Jag kan nätt och jämt minnas tiden då jag var lika fräsch

18/4 På onsdagen behövde jag inte vara på museet förrän vid 9 så lite mer tid hade jag på morgonen. Dessvärre gick jag in på den första föreläsningen eftersom det var mitt uppdrag att fota så många föreläsare som möjligt, tyvärr var jag alldeles för trött och ointresserad och istället blev det ett lidande utan like medan jag gjorde mitt bästa att hålla mig vaken, andra kämpade inte lika hårt, eller så förlorade de bara slaget, för nästan halva publiken satt och sov...
Vid lunchtid mådde jag bättre men insåg snart att även denna lunch bestod av trista, torra mackor och lite sallad, tacka vet jag svenska luncher.
Några till kortare möten och årsmöte och sen var dagen slut och alla tackades av för årets arbete i föreningen.

Jag satte mig för att fixa bilderna åt vår ordförande och till killen som har hand om vår elektronsiska medlemstidning och det tog rätt långt tid för alla bilder fick inte plats på stickorna jag fått så jag var tvungen att sortera ut en del.
Jag svarade på en del mail också innan jag packade ihop mina saker och gick tillbaka till hotellet. Jag hann ta det lugnt en liten stund innan jag fick ett sms av S att vi skulle ses i baren om en halvtimme för att bestämma vad vi skulle hitta på under kvällen.
Jag hade pratat löst med mina kollegor om vi skulle äta middag ihop, men det slutade med att jag valde att gå med de andra istället för J var jättesjuk med feber och ville äta och gå och lägga sig och D var jättetrött och ville ta en tidigt kväll.
Vi begav oss ännu en gång till Gusto eftersom jag rekommenderat deras filé och den här gången valde jag faktiskt det till förrätt också, carpaccio, och den var helt fantastisk och serverades med trattkantareller vid sidan.
Vi var 13 personer runt bordet och hade rätt trevligt, jag satt bredvid H som jag lärde känna ordentligt i Stockholm förra året, hon är gullig och vi har kul, men jag kan inte låta bli att störa mig på hur ung, vacker och fräsch hon är...
Vi gick visserligen till puben på väg tillbaka men alla drack halvhjärtat nån drink och sen ville de flesta gå och lägga sig.

Ska vi dela på en handflata?

16/4 På måndagsmorgonen samlades kommittén till frukost på morgonen och sen satt vi och jobbade resten av förmiddagen inne på ett kontor på hotellet. Jag hade inte så mycket att göra inför mötet eftersom de fått gjort så mycket dagen innan, så jag gjorde mitt eget jobb istället och svarade på mail och förfrågningar och sånt så folk slipper vänta på att jag kommer tillbaka.
Någon gång efter lunch skulle vi flytta alla saker till museet där vi skulle hålla till de kommande dagarna. Jag promenerade dit och tog vägen utefter kajen och det var jättefint men längre än att ta den andra vägen trots att det känns som om det vore tvärtom.
Nu skulle mässan byggas upp och medan de som skulle ställa ut gjorde det försökte jag ladda upp bilderna från minneskorten till datorn medan jag jobbade med annat vid sidan om. Det tog ett bra tag men till slut fick jag till det. Jag, S och P gjorde i ordning drinkbiljetter och namnbrickor och sen gick jag tillbaka för att göra mig i ordning till kvällens "meet and greet".
Klädkoden är smart/casual vilket kanske kan sägas vara... vardagsfin. Visst kommer då i snygg kostym och skjorta, men sällan slips, andra kommer i jeans och cardigan. En hel del är kritiska till att en del inte klär upp sig det minsta. Själv var jag nog överklädd eftersom jag så gärna ville ha den nya svart/vita klänningen på mig. Jag fick i alla fall en massa komplimanger men R's : -Du ser ut som Grace Kelly; måste ju ha varit den finaste av dem?

Jag är ju vår inofficiellt utvalda fotograf så plötsligt kom jag på att jag kanske borde fota lite, så jag tog några kort och sen tog jag det lugnt ett tag i väntan på kollegan D som skulle komma sent. Under tiden frågade jag ett par kunder om de ville hänga med och äta senare och sen när D dök upp lät vi honom ta en drink och sen gick vi iväg och tog med oss en gammal vän/leverantör också vilket gjorde att vi fick prata Engelska vid middagen.
Gusto där vi varit förra gången vi var i Liverpool hade en väntetid på 40 minuter och alla var vrålhungriga så det blev ett nej till att vänta. På nästa ställe som inte ens är hälften så bra hade de en väntetid på 45 minuter så vi traskade tillbaka till den första och då gav två av killarna upp och jag vet inte om det var för att vi nu bara var 4 personer, men vi fick ett bord efter bara ett par minuter. Sen hade vi en väldigt trevlig middag med god mat och gott sällskap. Jag valde räkor i tomat och vitlökssås och det smakade absolut inte illa men det var mest som en pizzafyllning... Vi valde alla filé till varmrätt och alla var så nöjda med sitt kött att vi inte kunde sluta prata om det.
Någon lunch hade jag inte hunnit att äta, det enda jag ätit sedan frukost var någon riktigt sliskig, söt kaka. Ändå var jag egentligen mätt när dessertmenyn kom in, men det lät så gott med Banan- och Toffeémaräng, eller hur?

Det syns inte på bilden, men marängen är stor som en handflata och dessutom uppbyggd på höjden. Jag och A hade beställt en var och trots att vi delade på dem alla fyra blev det en hel del över. Det var jätteportioner, men supergott verkligen, som en riktigt bra marängswiss eller banana-split.

Min kollega och A bodde på ett annat hotell så de gick hemåt, jag och R gick till vårt hotell och han tog chansen att ta en tidig kväll, själv gick jag och sa hej till ett par människor i baren i egenskap av styrelsemedlem och sen smet jag iväg till min säng.

Stjärnor som äter

7/2 På tisdagen vaknade jag till en vacker utsikt som inte hade synts så mycket i mörkret men hann inte mycket mer än att ta en bild och äta frukost innan vi åter satt i en taxi, den här gången på väg till vårt första möte för veckan. Resan tog ungefär 20 minuter och vi blev väl mottagna och sen hade vi ett väldigt långt men också väldigt bra möte med leverantören och sen fick vi en rundvisning i deras fabrik.
Vi kom inte därifrån förrän på eftermiddagen och blev körda direkt till stationen av J som är vår kontakt på det företaget. Sen hoppade vi på ett nytt tåg, den här gången mot Liverpool. Efter att ha släpat omkring våra väskor i två dagar var vi rätt glada att sätta oss ned och veta att vi skulle få sitta där ett tag. Vi hade redan frusit i ett helt dygn, det är visserligen lite varmare på öarna, men de värmer ju inte upp inomhus ordentligt så man blir ju aldrig riktigt varm. Nu var våra fötter till och med bortdomnade...
Men redan vid första stoppet stod vi still oroväckande länge och slutligen fick vi gå av tåget som tydligen hade gått sönder. Vi väntade en stund och fick ta ett nytt tåg, jag insåg ju att vi skulle få en längre resa än vanligt och när jag skulle leta efter en soptunna på perrongen så hittade jag en kiosk och köpte en liten påse chips åt oss var, sen fick jag springa för att hjälpa D med väskorna så att vi skulle hinna få sittplatser den här gången. Sen var vi åter på väg, men den här gången i ett iskallt tåg där det drog i fönstrena. När det tunnades ut lite i tåget tog vi platser med ett bord emellan och sen tog vi fram alla mappar och datorn och satte igång att jobba lite och planera veckan.
Jag försökte ringa till hotellet för att se vilken av Liverpoolstationerna som var bäst att gå av på, men jag väntade och väntade och ingen svarade, till slut blev jag bortkopplad. Jag ringde tre gånger och detsamma hände varje gång.
Slutligen var vi framme vid Liverpool south och gick av där. När vi kom till spärren hittade vi en katt som uppenbarligen bor där, han hade en egen plats och till och med en värmelampa. Det såg så trevligt ut. När jag fotade katten kom en av spärrvakterna och vi frågade honom om var vi kunde ta en taxi, så han ringde en åt oss.
Vi var inte framme på hotellet (Jurys Inn) förrän 21 på kvällen och vi checkade bara in och sen gick vi för att äta.
Hotellet var inte särskilt trevligt och de verkar driva det med minimal personal och de verkade inte särskilt engagerade. Den enda fördelen med hotellet är läget det ligger vid Albert Dock, det vill säga vid hamnen och precis bredvid en stor arena och ett liknade pariserhjul som i London.
Jag hade pratat med min kompis D när vi satt på tåget och hon bor i Liverpool och jobbar faktiskt på det företag vi var där för att träffa och hon rekommenderade en restaurang som hette Gusto och den låg runt hörnet från hotellet. Vi gick dit och det såg väldigt trevligt ut och personalen var glad och serviceinriktad. Uppe vid taket satt bilder på gamla filmstjärnor som åt mat, det var en kul idé tycker jag.
Jag beställde en gratinerad avokadohalva med mini-pilgrimsmusslor och det var okey men ingen riktig hit. Sen hade jag beställt en biff och jag hade skurit av en bit av den och börjat föra den upp mot munnen när jag redan då kände doften asv den, det här skulle nog bli riktigt bra. När man liksom känner den goda smaken innan man ens fått köttbiten i munnen, ja då är det fint. Det visade sig vara en fantastisk bit kött och jag njöt i fulla drag. Potatisen fick jag inte i mig och när vår servitör undrade om det så sa jag att köttet var så bra att jag inte ville fylla magen med potatis. Potatisen kostade 30:- extra, jag hade valt det istället för pommes som ingick. Men sen när vi fick notan visade det sig att han dragit av det! Det är service!
Nu var vi mätte och nöjda och väldigt, väldigt trötta så vi stapplade tillbaka mot hotellet i den bittra kylan och sen gick vi och lade oss direkt.