Världens vackraste plats och min barndom

20/7 På lördagen tog vi också en utflykt, den här gången till Hovdebuan. Det är en gammal fäbod där de håller öppet på somrarna. det är väldigt vackert däruppe och de som jobbar där är alltid så underbart goa. Dessutom har de alltid kattungar, killingar, kor och ibland hästar där.
Eftersom det blåste rätt kallt så satte vi oss i stugan och fikade lite kaffe och våffla, när vi satt därinne kom killingarna in och hoppade runt i glöden i spisen. Vi var rätt så förskräckta men visste inte riktigt hur deras regler såg ut på gården. Men strax innan vi tog tag i räddningsaktionen så kom en av tjejerna som jobbar där in och jagade ut dem med ett skratt. Tydligen får de inte vara inne i storstugan alls, men det struntar de i.
Det är fullt av små vackra fjällbäckar där uppe och jag fyllde en flaska med vatten eftersom jag har dåliga blodvärden och vattnet däruppe har gjort underverk för min mamma när hon var yngre och hade samma problem.
Vattnet är gulaktigt när man tappar det på flaska, så mycket järn är det i det.
Vi tog inte med hundarna ned till fäboden eftersom vi ville fika i lugn och ro och det var nog lika bra det, för någon tog med sin stora hanhund ned och killingarna trakasserade honom hela tiden så att de slutligen var tvungna att gå iväg med honom. För så fort de försökte gå ifrån killingarna så följde de efter och försökte stånga honom.
Eftersom vi ville att hundarna skulle få springa av sig lite också så stannade vi på vägen hem och tog en promenad som jag tog ofta när jag var yngre, till en stenbrygga där det långt före min tid gick ångbåtar ifrån enligt vad jag har hört.
Den är väldigt nedgången och nu för tiden växer det till och med träd på den, det gjorde det inte när jag var liten.
Det är en bra hundpromenad dit och Turre hoppade förstås i sjön vid första bästa tillfälle. ML's hund är en riktig retsticka och snodde pinnarna som Turre simmade ut och hämtade så fort han kom in så pass nära stranden att hon slapp simma. Han såg väldigt besviken ut, men det hindrade honom inte att simma efter nästa och nästa och nästa.
Vi hittade en gäddkäke som någon hängt upp på en pinne vid stranden, det syns ju inte på bilden hur stor den är, men jag lovar, den var stoooor!
På kvällen satt vi uppe och snackade skit medan Turre satt i hallen igen och hoppades på att mamma och pappa skulle komma trots allt.

Jag mer än "tripplade" rekordet!

2/4 På tisdagen åt jag frukost med ungarna och sen åkte de hemåt och jag åkte in på återbesök i stan. Jag var väldigt lättad över att påsken var slut och att jag skulle dit, jag hade fruktansvärt ont vid det här laget och var yr och svimfärdig stora delar av dygnet.
Min sköterska H klämde och kände ett bra tag på magen och sen satte hon en kanyl rätt in i den. Man kan tro att det skulle göra ont, men det gjorde det inte, men lite obehagligt var det.
Hon började suga ut sårvätska med kanylen och tömde den i en påse som jag fick hålla i. Hon sa att en sak var bra och det var färgen och lukten på vätskan, den var inte sjuk på nåt sätt. Själv undvek jag att titta på den.
Efter en massa tömmande avbröt hon och gick och hämtade en annan sköterska S för att få hjälp. Jag och S tryckte och höll på magen medan H fortsatte att tappa ut sårvätska. Rekordet de har haft tidigare var 520 ml, mitt facit slutade på 1920 ml!!
Som sagt, jag ska aldrig tvivla på mig själv igen. Har jag ont så är det något skumt på gång.
Det är ju inte konstigt att man har ont om man har 2 liter vätska innanför huden...
Sköterskorna såg inte särskilt nöjda ut och jag insåg ju att det inte var nåt att gnälla på nu, men att jag borde ha insisterat veckan innan att de skulle hämta en sköterska som kunde det här med tappning av sårvätska.
Det var alltså det här som var anledningen till att jag hade så ont att jag var tvungen att ta starka tabletter fortfarande.
På vägen hem stannade jag till vid Drottninggatan för att handla en ögonskugga och mascara på Face och sen åkte jag till Apoteket och köpte Blutsaft eftersom jag och sköterskan kommit fram till att jag skulle testa det för att blodvärdet skulle förbättras för det var mycket riktigt dåligt.
Jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att få iväg två offerter och ha två möten men det var tufft, jag kände mig svimfärdig och yr hela tiden och åkte hem så snart jag kunde.
Jag testade blutsaften direkt när jag kom hem, jag har hört att det är fruktansvärt äckligt och att man får kväljningar av det. Jag förstår inget alls, det smakar som koncentrerad druvsaft med en eftersmak av järn och det tycks vara druvsaft som det i huvudsak är gjort på, så inga överraskningar där...
Framåt kvällen spydde jag, troligtvis både på grund av yrseln och på grund av ett tillfälligt bakslag med ätandet. Jagh ar haft det så tidigare, i oktober. Då kunde jag knappt äta nåt på 1-2 veckor och allt som jag åt kom bara upp igen. Inget att oroa sig för tror jag.
Ett tecken på att det börjar bli vår är i alla fall att en av mina solcellslampor på verandan lyser en stund på kvällen, det betyder att solen lyser tillräckligt för att ladda den nu, det händer inte på hela vintern!