Varför vill inte hjärnan att jag sover?

5/7 På fredagen var jag supertrött och tänkte sova en stund på soffan på eftermiddagen, men min hjärna är fast besluten att väcka mig så snart jag slumrar till. Jag somnar alltså men det känns inte så, men sen vaknar jag med ett ryck så snart jag somnar på riktigt. Så höll det på i två timmar och sen gav jag upp.
Jag fixade naglarna och tittade på M.A.S.H på kvällen och så bokade jag hotell åt oss i Bangkok till oktober. Det är ett fyrstjärnigt hotell i närheten av de platser jag känner till i Bangkok och kanske lite mer centralt än vad vi bodde sist där det var svårt att hitta restauranger till exempel.
Under dagen hade jag bokat en operationstid för mina lår och överarmar, det ska bli spännande att se om jag blir nöjd och glad när vi är klara.

Linköping är fullt av häftiga pubar

30/5 På torsdagen var det återigen dags för en tur till Linköping. Syrran fick lämna sin nyckel till vår kompis E som hade bestämt sig för att komma till Stockholm en dag tidigare än tänkt och hon skulle ju bo hos mig. Eftersom hon kommer från Linköpingstrakten så blev det i stort sett så att vi bytte stad över natten.
På eftermiddagen så åkte jag från jobbet för att hämta vår samarbetspartner på det projektet och innan vi kom iväg tog vi en fika med hans chef med fru. Dessvärre är de väldigt trevliga så det är svårt att slita sig och vi kom iväg lite sent, precis i värsta rusningstrafiken. Ändå gick det relativt bra genom stan och rullade på.
I Nyköping mötte vi upp med Kustbevakningsflyget vid Max Hamburgare för att få med oss lite grejer att serva åt dem och sen körde vi vidare strax senare.
Den här gången bodde även jag på hotell och jag hade hittat ett sm låg centralt, inte så långt från Stortorget och domkyrkan. Hotellet och rummen var fina och det ingick en enkel middag i priset. Det visste vi inte när vi åkte ner tyvärr så vi hade börjat prata om att gå och äta på Texas Longhorn och sen när vi kom fram så var det det vi var sugna på. Det slutade alltså med att det var dit vi gick och åt. Det var bara några gator bort och tog inte mer än 5-10 minuter att gå i lugnt tempo.
Jag är uppenbarligen snyggare i Linköping än i Stockholm för vart vi än gick så fick jag uppskattande blickar! Man kanske skulle flytta? Stockholmarna är kanske bortskämda?
E smsade och sa att hon tagit sig in i huset ordentligt och gett Judas mat och vi gick och åt en god middag på Texas Longhorn.
Efter middagen var klockan redan 23 så vi var rätt trötta efter arbetsdagen och resan så vi bestämde att vi skulle gå direkt tillbaka till hotellet. Men på vägen tillbaka gick vi förbi en av de pubarna i Linköping som ser helt fantastisk ut från utsidan och vi kunde inte låta bli att gå in och den var minst lika fin från insidan, Horse and Hound heter den om ni vill ta er en titt.
Vi tog en liten drink och sen gick vi tillbaka till hotellet och sov.

Inte var jag ensam inte

14/4 På söndagen satte vi igång med jobbet direkt efter frukost och strax senare satt jag och jobbade på kontoret när plötsligt hel rummet verkade snurra och jag höll på att svimma sittande och ramla av stolen, då började jag bli riktigt orolig för magen gjorde rätt ont i jämförelse mot vad det gjort på ett tag också.
S skickade iväg mig på utflykt med J för att hon ville att jag skulle ta en paus men frågan är om det var så bra för mig, jag mådde rätt illa av den ryckiga taxifärden och var inte till mycket hjälp för J heller, men en sak som var bra var att vi skulle handla vatten och då köpte J nån elektrolytdricka till oss båda två och jag försökte få i mig den eftersom min sköterska H hade toppat upp mig med elektrolyter när jag mått sådär efter operationen, men jag var så illamående att jag inte fick i mig särskilt mycket. När vi kom tillbaka till hotellet tog jag ett par smärtstillande och gick och lade mig en stund, jag sov som en stock i drygt 2 timmar...
När jag vaknade hällde jag i mig resten av drickan så fort jag kunde för att få lite balans i kroppen och sen mådde jag mycket bättre! Både vilan och elektrolyterna verkade göra susen tillsammans.
När jag inte hittade de andra på kontoret och S inte svarade på sms så tog jag en promenad ned till marinan i sakta mak och strax hittade jag hela gänget på en restaurang och de hade precis beställt lunch så jag satte mig ned och gjorde detsamma.
När jag dessutom ätit lite så började jag må ännu bättre och det var svårt att förstå att jag varit så dåligt några timmar tidigare.
På eftermiddagen var jag till nytta igen och vi fick en hel del gjort. Framåt kvällen hade J som tidigare bott i Alicante bokat bord åt oss allihopa på en restaurang längst upp i det högsta hotellet i Alicante, utsikten var helt fantastisk och vi hade hela våningen för oss själva, varför vet vi inte för maten var jättebra och det var servicen också och som sagt utsikten, vi såg vårt hotell därifrån också... Det var också inom rimligt gångavstånd från hotellet vilken än en gång var för min skull, de är snälla mina vänner.
Senare på kvällen började de styrelsemedlemmar som inte haft möjlighet att komma på lördagen höra av sig för att se var vi var och vi ställde oss allihopa i fönstret och viftade med servetterna för att visa var vi var, men inte förrän D satte igång sin app på telefonen, som gör att den ser ut som en blixtlampa så såg de var vi var. R dök upp, åt lite av våra rester och lite bröd och drack ett glas vin, de andra väntade på att vi skulle dyka upp på puben istället.
När A ringde till C så började C låtsas inte höra honom och bröt på spanska, till slut lae A på och var nog nådigt förvirrad, han ringde en gång till och D gjorde samma sak när han svarade i C's telefon. Sen ringde vi upp från D's telefon efetrsom alla andras nummer finns i A's telefon, efter en stund ringde han upp D på numret som han ju inte kände igen, varpå D gav telefonen till mig och bad mig svara på svenska, A är engelsman liksom de andra. Jag svarade: Hallå, vem är det, jag hör dig inte, vem är det? Han förstod ju förstås ingenting men jäklar vad vi skrattade gott när han än en gång lade på luren och var ännu mer förvirrad. När vi senare mötte upp honom på puben skrattade han gott när vi berättade vad vi gjort.
Strax efter midnatt försökte jag smita iväg för att gå och lägga mig, jag hade ju haft en tuff dag. Då sa vår kassör D att jag var tvungen att stanna en stund till. Jag frågade lite tyst om det hade nåt att göra med att jag inte längre var i 30-års åldern, jag hade ju fyllt 40 en kvart tidigare. Han viskade bara tillbaka: Act surprised... och blinkade åt mig.
Strax senare kom vår ordförande C med en stor bricka med Bailey's shots och delade ut till alla, vi var nog runt 30-40 personer som hade mött upp på puben, jag fick ett ganska stort glas. Sen manade han till tystnad och sa att jag hade en väldigt speciell födelsedag men att han inte tänkte säga vilken och att de nu skulle skåla för mig med min favoritdrink. Sen skålade vi allihopa och en kille som satt bredvid mig som jag inte känt å länge uttryckte förvåning till sin granne bredvid att jag var så pass gammal och då kändes det lite bättre.
En del undrade hur det kändes att jag visste att jag inte skulle vara hemma på min födelsedag och att jag skulle vara i Spanien och jobba, men jag har förklarat för dem att det här faktiskt är vänner till mig, det finns en hel del bland dessa människor som jag känt i 10-20 år och många av oss umgås även privat, jag kände mig väldigt lyckligt lottad där jag satt bland många vänner och blev skålad för mitt i natten!
Strax senare smet jag iväg och gick för att lägga mig, jag sminkade av mig och gick mot sängen, då upptäckte jag att jag fått ett födelsedagskort instucket under dörren under de 5-10 minuter jag varit tillbaka i rummet, det var min kompis PB som hade fixat ett kort med en CD med gamla låtar på. Sen somnade jag gott.

Mitt blodsocker brukar hålla sig rätt stabilt

25/10 På torsdagen möttes jag och S i receptionen för att gå och äta frukost, checka ut och komma fram till en plan.
S hade kollat på internet och vägarna genom bergen skulle vara snöfria och farbara så vi bestämde oss för att hyra en bil och att S fick köra eftersom han ju hade ett körkort med sig.
På vägen mot bergen såg vi tunga snömoln över bergen igen men vi passerade vid sidan av dem och hade snöfritt på vägarna hela vägen genom Sierra Nevada. På sidan om vägen var det gott om snö sedan ett par dagar tidigare. Vi tog "The Scenic Route" eftersom vi inte hade bråttom och för att vi kände för att se oss omkring. Problemet var bara att man inte kunder hyra en navigator om man skulle hyra bilen på ett ställe och återlämna den på ett annat... Jag känner till ungefär åt vilket håll vi skulle, men det är en annan sak att komma ihåg vägnumret, särskilt som jag hittills åkt sträckan San Francisco-Reno totalt tre gånger, detta var den fjärde och vi har tagit olika vägar varje gång...
Vi kom lite fel och missade nog den vackraste biten av vägen som gick vid sidan av Lake Tahoe men vi hade rätt kul medan vi letade efter rätt väg och vi fick en avstickare till Carson City som är State Capitol i Nevada och välkänd genom Westernfilmer. Sen att det inte är mycket att se är en annan sak och dessutom har jag åkt igenom där förr, men ändå!
Kartan vi fått av biluthyraren var en kopierad svartvit en och det gick inte att tyda vägnumren och inga av de mackar vi stannade på hade kartor att sälja.
Nåja, med gemensamma krafter tog vi oss till rätt route slutligen och sen visste ju jag att vi skulle mot Sacramento så då var det raka vägen sen.
Vi stannade på vägen och tänkte äta något litet och beslutet landade på Taco Bell, mest för att vi var nyfikna. Gör inte om det misstaget!
Det var knappt ätbart alls faktiskt och jag förstår nu vad min ex-roommate K menade med att snabbmatsrestauranger är så mycket fräschare i Sverige än i USA. De är verkligen slitna och fula och ganska äckliga också för den delen.
S tog en sallad och den var visst rätt äcklig, jag tog två små mjuka tacos och åt bara upp nästan en av dem trots att de inte var större än en vanlig hård taco. Den andra tog jag med mig för säkerhets skull och glömde att slänga den till två dagar senare.
Vi körde till flygplatsen och lämnade bilen och så tog vi en kaffe innan vi åkte taxi därifrån för att slippa sitta i köer. Vi kom fram till Union Square vid runt 19.30-20 och checkade in och tog upp väskorna. Sen vilade vi en stund och möttes inte upp förrän ganska sent på kvällen för en sen middag.
Vid det laget var jag yr, darrig och illamående och höll faktiskt på att svimma.
Jag åt min nudelsoppa försiktigt, försiktigt och för varje tugga mådde jag illa och allt snurrade och så fick jag vänta ett bra tag innan jag kunde ta en till.
Jag fick inte i mig så mycket men med den lilla mängden soppa och en cola så började blodsockret att ordna upp sig slutligen och jag mådde bättre när jag lade mig. Ändå hade jag svårt att sova och sov dåligt hela natten.

Äntligen sluta frysa

30/9 På söndagen vaknade inte jag och E förrän vid 10.30 eller nåt. Hur K lyckats laga frukost och ta sig in och ut ur sitt rum utan att väcka E på soffan det förstår vi bara inte...
Vi åt frukost och jag började packa lite och sen åkte E till min syrra när jag "slängde" ut henne. K skulle iväg och fika med en kompis men innan hon skulle iväg åkte vi till ICA och handlade och till Ju's jobb för att hämta en kassa som jag glömt hos henne fär länge sedan.
I den kassen låg mina "resebyxor" ett par som är rätt fula visserligen, men snyggare än joggingbyxor men lika sköna.
Sen åkte vi hem och inte mer än nån halvtimme senare gick K och vi kramade om varandra innan, för när jag kommer hem igen så har hon ju flyttat ut. Hon bestämde sig för att behålla nyckeln för att vi skulle vara tvungna att träffas snart...
En stund efter att hon gått åkte även jag, nu mot Skavsta igen för andra gången på en vecka. Nu var det dags för två dagars jobb i Alicante och dit skulle jag flyga Ryanair vilket jag inte gillar, från Skavsta som ligger alldeles för långt bort när man bor 15 minuter från Arlanda.
Jag hade tagit bort minsta litet gram på packningen som inte var nödvändigt, ändå vägde väskan 9,4 kg när jag åkte hemifrån. Det var bara smink och sånt, ett par extra par byxor, underkläder och strumpor och en kavaj och kameran. Ändå blev det så mycket och Ryanair tillåter ju bara ett handbagage och på max 10 kg och de är stenhårda.
När jag väl kommit igenom säkerhetskontrollen och ställt mig i en lång, lång kö för att tiga ombord så visade det sig att just denna gång kollade de varken antal, vikt eller storlek på handbagaget. Det är första gången de inte gjort det och det är väl 4-5 gången jag flyger med dem...
Efter en rätt obekväm flight med folk som sparkade en i ryggen och pinsamheter som att man var nästan tvungen att sätta sig i knät på några killar för att serveringsvagnen och jag skulle kunna passera varandra i gången så landade vi äntligen. Flighten kändes mycket längre än 3½ timme och när vi landade slog vi ned så hårt att tjejen bredvid mig vaknade med ett ryck och förstås fick en hjärtsnurp på samma gång.
Det tog inte mer än 10-15 minuter med taxi till hotellet och taxichauffören kunde faktiskt lite engelska och var social och trevlig. Av någon anledning ville min hjärna prata grekiska med honom, kanske för att det är i Grekland jag varit mest där folk inte pratar engelska. Det var drygt 13 år sedan jag var i Spanien senast och då var jag på Kanarieöarna med systerdottern (5 år) och några vänner, inte riktigt samma sak...
Jag blev trevligt bemött och incheckningen gick smidigt och jag fick ett rum med balkon, men det verkar som om alla rummen har det faktiskt, vilken lyx.
När jag kom ut i värmen kunde jag inte sluta le, Spanien luktar så gott och det var så underbart att inte frysa, för en gångs skull!
Senare på natten frös jag trots allt, för jag satte mig på balkongen och läste min ny bok "Eat, Pray, Love" och rökte och lyssnade på musiken som kom från partyområdet precis bredvid. Men oj vad jag trivdes!

A wish will be fulfilled soon

5/7 På torsdagen duschade jag det första jag gjorde när jag gick upp, jag duschar hellre på kvällen men ville vara fräsch när jag skulle resa. Sen var det full rulle på jobbet och stressigt som sjutton. Men i slutänden var allt gjort och jag kom iväg från jobbet 20 minuter sent. Fast jag hade ju tagit i lite i planeringen så när syrran och systerdottern kom för att hämta mig strax före 17 så var jag ändå inte så stressad. När vi kom till Arlanda gick det kvickt att checka in väskorna och komma genom säkerhetskontrollen och sen handlade vi parfym till syrran och strax senare var det dags att boarda.
Vid 18.35 var vi iväg och det var exakt i tid.
Vi somnade nog till en stund men sen snackade vi och tittade på bilder i min telefon och vid 20 lokal tid landade vi. Vi tog tunnelbanan in till London och fnissade som vanligt när vi åkte förbi Ealing, kolla Bridget Jones dagbok för att förstå varför.
När vi kom till hotellet visade det sig att de gett oss ett rum med en väldigt liten säng, den var nog runt 140 max, så efter lite fixande fram och tillbaka fick vi gå och kika på ett rökarrum för att se om vi hellre ville ha det. Det luktade ganska illa och inpyrt men vi var överrens om att den stora, stora sängen, microvågsugnen och kylskåpet var värt det, så vi flyttade våra väskor från det första rummet till det andra.
Redan vid det här laget kunde L inte sluta förundras om hur trevliga engelsmän är. De hjälper en tillrätta och med ett vänligt leende och ett trevligt ord på vägen.
Sen gick vi raka vägen till China Town för att äta och jag fick äntligen min efterlängtade Won Ton Noodle Soup!
L valde kyckling Satay och var inte jättenöjd, det var inga jordnötsbitar i och den var för stark för hennes smak. För mig gjorde det ju saken bättre eftersom jag inte tyckte att det smakade jordnötter om den alls.

Vi fick Fortune Cookies efter maten, det är nytt där, det har jag aldrig fått tidigare. Sanningen att säga har jag bara fått en enda sån tidigare och det var i Kalifornien.
Vi kom tillbaka till rummet strax efter midnatt och somnade ovaggade.

Vem är du, vem är jag?

5/6 På tisdagen försökte jag och kollegan D att planera den plötsligt uppkomna resan till Paris i nästa vecka. Det låter ju häftigt att åka till Paris men jag gillar faktiskt inte Paris, men jag hoppas att det blir bättre när jag slipper vara ensam och dessutom är D bra sällskap och trevligt sådant.
Jag bekräftade våra flighter och letade sen hotell och bokad det, det är DYRT i Paris!
På förmiddagen hade vi en teamkurs jag brorsan, D och Z och det var en ganska kort kurs som skulle peka på olikheter mellan olika människor och därmed göra en mer medveten och hänsynsfull. Jag tror att vi känner varandra rätt bra och oss själv också faktiskt, för ingen av oss var särskilt förvånade när vi fick ta ett kort i taget och antingen behålla det eller skicka det till den vi tyckte stämde bäst med det. De vi behållt medförde inga förvånade miner från de andra och de vi fått förvånade oss inte särskilt. Ett kort var jag lite glad att få fast det inte var det minsta positivt "Verkar osäker". Anledningen till att jag är glad att jag fick det är att de flesta tror att jag är så säker och att när jag blir frustrerad, arg eller ledsen så uppfattas det som att jag är arrogant och krävande fast jag egentligen är rädd. Det är ju bättre att folk vet vad det bottnar i än att man är besvärlig för att man är självsäker, det är ju det de flesta uppfattar mig som.
Jag vet inte om det var för att mina kort beskrev mig, men jag uppfattade mina kort som mer negativa än vad de andras var, de höll inte med utan tyckte helt klart att de orden jag tar som negativa snarare har en positiv klang, där ser man vad olika det kan vara.
Som sagt, inga överraskningar om en själv eller de andra, men det kan vara bra att påminnas ibland om att vi är olika och vilka fördelar och nackdelar det för med sig.
På eftermiddagen köpte jag jordgubbar och biggaråer, jättefina var de. Svenska jordgubbar faktiskt!
Till middag gjorde jag potatissallad av de överblivna färskpotatisarna, majonnäs, creme frasiche, ärtskott och rödlök och sen åt jag den med den rökta skinkan jag behövde ta slut på.
Sen målade jag naglarna inför nationaldagen och det blev lite kladdigt men ganska häftigt ändå. Det var svårt att få det snyggt eftersom jag var tvungen att ha så tjockt med gult på för att det inte skulle bli för genomskinligt.

Är det inte enklare att byta kranen?

11/4 På onsdag gick jag upp kl. 7.30 och trots att jag sovit rätt bra trots den hårda sängen så var jag förstås trött, det blir man av att resa. Hotellet som P varnat oss för var inte så förskräckligt som man kunde tro, men fint var det då inte. Dittills hade jag bara reagerat på kranen som var ihoptejpad! Men när jag klev in i duschen insåg jag att det luktade fruktansvärt surt därinne, blä. Sen är det tyvärr så att de flesta hotell är byggda av män, för män och det innebär att duschen sitter i taget och inte går att ta ned och spola av underredet med för killar har alla delar utanpå kroppen, dessutom är det alltid väldigt dåligt lyse, så det är väldigt svårt att sminka sig. Jag var väldigt osäker på hur jag såg ut när jag gick ut genom dörren och gick till Starbucks som låg vägg i vägg, för att ta frukost. Jag kände mig till och med tvungen att fråga tjejen som jobbade på Starbucks om jag såg ut som en clown eller inte, hon sa att jag inte gjorde det. När vi alla ätit klart satte vi oss återigen i bilen och åkte några kilometer till kontoret. Där hade vi ett möte på ungefär 2 timmar och sen blev vi hämtade av en taxi som P fixat åt oss eftersom både vi och de skulle vidare men vid olika tider. Vi kom väldigt tidigt till flygplatsen och jag gick och tittade runt lite och köpte ett par ögonskuggor på M.A.C. och sen var det en kille som jobbade på tax freen som raggade på mig men jag smet iväg och tog mig mot loungen där killarna var. Loungen  var trist och det fanns bara soppa att äta förutom snacks. Självklart hade de gratis alkohol däremot men det gör ju inte mig lycklig direkt...
Vi satte oss och jobbade alla tre, ömsom tillsammans och ömsom individuellt men min dator blev urladdad och jag fick sätta mig på enda stället med elkontakt och där satt jag väldigt konstigt och det kändes som om jag satt med händerna uppe vid öronen och skrev, men jag fick en hel del gjort i alla fall. Vi hade ett möte om några praktiska detaljer och sen var det dags att flyga till Belfast.

Den flighten var bara på drygt en timme och vi tog en taxi till hotellet som låg i centrala Belfast, The Fitzwilliam. Det visade sig vara ett jättetrevligt hotell och kontrasten till det förra var totalt. Jag hade blivit uppringt av C som vi skulle träffa i Belfast och han hade föreslagit att vi skulle gå ut och äta middag på kvällen, så efter att ha checkat in, lämnat våra väskor och snyggat till oss lite så mötte vi honom och D i baren. Vi tog en kort promenad till "Made in Belfast" där vi åt en trevlig middag i gott sällskap.
Alla var rätt trötta så vi tog oss tillbaka till hotellet medan C åkte hem och jag kom i säng i någorlunda vettig tid.

Pubmat kan vara riktigt bra

10/4 På tisdagen var det dags att åka iväg på "långresa", jag skulle ju vara borta i näsan 2 veckor. Väskan var som vanligt tung när jag ska resa så och nu upptäckte jag att hjulen på den har gått sönder. Den går fortfarande att rulla men inte så lätt och bara åt ett håll. Den är bara runt 2 år gammal men den har varit i USA 3 gånger, Thailand, Sydafrika, Gambia, Australien, Storbritannien ett flertal gånger och så Singapore. Jag har säkert missat nåt också. Jag mötte upp med kollegan J på Arlanda, han var där jättetidigt som vanligt. Senare mötte andra kollegan D upp också, han bor på Gotland så han flög till Arlanda.

Vi hade bestämt att ha ett möte i loungen innan  vi åkte och det blev dessvärre mycket lägre än vad det var tänkt för flyget var försenat. Planet hade aldrig lyft från London på grund av en spräckt vindruta. Efter att ha intagit både frukost och lunch i loungen och hunnit jobba lite under tiden så kom vi slutligen iväg ungefär 2 timmar försenade.
Jag och J lyckades hamna bredvid varandra men D satt långt ifrån oss.
Jag somnade en liten stund och läste lite också och sen var vi framme. Det är så skönt när man bara ska till London, det tar ju bara 2,5 timme!
När vi fått våra väskor gick vi ut i ankomsthallen och där stod P och väntade på oss, det var bland annat honom vi skulle ha möte med på onsdagen och han bor inte i London så han skulle bo på samma hotell som vi under natten.
Han bad om ursäkt för hotellet redan innan vi kom dit, han sa att det var väldigt trist och inte särskilt trivsamt men det var det som låg närmast deras kontor. Det tog drygt en timme att komma till den lilla orten.
Vi checkade bara in och lämnade väskorna på rummet och sen möttes vi upp i receptionen för att åka iväg och äta.
Vi åkte till en pub en bit bort och jag fick reda på en vecka senare att vi troligtvis passerat precis utanför kommittémedlemmen R's hus, han var lite besviken att jag inte hört av mig, men jag hade ingen aning om att han bodde i de krokarna.
Pubmaten är ofta bra och jag förväntade mig en trevlig stund och okey mat. Till förrätt valde jag "potatoe bread with mushrooms" det var som en typ av plättar nästan fast med lite mer paj-känsla och det var riktigt gott. Köttet jag fick till varmrätt var helt fantastiskt! Till det fick jag friterad lök som var god men jag ville inte fylla ut magen med det utan koncentrerade mig på köttet som var så gott. Till efterrätt valde jag en hallonexplosion som jag inte klarade att äta upp förstås, men gott var det det lilla jag fick i mig.
Jag hade som sagt förväntat mig helt okey mat, men att vi skulle få så fin mat hade jag då aldrig trott.
När vi ätit klart var klockan rätt mycket och vi åkte tillbaka och gick och lade oss.