Jag mer än "tripplade" rekordet!

2/4 På tisdagen åt jag frukost med ungarna och sen åkte de hemåt och jag åkte in på återbesök i stan. Jag var väldigt lättad över att påsken var slut och att jag skulle dit, jag hade fruktansvärt ont vid det här laget och var yr och svimfärdig stora delar av dygnet.
Min sköterska H klämde och kände ett bra tag på magen och sen satte hon en kanyl rätt in i den. Man kan tro att det skulle göra ont, men det gjorde det inte, men lite obehagligt var det.
Hon började suga ut sårvätska med kanylen och tömde den i en påse som jag fick hålla i. Hon sa att en sak var bra och det var färgen och lukten på vätskan, den var inte sjuk på nåt sätt. Själv undvek jag att titta på den.
Efter en massa tömmande avbröt hon och gick och hämtade en annan sköterska S för att få hjälp. Jag och S tryckte och höll på magen medan H fortsatte att tappa ut sårvätska. Rekordet de har haft tidigare var 520 ml, mitt facit slutade på 1920 ml!!
Som sagt, jag ska aldrig tvivla på mig själv igen. Har jag ont så är det något skumt på gång.
Det är ju inte konstigt att man har ont om man har 2 liter vätska innanför huden...
Sköterskorna såg inte särskilt nöjda ut och jag insåg ju att det inte var nåt att gnälla på nu, men att jag borde ha insisterat veckan innan att de skulle hämta en sköterska som kunde det här med tappning av sårvätska.
Det var alltså det här som var anledningen till att jag hade så ont att jag var tvungen att ta starka tabletter fortfarande.
På vägen hem stannade jag till vid Drottninggatan för att handla en ögonskugga och mascara på Face och sen åkte jag till Apoteket och köpte Blutsaft eftersom jag och sköterskan kommit fram till att jag skulle testa det för att blodvärdet skulle förbättras för det var mycket riktigt dåligt.
Jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att få iväg två offerter och ha två möten men det var tufft, jag kände mig svimfärdig och yr hela tiden och åkte hem så snart jag kunde.
Jag testade blutsaften direkt när jag kom hem, jag har hört att det är fruktansvärt äckligt och att man får kväljningar av det. Jag förstår inget alls, det smakar som koncentrerad druvsaft med en eftersmak av järn och det tycks vara druvsaft som det i huvudsak är gjort på, så inga överraskningar där...
Framåt kvällen spydde jag, troligtvis både på grund av yrseln och på grund av ett tillfälligt bakslag med ätandet. Jagh ar haft det så tidigare, i oktober. Då kunde jag knappt äta nåt på 1-2 veckor och allt som jag åt kom bara upp igen. Inget att oroa sig för tror jag.
Ett tecken på att det börjar bli vår är i alla fall att en av mina solcellslampor på verandan lyser en stund på kvällen, det betyder att solen lyser tillräckligt för att ladda den nu, det händer inte på hela vintern!

De tog bort drygt 4 kg

11/3 På måndagen gick jag och L upp vid 7, hon hade ju sovit över hos mig. Pappa kom vid 8.10 för att hämta oss och köra oss in till stan. L skulle till skolan och jag skulle till kliniken för min operation.
Det var inte särskilt mycket trafik och vi var på plats i tid. Jag var inte särskilt nervös, jag blir inte det av någon anledning. Jag är nog lite så; det som händer, händer...
Jag blev väl bemött när jag kom dit och visad till ett privat rum som var rent, trevligt men slitet.

Jag fick vänta rätt länge vilket var besvärligt eftersom jag inte ätit eller druckit på över 12 timmar och jag började få ont i huvudet, men sen kom kirurgen slutligen vid 12 och fotade mina valkar som "före bilder" och sen ritade han på mig, det kändes ganska jobbigt och sen kom narkosläkaren in och satte en kanyl på mig. Jag brukar vara lätt att sticka men han var tvungen att sticka mig två gånger och det gjorde rätt ont faktiskt.
Medan jag väntat hade jag svarat på jobbmail och lycka till sms och hållt mig ganska upptagen, men jag hade också somnat en liten stund, som sagt, inte nervös, bara lättad över att vara på plats i tid.
Sen var det dags att gå in på operation, det blev ännu jobbigare. Jag är lite så att det inte spelar någon roll vad som händer med mig om jag inte vet om det, som till exempel under operation. Men att ställa sig naken i operationssalen medan en sköterska tvättar hela ens kropp med spritindränkta bomullstussar... nej, det var inget kul alls och dessutom helt sjukt kallt! Men jag försöker tänka på att de är proffs och att de gör detta hela tiden och att de är avtrubbade och det hjälper ganska bra.
Sen fick jag lägga mig på mage på operationsbordet och när hon lagt ett skynke över mig kom de andra in och strax senare var jag sövd.
Operationen tog tydligen drygt 3 timmar och jag vaknade väl runt 16 ungefär.
Kirurgen kom in på mitt rum på eftermiddagen och sa att allt gått väldigt, väldigt bra och att de tagit bort nästan 4.2 kg skinn! Det är tydligen mycket.
Men han påpekade också att han aldrig sett såna tighta, stora magmuskler som på mig, någonsin!
Han kunde inte sluta le, jag tror att han haft kul på jobbet den dagen.
Det spände i magen och gördeln tryckte, men morfinet jag fick tog udden av det hela och det jag hade mest problem med var att jag hade ont i ryggen och därför hade jag svårt att sova.
Min operationsköterska var också inne på eftermiddagen och hon var supertrevlig och bekräftade det kirurgen sagt om mina magmuskler, hon sa att hela operationsteamet stannat upp och stirrat när de lyft mitt magskinn, de hade aldrig sett något liknade under sånt skinn.
Nattsköterskan var också jättetrevlig och tog sig tid att snacka lite skit med mig medan hon serverade mig nyponsoppa och macka till kvällen.