var en fin promenad och den tog 31 minuter, nästan precis lika mycket som jag brukar ta i lunchrast om jag stannar på jobbet över rasten.
Det skulle ha kommit en bilköpare på lördagskvällen men jag hade sagt att jag inte kunde, då jag föreslog söndagen sa han ja, men sen hörde han av sig på söndagen och flyttade till måndagen, vilket jag var tacksam för med tanke på vilken hemsk söndag jag hade. Men det skulle visa sig att det var det sista jag hörde från honom... han dök aldrig upp och hörde inte heller av sig något mer.
Jag vägrar sälja bilen till underpris, hellre skrotar jag den fan.
Så fort jag slutat jobbet satte jag mig i bilen och åkte mot Hägersten och Ju, jag hade en jäkla tur och det var knappt några köer alls att nacka om och jag var på plats efter mindre än 45 minuter. Det var dock inte Ju, så jag väntade utanför i 10-15 minuter och sen dök de upp. Under tiden fick jag ett sms av K och det är skönt att veta att någon där hemma undrar var jag är när jag inte är på topp och inte kommer hem.
Vi satte oss på balkongen och rökte och snackade och allt känns så mycket bättre när Ju är i närheten. Hon förstår mig och vet också att jag är bra mycket mer svag och patetisk än vad de flesta andra vet att jag är.
Sen fick jag ta ett avslappnande bad med tända ljus och badbomb medan hon lagade mat åt oss.
Jag lyssnade på musik på spotify från telefonen och lyckades koppla bort allt i alla fall i 15-30 minuter innan det kom tillbaka. Drygt en timme efter att jag lagt mig i badet kom jag ut nyduschad och iklädd pyjamas. Tonåringarna är så söta, de höjer inte ens ögonbrynen åt att jag är iklädd pyjamas hemma hos dem...
Ju är jättebra på att laga mat och nu, med trevlig avslappnat sällskap och god mat så fick jag faktiskt i mig en hel portion med ris, kantarellsås, sallad, gratinerad kronärtskocka, torskfilé och kycklingfilé med vitlök. Den första fasta födan jag fått i mig sedan lördag eftermiddag.
Ungarna är så fina och Ad som inte ens fyllt 14 år än är så stor och stark redan att han ser ut som en hel man! Han är dessutom runt 1.90!
A och E är bara världens gulligaste och finaste ungar också och jag har saknat dem allihopa.
En stund efter middagen klädde jag och Ju på oss ytterkläder (jag hade fortfarande pyjamas på dock) och så tog vi en promenad med Turre som fått vänta i bilen i flera timmar. Ju's katt är rädd för honom och ger utlopp för det genom att anfalla honom, så han kan inte följa med upp.
Nu tog vi en promenad på 30-45 minuter och sen satte vi oss på en bänk och snackade en stund och så åkte  jag hem.
När jag kom hem tog jag en kopp te och sen gick jag och lade mig i rimlig tid igen.

Förbud och tillstånd

Man kan ju undra hur mycket signaturen tänkvärt egentligen har tänkt... Om vi avrundar alla priser hit och dit lär många handlare välja att avrunda det uppåt och med tanke på att många varor små gör en hel å när det gäller ören hit och dit, så vill åtminstone jag att grejerna får kosta det det brukar kosta och att man avrundar sista biten. Dessutom är det ganska få nu för tiden som handlar med kontanter och vi som handlar med kort betalar ju bara precis vad det kostar.






Sen tycker jag att det är väldigt uppfriskande att en regeringsman, parti eller är det hela regeringen(?) tycker att det räcker med föräldrakontroll på saker som piercing. Jag har svårt att tro att piercing skulle försvinna i de yngre åldrarna om det förbjöds, snarare tvärtom. Det är upp till föräldrarna att "kontrollera" sina barn och lyckas de inte med det är det nog bättre att barnet går till en riktig studio istället för en kompis källare. Inte kan det vara så att piercingarna är så vanliga i åldrarna under 15 år att det möjliggör drift av flera oseriösa studios så som Asap påstår? Att uttalet dessutom gjort av en representant ur ett parti som anses traditionellt och styltigt, det tycker jag är extra kul.

På tal om förbud och legalisering så ska ju Kalifornien rösta den 2:a November om hurvida Cannabis ska bli legaliserat i Kalifornien. Intressant är det också att notera att jag kommer dit 3 dagar efter ett eventuellt beslut att legalisera... Men en sån som jag som har noll koll kan säkert hamna i trubbel ändå, vad är det till exempel för skillnad på Cannabis och Marijuana? Kanske lika bra att fortsätta på den valda vägen och låta bli att prova såna där saker....

Alla rubriker är klippta ur Metro.

Ohh when I look back now, that summer seemed to last for ever

I morse hörde jag Bryan Adams summer of -69, på radion på väg till jobbet.

Visserligen har den blivit lite uttjatad men jag gillar den.

För mig är den på sätt och vis sommaren -89. Konstigt nog är det en del somrar som bara sniker förbi medan man minns de andra nästan i detalj. Sommaren 1989... Jag var 16, Ju 17½ och syrran 18½, vi var unga, glada, busiga och hade all tid i världen! Syrran hade ganska nyssens fått sitt körkort och vi åkte bil nästan vart vi än skulle. Vi gjorde knasiga saker men vi var aldrig dumma eller farliga. Vi åkte ett par extra varv i rondellen, vi tog en genväg över nån gräsmatta ibland, men vi tog det lugnt.

Midsommar firade vi på en strand i Rosersberg med goda vänner i alla åldrar, vi lekte herre på täppan och satt 5 tjejer på samma luftmadrass medan en av tjejernas sambo försökte få ned oss. Vi åt sillunch med potatis, gräslök och gräddfil, vi grillade, spelade kricket, flirtade med några killar som kom förbi, nattbadade näcka och satte slutligen upp tälten klockan 5 på morgonen då det redan blivit ljust. På morgonen var vi vrålhungriga och hade ingen frukost, vi delade på några kalla varmkorvar, ostbågar, cider och whiskey innan vi åkte hem.

Det var sommaren då vi lyssnade på Roxette (Look Sharp), Jakob Hellman (...och Stora Havet) och Den Flygande Holländaren (tolkningar av Cornelis Vreeswijks låtar) oftast på Ju's gamla bandare Silver. Det var sommaren då vi ofta åkte ut till Ju's torp och åt makaroner och hittade älgskallar i rabatterna, högg ved för glatta livet och fick skäll av Ju's pappa för att vi aldrig städat tillräckligt bra efter oss.

Det var sommaren -89 som jag och Ju åkte till Barcelona till en kompis mycket äldre syster, fick sockerbitar kastade på oss av avundsjuka tjejer, spelade fotboll på en strand mitt i natten och pratade med lyktstolpar. Vi åt en macka med philadelphiaost och skivade tomater till frukost varje dag och jag drack te och tomatjuice medan Ju drack kaffe och ananasjuice, vi satt på P's lilla balkong som hade utgång från vårt rum och tittade ned på P, hennes man och deras gäster när de satt och fikade medan vi satt och skrev ned dikter och tankar. Vi tog promenader och fotade varenda kaktus och palmträd vi såg. Det var i Barcelona vi fick smek/öknamnet Japanerna.

Allt jag minns av min tonårstid tycks ha hänt sommaren -89, det är nog den längsta sommaren jag någonsin upplevt.