Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.

Ibland blir man så glad av att se ekipagen

14/7  På söndagen var det dags för hoppning och vi fick se många fina ekipage varav ett par unga systrar med ett väldigt fint, trevligt och samarbetsvilligt sto utmärkte sig speciellt! Kul att se en så trevlig allroundponny som så klart har hamnat i rätt familj där hon hjälper till att utveckla tjejerna och dem henne!
Såna ekipage vill vi se mycket fler av, hoppas att det är dit utvecklingen för oss!
Som vanligt var det en väldig feststämning och vädret var vackert och varmt och så även stämningen som sagt.
Äntligen fick vi se de eviga tvåorna Sophia och Hubert som vinnare i SM-klassen hoppning.
De är en ära för rasen och vi är nog många som önskat dem en förstaplacering ett bra tag, att vi dessutom fick se många fina ekipage tätt i svansen på deras resultat visar att vi börjar gå från klarhet till klarhet i hoppningen som rasförening sett.
Vi kom iväg rätt tidigt hemåt och det var så skönt att vara så pass nära hemma, ibland är det ju så långt som 60-70 mil hemifrån, nu var det runt 15 tror jag. Mycket bättre för oss, så det tog bara drygt en timme att komma hem.

Fy fan vilken skitdag, tur att man har kul folk omkring sig

11/7 På torsdagen var det dags att åka till Fjordhäst SM, denna gång skulle det äga rum i Tystberga utanför Nyköping så det var inte så farligt långt dit.
Jag blev på sopigt humör rätt fort eftersom vi pratat med folk om att få sitta vid banan för att fotografera och fått tillstånd till det och sen var det andra som började lägga sig i åt alla håll vilket slutade med att vi inte kunde fota dressyren alls. Jodå, alla tycker att syrrans och mina bilder är så fina och de vill så gärna att vi fotograferar just deras hästar, gärna till Ridsport förstås när det är aktuellt, men sitta vid banan? Nej, då kan ju hästen bli rädd... Vad har de för hästar kan man undra, om de blir rädda för en människa som står vid banan? Dessutom är det förstås inte lika för alla, utan en massa andra människor fick stå mycket bättre till vid banan och många, både barn och vuxna sprang till och med kors och tvärs där det var avstängt och fick ingen tillsägelse.
Dessutom hade jag haft kaffe över mig i bilen men lyckats rädda det mesta av kläderna, men lagom tills vi satt oss hällde jag kaffe över hela mina ben och jag hade vita linnebyxor på mig. Som om det inte var en tillräckligt sopig dag så visar det sig att alla mina grejer och kläder blivit utslängda i korridoren från "mitt" rum eftersom det andra rummet inte alls var ledigt som det var sagt utan någon skulle bo där och bara hade slängt ut allt mitt i korridoren i en enda röra, dessutom var det en del värdesaker bland dem, tur att alla är så ärliga i fjordhästföreningen. Dessutom var jag nu helt utan madrass eftersom S tagit madrassen i den sängen han trodde var ledig. Lite surt att dessutom dela hall med någon som går upp mycket tidigare än man själv när det visade sig senare att flera hus stod helt tomma. Jag bytte till de enda andra byxor jag hade med mig, pyjamasbyxorna framåt kvällen när klänningen jag bytt till blivit lite kall att bära, snygg som fan var jag i röda pyjamasbyxor med stjärnor på och turkosa jackor...
Jag och syrran tog bilen upp till ett av de tomma husen och lånade två madrasser som vi lade på biltaket och körde ned till vårt hus, på så sätt slapp vi bära dem hela vägen ned, men jag lovar att det väckte uppmärksamhet.
På kvällen grillade vi hela gänget och sen dukade vi långbord utanför vårt hus eftersom S barn låg och sov och vi inte ville gå för långt bort.
Som vanligt ett glatt och härligt gäng så efter ett tag glömde jag det mesta av min skitdag!

Sticker man ut hakan tycker ingen om en...

31/3 På lördagsmorgonen blev jag väckt av H vid 8.45 ungefär och gick upp och hasade ut till toan i pyjamas. Jag hade sovit relativt bra men alldeles för få timmar för en fredagsnatt. Vi åt en snabb frukost och tog med oss kaffet i bilen och H åkte med mig så att jag skulle få lite sällskap jag som får åka ensam i två dagar annars.
Vi skulle till Gränna för årsmöte i fjordhästföreningen och vi kom ungefär till Mantorp på torra, fina vårvägar, sen satte det igång att snöa en hel del och strax senare var det riktigt snöstorm. Det var då jag var glad att jag inte hunnit byta till sommardäck innan jag åkte vilket visserligen inte bara var på grund av dåligt med tid utan också en rädsla för att det skulle bli snö...
Lagom tills vi var på plats på Motell Vätterleden så såg man inte längre Vättern från deras parkering trots att den ligger så nära, så mycket snöade det. Dessutom blåste det riktigt ordentligt.
När vi kom in fick vi kaffe och macka och alla satt och snackade i små och stora grupper, det är alltid hög stämning när vi ses allihopa.
När det var dags för årsmöte började ordförande med att visa film från Scandinavium där Malin Bayard, Rolf-Göran Bengtsson, Ludger Beerbaum och tre andra väldigt duktiga och kända ryttare red och körde varsin fjordhäst. Jag önskar ju att jag varit på plats men nu fick jag i alla fall se det på film. Det gick tyvärr inte att höja ljudet så pass att vi kunde höra vad ryttarna sa i sina intervjuer men jag tänkte försöka lägga tassarna på den där filmen så att jag kan få höra vad de sa. Det var i alla fall väldigt lyckat alltihopa, både inslaget på Scandinavium och att visa det för oss som kom till årsmötet.
Under mötet hade jag som vanligt svårt att hålla käften fast saker och ting egentligen inte rör mig längre eftersom jag inte ens har någon häst. Men faktum är att jag fortfarande brinner för rasen och dess bästa och har ganska starka åsikter om hur vi kan få andra människor att förstå hur bra de är och svaret är PR, PR, PR! Vi borde gå i kurs hos Islandshästföreningen, de vet hur man marknadsför en ras! Jag personligen tycker att vi har en ras som kan erbjuda mycket mer och ändå säljer vi färre fjordhästar och till lägre pris än vad de säljer sina hästar. Ja, vad jag försöker säga så var det nog en och annan som störde sig på att jag stack ut hakan om och om igen och kanske fokuserade mer på det än vad jag sa, men om priset för marknadsföringen av fjordhästen är att jag blir illa omtyckt så må det vara så. Stämningen var trots allt mycket god på mötet och vi kom alla ur det med vänskapsbanden i behåll.
Jag åkte hem direkt efter mötet och hade en jobbig resa med kastvindar åt alla håll, men det var i alla fall inte så mycket trafik och inte särskilt mycket snöfall heller.
Jag stannade för proviantering och kisspaus på McDonalds i Norrköping och åkte vidare direkt och kom hem vid 17 och hämtade Turre hos mamma och pappa på vägen. Hemma hade det också snöat och även om det nu var klarblå himmel och sol så låg det rätt mycket snö på tomten.
Jag hade pratat med kusin S i telefon på vägen hem och vi hade kommit fram till att hon hade tandvärk och hon ville vänta och se om det blev bättre medan jag tryckte på och tyckte att hon skulle ta tag i problemet medan det var dag. Vi skulle ha gått ut på kvällen men kom fram till att vi skulle stanna hemma och ta det lugnt istället eftersom hon hade så ont.
När jag kom hem var jag vimmelkantig av trötthet och gick och lade mig och sov i 1½ timme eller nåt, sen gick jag upp och diskade och satte en bröddeg och sen dök S upp. Vi tittade på Bridesmaids och sen The Proposal och åt mackor och drack te.
Tidigare hade jag gjort en varsin smoothie åt oss och använt färsk ananas och det var sådär, jag vet inte om jag gillade det särskilt mycket faktiskt.
Jag är glad för det mesta men jag skrattar väldigt sällan men vi fick ett riktigt skrattanfall i köket när jag undrade om S ville ta med sig en halv limpa som jag pekade på och hon svarade att hon var mätt... Jag menade ju om hon ville ta med den hem inte om hon ville äta en halv limpa innan hon åkte. Det var skönt att få skratta lite och vi hade svårt att sluta. Sen började S få riktigt ont i munnen så vi proppade henne full med tabletter och försökte räkna ut vilka hon kunde ta och inte och när hon kunde ta fler.
Det konstiga var att hon liksom jag inte alls kände någon verkan av Voltarentabletterna som jag fick vid min näsoperation, vi börjar undra om det är sockerpiller...
S åkte hem vid 2 ungefär och jag satt uppe en stund till och kom i säng vid 3.30.

Hur lång tid tar det för lök att försvinna?

19/2 På söndagen lyckades jag sova lite längre än på lördagen och ändå hade jag svårt att få Turre ur sängen när jag gick upp. I hallen hade Judas parkerat sig på Turres täcke vilket han lagt sig till de senaste dagarna. Jag gick upp och stekte lite pannbröd och åt frukost och tittade på de sista avsnitten av Numb3rs. Jag tittar ju ofta på extramaterialet och det verkar som om de flesta av skådespelarna var väldigt besvikna när serien lades ned och med tanke på att de tydligen hade fler tittare än både Cityakuten och Vänner på sin tid så verkar det ju faktiskt vara ett udda beslut.

Strax före 15 tog jag mig ut till bilen och insåg på min väg ut mot stora vägen att de istället för att ploga bort snöslasket hade sandat ovanpå det... nu snackar vi 5-10 centimeter djupt slask.
Jag åkte till jobbet där det var dags för årsmöte i fjordhästföreningen, syrran hade påmint mig dagen innan och bett mig komma och jag hade ju inget bättre för mig.
Fördelen med att ha det på jobbet är att Turre kan sitta på kontoret och vara både varm och trygg under tiden. Jag visade mig avar den enda medlemmen förutom styrelsemedlemmar som hittills betalat medlemsavgiften för 2012, så jag var den enda på hela mötet som hade rösträtt, så de frågade helt enkelt mig om vad jag tyckte och det var mitt ansvar att rösta rätt.
Jag fick reda på att syrran och våra kompisar ska åka till Scandinavium nästa helg och jag har inte blivit tillfrågad, det gjorde mig jätteledsen. Jag vet att jag inte har lika mycket kontakt med dem och så, men en annan kompis som inte heller har det hade blivit tillfrågad. Jag vet att andra har rätt att göra saker utan mig, men jag kan inte rå för att jag blir jätteledsen för att jag inte räknas.. Det är ju knappast så att de trodde att jag inte skulle vara intresserad.
Efter mötet åkte jag och handlade, jag behövde bland annat smör. Men jag handlade också steklök och champinjoner och ändå mer tomater.
Tanken var att jag skulle göra en gryta så att jag hade nåt att ha de vita bönorna i, de jag hade kokat ett par dagar tidigare.
Så jag gjorde en vegetarisk gryta av alltihopa, steklök, tomater, hela tomater på burk, tomatpuré, champinjoner, vita bönor, timjan, basilika, oregano, vitlökspulver, peppar och potatis. Tyvärr tog det rätt lång tid för potatisen att bli genomkokt så lagom tills den var klar hade löken försvunnit... Jag som sett fram emot att testa att laga mat med smålökar.
Resten av kvällen tittade jag på första säsongen av Vänner, det var ett tag sedan man såg dem.

Världens snackigaste dag och kära återseenden

Det är underligt hur världen fungerar ibland, på lördagskvällen undrade B om jag och exet hörs något ibland och jag sa att det hände förr när han ville låna hunden, men att det var nästan ett år sedan jag hörde av honom eller såg honom. När jag vaknade på söndagen och tittade på telefonen så väntade det 2 sms på mig och det en var från honom...
Är det inte lite underligt att universum svarar dig på det sättet? Han ville låna hunden över dagen och det fick han förstås, bara 20 minuter senare dök han upp för att hämta honom och plötsligt hade jag en hundledig söndag. Men planen var redan färdig för en del av dagen, jag skulle på årsmöte i fjordhästföreningen. Det brukar vara rätt trist tills man är klar och kan prata med de som dykt upp. Tyvärr brukar det vara närmast sörjande som dyker upp det vill säga styrelsen och då kan det ju bli lite meckigt att rösta om ansvarsfrihet till exempel eftersom det bara är styrelsen och kanske 1 person till på plats. Men just det här året var det faktiskt en rätt stor uppslutning, jag tror faktiskt att vi var runt 8 stycken som inte sitter i styrelsen så att rösta var inget problem. Dessutom var det en del kära återseenden, till exempel S som inte varit på ett årsmöte på säkert 10 år och S från Småland som har flyttat till Stockholm och så förstås en massa andra trevliga människor som vi trots allt träffar då och då.
Trevligt hade vi i alla fall.

Jag är egentligen inte så förtjust i att prata i telefon och på söndagen blev det trots det en hel del av den varan. Först pratade jag med S i nästan en timme, sen Quiz-L, Ju och senare på kvällen ringde AC från Småland vilket också var ett sånt där konstigt sammanträffande eftersom vi hade nämnt henne i snacket efter årsmötet angående vilka som kunde tänkas hänga med till Norge på NM i sommar. Medan jag pratade med AC lagade jag mat, jag wokade grönsaker och sedan resterna av skinksteken. Det blev färska sockerärter, broccoli, purjolök, böngroddar, bambuskott, champinjoner, ingefära, vitlök och så lite Thailändskt buljongpulver och ostronsås. Tyvärr tog jag väl i lite för mycket av de två senare eller åtminstone den ena av dem för det blev lite för salt. Det gick att äta men förlorade liksom fräscheten. När jag pratat klart i telefon tittade jag först på The Imaginarium of Doctor Parnassus, en av de två filmer som Heath Ledger höll på att spela in när han dog. Den är rätt välgjord men alldeles för fantasiinspirerad och flummig för min smak. Vad jag förstår steg 3 skådespelare in och räddade filmen och regissören när Heath dog, Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law, som alla gör kortare insatser som Heath i olika fantasisekvenser. Pengarna de fick för filmen gick till Heaths dotter Matilda.
Filmen är skriven och gjord av Terry Gilliam, före detta Monty Python illustratören, så om ni vet hur deras illustrationer brukade se ut så kan ni gissa ungefär hur filmen ser ut.
Tjejen på bilden här heter Lily Cole och jag förfasades över att hon ser ut som en taskigt gjord porslinsdocka och så när jag ser extramaterialet så visar det sig att hon faktiskt är/har varit modell. Jag kommer nog aldrig att sluta förvånas över vad som av vissa anses vara vackert.
Senare tittade jag på Shrek 4 - Forever after.
När jag såg den på bio blev jag lite besviken, jag gillar verkligen 2:an, men jag gillar även 1:an och 3:an, den här höll inte riktigt samma kvalité. Men nu när jag var förberedd så tyckte jag inte att den var så dålig, antagligen hade jag lite för höga förväntningar.