Healing måste ju ändå vara något gott?

23/6 På söndagen hade tröttheten kommit ikapp oss båda två och vi gick inte upp förrän vid 12.45. Eller egentligen var det bara jag som gick upp då men jag var så trött att jag var klantig och jag bara tappade saker hela tiden och det slutade med att A förstås också vakande.
Vi åkte ned till kondis för att äta frukost och vi valde toast. Vid bordet bredvid oss ute i solen satt några värstingkillar, det syntes lång väg att de var eller åtminstone varit gängkillar som slagit och snittat folk i Väsby, jag kände dessutom igen flera av dem... Sen kom en av deras andra kompisar med en flickbebis i en sån där babykorg och allra började jollra och dutta med bebisen, tänk att till och med såna killar kan växa upp och bli fina pappor!
Jag brukar säga att om man bara sitter på Väsby Nya Konditori tillräckligt länge så kommer du antingen att träffa eller se hela Väsby för alla går förbi där.
Först kom min kompis S förbi och sen en gammal klasskompis som jag dessutom berättat för A om. Vi var egentligen aldrig vänner i skolan men jag har en väldig respekt för henne för att hon försvarade mig en gång när vi båda visste att jag hade rätt men alla andra var emot mig. På den tiden var vi dessutom lite av antagonister, så det krävde ännu mer av henne!
Jag kommer alltid ha en väldig respekt för henne för det, för det visade vad hon har för värderingar och styrka, ändå var vi max 12 år gamla då!
Jag berättade historien för henne nu när vi sprang på varandra, hon mindes den förstås inte, för för henne var det ju inte alls lika viktigt, men hon blev i alla fall glad för att jag mindes det.

Bredvid oss satt kompisarna B och O och dem pratade
vi också lite med och sen kom  kompisen L förbi och sa hej också.
Vi åkte förbi Ica vid Väsby centrum på vägen hem och råkade gå förbi några som ägnade söndagen till att hela främlingar på stan...
Ehhh, ja, de lade handen på dem och sa nåt liknande: Må Jesus ta bort din smärta, amen.
Folk var generade men lät dem hållas, de vill ju bara väl! Jag kan tycka att det ändå visar på en oändlig godhet att lägga ned en söndag på att hela andra människor om det är så att man faktiskt själv tror på att det fungerar?
När vi kom hem satte vi igång med att släpa och stapla en massa ved som jag fått av nya grannen, den som ska bygga nytt mittemot mig i häst. De har tagit ned en massa träd och de ska bara kastas så jag fick ta hur mycket jag ville!
Det var tungt och svettigt och det slutade med en hel del blåmärken och blodvite, men slutligen måste vi ha tagit hem och staplat runt 8 kubik kanske?
Det jobbigaste är ju att de sista stockarna, när man redan är trött i armarna, är de som ska högst upp. Vi fick hjälpas åt båda två med de sista.
Efter att ha satt oss i 5 minuter så satte jag igång och gjorde lunch, amerikanska pannkakor med bär och lönnsirap, ni kan tro att det passar bra när man släpat och lyft i runt 2 timmar!
Motorsågen ville inte starta så det tar jag en annan dag, det är nog bra att låta bli den när man är geleig i armarna i alla fall.
Vi satt ute på verandan i 22 graders värme, men sol var det inte, så det kändes väldigt bekvämt att sitta där och äta.
Efter att ha diskat upp så körde jag A ned till stationen och sen klippte jag gräset och rensade lite i rabatten, det var en massa galna flugor och mygg överallt så till slut flydde jag in och tog en dusch. Vännen S som bor i Holland var i Sverige och tanken var att ses på söndagen men hon hade fått halsfluss under helgen och kunde inte, så kvällen spenderades i soffan med lite sill och potatis och M.A.S.H..

Vissa blir aldrig vuxna, jag älskar det

20/5 På måndagen vaknade jag helt mirakulöst frisk! Hur kan man vara jättesjuk ena dagen och frisk nästa? Ja, jag tänker då inte klaga, jag tackar och tar emot. Jag kunde nu jobba igen och fick en hel del gjort.
Tyvärr fick jag ett sms av Ah att hennes hund inte klarat sig utan gått bort under dagen trots intensivvård på Ultuna Djursjukhus. Vad det var är det ingen som riktigt vet och det hjälper ju inte att veta i efterhand i alla fall.
På kvällen var det dags för quiz och vi hade som vanligt en jättetrevlig kväll med mitt lag och vi vann en bonusfråga och dessutom hade jag och L handlat lite godis på vägen dit, så efter att vi ätit så festade vi på en massa godis och bjöd de i personalen som hade vägarna förbi oss.
B är vår äldsta lagmedlem och han är lika barnslig som vi andra och lekte lite med det godiset som blev över.
Vi slutade på en andraplats igen och nu får man nog säga att vår säsong har varit en framgång.

Jag måste se lite folk

19/5 På söndagen kände jag mig inte det minsta friskare, men nu hade jag akut lappsjuka. Alltså tog jag en dusch och så åkte jag till Kista centrum för att titta på lite folk.
Jag hade fortfarande knappt någon röst alls och halsen gjorde precis lika ont fortfarande. Jag är inte van att vara sjuk längre, vad jobbigt det är!
I Kista centrum hittade jag alldeles för mycket kul grejer med stjärnor på så jag kom hem med ännu ett paraply med stjärnor och två nya scarfar. Den olikfärgade, blå tubscarfen älskar jag verkligen och det var bara tur att jag såg den. Den hängde på en galge som visningsex. långt upp på väggen och det var den sista de hade.
Jag köpte också ännu ett par Eccoskor och tre klänningar som jag inte kommer att kunna ha förrän mina ben är snyggare..
Sen sprang jag på en kollega och hans flickvän som jag känner litegrann men inte sett på flera år, men jag kunde inte ens ge henne en kram, jag vill ju inte gärna ge henne halsfluss.
Jag tänkte att jag skulle ta en fika och titta lite mer på folk, men jag hittade inget ställe i centrumet där jag ville fika, så jag åkte tillbaka till Väsby och vårt konditori.
 Jag valde en marängbakelse med smörkräm, vad jag inte väntat mig var att smörkrämen skulle smaka som om man smält och format till en klick smör...
Det var fruktansvärt äckligt och jag var tvungen att skrapa av allt och bara äta upp själva marängen. Det är första gången jag tyckt att de misslyckats totalt på kondiset och visst ser den jättegod ut?
När jag kom hem var jag helt slut men lite gladare och jag tvättade en maskin blå tvätt och insåg att jag nog har en hel del blåa plagg...
På kvällen kom S förbi för att hålla mig lite sällskap och då fick jag en 40-års present av henne, ett halsband i form av en stjärna förstås! Jättefint och dessutom silverfärgat på ena sidan och guldfärgat på andra, praktiskt!
S hjälpte mig som smakråd när jag hade garderobstömning, det var rätt mycket som åkte ut och ändå fick resten egentligen inte plats i garderoben. Det är trängre än det ser ut på bilden, jag får pressa allt åt sidan för att få plats med grejerna. Jag har också en byrå och en garderob i gästrummet...

Nu tycker jag att det räcker

17/5 På fredagen var jag oerhört trött på att vara sjuk, ingen ljusning alls var inom synhåll, det gjorde precis lika ont i halsen fortfarande. Det kändes verkligen som om det var sår i halsen. Det gick åt mycket näsdukar och Nezeril och Strepsil som ju bedövar halsen lite. Till lunch åt jag räksallad, men fick förstås inte i mig så mycket. Ändå lagade jag ny mat till kvällen, man vill ju inte äta samma sak en hel dag.
På förmiddagen var jag till läkaren för att se om det var halsfluss eller nåt annat som man faktiskt kunde göra något åt. Men nu för tiden kan de kolla på 5 minuter om det är bakterier eller virus och självklart var det virus och då finns ju inget att göra. Tydligen är det en virus-halsfluss. Jag trodde att halsfluss alltid var bakterier men jag antar att jag hade fel.
Kvällsmaten blev stekt, panerad torskfilé med resterna av potatismoset från dagen innan och ärtskott. Potatismos är lätt att få ned i en öm hals och det känns som om det lindrar lite också.